Ibland är jag så tacksam att det skulle vara omöjligt att skilja mig. Jag skulle vara screwed, totalt. Vi har så sjukt olika förutsättningar och jag är the loohooseeheer i den ekvationen. KC har ett högbetalt jobb, kontakter att screw mig totalt om han ville, och alla rättigheter på sin sida. Jag har bara “mamma rollen” för mig. Noll inkomst att tala om, noll familj eller skyddsnät. KC skulle få vårdnaden, slottet och leva lycklig i alla dagar och jag skulle antingen få bo ensam och sur i USA för att få träffa WK och Ninja, eller bo i Sverige utan barn. Hepp. Det är så läskigt att tänka på och absolut inget jag går och fantiserar om, vi är lyckligt gifta, än så länge. haha. Men en dag som denna, när vi båda sovit kanske en timme var under natten, men en trött och skitsur toddler som INTE vill sova, leka, äta, you name it, så är det tungt att ens vara omgiven av människor. Oavsett om man älskar dem till döds eller inte.

Jag har tänk att om jag skulle bott i Sverige, i ett jämlikt förhållande, med lätta förutsättningar att klara mig på egen hand (with a little help from my friends) så skulle jag nog.. se en möjlighet att skilja mig om jag bara kände mig trött och less? Nu finns inte den möjligheten utan den enda lösningen för mig, och oss som ett team, är att arbeta på att vara lyckliga ihop. Vi har inte råd att inte vara lyckliga för konsekvenserna är.. så höga. Vi måste måste måste prioritera varandra, förstå varandra, förlåta varandra. Och jag tänker att om vi hade varit mer jämlika.. så hade vi nog båda sett på vårt förhållande lite annorlunda. Nu är iofs KC kristen och tror på att man är gifta för ever and ever, och jag tror nog mer att man bör skilja sig om man inte är lycklig, kanske lite quick fix. är du inte lycklig? VARFÖR stannar du då?

Oavsett, något att tänka på. Att göra det svårt kanske är lösningen? Pratade med en vän i går och hennes föräldrar är lyckligt gifta efter 60 års förhållande. De träffades första gången på deras egna bröllop, i Syrien, efter allt var arrangerat för dem. Hej och hå.

Hur tänker ni? Ser ni ett giftemål/förhållande som något just nu eller som något för ever and ever?

Jag har aldrig sett ett förhållande som något som är för alltid, men jag inser nu att jag hamnat i det.

Casey + Linnéa 2014-38

Nu har ett kejsarsnitt schemalagts. Det är ju helt sjukt egentligen. Känns som jag TAR ÖVER naturen och bara bestämmer. Lite hybris kanske? Beräknat bf är Mars 15 och kejsarsnitt blir Mars 13. Varför det datumet? Massa anledningar! Jag ville gärna ha samma kirurg som sist för hon var en BOSS. Kände mig så trygg i hennes händer och hon var bara stentuff. Sen är det väldigt nära bf vilket känns bra, av den anledningen att bebis kanske kommer några dagar innan det planerade kejsarsnittet. Jag gissar här, men jag tror att det är bättre för kroppen att liksom starta naturligt. Hormoner kickar igång, bebis hör startskottet, och i min hjärna så borde det vara bättre för mig, med typ amning, post partum etc, samt för bebis. Som sagt.. jag gissar. Men en naturlig start vore skönt, och eftersom WK föddes en vecka tidigt så kanske det blir lite same same? Plus, och det här är en stor grej för lilla hariga mig, att jag är så svinigt rädd för epidural. Jag vill inte ha ONT! Och när jag fick epidural med WK så brydde jag mig inte för jag hade redan så ont ifrån att försöka föda fram honom, men denna gång skulle jag alltså komma in, utan smärta och bara boom! EPIDURAAAAL i ryggen, skrik och gråt. Jag vill gärna ha redigt ont innan jag tar den så jag slipper tänka på det? Gud vad konstigt det låter?

