Att vara gravid och föda barn i USA

pinterest

fotot finns här

Att bli gravid och föda barn i USA är ett himla projekt och jag har fått en massa frågor om det. Så jag försökte skriva ner de mest uppenbara skillnaderna. Först ett försök på en neutral version och sen mina erfarenheter (kalla mig eeeexpert)


I USA så föder man med en läkare, inte barnmorska. Läkaren sitter inte direkt och håller en i handen, utan de kommer in i sista skedet och typ fångar bebisen (Kanske överdriver jag lite här). Läkaren väljer man själv.

Första besöket är rätt standard. Man möter sin läkare. Går igenom sin sjukdoms historia. Sen tar man en massa tester. Man testas för könssjukdomar, sin bakteriekultur down under, och de klämmer som tusan for att hitta livmodern. Man får även en liten lektion i hur viktigt det är att spara stamceller ifrån navelsträngen. (Kostnaden nämns dock inte.. ekk) Läser man på om det så verkar det vara lösningen på alla världens problem. Caseys läkare forskar på stamceller och har provat på sig själv, helt fantastiska resultat. Här kan man läsa lite om det.

Efter det går man på koll en gång i månaden för urin test, blodtryck samt vikt.

I slutet av första trimestern, början av andra så får man även testa sig för ryggmärgsbråck, downs syndrome, gentester och om man är över 35 år, fostervattenprov etc. Alla tester är frivilliga men jag har uppfattningen att man tar alla tester som erbjuds så länge ens försäkring täcker dem.

När du går in i sista trimestern så börjar man gå till läkaren varannan, var tredje vecka till vecka 36, efter det går man på koll en gång i veckan. Man gör glukostest samt ännu ett test av ens bakterie kultur down under.

Sen sitter du hemma och väntar på att börja föda. Du får i stort sätt välja själv om du vill föda ur the va-jay-jay eller om du vill ha c-section. Med det menar jag att doktorn tjänar mer pengar på C-section och kan alltid hitta på en anledning till att du ska ha det eller ej. Money talks.

Under förlossningen erbjuds man smärtlindring. Epidural ar vanligast. Skillnad här är att man inte erbjuds lustgas. Jag är inte 100% men jag tror att det är för att de anses ge så pass lite effekt att det är pointless.

Det finns ju såklart en massa kvinnor som faktiskt fött i USA och som kan rätta mig i ovanstående text. Please let me know om jag sagt något fel

Så här har det varit för oss. Först kollade vi vår försäkring. Täcker den allt som har med graviditeten att göra? Eventuella komplikationer? Födsel etc. Uh bara det vara ångest delux. Vi väntade länge med att kolla detta för var så himla mycket material att läsa sig igenom.

Sen valde vi en läkare. Vi valde just den läkaren eftersom han arbetar med Caseys firma som expert vittne i rättegångar när födslar har gått fel. Vi gick på vår första koll. Gjorde alla tester. Ultra ljud och fick se hjärtat slå etc. Eftersom som varken jag eller Casey har koll så signade vi upp oss på att göra även gentester. Inte en urbra ide. Jag fick tillbaka svar att jag hade en gendefekt. VLCAD defect. Men eftersom båda föräldrarna måste vara genbärare så testades även Casey. Han hade inte den genen, men en annan, ännu värre gen defekt. Röv. Smith Leli Optiz Syndrome. Men jag inte hade den genenvar vi safe. Så all oro i onödan. Sen testade vi oss för Downs och Trisomy 18. Räknade ”korvar” på navelsträngen. Mätte näsben, ryggrad och andra saker. Detta var alltså vecka 12. Sen hade vi bara vanliga koller fram till vecka 20. Då vi gjorde om hela proceduren. Kollade njurar, huvud, händer, fingrar tar etc. Allt var bra.

