Neej! Du måste gå i terapi först!

Det som förvånat mig mest med allt detta och som samtidigt varit den bästa överraskningen med att berätta för vänner och se att de (ni!) genuit blir glada for vår skull. Jag blir så förvånad! Att era första ord inte är: -NEEEEJ!!! Ni är inte redo! Du kommer bli en hemsk mamma. Du måste gå minst 5 ar i terapi innan!! Utan hur folk i stället blir glada. Vet inte riktigt om det är så att mina vänner inte känner mig.. eller om jag inte känner mig?

Att byta inställning om barn..

Jag är en katastroftänkare. Allt som kan gå dåligt ska planeras för. Så i detta fall att vi är sterila.

Jag: Casey, we really should start thinking about having babies. My uterus has been slowly dying since I was 25 and now when I am 30 it is really getting old. Things happen fast! Women are born to have kids when we are like.. 15! That is half my life ago!

Casey: Ok….?

Jag: So we may not want kids today. But in the future right?

Casey: Yes?

Jag:hear me out, this is my plan. We start now, nothing will happen for 1 year. That’s normal, but it will be scary. After 1 year we are going to try hormones. That will suck, but we have to do it. We will try that for a year. The year after we are trying IVF, that will also be a challenge. I will more than likely be depressed at this point. We will do IVF for a year as well. After that we only have adoption left as an option (or are you open to try a surrogate.. I am not sure if I am?). To be able to adopt in the US you have to be younger than 35. With all of this testing we have done previously, we seriously need to start this whole process now so we CAN adopt when I am 35. (Nu vet jag att man visst kan vara äldre än 35 för att adoptera, det är bättre ju yngre du är men det finns fortfarande en massa år kvar efter 35). Puuust.

Iallafall, med den kalendern så höll Casey med, såklart! Det är ju dags att börja nu! Om inte i går. Jag är inte någon som gillar att vänta på något och jag avskyr överraskningar. Det tillsammans med att vara helt ovetande om hur barn faktiskt blir till är inget bra recept. Jag satte mig ner och googlade, på riktigt ”hur blir man gravid”. Lärde mig om ägglossning, who knew?! Alla andra kanske men eftersom jag aldrig varit intresserad så har jag helt enkelt aldrig brytt mig att riktigt ta reda på hur det går till.

Skaffade ägglossningstickor. Lärde mig att jag inte alls gillar att ha ägglossning. Sur som satan de dagarna. Vi provade två månader. Gick sådär. Googlade vad man bör och inte bör äta för att bli preggo, kom på att jag läst om hur Whole30 kallas ”the fertility diet”. Körde på den och Boom! Preggo directo.

Och det bör ju tilläggas att jag ändrade min inställning över en natt. Jag är fortfarande inte speciellt förtjust i barn. Typ lika lite som jag är förtjust i andra hundar än mina egna. Den stora skillnaden är inte bara en ålderskris utan den stora skillnaden är att alla mina vänner började skaffa barn. Helt plötsligt så förstod jag att man kanske inte alls vill hoppa ifrån en klippa bara för att man är föräldrar. Att de är trötta men lyckiga. Fattiga av omkostnader men rika i livet. Och framförallt så är mina vänners barn helt underbara. Inte alls de små monster som jag alltid hamnar bredvid på flygplan. Det är väl lite så med allt. Man måste vänja sig. Jag skulle aldrig våga skaffa en tatuering på halsen eller färga håret rosa, varför? För det är så långt ifrån min värld. Ingen jag umgås med har tatueringar i ansiktet eller rosa hår. Jag är inte van vid det helt enkelt. Tänk på alla konsekvenser av en tatuering på halsen! Eller att ha rosa hår! Hela livet kan ju vara förstört. Nu när nästan alla vänner har barn så känns det inte lika onaturligt eller skrämmande längre.

Ps. Tack för alla kommentarer. Ni är så himla fina. 

Baby Geiger

preggo

 

Joråmansatteee… Casey och jag är lika vettskrämda som hundarna ser ut att vara. Men vi är minst lika glada! och nervösa.. och pirriga.. Hej och hå, vilken grej det här är! För det första att man ens kan bli gravid, bara det är ju en helt egen vetenskap,  och att det nu växer en kommande US president inside moi! En bit av Casey!! Ahhh mindblown. Några av er har redan luskat ut det och det var bra, annars hade jag aldrig mod att våga berätta här. Har återkommande drömmar att jag inte berättar för någon, föder i hemlighet och resten av drömmen går ut på att gömma bebisen ifrån Casey så jag ska slippa berätta för honom.

Har ju nästan 16 veckar att catch up nu så det kommer kanske bli lite preggo inlägg, vilket typ är min favoritsak att läsa om den senast tiden fyi. Lästips? Pass them my way.

Lite snabba:

Vecka: 15+5

Mår: Bra. Som vanligt. Lite för bra för att det ska kännas bra.. mer om det sen.

Äter: Bajs. Försöker verkligen att hålla mig till Paleo men kroppen vill verkligen ha kolhydrater och jag är inte den som är den. Mer ris och en hel del godis.. hmm. Lite besviken på mig själv där men samtidigt så är det väl någon poäng med att vilja äta vissa saker och inte andra. Världens bästa Casey lagar broccoli och handlar grönsaker som om det handlade om liv eller död.

Cravings: Sushi. Soya, ingefära, ris. Herregudgott. Men nej, det är nog inte  ett tillräckligt starkt sug för att kallas craving.

Så.. är du gravid? Har du varit gravid? Försöker du? Eller kunde du inte bry dig mindre om att avla barn? (Jag var ju en av er totalt ointresserade tills typ nu!)