lifestories, Psykbryt

Hej

05.18.16

Tog en pause ifrån datorn. Så himla välbehövt. Jobbat som ett as de sista tre veckorna, varit sjuk i omgångar och på toppen av det har vi alla sovit noll. Bröt i hop och roooose up fräsh like a phoenix. Skojja bara, kravlade mig upp ur sängen, och drack en kanna kaffe. Alltså, GUD vad slitigt det är att inte få sova. Det är det enda som spökar för oss nu med att vilja ha ett barn till, hur orkar man med TVÅ stycken som håller en vaken? Jag förstår inte hur det skulle gå? Kan man bara lita på att WK sover om ett år typ? Vågar man ens betta på det? Jag vet inte!

_DSC0040

 

 

lifestories

En helg

05.12.16

Söndagen var min första lediga dag förra veckan. Jag vaknade 01:34 till ljudet av KC som kräktes utan avbrott till gryning. 04:25 vaknade WK och bestämde sig att det var dag. Nu när han har börjat gå så är han så sjukt hungrig och vi har, så himla dumt, börjat mata honom mitt i natten. Banan, getmjölk.. etc. SUCK. Eftersom KC var out of commotion så var WK min och jag hade inte sovit något alls pga stress på jobbet veckan innan att nar klockan var 04:25 ville jag DÖ. Men jag gjorde som en desperat mor. Kröp ner i, och vek i hop mig som ett dragspel, i WKs crib (livrädd att den inte skulle hålla min vikt!!) Han somnade inte. Istället låg han och petade mig i ögonen.. drog mig i håret och när han tillslut fick syn på dammsugaren i ena hörnet av rummet så var det bara att ge upp.

Så vi gick upp, och denna söndag av alla söndagar var det mors dag. Något som verkligen firas i USA. Efter att WK hade sett dammsugaren så var det bara att ge upp att försöka sova så vi var upp runt 5:30. Jag satte mig och läste Brown Bear, Brown Brear för WK och när det kom upp ett illustration på ett black sheep så pekade Wk på den och sa högt och tydligt. MAMMA! Tack för den.

Eftersom KC fortfarande låg instängd i badrummet så tog jag med mig WK på en Mothers Day brunch på Lucilles. Vi kom dit, fick gå före alla i kön, som var över en timme, eftersom vi bara ville ha seat for one plus a high chair. Alla andra som var där var ju familjer. Kändes faktiskt jobbigt! Typ skämmit att inte vara där med en partner? Aja, konstig känsla. Tror kanske för att det var att alla var typ uppklädda och fina. Barnen hade typ söndags church kläder på sig och alla päron såg helt perfekta och kära ut. Jag hade ju inte sovit något på flera dagar och kom med oborstat hår och mina absolut trasigaste jeans. Vi beställde mat och i väntan på att den skulle serveras gick vi runt för att WK skulle orka sitta still när maten skulle komma. Preciiis när servitrisen kom så ramlade WK, inte på marken utan det minsta lilla fallet in i en stol. Märktes knappt. Han grät och helt plötsligt SPRUTAR det blod ur näsan. Har aldrig sett så mycket blod! La honom i mitt knä och WK kan typ inte andas av allt blod som rinner ner i munnen eller i näsan. Måste vända på honom på han kan ”blöda ut” men det hjälper inte. Det hjälper inte heller att han gråter ännu mer av att jag försöker torka bort allt blod och det blir bara värre. Jag har hur de andra föräldrarna är helt tysta och bara iakttar precis allt jag gör och det enda jag tänker på är hur de tycker att jag är en ”bad immigrant” alternativt en ”bad mother”.. troligen båda. Så jag börjar gråta, samtidigt som jag håller ner WK så han inte ska spruta blod över alla andras mat. Tillslut kommer en pappa fram och ger mig mer våtservetter eftersom alla jag hade har tar slut. WK har nu blödigt så mycket att hela hans och min tröja är helt dyngsura. Samt vårt bort och vår mat. Jag ber gråtande om notan och lämnar restaurangen utan att röra maten. Hulkar till servitrisen när hon under om hon ska box up our food att “I just want to leeeeave.” När jag klättrar över staketet till parkeringen istället för att gå igenom hela restaurangen som the bloody massacre så hör jag hur ett barn säger till sina föräldrar.. “that boy has a really bloody nose mooom.”

Jag är så stressad över att gå ifrån restaurangen så jag lämnar mina glasögon där. Går förbi en kvinna och hennes perfekta söner och man som säger OHMYGOOOOOD när hon ser oss. Vi åker hem. WK är för övrigt jätteglad, men blöder fortfarande.

Kommer hem, byter kläder på oss båda. KC fortfarande inlåst på toa. Vi åker till IKEA för att ha något att göra, (mycket utrymma att springa på). Men WK vill inte springa utan han vill bli buren. Genom hela IKEA. När jag inte orkar bära honom så gallskriker han. Dessutom vill han inte bara bli buren utan han vill bli buren men samtidigt skjuta vagnen framför sig. Så jag får bära honom genom hela IKEA i den kanske mest ergonomiska positionen som finns. Vi kommer hem. Känner att jag inte vill vara hemma med KC som ar en smitthärd så vi går ut igen. Kommer på att WKs vagn har punka.. och trycker vagnen framför mig till närmaste cykel butik med det platta hjulet. Kommer fram och inser att den affären är stängd trots att deras öppettider säger att det är söndagsöppet. Vänder om, går till en annan cykelbutik som ligger mycket längre bort. Det börjar regna. Det regnar aldrig i Colorado, men just nu så öser det ner. Det åskar. Vi kommer fram till den andra cykelbutiken och de har öppet. Där inne så möter vi familjen vart pappa gav oss nya våtservetter när Wk blödde. Pojken i familjen pekar på Wk och säger ”mom, thats the bloody boy…” sen pekar han på mig och säger ”why do you wear jeans with holes in them”.. Jag känner åter igen att det är the walk of shame och går därifrån. Nu har vädret klarnat och WK är otroligt nog avslappnad i vagnen som rullar fint. Bestämmer mig att försöka hålla oss utanför huset lite till och tar med mig WK på en längre promenad. När så långt bort vi kan komma hemifrån, så börjar WK gråta och och vill bli buren, men samma här, buren men så han kan skjutsa på vagnen framför sig. Kommer hem.. och minns inte ens vad jag och WK åt till middag eller hur han somnade. Gick och la mig.. vaknade tre timmar senare och förstod att Casey hade smittat mig med hans bug. Den sämsta veckan möjligt. Jag håller i events alla kvällar hela veckan. Hepp.

45 min efter han föll, en glad liten skit.

Life in the Den(ver), lifestories

Nu Nu Nu

05.06.16

Så här fint är det ute. Oooo ÄNTLIGEN! Nu hade vi iofs en snöstorm 10e Maj förra året så det är väl inte helt skrivet i sten att man kan lite på våren ännu. Men NÄSTAN. Älskar våren. Allt det goa framför sig.. har samma känsla varje fredag vid lunch. Eller dagen före julafton. På söndag är det morsdag. Himla hypat i USA dock inte i vår familj till mitt förtret.

Vad gör ni i helgen? Jag jobbbarrrrrr och är sur som en citron över det. Nja, inte sur men omotiverad. Ha det fint!

Spring (7 of 24)
Spring (22 of 24)

Spring (13 of 24)

Spring (10 of 24)

Spring (12 of 24)

Spring (21 of 24)