SNOWDAY 2016 (203 of 729)

Det är inte så konstigt att man (läs: jag) känner sig helt förändrad efter att ha fått barn. Först ändrar sig kroppen och humöret. Sen börjar man tänka på vet det egentligen är där inne. Sen började iallafall jag, börja se saker som jag inte tänkt på innan, hur det var när jag var liten, vilka minnen och frön som satte sig. Jag har skrivit om det massor av gånger, så med risk att låta som en trasig skiva så känner jag att hela den här barn grejen har varit så otroligt ögonöppnande. Helt plötsligt så känner jag så mycket mer förståelse, för kvinnor, ofrivilligt barnlösa, mammor och barn. Jag ser så mycket mer kärlek, men samtidigt så mycket med ondska och faror i allt. Och när vänner frågar mig hur det är nu jämfört med innan barn, så brukar jag känna att jorden har liksom tiltat lite. Allt är precis som innan.. men inget är detsamma. Aja, allt det där har ni ju läst innan. Men ibland är det skönt för mig att ha det allt på ett ställe.

Det jag vill säga är att ni ska läsa artikeln What Happens to a Woman’s Brain When She Becomes a Mother är så ohohohtroooligt intressant!

Jag fick några kommentarer i inlägget om att vara rädd för allt, att det inte är bra och det kan resultera i rädda barn. Tack! Jag förstår vart ni kommer ifrån och jag har sett på nära håll vilka konsekvenser det får. Men no no no, jag skulle aldrig stå i vägen WKs vardag för att jag är rädd för saker som inte går att undvika. Han tuggar på jord, äter mask, och jag mumlar i bakgrunden att det är bra får då får han ett härdat immunsystem. Jag gav honom peanut och almond butter när han var runt 6 månader, det är inte det som är grejen, utan att min hjärna tänker “vissa dör av jordnötssmör”. Det är som alla saker i livet plötsligt har fått en sådan himla konsekvens. Aja, det här blir ju bara luddigare och luddigare, men bara så ni vet. Vi ÄR chilla föräldrar, men jag arbetar för det.

After centuries of observing behavioral changes in new mothers, scientists are only recently beginning to definitively link the way a woman acts with what’s happening in her prefrontal cortex, midbrain, parietal lobes, and elsewhere. Gray matter becomes more concentrated. Activity increases in regions that control empathy, anxiety, and social interaction. On the most basic level, these changes, prompted by a flood of hormones during pregnancy and in the postpartum period, help attract a new mother to her baby. In other words, those maternal feelings of overwhelming love, fierce protectiveness, and constant worry begin with reactions in the brain.

Mapping the maternal brain is also, many scientists believe, the key to understanding why so many new mothers experience serious anxiety and depression. An estimated one in six women suffers from postpartum depression, and many more develop behaviors like compulsively washing hands and obsessively checking whether the baby is breathing.

Of particular interest to researchers is the almond-shaped set of neurons known as the amygdala, which helps process memory and drives emotional reactions like fear, anxiety, and aggression. In a normal brain, activity in the amygdala grows in the weeks and months after giving birth. This growth, researchers believe, is correlated with how a new mother behaves—an enhanced amygdala makes her hypersensitive to her baby’s needs.

Samtidigt kan jag ju förstå att jag aldrig känt så här innan och varför jag inte känner att KC ser världen med nya ögon. Det är bara den bärande som upplever graviditeten, att föda, att amma och de hormoner som kommer med hela de paketen. Det är primära och starka känslor! Jag vet att världen har ändrats för min man med, men jag tror inte att han känner det lika starkt som jag. Eller som några forskare i Oregon säger “evolution created other pathways for adaptation to the parental role in human fathers, and these alternative pathways come with practice, attunement, and day-by-day caregiving” (här kan du läsa den artikeln, ser urintressant ut, men jag orkar inte läsa allt)

IMG_9213-0.JPG
IMG_0032.JPG

Screen Shot 2015-03-01 at 8.33.38

_DSC0938

Chiabars är min nya obsession. Urgoda, mättande och fina att titta på. Ett bra snack för mig och jag ger det till WK utan dåligt samvete.

I boken It Starts with Food så läste jag en mening som stannat med mig mer än något annat.

“There is no food neutral; there is no food Switzerland—every single thing you put in your mouth is either making you more healthy or less healthy.”

Dessa bars är freaking Scandinavia! Nyttiga, goda och vackra. De innehåller bland annat:

Pumpakärnor – Fulla med järn, zink och E-vitamin.

Sesam frön  av dem får du omega 6. Sesam frön är packade med kalcium och precis som pumpakärnorna, massa järn.

Chia frön – Oooomega 3! Det ger en himla massa energi, och är en bra proteinkälla. Sen är det kul att äta för det känns som att tugga på grodyngel.

Raw Cacao – Hej antioxidanter!

Kallpressade kokosolja (Unrefined på eng) – Kanske bland de bästa fetterna du kan äta.