Min dr sa att jag kunde prova en VBAC (vaginal birth after cesarean) om jag ville, men att jag hade oddsen emot mig att det skulle fungera. Han gjorde något test som sa att jag hade 59% chans att lyckas med en vbac och att man inte brukar rekommendera det för den procentenheten.. trots att det är en majoritet? Och att om jag var hans dotter så skulle han rekommendera kejsarsnitt. Efter det gick han igenom alla risker med kejsarsnitt.. tydligen många, yikes. Men efter dem gick han igenom riskerna med att föda efter kejsarsnitt. Hej och HÅ! Det vill man inte vara med om heller.

Aja, det blir väl vad det blir. Jag är inte the boss, trots att jag hade hybris här i början. Men det är rätt skönt att ha ett datum så vi vet.

Här skrev jag om Gentle Cesarean, vilket jag hoppas att jag kan göra!

Screen Shot 2017-01-19 at 09.58.04

Guuud vad jag önskar att jag skrev det här inlägget klockan 5 i eftermiddags, då hade jag skrivit såhär:
Två dagar utan en enda olycka! Wiihoo. Nu är vi klara! 

Nu får jag istället skriva: Fram till i eftermiddags hade vi två dagar utan olyckor.. men sen gick vi och hälsade på en vän.. och minigrisen hade fyra olyckor inom loppet av två timmar. SERRI. Jag hade med mig pottan men jag tror han var för uppe i varv för att liksom finish the business och glömde av sig i leken. Trots att det gick så bra hela dagen hos dagmamman. Alltså SUCK.

Men två bra grejer:

Han har vaknat två dagar i rad med torr blöja, det känns som en jättegrej! Han har aldrig gjort det innan så det slår över till natten med, grymt.

Nyss satte vi på nattblöjan och han gick till pottan och sa “PEE” och satte sig och kissade. Också bra! Han föredrar nog pottan framför blöjan.

Aja, det kanske inte är så lätt som jag hoppades att det skulle bli. Det är klart det är enkelt hemma och hos dagmamman när vi liksom har koll. Och att det är svårt när man är out and about eller är uppe i lek… räknade inte med det bara. Oavsett är det ju så mycket mindre tvätt här hemma. Har nog inte fattat hur mycket tvätt det är med tygblöjor innan vi tog bort dem? Och om två månader börjar vi liksom om igen..

En orelaterad fråga: Everyday Stories ska byta bloggtema och det känns urspännande. MEN jag kan inte sånt! Jag kan inget om koder, trix och fix, är det någon av er som kan? Som kanske har tid att svara mina desperata och säkert dumma frågor om det kör ihop sig? Jag skulle vilja ha en ny header as well, någon som kan sånt? Kanske vill du ha något ifrån USA jag kan skicka i utbyte eller så betalar jag dig för dina tjänster?

En annan orelaterad grej, men hur fin är inte den här mysbjörnen. Finns på Etsy!

Jag är inte så himla flummig av mig. Eller kanske.. jag VILL vara flummig, men det logiska i mig säger alltid “IDIOT” när jag tvekar .

Men OK, denna vinster har varit rätt kantad av en himla massa beslut som jag och KC måste ta, som ingen av oss egentligen vill ta och jag har känns mig rätt så liten? Typ som jag måste ta beslut jag inte är redo för? Iallafall, jag lyssnar på Lillelördags podden med Anitha Schuman och hon har några gånger pratat om sitt medium hon går till en gång om året. Här kan du läsa om det. Aja, jag mailade iallafall Katarina och frågade om hon kan göra “sånt där” via telefon och det kunde hon! Vi bokade en tid och jag ringde henne via Viber ifrån jobbet. Hon var urtrevlig och inte alls som jag hade föreställt mig, typ mystiskt eller svår utan det var som ett samtal med vem som helst.

