Let’s talk about THE sex baby

week 19 right

Så enligt apparna är jag en vecka fram? Så jag skulle egentligen vara 20+4 på det sista fotot. Hmm. Undrar hur jag kunde missa det? Nu ser jag även att jag har missat datumet helt den 10 Aug. Suuuck. Iallafall, denna vecka känns det som om jag inte riktigt kan komma undan längre och att folk börjar titta på magen, ännu utan att fråga.

I morgon ska vi pa 2o veckors UL. Jag har börjat skriva en shitlist att ta med till världens sämsta läkare – alltså min. Under detta besök ska vi få reda på vilket kön det är på alien i magen, aka Baby Bo. Jag bryr mig inte och behöver inte veta men Casey vill verkligen. Dock ska vi bara be att få det nedskrivet på en lapp som jag ska skicka till min vän som såå gärna vill ordna en gender reveal för oss på söndag. Det känns lite dubbelt det där. Samtidigt som jag VET att det inte spelar roll och att ingen av oss bryr oss.. så gör vi ju det uppenbarligen till en grej?! Jag skyller allt på Casey, han vill veta, han vill ha gender reveal. Alltså är allt hans fel. (På riktigt, jisses vad jag surat över det här, Sockerbiten vet hur lite jag vill göra detta.. och hans lösning på det var att bjuda in folk utan att berätta för mig så jag inte kunde säga nej,  även mina vänner.. eller alltså, dem han har telefonummret till. Inte så konstigt att jag fick en massa kostiga samtal där de “oinbjudna vännerna” undrade när vi ta reda på the gender,  jag fattade inte ens vad de pratade om.. Arghhh)

Alla dessa preggo råd..

Jag frågar alltid om råd. Generellt för att jag är lat inte har lust att uppfinna hjulet varje dag. Jag frågar servitörer på restauranger om vad deras favoriter är. Frågar frisören om schampot jag använder är bra eller inte. Frågar kassörskan på WholeFoods om jag köpt den bästa chokladen eller om det finns någon annat jag borde prova i stället. Men just det här med alla preggo råd. Helt plötsligt är jag lite allergisk mot alla upplysningar som kommer som pilar. Inte alls goda, välvilliga råd. Typ som de fick av er under förra inlägget när jag dog halsbrännedöden. Så himla bra, Älskar tips! Men alla dessa förmaningar får mig ibland undrar om de är till för att faktiskt ge mig ett en lösning på ett problem, eller om det mer är för på ett skönt passivt aggressivt sätt få känna att man är bättre än någon annan?

Lite exempel som jag fått den senaste veckan:

 Du måste sova på vänster sida. Annars dör barnet och dina organ skrumpnar.

Du måste dricka två liter vatten om dagen. Annars dör barnet av dehydration. 

Du måste göra squats, annars kommer bebisen fastna på vägen ut.

Att gå på amningsklasser är det mest onödiga man kan göra. (Jag går ju dit för att just få RÅD)

Eller som det Facebook meddelande jag fick för några dagar sedan av en gammal klasskamrat jag inte pratat med på säkert 8 år.

”Grattis till graviditeten” Tackar och bockar, hon frågade hur jag mådde och jag svarade ärligt att jag är lyckligare i kroppen än vad jag varit på längre. Och fick snabbt ett svar tillbaka om att det är graviditetshormonernas mission, att få en att känna sig glad och nöjd. Och sen fick detta ”Jag har helt andra planer med livet än o skaffa barn. Jag kan för mycket om det där… Ta hand om dig”.

Nu är det så att damen ifråga faktiskt har massa erfarenhet då hon är dagisfröken. Men squiiiz my buttsheeks. Jag tycker det är en såå onödig pik. Kan man inte säga något snällt så kanske man faktiskt bara ska
vara tyst? Nu är jag faktiskt både lyckligare i kroppen och sinnet än vad jag varit på väldigt länge och om det är hormoner så so be it. Jag är glad, över att vara glad! Jag är så tacksam över att jag inte känner mig som vanligt, alltså stressad, nervös och spänd som en fiolsträng utan att jag kan ta det mesta med denna graviditet med ro och lite med en känsla av att ”det löööser sig”.

Det är en ny känsla som kom med att jag blev gravid, men plötsligt så känner jag: SKIT’IT. Jag orkar inte oroa mig över saker som jag inte vill oroa mig över. Det är fantastiskt att inte lägga ner hela själen över ha ångest över säga NEJ till inbjudningar. Eller att överanalysera vare mening i ett mail ifrån chefen. Jag bryyyyr mig helt plötsligt inte och det, är mina neurotiska vänner, en sådan befrielse. Precis så känner jag med alla dessa råd över att sova på sidan eller att jag inte vet vad det innebär med att ha barn. Jag brrrryr mig inte. Som jag skrev i början, jag älskar råd, älskar att få genvägar och att slippa komma på allt själv. Men om råden är till för att trycka ner så tackar jag vänligt och numer även bestämt, nej.

Screen Shot 2014-08-31 at 16.37.06

Jag visste inte..

…vad halsbränna var innan idag… Herreguuuuuud inte för att låta dramatisk eller så.. men jag föder nog hellre barn? Det gör så ONT! Och nu har jag haft det konstant i 14 timmar.. Ajajaj. Gnäll gnäll gnäll.