Ett hundliv


Den här veckan har jag och Nala tokmyst. Långa tupplurer i solen på eftermiddagen och innan dess långpromenader och timmar i hundparkerna. Nala leker väldigt fint med andra hundar och speciellt hundar som tål lite hårdare tag. Favoriterna är Pittbulls och Dobermans. (Dobermanns?)

Jag älskar alla hundraser men det svider i hjärtat när jag ser Dobermans som skurna öron och kuperade svansar. Jag tycker att hundar ska vara naturliga och för mig känns det som fixade öron är lika onaturligt som att ha nagellack på klorna. Jag nämnde det idag i hundparken och blev snabbt nedröstad. “They are supposed to look like that“… men varför ser de inte ut så naturligt då? Hunden ni ser på fotot hade haft två operationer, öronen tejpade i ett år och nu funderade de på att implantera silikon i öronen så de skulle stå upp “som sig bör”. Har vi någon hundexpert här som kan komma med lite input? Min.Bakdel - ja, jag menar dig!

 

Nala the Ridgeback med Enzo och någon annan Devildog

Nala The Ridgeback med Mala the Pitbull

Godmorgon

…Och trevlig helg!

Se till att hardcore löka i helgen. Intensiv slappa! Mys och kramas!

Pust för att packa


 

Nu ska jag packa.. en väska med varma sköna kläder till Svea men det slutar inte där! Jag ska packa en väska till! En med sommarkläder och bikini för när jag kommer hem så kommer Casey att hämta mig på flygplatsen och sen åker vi direkt till Daytona, Florida och spenderar sex dagar i Caseys familjs condo. Casey har spring break och vi kommer att intensiv-löka i sex dagar. Ingenting ska vi göra. Bara säcka, häcka och sova. Nala kommer vara hos mina svärföräldrar och springa i skogen. All träning kommer vara borta när vi träffar henne igen. Vad det svider av tanken på att jag inte kommer att se henne på 4 veckor.

Trots en alldeles för lång tid utan Nala så känns livet riktigt bra och det är underbart efter månader under ytan. Eller som Petter skulle sagt; “det är min tur nu, vinden har vänt”. (eller, den vänder när jag får ett jobb)