Rätt direkt så sa hon “Det är något som händer med din kropp, du är väldigt trött och du behöver äta mycket mer järn, du är inte sjuk och du behöver inte oroa dig men du måste börja ta hand om dig” Det var ju graviditeten hon pratade om! Sen pratade vi lite om livet och hon sa att jag måste skärpa mig, att jag sätter igång för många projekt och arbetar på för många saker samtidigt att resultatet ofta blir lite.. halvdant.. och det är precis det jag fick höra på min review på mitt nuvarande jobb. Katarina sa att jag måste slow down, och inte försöka avsluta allt på en gång utan ta min tiiiid. Jag är lite för lätt distraherad och det är typ en livsläxa att arbeta med. Hon sa att jag hade haft ett stressigt år och att även om jag gillar när det är fart så har det gått för snabbt även för mig, och där kan jag väl känna igen mig också, men igen, vem kan inte det? Hon nämnde även att jag har mycket skydd bakom mig, en drös med skyddsänglar som stod bakom mig (OK Flumm flumm flumm) men jag har faktiskt hört det här en gång förut av ett annat medium. Det var mitt ex mamma som tog med mig på någon seance med någon gubbe och det började han hela seance med. Han berättade för mig att jag hade ett helt gäng som stod bakom mig. Nu när jag tänker på det så sa pappas ex, som också är ett medium,  även det flera gånger, men hon sa alltid att jag hade en hand på min vänstra axel.. eeekkkk. Kanske är det något alla får höra?

Vi pratade om alla dessa val som låg i framtiden och hon sa att hon såg en flytt, och att flytten skulle gå till “snett upp till höger” ifrån där ni bodde sist och guess what.. det är precis det vi pratar om!

screen-shot-2017-01-05-at-15-14-08

Hon sa att den flytten skulle ge oss både familj och trygghet. Vilket är de två anledningarna till att vi ens talar om att flytta tillbaka till the deep south. Hon sa även att om vi flyttar dit så bör jag inte jobba det första året, tidigast i slutet på 2017. Mer om flytten en annan gång..

Sen berättade jag att jag var indeed preggo, och hon sa “ja men det förstår jag ju” och att födsel kommer gå finfint. Både för mig och barnet så inget att oroa sig över. Det här är ju verkligen flummigt, men det ger mig faktiskt mycket sinnesro!

Sen så.. håll i hatten.. så berättade hon för mig om WK, så sa hon sa att mitt första barn är en son och att han sover väldigt dåligt, “det är pga växtvärk” sa hon tvärtydligt. Hon sa även att WK är en härlig kille men att han har tvära kast. Han är snabb i huvudet, stark och glad. Hon sa att jag varit orolig över all hans energi men att jag inte behövde oroa mig, ingen ADHD diagnos i sikte och det här är ju lite kul eftersom jag har tänkt på just det det massor! Mycket här kan ju stämma in på allt och alla, men några saker kändes som rätt träffsäkra. Sen sa hon att WK kommer att älska att resa, han är empatisk och igenkännande och han kommer troligen resa runt en massa innan han slår sig ner i livet och börjar studera etc.

Men sen började hon prata om barn nummer två, alltså ninja, och frågade om jag ville veta kön!!! Jag sa att vi valt att inte ta reda på det men att jag gärna ville höra vad hon trodde och hon sa stensäkert “nej, vill du inte veta så ska jag inte berätta” och jag tänkte väl kanske lite cyniskt att det spelar ju ingen roll vad hon säger eftersom hon gissar. Hon berättade att hon fick upp Kejsarens kort när hon tänkte på honom.. vad det nu betyder? Hon fortsatte att berätta att ninja kommer att vara lite lugnare än WK, men mer bestämd. Hen kommer verkligen veta vad hen vill och kan vara lite argare än WK, men ha en lugnare energi. Ninja kommer vara duktig, intelligent etc, men ha lite problem med att vara dominant och med sitt temperament. Familjen kommer vara väldigt viktigt för Ninja.. Seeeeen glömde hon av att använda hen och började använda HAN istället. Så enligt Katarina kommer det alltså vara en kille vilket är precis vad jag tror själv. Jag kommer verkligen bli mindblown om det ar en flicka.

Sen fick jag som tips att vara konsekvent med dessa två kiddos och det känns ju också rätt självklart.

Innan vi la på sa sa hon att hon alltid avslutar alla samtal med att ge råd och att till mig ville hon säga att livet med två barn kommer ge så mycket glädje, men att jag måste fokusera på att vara med barnen och inte att försöka hålla alla andra bollar i luften. Att det fanns en risk för att bli utbränd om jag inte passade mig.