Medjool dadlar – Söta och goda. Fulla av potassium och fibrer.

Torra ingredienser:
130 g  pumpa kärnor
130 g kokos flakes.. bättre ord finns säkert men jag kommer inte på!
60 g  sesam frön
60 g solrosfrön
4 matskedar chia frön
2 matskedar bee pollen. Kan man använda om man vill, jag är inte urtaggad på att använda pollen för jag har hört att det inte utvinns helt schysst mot bina. (Ett bi, flera bin?)

Blöta ingredienser:
20 mjuka, kladdiga medjool dadlar. Kärnade!
6 matskedar kokosnötsolja
4 matskedar raw cacao
1 hel vanilj stång

I en blender mixar du alla torra ingredienser, så det blir som ett väldigt grovkornigt mjöl. Ju mindre mjöligt, desto knaprigare och godare. Häll i en separat skål. Sen mixar du dadlarna, du kan behöva lite lite vatten. Det gjorde jag! Det ska vara urkladdigt och gött. Sen blandar du allt, trycker ner i en panna. Strö över bär, nötter, frön. Jag hade Goji bär, hemp seeds och pistachio nötter.

En varningens ord, det här blir SÅ mycket. Jag hann inte äta upp mina och det var tråkigt att kasta dem. Så ge bort i present eller halvera receptet.

_DSC0935

_DSC0953

_DSC0942 (1)

_DSC4176

Minigrisen hade en mullet av rang, det var som en blandning av Trump och Bernie. Jag har aldrig klippt någons hår och jag var/är/kommer aldrig bli redo att saxa runt WK som aldrig sitter sitt (Googla inte varför är mitt barn inte sitter still… då lär du dig att de har ADHA, ADD, Asperger). Eftersom jag inte vågar saxa själv så tog jag WK till en barnsalong, så här såg det ut. Jag trodde att det skulle vara kul för WK att göra något nytt.. men det tyckte inte han. Det var verkligen hemskt. Han var sååååhåhåhåhåååå ledsen. Men då vet vi. All klippa sig är ungefär som att få vaccinationsprutor men bara att det här tar fem minuter iställer för 15 sekunder.. #sorrywk #betterlucknexttime #blessed

Så är ni dödsugna att se Garden of Gods inlägget så fungerar det igen.. ba så ni vet.

Trevlig helg! I dag är det fredag och jag ska spendera hela min dag på en womens conferance hela dagen. De här är de olika lektionerna jag kan välja emellan och jag är lite.. förlamad av alla val. Vad vill jag lyssna på? Kanske mens seminariet? Som sa vackert döpts till PRESSURE ON THE WOMB: THE GOOD, THE BAD, AND THE BLOODY? hehehe.

Har ni några planer for helgen?

namnlost (175 of 271)

Ok.. så jag skriver om det här igen för jag är inte helt klar.

Jag tror en del av det här är att jag vill vara så chill och avslappnad. Jag vill inte se världen som en farlig plats och plötsligt så ser jag faror i allt. Och att jag har fått så mycket att förlora.  

Jag ser hur mynt blir till kvävningsrisk, hur hunden blir ett potentiell mördarhund, hur trappan är stenhård och brant, hur han kan drunkna i badet. Hur vi köper hem besprutad, sockrad, färgad, exporterad mat. Hur han kan kvävas av maten jag lagar. Hur väggfärgen är full med led. Att bilen är det vanligaste dödsorsaken för barn. Hur han kan ramla av soffan. Hur han kan förgiftas av diskmedlet. Och det här är bara livsfarorna. Sen kan vi prata om innehållen av krämer, av bubblorna i badkaret, av färgämnena i kläderna, att borsta tänderna, att leka motoriska lekar, att prata , visa, leka, att jorden dör och krigen kommer närmare. Det finns liksom inget slut på saker man kan oroa sig för. Och sa kanner jag mig sa ensam i att se allt som faror, som att ingen annan kan forsta, och att jag ar den enda som kan halla minigrisen vid liv, alternativt att jag ar galen.

För det mesta kan jag filtrera men ibland så går det inte att stänga av och allt kommer in i huvudet som precis lika livsfarligt och precis lika relevant. Sen tänker jag att det här är liksom bara nu, tänk sen då! När han kommer börja skolan, när han ska göra saker själv.. nar jag inte kan ga framfor honom och scanna.
..och så tänker jag att om det här blir en saga med ett sorgligt slut… Jag vet inte vad jag ska göra då.
…så jag tänker jättejättejätte mycket på det absolut värsta som kan hända, så jag liksom kan vara beredd på det.
…sen tänker jag att man kan inte förbereda sig för något sådant..
…och sen tänker jag vilket jävla hån det är att vara som jag är nu mot dem som har förlorat de viktigaste de har.
Jag vet hur otacksamt och hispigt det låter, men jag har svårt att stoppa tankarna!

Jag tror att det här är det som andra gången päron kan stänga av mer, de vet vad som är relevant och vad som är viktigt att tänka på och släpper allt det andra.