Men.. jag gillade inte min läkare, även om han är expert och urduktig på papper så hade de så dålig kundservice. Tex inga telefon tider. Man är istället tvungen att ringa en telefon svarare, lämna meddelande och hoppas att läkaren ringer tillbaka inom 24 timmar vilket de lovar. Tyvärr ringde aldrig tillbaka. Jag lämnade meddelanden i en vecka för att ställa en fråga om Hot Yoga och fick inget svar. Ringde och lämnade otaliga meddelanden om våra gen tester. Fick aldrig svar etc. Visade sig tillslut att de glömt att skicka in proverna! Jag fortsatte att känna mig obekväm och vi fick egentligen aldrig svar på några funderingar och jag grät efter varje besök eftersom jag alltid gick därifrån med fler frågor än svar, och med en känsla av att bara betala (ca 300 dollar för varje besök) för ingenting. Min doktor frågade min aldrig hur jag mådde, gav mig aldrig en plan över hur de kommande besöken skulle se ut, berättade inget om kost, eventuella besvär, nada. Sammanlagt var jag där fyra ggr och hade under de tillfällena tre olika läkare. Kundservicen var.jäkla.dålig. Så förra veckan bytte jag till en midwife. Så istället för att föda med en doktor så kommer jag nu vara med en barnmorska. Jag signade upp mig till Rose Medical Hospital Midwifes. Ett team på 12 kvinnor, man föder fortfarande på sjukhus men på en egen avdelning. Inga doktorer närvarande tills de rings in, bara något skulle vara fel.

Att prata med en midwife var som natt och dag mot läkaren. Jag fick berätta om min sjukdomshistoria, om mina föräldrars sjukdomshistoria. Jag fick även frågor om hur jag mådde, om pappan till barnet var glad över graviditeten. Om jag var i ett tryggt och säkert förhållande. Om jag någonsin blivit utnyttjad eller varit i ett våldsamt förhållande. Alltså så mycket mer än vad läkaren frågade efter. Han ville ju i stort sätt bara ta blodtester. Men att träffa min midwife var som att komma hem. Så skönt så jag passade på att grina lite i hennes famn. Poäng på den! Att får prata med någon som inte bara brydde sig om blodprover, eventuella genproblem eller att få in så många patienter på så kort tid som möjligt kändes så skönt. Nu fick jag istället lyssna på någon som var intresserad av min graviditet, om hur jag mådde och som kunde berätta om vad jag kan förvänta mig vid nästa besök. I ord som jag förstod.


Kostnad av detta än så länge (läkarbesök, UL och tester): $6,712.4 vilket i sek är 47,950.0

Av detta har försäkringsbolaget tagit alla kostnader utom 2,743 dollar.

Så vår kostnad to date varit 19,600 sek.

Dock har Caseys jobb tagit ca 1,700 dollar så vår kostnad out of pocket har snarare varit 7,000 sek samt vår månadskostnad till försäkringsbolaget på nästan 3,000 sek.

Uhhh. Inte gratis att vara gravid alltså. Men att föda barn utan försäkring är en kostnad (om allt går som det ska) på ca 10,000 dollar. Så över 70,000 sek.

Så. Rättningar eller frågor på det?

Prenatal yoga

Jag slutade med Crossfit i vintras och sedan dess har jag tränat hemma i garaget. Det var inga problem, förut. Nu när jag i detta ”blessed tillstånd” så har jag plötsligt tusen anledningar att inte behöva träna. Och det är no bueno… mama is getting big and it is a food baby. Idag provade jag pregnancy yoga. Det var maybe not my cup of tea. Yoga är inte helt min cup of tea eftersom det är så himla flummigt och obekvämt. Pregnancy yoga flummigt och obekvämt gånger tusen. Vi satt i en ring, masserade tredje ögat och försökte hitta vår ”motherly spirit”. I got none. Himla tråkigt för de kvinnor som hittade sin motherly spirit såg väldigt fridfulla ut.

Damerna som var där var alla ifrån vecka 11 till vecka 38. Jag som nu är vecka 21 kände mig fortfarande alls redo för prenatal yoga.. Lite samma känsla som när man äter middag på en lite för fancy restaurang eller sitter i en flygplanslounge. Som om någon när som helst kan komma och säga, ”we know you are not one of us”.

Bacon Cake

_DSC0117-2

I helgen var vi hos världens bästa Márcio. Han och Casey skulle kolla på fotboll, äta wings och dricka wiskey. Döden döden för en annan. Men när vi kom dit så såg Márcio så himla finurlig ut. Visade sig att han spendrat två dagar, och involverat grannarna, i att göra en baby growing cake.

Första lagret: Cookie dough

Andra lagret: Reeses Peanut Butter Cups

Tredje lagret: Oreo cookies

Fjäde lagret: Brownie dough med walnuts

Toppat med Caramel och Bacon..

Omringat av Cinnamon rolls…

Tårtan vägde 8 pounds (ca 4 kg) och vi kom fram till att om tårtan har 12 bitar är det 1200 kcal per bit.

Det är vägen till mitt hjärta. Socker, diabetes och vänner.