Allt i allo, Det stora äventyret

DN

05.01.15

Jag var med i DN igår, spännande värre.. Och skitläskigt. Mer läskigt än spännande. Ni som läste, vad tyckte ni? Nu drar det ihop sig här, åker tillbaka till USA på måndag. Börjar jobba måndagen efter och magkänslan just nu är: BAJS

Lägg även till mjölkstockning. Och att Walle har dubbelsidig öronflammation. Känner mig ungefär sämst i världen just nu. 

 

Allt i allo

Polare

04.27.15

Besökte Polarn och Pyret… gick bananas. Obviously. 

Nu måste jag hitta en outfit till Casey. Obviously. 

      

Allt i allo, Det stora äventyret, Kulturkrockar, The Royal Kingdom Of Sweden

Sverige med nya ögon

04.19.15

Vad konstigt det känns, att komma hem och se nya saker. Att det är spännande att gå i svenska matvarubutiker och på svenska apotek! Här är några spaningar: 

  • I Sverige arbetar ungdomar… I USA arbetar gamlingar.. Sad but true. (I USA har ungdomar fullt upp med skolarbete och skolbaserade aktiviteter för att få stipendier till universitetet om 100 år, i Sverige har gamlingarna en fungerande pension) 
  • I Sverige (Stockholm?) har alla urlyxiga barnvagnar. Verkligen fina! I USA är majoriteten av barnvagnar hårda plaststrollers som man knäpper i babyskyddet i, värdelösa men billiga! Jag fick köpa en urfin Emmaljunga och har haft flera amerikaner springa i kapp mig och fråga vad det är jag har min bebis i, och vad alla funktioner är för (typ hjul). Liggdelen skapar stor uppmärksamhet eftersom barnen sällan ligger ner i USA utan alltid sitter i barnstolen. 
  • Svenskar är så sjukt snygga. Jag känner mig som en bergsget jämfört med mina vänner här hemma. Moderiktiga, svala och ursnygga. Att åka tunnelbanan är som att åka en jetset express till något modehus.. Vad vet jag. Never been invited. 
  • Killar plus barnvagn lika med sant. Så många papper som är ute med sina kiddos! Jag blir kär i varenda en. Speciellt eftersom alla är modelsnygga också. 
  • Oändligt mycket godis i matvarubutikerna. HYLLOR! RADER! Och trista grönsaker… I USA har vi grymma grönsaker men noll godis. Vet inte vilket som är bäst. 
  • Svenskar är så… Flådiga? En vanlig konversation verkar gå ut på att prata om den nya urdyra klockan man har, vart man ska åka på en weekend (NY eller London) kompisens senaste lya som kostade “sjukt många millar” och ligger på bästa gatan i SoFo, nya detoxen, sunkiga LCHF känslan,  Swischa pengar hit och dit (avis på den appen! Själv beställde jag hem checkar förra veckan… Aaa) Super skallen av sig på flyget till Italien, och fråga kompisen om den “är skön eller!!?” (Allt hört i Östermalmshallen under lunch). Igen, jag känner mig som en bergsget med en liten bergsget till son i tygblöjor. Ursäkta ursäkta.. Ska hem och gömma mig under en sten. 
  • UNISEXTOALETTER! Däremot blir jag sur när jag måste betala för att kissa eller byta walles blöja på en ursunkig toalett. I USA där man betalar för ALLT så är alla toaletter gratis och fräscha! Tror länderna blandade ihop deras toalettpolitik.
  • Alla hus är byggda så man har maximalt intake av naturligt ljus. Avis.
  • Stockholm är en storstad! Så mycket människor och så mycket att se! Denver känns lite bonnigt. 
  • Kaffer är så starkt att… det inte längre smakar gott! Jag veeeet! Kaffer i USA smakar ju röv men det är inte så himla kul här heller… Jag tar svagt kaffe här och då är det perfekt. 
  • Sverige och Stockholm är så vackert!! Blir alldeles lycklig av att bara gå runt och titta. 
  • Fikat är inte vad det brukade vara, förr kändes det som det alltid var bagerier som bakade, nu är det trista helfabrikerade delikatobollar och muffins som erbjuds. Sunkström. 
  • Norra länken! Hur har folk kunna protesterat mot något så bra?! 
  • Tiggare överallt.. Det är något svensk media har skrivit mycket om och jag förstår varför. De sitter överallt och det var inte så för några år sedan. Jag tycker det är ett väldigt svårt ämne att tala om, och kan inte säga att jag tycker att något är rätt eller fel.. Men sorgligt är det. Något som gjorde mig både förvånad, förbannad och sen ledsen var att påminnas hur svenskar är helt jäkla inkompatibla att vara trevliga, det var en ung kille på Lidingöbanan som försökte sälja en tidning om Romer och istället för att titta killen i ögonen och “acknowledge” (bra ord.. Finns inte en perfekt översättning)  men bekräfta honom och säga nej tack, så tittade folk bort och låtsades som de inte hörde honom. Han stod kvar och väntade så länge på att få ett erkännande men en klar majoritet av de han gick fram till till låtsades som om det regnade. Jag förstår att man inte vill ge pengar till tiggare, köpa tidningar eller att man inte tycker att tunnelbanan är en plats för försäljning men svenskar är så ovana vid att inte se en perfekt yta, så att träffa någon som ber om hjälp får oss att bli så trängda att vi inte ens kan uppföra oss humant. Jag tror svenskar tar förgivet att alla har det bra och har man det inte bra så går man till sociaaaaalen och då löser sig allt. Vi klarar liksom inte av att interagera med dem som inte har det lika bra som oss, vi vill inte se det. Tiggarna och de som försöker sälja tidningar i tunnelbanan kommer för nära och det är inte bara de att de ber om “mina skattade kronor” men att de fysiskt är för nära vår personliga sfär, så mycket att vi slår bakut och tappar förmågan att se en medmänniska. 

Kanske har jag fel, det här är mina, väldigt personliga, upplevelser. 

   

 

Bergsgetterna som försökte impa på lattepapporna