Min kära Nikon df kom nyss! Jag är så nervöööös. Kameran är urknepig och känns vuxen. Alla knappar ser nya ut, inget gör som jag ska, men det blir så fina foton. När jag lyckas… mutter mutter.

Har någon av er df? Kom med tips!

_DSC2632

I actually attack the concept of happiness. The idea that—I don’t mind people being happy—but the idea that everything we do is part of the pursuit of happiness seems to me a really dangerous idea and has led to a contemporary disease in Western society, which is fear of sadness. It’s a really odd thing that we’re now seeing people saying “write down three things that made you happy today before you go to sleep” and “cheer up” and “happiness is out birthright” and so on. We’re kind of teaching our kids that happiness is the default position. It’s rubbish. Wholeness is what we ought to be striving for and part of that is sadness, disappointment, frustration, failure; all of those things which make us who we are. Happiness and victory and fulfillment are nice little things that also happen to us, but they don’t teach us much. Everyone says we grow through pain and then as soon as they experience pain they say, “Quick! Move on! Cheer up!” I’d like just for a year to have a moratorium on the word “happiness” and to replace it with the word “wholeness.” Ask yourself, “Is this contributing to my wholeness?” and if you’re having a bad day, it is.

Hugh MacKay, author of The Good Life

2

_DSC0763

När jag hörde om DIY deo så skrattade jag och tänkte “galna hippies”.. Sen jag blev preggo och gick igenom en liten giftkris och kastade ut alla non stick kastruller, pannor, allt med plast och bytte ut mot mer trä, glas och metall. Där och då började jag även söka efter den perfekta deodoranten och började med naturliga, ekologiska. Här är inlägget om naturliga deodoranter och mina favoriter. Där fick jag igen, massa tips om att göra egen deo men eftersom jag är en fördomsfull typ så tyckte jag nog att de var helt insaaaaane att göra egen deo. Men nu, ett år senare har jag äntligen landat. Det är så himla himla grymt med egen deo. Dels för att det kostar typ inget alls jämfört med min favvo deo och dels för att det är lite tufft att göra eget! Så nu skrattar jag inte åt alla galningar som gör egen deo, nu skrattar jag mer galet själv, typ som om jag har kommit på det genialiska receptet. Men det har jag inte. Utan det är min fina vän Maja som delar med sig.

Här kommer det!

En del bikarbonat

En del kokosolja (som du smält försiktigt)

En del majstärkelse eller arrowroot. 

Fixa doften med några få droppar essential oils eller majas favvo: rivet apelsinskal och vaniljpulver. Doftar som en sockerkaka! YUM!

Den här deodoranten är PRECIS lika bra som de andra naturliga jag provade. Men ungefär hundra gånger billigare och roligare.

Det är rätt läskigt att tänka på vad vi smetar på kroppen utan att tänka efter. Det här känns som ett litet men bra steg. En vanlig deo innehåller ofta aluminiumsulfat, något som länkats till bröstcancer. Dessutom innehåller dem syntetiska konserveringsmedel, parfymer etc. Saker som känns självklara att man inte vill äta, men sätter på kroppen varje dag. Brr.
_DSC0766 (1)

_DSC0759

Jag var lite orolig när jag publicerade där det inlägget om hur jag tror att barn känner och tänker. Min röst sa till mig att jag pratade om något jag inte visste, att ni skulle tro att jag satt och tokrökte maja och försökte vara djuuuup. Så tack för de fina kommentarerna. Det är flummigt, men det är klart det är flummigt! Man gissar ju för tusan! Men tack, det är fint att se hur det dimper ner härligt kommentarer när jag sitter på jobbet och känner mig värdelös.

Det är inte helt lätt, jisses vad man kritiserar sig själv och andra, även om det är mer eller mindre omedvetet så bör man ju inte låta det slippa förbi. Det är lätt att vara PK och tänka att något gör fel och direkt stänga av.. utan att försöka förstå den bakomliggande anledningen till en annans persons handlingar.. och till varför man själv reagerar på ett visst sätt. Det sistnämnda är ju faktiskt det enda man kan arbeta med.. #menjagharalltidrätt #KCharalltidfel

Photo on 2-17-16 at 20.56 #2

_DSC0042
Nu kanske du tänker att jag borde googla det.. men jag vill inte googla utan jag vill skumma lite nu, så kan jag googla sen och känna mig som en idiot.

Jag mediterar så ofta jag kan, igång en gång i månaden, och ibland en gång om dagen. Vi har turen att bo precis bredvid en liten co-op meditationsstudio här i kvarteret som flera gånger om dagen erbjuder guided meditations. Vår teacher talar mycket om hur vi ska skala av, känna istället för tänka och framför allt bli av med rösten som dömer, påpekar och aldrig aldrig aldrig är tyst. Att rösten är inte du, utan det är den omgivningen som lärt dig kritisera och vara misstroende. Min röst är för det mesta ett riktigt asshole. Den här rösten har jag ju för att jag har tänker, rationaliserar, värderar och för att jag är omgiven av andra människor som lärt mig vad som är rätt och fel, godkänt och underkänt.