Sist men inte minst så frågade hon min om jag hade en vän, sen gav hon en massa karaktärsdrag, och bad mig ge min vän några råd. Jag förstod precis vem hon talade om och refererade min vän till Katarina och de ringdes de med och min vän tyckte att det var väldigt givande samtal det med och saker har redan börjar “slå in” som Katarina siade om för henne.

Jag vet inte hörrni, jag är riktigt imponerad av vissa saker, typ att jag skulle äta mer järn och att vi funderade på att flytta “snett till höger”, men annars tror jag att rätt mycket är saker man kan säga till alla. Jag ska iallafall ringa henne igen, om ett halvår eller så och ställa lite mer specifika frågor.

Har ni några erfarenheter? Vore lite kul att höra!

 

Så! det här var en del i inlägg för 2017.

Andra topics som kommer betas av under 2017.  

  • Framtiden och spådamen 
  • Hur jag redigerar mina foton
  • WK och svenska språket 
  • Skincare
  • Eventuell flytt
  • Budgeten
  • Hunter, en uppdatering. 
  • Ett foto i timmen
  • Samt denna bonus fråga:Jag skulle tycka det vore kul att läsa om ni någonsin diskuterat om att bo i Sverige för en tid och om ni någonsin hade en diskussion där ni bestämde att ni skulle bo i USA eller om det bara “blev så”. Sedan skulle det vara kul att läsa om tillfällen då du känner dig som en amerikan eller som en svensk, typ när du är i Sverige på besök känner du dig som en amerikan då? Och vill du att WK ska känna sig “svensk” och vad innebär isåfall det? Är nyfiken på allt runt identitet tydligen… Framtiden är också spännande och “karriär” – typ vill du sluta jobba? eller om man fick drömma hur skulle din “karriär versus hemmaliv” se ut? Har det någonsin varit diskussion om att KC skulle sluta jobb eller dra ner på arbetstid? 

Men får jag skryta? ÄNTLIGEN något vårt barn är grym på!! Sov ditt barn hela natten ifrån hen var 5 veckor? High five! Äter ditt hellre broccoli än pasta med smör? You go päron! Ditt barn kommunicerar i hela meningar? Härligt! Ditt barn kan vara ute på restaurang utan att driva ALLA till vansinne? Underbart!! Vi har INGET AV DET! NADA! Vi har en underbar liten minigris som rätt ofta är en himla ärlig utmaning. Men potträning? Han fattar grejjen!

Vi började potträningen i lördags efter hans nap, vi tog av blöjan, gjorde en big deal av det och sa HEEEEJ DÅÅÅÅ blöjan, see ya never again! Och sen vinkade vi adjöss. Efter det så gick det typ.. direkt? Han sa PEE när han behövde PEE och that was it. Vi hade en olycka för att vi inte höll koll och en “halv” olycka där han liksom slutade, gick till pottan och avslutade. Wiiihooo. Vi hade inget nummer två men däremot en himla massa varningar där han sa “POOP” och nöp sig i rumpan.. satte sig på pottan och la av värsta rökarna. Hej och hå. Vi gav WK äpplejuice för första gången, vilken han drack som det var crack.. och det var rätt bra för han gick ju på toa typ var 20 minut istället för varannan timme. Alltså många tillfällen att ge high fives och hejja. Natten till söndagen hade han rätt ont i magen och jag tror han var förstoppad.

Dag två vaknade vi, vinkade hej då till nattblöjan och körde om igen. Det började med en olycka, tyvärr. Men utan olyckor finns det ju inga tillfällen att visa vad som är rätt så vi körde på med humöret uppe. Morgonen var perfekt förutom den där lilla starten då. Han sa pee och gick till pottan (OK, granted.. han är alltså näck, och vi har pottan ca en meter ifrån honom så kanske inte uuuursvårt). Efter hans nap fick jag cabin fever delux och tog med mig WK till Target för att leta efter kallingar. Så himla tråkig upplevelse. Mitt i butiken sa han att han behövde kissa, vi gick till världens äckligaste toaletter och han skakade på huvudet och sa NONONO.. och jag håller med, hade inte heller gått där. Tyvärr resulterade det i att han hade en olycka på Target, but no worries, Vi hade med oss ombyte och wipes. Letade som sagt efter typ vita underbyxor och det fanns inte på tjejsidan eller killsidan.. allt var med super heros. Fanns BARA trosor med prinsessor på, och kallingar men superhjältar på. Så vi köpte en av varje och några tajts (från tjejavdelningen såklart, för killar kaaaan inte ha tajts i USA) och när vi checkade ut så sa han igen att han behövde pee, no luck på toan och vi åkte hem. Så fort vi kom igenom dörren så skedde det en olycka again.. men thats it. Tycker ändå det är rätt OK ifrån att gå ifrån noll till hundra. Jag känner att jag inte längre behöver ha stenkoll på honom och kolla varje move han gör, utan att han säger till nu vad han behöver göra. Stolt som en tupp är jag!

