DYI motherlover

mug _DSC0406 _DSC0430

 

I Maj firar man mors dag i USA och det är serious business. En dag som partners och barn tar på allvar och verkligen försöker visa sin kära mor lite extra uppskattning. Casey var inte sämre han och köpte hem en mugg som vi försökte fixa ihop. Det var ursvårt att försöka skriva och rita på något som var runt, efter ett tag gav vi upp och tänkte lite mer minimalistisk.. hehe. Men vi hade kul när vi gjorde det! Så nästa gång när ni är på Starbucks köp denna mugg och inspireras av alla dessa foton.

On the road again

Framme i Atlanta efter att ha kört bil i två dagar. Uuuu min stackars gamla kropp. Tänkte att jag skulle träna inför denna roadtrip… Kan fortfarande inte röra mig. Glömmer bort hur sjuk träningsvärk man får om man inte tränar på … hrm.. 8 veckor? Börjar kunna gå normalt idag. Dag 3. Ha ha ha. Annars? Inte mycket. Har tokångest över att köra i ATL trafik. Jobbet betalar inte hotell denna gång (motel däremot.. eekk) så jag får pendla till Caseys föräldrar, ca 2 timmar enkel väg med bajstraffik. Jag ä int´ bitter nä.

Att vara tillbaka i the deep south är himla fint. Jag älskar Georgia och hur varmt, fuktigt och annorlunda det är. Fried green tomatoes, grits och hur man plötsligt kallasdaaaarling” är inte heller helt fel. Fint är det. Undrar ibland hur mycket skit jag orättvist har givit södern när vi bodde här. Säkert väldigt mycket. Men samtidigt så är det annorlunda här och det är klart det är lätt att gilla ett ställe när man är turist.

Om jag skulle bo någon annanstans i USA så skulle jag vilja prova på Oregon. De verkar ha allt. Havet, berg, regn, hippies och skoooog. Måste försöka övertala Casey till att studera till Oregons BAR innan, tror han är rätt osugen på det. Casey har det bra by the way. Lever väl ett rätt sweet life nu när jag är borta. Saknar både honom och hundarna ifrån dag 1. Vanligtvis brukar jag uppskatta några dagar isär så man får tid att längta men den här gången hann jag knappast sätta mig i bilen innan jag var redo att åka hem igen.

Har sett att Sverige har fått värme nu. Vad skönt! Har liksom känt för er när ni klagat över en kass sommar. Kan det vara att jag är lite mer empatisk med åren? Eller bara att jag inte är lika skadeglad som förr? Kanske börjar jag känna att det är ok att Sverige liksom går vidare. Är iofs rätt skadeglad när jag tänker på mördarsniglar.. och rätt deppig när jag tänker på klämdagar, 5 veckor semester, pappalediga pappor, vidareutbildning, VAB… helvete jag är inte alls glad att ni får sol. Jag är svinavis. Ni har ALLT annat och nu har ni liksom vädret också. JAG ÄLSKAR SVERIGE och vill bara att det ska regna och vara helt värdelöst alla dagar jag inte är där. 350 dagar om året alltså. Sorry, but you can bet your sweet ass I am not sorry. 

_DSC0342

4th of July

I fredags var det 4th of July. Vi styrde mot Steamboat och slog upp vårt tält.

Och där satt vi, en sten, i 24 timmar. Fint var det. För hundarna och för oss. Casey och jag har hittat hem igen. Inte för att vi var bortappade men tillräckligt för att tappa siktet där ett tag. Det är ingen nyhet att förhållanden går i vågor. Det har varit nödvändligt att se det, känna igen det och komma igen än att låtsas att en eget (ellet något annat förhållande för den delen) är perfekt varje dag. Det fanns en tid där, när vi var nygifta, som jag var övertygad om att vi aldrig skulle ha svackor. Vilken fara det är, att tro att man är onåbar.

_DSC0572

_DSC0522

_DSC0491

_DSC0539

_DSC0562