Så jag sitter och mediterar och är så himla sur för att jag hela tiden snurrar bort i tankarna när jag ska försöka att inte tääääänka.. sen snurrar jag vidare på tvätten, på vad jag ska laga till middag, och sen tänker jag på WK. Hur fin han är, hur glad han kan vara och hur arg han kan vara. Wk är ju avskalad, han har ingen dömande röst. Han bara är. Han dömer ingen och allra minst dömer han sig själv. Han resonerar inte, han ser ingen logik, han bara ser. Och det är så himla fint. Han stoppar upp fingret i näsan för det känns spännande för både fingret och näsan. Sen lägger han sig raklång på mattan och stryker med händerna på golvet. Sen kryper han vidare och stänger dörren, öppnar dörren och stänger den igen. Han skäms inte, han gör inget fel. Han utforskar, luktar, smakar och känner. Är något kul, så gör han det tills han tröttnar. Är något tråkigt så går han vidare utan sorg. När han inte blir buren direkt så blir han inte bara ledsen utan hela han ÄR ledsen, hela kroppen känner sig ledsen och det finns ingen logik i den känslan. Inget tålamod eller förståelse. Och på samma sätt är han överlycklig när han ser sin pappa, hela kroppen spritter och han är så lycklig att han skriker, sprattlar och inte kan vänta en sekund av att få krama KC när han kommer hem.

Det är både fint och sorgligt att just nu är han det jag kämpar så att komma tillbaka till. Men WK kommer få sin dömande röst snart. Och undertiden kämpar jag med att minimera min. Och det känns ju ännu sorgligare att den rösten han kommer tampas med i resten av sitt liv kommer mycket vara mina åsikter om honom och mina fördomar som förs vidare.

Hur tänker ni? Kan ni särskilja på era egna tankar och den där rösten?

Fattar ni inte vad jag snackar om? Här kan ni läsa om den där rösten. Här kan ni läsa ett blogginlägg som fick mig att skriva detta inlägg. Väldigt kul blogg dessutom. Och här kan ni läsa vad Elsa Billgren skriver om kommentarer och hur de ibland triggar henne röst. Fint skrivet!

_DSC0054

Så glad för er skull och så jävla avundsjuk… och uppenbarligen fördomsfull.

  • Att ni delar lika på allt med er partner. Sjukdagar, blöjbyten, middagar etc. Ingen känner sig som projektledare för familjen.
  • Att ni aldrig har högar av ovikt tvätt.
  • Att era barn äter 100% hemmlagat mat. Ni har aldrig tvingas åka till någon motsvarighet av WholeFoods hotbar för att ni inte har hunnit laga någon mat.
  • Bröstpump har ingen använt, någonsin.
  • Att ni lekar med era barn ungefär åtta timmar om dagen.
  • Att det är väldigt viktigt med könsneutralitet.
  • Att väldigt viktigt vilka kläder era barn har. Antingen märkeskläder eller neutrala ekologiska.
  • Att det är lite ute att amma.
  • Att era barn aldrig behöver dra i era byxben eller be om uppmärksamhet.
  • Att ni går timslånga promenader mer era barn så de får frisk luft.. varje dag.
  • Att ni aldrig låter era barn gråta, för ni lider inte av vakna nätter för ni kan ta igen sömnen under dagen.
  • Att ni tycker att alla som inte gör ovanstående skadar sina barn för livet.
  • Att ni träffar vänner varje dag och aldrig behöver bortprioritera vänner för familjen.
  • Att svängrummet för olika föräldrastilar är rätt litet.
  • Att ni förstår precis vad ert barn vill, hela tiden, för ni umgås så mycket att ni är “ett”.
  • Att om era barn inte vill ta på sig sin tröja, så tvingar ni aldrig på dem tröjan, för ni har så himla mycket tid, att ni kan prova igenom om fem minuter.
  • Att era barn kan mer, än tillexempel WK, för ni har tid att förklara och visa varje liten sak.
  • Att ni går på mamma, pappa grupper hela dagarna. Att alla andra lediga päron blir vänner för livet!
  • Att när ni går tillbaka till jobbet så har ni längtat dit i flera månader. Ni är så redo!
  • Att när ni kommer tillbaka till jobbet så är era barn så gamla att ni har inte har dåligt samvete.
  • Ni har iofs aldrig dåligt samvete för ni gör alltid allt för era barn först.
  • Att ni jobbar bara några månader innan andra-tredje-barnet är på väg och sen är ni hemma x antal år igen.
  • Att det jobbigaste med att ha barn i Sverige är telefon kön till försäkringskassan.. och den driver er på gränsen till sammanbrott.
  • Efter att ni fått barn jobbar ni aldrig heltid igen.

Vad är era fördomar? Mot jobbiga päron i USA förslagsvis?

_DSC0467

 

Vilken skitdag detta är! Inte i dag, per se, vår dag har knappt börjat så det finns fortfarande hopp om en bra dag, men att känna sig mer eller mindre tvungen att köpa rosor och uppvakta sin gråa partner. En radioreklam som spelar nonstop de senaste dagarna har varit för Shane Co. Så här är den:

Shane Co., the largest family-owned jeweler in the United States, kicked off a new radio campaign today featuring company founder and CEO Tom Shane in a new role as “radio talk show host.” Each 60-second spot includes a caller who tells Tom what he’s getting as a gift for the woman in his life, much to the disappointment of the gift recipient who is also on the call. Tom saves a potential disastrous holiday by informing the caller that Shane Co. has the toys she really wants: stylish and exclusive jewelry, including sterling silver pendants, exquisite diamond earrings and classic pearls.

Den är viiidrig, stereotypisk och hopplös. Nu är det ju bara en reklam men den spelar verkligen på den stackars vilsna mannen som bara har en tråkig hike och picknick planerad för the day of the year, VALENTINES! Och hans flickvän är SÅ besviken, hon vill ha något som sparkles, and “reminds me of you”. Och det det låter som hon ska göra sluuut för överraskningen är så dålig, tills Shane Co killen avbryter och säger att de har precis vad hon vill ha, diamond that sparkle. Pearls and jewelry. Dagen är räddad. Krääääk.

1082089266