I morgon är det MLK day och jag har ledigt, vi ska på WKs två års checkup. Längtar sååå till att ställa tusen frågor till hans Dr. Känns som om han känner WK mer än vad jag gör bara för att han är le doktor.

Så här har vi tapetserat golvet.. handdukar överallt för att skydda den nya heltäckningsmattan i lekrummet. Ho ho ho.

(En fråga.. är det här inlägget för utlämnande för WK? Ska jag radera?)

Screen Shot 2017-01-15 at 21.03.26

Såg det här inlägget hos Underbara Clara och tyckte det var så fint. Är är min egen trip down memory lane.

När jag tittar tillbaka på foton ifrån när jag var riktigt liten så blir jag så glad, alltid kramad eller kramandes. Här med mamma.

nea plockar pingstliljor

Här var jag jobbglad, hade fixat en helsida i The O magazine helt gratis, värde typ 200.00 dollar eller något annat sjukt.

IMG_4099

..och här var jag förvirrad.. två år plus en dag sedan. Syrran med latex hander försökte lära mig att amma. Jag var helt förlamad i underkroppen och låg och väntade på att kunna vicka på tårna så jag fick flyttas upp till eget rum.

IMG_4625

Bättre minne här, i skärgården med min bästis Maja.

_DSC0114

En cheesecake som berättade att WK var, de facto en kille, men det hade jag ju på känn redan.

_DSC0132

Foto av mitt past life. Då jag hade tid, ork och lust med träning. Saknar det så men kan liksom inte ta mig dit som det är nu.

IMG_1153

Första daten med KC, han tog med mig på en flygtur!

1923687_509906202164_7126_n

och det ledde till det här..

73156_10150296534290018_8203917_n

Vilket några år senare ledde till det här.. Vi var i Savannah, hade inte riktigt orkat vara världens bästa partners och åkte till stranden för att se soluppgången. Det vände där.

_DSC0605

Bästa resan hem till Sverige. Efter KCs graduation.. hela Caseys familj kom med och hälsade på min familj och det betydde så mycket för mig att se alla jag älskar ihop, och att kunna visa dem vem jag är, rent kulturellt.

_DSC0287

En månad in i flytten till Colorado. Casey och jag körde till Aspen och hade ingen aning om att vi råkade åka dit den vackraste veckan på året.

IMG_1772

Oh, det här är så mycket barndom. Pappa har ett skogsföretag och jag följde alltid med i bilen när han skulle ut och “bara kolla en grej lite snabbt”. Det största var när jag fick äran att spraya SSAB på stumparna.
Det finns inget som luktar så gott som det här..

IMG_1793

KC på sjukhuset efter sitt senaste epilepsianfall. Peppar pappar men nu var det länge sedan!

Processed with VSCOcam with x5 preset

För det här fotot får påminner mig om att jag är gift med världen vackraste och finaste man och att jag måste vara snäll mot honom. Casey Fail 1-0404
På vår gamla gata.. älskar hur löven byter färg och är så tacksam att jag såg det, inte försjunken bakom en telefonskärm.

Processed with VSCOcam with k1 preset

Första fotot på mig där jag tycker att jag ser ut att vara en mamma

Processed with VSCOcam with a5 preset

Casey och jag firar att vi fick nyckeln till vårt första hus vi köpt. Nyckel är original  till vårt 1920 hus och låser även upp fyra andra hus på gatan. Borde kanske byta lås.

