outdoorstories, Sweet home Denver!

Golden Colorado

02.11.16

Innan superbowl i söndags så klämde vi på en liten hike. North Table mt. i Golden. Jag har aldrig hikat där, trots att det bara ligger en 25 minuter ifrån oss. Berget är helt platt, och för en massa miljoner år sedan så var toppen av berget en gammal flodbädd. Här kan man få en bättre bild av hur ett platt berg ser ut.

_DSC0840

Här är Golden, en liten mysig stad. Dricker man Coors öl i Sverige? Om ni gör det så tillverkas den här!

_DSC0870

Och så här ser toppen ut av ett platt berg. Det ser så litet ut, men ser ni de två små små människorna som står där långt borta?

_DSC0848

Tror att det här är resultatet av en vulkan? Men vad vet jag.. absolut ingenting.

_DSC0851

Där långt borta ligger Denver och kisar man så kan man se hela vägen till Denvers flygplats.

_DSC0849

Sen började vandringen ner, här var det lätt för snön hade smält och det är en väg man går på, men nästan hela vägen var det hårt packad jäkla hal snö. Jag hade på mig mina springskor och svor alla fula ord jag kunde både vägen upp och ner.

_DSC0871

Vi gick med våra grannar, vars yngsta son delar nanny med WK. Mamman i den familjen är andra generations svensk och talar svenska med sin barn. Himla fint!

Det var den hiken, lite för snabb för mitt tycke, tog kanske en timme upp och ner, planeringen tog alltså längre än hiken. Lesson learned.

KITCHEN STORIES, Psykbryt

Vidrigaste baket i mannaminne

02.10.16

Försökte baka Matcha muffins på almond och kokosmjöl. Smakade vidrigt. Matcha ska man dricka som te, inte ha i bakverk. Började baka semlor i stället, första gången hade jag i 2 cups med mjölk istället för 2 dl, andra gången tog jag ut dem för tidigt ur ugnen så nu ligger de som en platt, väldigt kompakt pannkaka på plåten. Hatar att baka. HATAR. Något som vill ha min kitchenaid så jag slipper se den?!!

_DSC0920

Dessa bakverk skall kan du få smaka, om du tror att jag kan baka. Är du min vän så får du gå, är du dum så får du två. Hepp!

Det stora äventyret, Frågor och Svar, Kulturkrockar, passionstories

Walle-Kalle – Svenskan och arvet

02.09.16

KC och jag pratar engelska med varandra. KC talar engelska med Walle. Jag talar svenska med Walle. När vi umgås hela helgen, då talar vi engelska. När vi sitter vid matbordet, så talar vi engelska. Satan i gatan vad mycket engelska det är. Jag läser och sjunger för Walle på svenska men det är ju inte direkt så han sitter i full koncentration och lyssnar. Utan han spinner på, klättar och bökar och jag hoppas hoppas hoppas att det planeras några frön med svenska hos honom där i böket.

Jag är så glad att vi bor just där vi bor för i Denver finns det en svensk skola (som jag har nämnt tidigare  här när jag var svartsjuk på KC, och här när jag var hemmasjuk och kär i KC). Och det är så himla himla bra!  Vi har enrollat WK där sedan han var 5 månader. Så varannan vecka går han i skolan.. Vi sjunger sånger, leker lekar och fikar ihop. Och allt på svenska. Jag är så tacksam för att svenska skolan finns som en möjlighet för oss, inte bara för WK att lära sig svenska utan att han ser att andra barn talar detta konstiga, udda språk som ingen annan fattar, och för min skull, att jag får träffa andra svenska mammor och pappor. Det känns så mäktigt att sitta där inne, men barn som talar minst två språk, och föräldrar som av massa olika anledningar hamnat just här. Vi är alla så olika men vi delar önskan att våra barn ska lära sig vårt språk och förstå deras ärvda kultur.

Jag tror att det kan bli svårt med två språk, det är så dominant med engelskan hos oss, även om jag försöker. Kanske blir det lättare när vi låter WK ha screentime och han kan leka med svenska appar eller se på svenska barn program. Men just nu är det bara jag som talar svenska i hans närhet, och det är en väldigt liten procent av vad han hör hela dagen hos sin dagmamma eller med oss.

Jag har så svårt att förstå att om vi bor vi kvar här, och lever som vi lever nu, så kommer WK vara en självklar amerikan, och bara en liten liten del svensk. Att han inte kommer att växa upp så som jag gjorde, omgiven av svenska värderingar och drömmar. Jag kan inte förstå hur man kan kan förvänta sig (och vilja!) att invandrare ska bryta sina traditioner mot det nya landet. Jag känner så starkt att jag är svensk (och världsmedborgare) och det skulle göra mig ledsen om WK inte identifierade sig som svensk när han blir äldre, eller ännu värre.. om jag skulle känna att jag och mina traditioner inte var välkomna i USA. Tanken på att svenska skolan skulle kunna uppfattas som ett hot mot andra kulturer, och att mitt språk inte skulle ses som det kärleksfulla, vackra språk det är. Ni fattar vad jag går med det här men jag blir helt förkrossad när jag ser både här och i Sverige hur man förväntar sig att invandrare ska anpassa sig till någon annans normal. Att hela det som byggt mig, inte längre är välkommet?

Nej, vi ska fortsätta fira jul den 24:e i ställer för den 25:e. Vi ska äta smörgåsar med smör och ost. Vi ska säga att vi älskar varandra, och att vi måste skärpa oss om vi surar för mycket. Vi ska åka långfärdsskidor, vi ska laga smala (aka tunna) pannkakor, vi ska fortsätta att fika, vi ska baka lussekatter, vi ska lära WKs klasskamrater om de små grodorna och midnattssolen. Vi ska aldrig aldrig aldrig glömma att Sverige är mitt hem och därför WKs hem och många många andras hem. Att i Sverige finns halva släkten och att vi ska vara glada över att vi är en härlig, grötig blandning av olika kulturer. Vi ska försöka odla det bästa vi har med oss i bagaget och tala om det vi inte är lika stolta över.

Har ni flera språk och kulturer i familjen? Hur gör ni? Alla tips välkomnas!

_DSC0112-2

Såhär tindrar WK under lektionerna.. Not. Farao vad han är vild.. vet inte om det är mitt fel, eller han som bara är en vildbatting? När ska man börja oroa sig för adhd?!

_DSC0891

För dem som har lite bättre koordination och kan sitta still mer än en millisekund, de får leka, pyssla och fika!