Så en del är att jag plötsligt fått så mycket mer insyn i hur grym världen är.. och en del är att jag ser hur farlig världen kan vara.. i detaljer som inte ens ska vara farliga…

Men nu stänger jag den här boken tillsvidare. Tycker bara att det är viktigt att kanske nämna att det är svårt också. Allt som är underbart kommer ju med en rädsla.

IMG_5731-0.jpg

namnlost (75 of 271)

I lördags ville vi ha lite himla äventyr, så vi åkte till Colorado Springs för att besöka Garden Of Gods. Med en argsint 14 månaders blir det inte mycket äventyr men det här var något som fungerade för oss alla tre. Garden of Gods är mäktigt och verkligen värt ett besök om man är i trakterna. Dock är det, typsikt USA:igt, lite väl turistigt. Inte direkt en hajk på en stig utan det är asfalt som ringlar sig runt de små bergen. Lika vackert så klart, men jag kan tycka att det förlorar lite glans när man känner att man går i ett lemmeltåg, men å andra sidan så är det himla fint för om man är rullstolsbunden så kan man ta sig runt här.. Aja. Gnäll tycker ni nu, och det tycker jag med.

En sidenote. Colorado is of Spanish origin, meaning “colored red.” Det känns ju extra tydligt när man ser dess färger.

namnlost (175 of 271)namnlost (77 of 271) namnlost (81 of 271) namnlost (83 of 271) namnlost (92 of 271) namnlost (104 of 271) namnlost (105 of 271) namnlost (140 of 271) namnlost (173 of 271) namnlost (180 of 271)

 

 

 

 

Jag handlade på Safeway härom dagen, dit åker jag bara om det är paniiiiik för det är den närmsta matbutiken, men även den som jag tycker minst om. Men nu åkte jag dit för Wk var på grääääänsen att bryta i hop och i kassan gjorde han just det. Så ledsen, så högljudd. Där och då träffade jag kanske världens tråkigaste kassörska. Hon borde ha gått hem för länge sedan och lagt sig för hon var trööööttt på livet. I should know. Jag är trött på livet, men hon var tröttare.

Jag –I am sorry, he is hungry. 

Hon – I have two of them at home. But older. 

Jag – Oh fun! I envy you, it must be easy when they talk.

Hon – Don’t expect it to get any easier. If your kid is giving you trouble now, he will always give you trouble. It is his personality. 

Jag – ooo.. right. So I guess I have a stubborn kid who will scream through his life. 

Hon – Probably.. He will probably be a really difficult child and teenager. 

Jag – …. suck

Hon – Does he sleep through the night yet?

Jag – No

Hon – He is probably never going to do that then, just get used to it. My daughter is 17 years old and she still does not sleep through the night. She naps instead. 

Jag – SHUT UP! Nej, jag sa, oh really… 

Hon – Yep, she is a straight A-student.. 

 

Amen tack då.

shark2

Ena dagen så satt vi i t-tröja på trappen och lekte med WK, 14 timmar senare var vi mer eller mindre begravda i snö. Denver i ett nötskal… Så här spenderade vi dagen.

SNOWDAY 2016 (599 of 729)

SNOWDAY 2016 (301 of 729)

Hunter var väldigt nöjd med vädret. Han sprang så många ärevarv i trädgården.

SNOWDAY 2016 (501 of 729)

No kidding..

SNOWDAY 2016 (398 of 729)

Hej kalla knoppar. Jag SA ju det!!SNOWDAY 2016 (414 of 729)

SNOWDAY 2016 (424 of 729)

Brrr! SNOWDAY 2016 (443 of 729)

Vårt staket, spraylackerat i snö.

SNOWDAY 2016 (444 of 729)

Vår grind.. där någonstans.

SNOWDAY 2016 (452 of 729)

Sååå många träd och kvistar går av när det snöar så här.. Snön var tung!

SNOWDAY 2016 (496 of 729)

SNOWDAY 2016 (522 of 729)

Hej min familj!

SNOWDAY 2016 (523 of 729)

Minigrisen i min gamla mössa.

SNOWDAY 2016 (532 of 729)

Vi vandrade till Steam, några kvarter bort. Höll på att ge upp några gånger på vägen dit. Så sjuuuukt mycket snö och plogning är non existent.

SNOWDAY 2016 (538 of 729)

SNOWDAY 2016 (545 of 729)

SCHLUTT som Sunes lillebror skulle sagt

SNOWDAY 2016 (569 of 729)

SNOWDAY 2016 (581 of 729)

SNOWDAY 2016 (596 of 729)

SNOWDAY 2016 (607 of 729)

Det var så magiskt vackert!!

SNOWDAY 2016 (629 of 729)

Jag har aldrig sett så mycket snö. Det var helt vitt ute. SNOWDAY 2016 (693 of 729)

Så var det med den dagen. Urmysigt. Den andra dagen var jag ju bara sur.