Processed with VSCOcam with a5 preset

Så här var morgonen, en väldigt missnöjd liten kompis eftersom han kanske sov.. tre timmar i natt? Han vaknade klockan 22:00 och efter det var det mer eller mindre kört. Arghhh. Jag var precis lika missnöjd. Måste verkligen säga att det enda som gör att vi överlever denna lack of sleep är att Casey sover i källaren så han har energi på morgonen.. innan vi fattade detta och vi båda var två vandrande spöken så var vi inte helt.. harmoniska… här hemma.

WK 2-1

Men så fort vi började sjunga så blev det lite roligare! Vi facetimade med mormor och farmor så de fick joina in i skönsången. Kul med tre olika tidzoner vid matbordet!

WK 2-2

WK 2-3

WK 2-4

Grattis WK, du är det bästa jag vet!

WK-1-2

WK idag fyller du två år. TVÅ ÅR!

Jag älskar att leva med en tvååring. Du är så himla rolig och visar oss nya saker varje dag. I morse vaknade du bredvid mig och sa “MACKAAAA” innan du ens öppnat ögonen. När jag sen frågade om du ville ha ägg, skrek du JAAA! och Yoghurt? JAAAAAA! och vatten JAAAAA! Du blev så glad av alla trista mat förslag att du spände hela kroppen, knöt nävarna och du bara skrek rakt ut av lycka “MAAAAAAAAT” Sen fick jag en bamsekram, när jag frågade om jag kunde få en puss sa du bestämt NOO och kröp ut ur sängen. Tänk om jag kunde bli lika glad av att tänka på mackor och yoghurt?!

Du har slutat vara den där hjälpsamma typen, förut så älskade du att plocka undan efter dig, slänga smutsiga kläder i tvätten etc. Nu är det lek som gäller hela tiden. Eller gärna iPad.. När du vill se Daniel Tiger så morrar du, när du vill se Johns Maskiner så säger du TRUCK TRUCK TRUUUUUUUCK. Om jag frågar om du vill lägga dina smutsiga kläder i tvätten så skakar du på huvudet och säger NO NO NO.

Dina favoritsaker att göra är att sitta i våra knän och läsa böcker, leka med dina tåg eller  studsbollar. På senaste tiden har du även börjat dansa helt för dig själv, du behöver inte musik utan gör några smooth moves och rycker på axlarna.. när vi sätter på musik blir du så till dig att du ofta kommer av dig att dansa. Du tar oss i våra pekfingrar och drar med oss på något du tycker är viktigt. Det kan vara att visa dina tåg för oss, leta efter din pippi eller bara gå på en promenad mellan rummen. Du älskar att springa runt bordet i källaren med pappa! När något händer som du tycker är häftigt så säger du alltid WOAH! Du älskar att flörta med främlingar i matbutiken men gömmer dig gärna bakom dina händer när de busar tillbaka. Det värsta du vet är att blöda näsblod, eller att ha täcke över fötterna.

Du är full av empati och älskar att blåsa på folks “owies”. Igår pekade du på min mage och sa  bejbi och klappade mig på magen.. sen tittade du på mig och sa ” owie” och blåste på magen.. antar att du hört mitt eviga gnäll… Idag när vi gick hem och du såg att betongen i trottoaren hade spruckit så satte du dig på huk, pekade på sprickan och sa ”owie”.

Du sover fortfarande som en kratta och det är tusen gånger värre än vad jag någonsin kommer minnas. Men du är så fin mitt i natten, du vill ligga nära nära och antigenen kramas eller ligga i skeden. Du tar ofta mina händer och lägger dem på din mage eller på din kind när du sover och jag älskar det så. På natten låter du mig pussa på dig hur mycket jag vill och det är värt allt.

Idag fyller du två hela år. Två år! Tänk att jag levt ett helt liv utan dig, och var 100% komplett… och nu efter bara två ynka år så skulle jag inte kunna leva en dag utan dig. Den kärleken är precis som universum, för stor och djup att förstå, alldeles för skrämmande att tänka på. Tack för att fått mig att se världen med nya färger, med mer förståelse och medkänsla.

Grattis WK, världens finaste minigris.  

WK-1