0.2


0.2

Idag är jag tacksam att jag inte har en tatuerig i ansiktet. Var på bröllop i kväll och firade vara grannar med en massa urtuffa tatuerade donnor och dudes. Alla hade tatueringar och jag och Casey kände oss så himla… nakna och tråkiga? Sen träffade vi en kille som hade en taturing i ansiktet, han hade tatuerat in RIMJOB i ovanfor ogonbrynet. Hittade honom on the iiiinternet precis. Där kan man se han och hans kompis precis efter de skaffade sin tatuering.. och hans kompis har för lite skäggväxt för att någonsin kunna skaffa mustach…

0.2 finns här

 

0.1 // 10 days of… lite jävla tacksamhet //

Det är trendigt som tuuusan att vara tacksam. 100 dagar av happiness och thankfulness “all over the place” som en viss Prins skulle säga.

Orkar inte 100 dagar. Orkar knappt en minut känns det som. PMS deluxe. Men jag kör 10 dagar tacksamhet.

Öppnar stort och enkelt med vänner. Jag är så tacksam mina fantastiska vänner. Som åker över hela vida havet och hälsar på. Som tar med sig 13 kg choklad. Som uppdaterar mig foton pa deras växande magar när jag inte kan vara med i irl, som skickar mig julkort fulla av pepp nar jag ar tokdeppig. Som hör av sig, aven fast det ar min tur, flera gånger om, att höra av sig. Som firarde min 30års dag tillsammans med mig, som bjuder in mig i deras liv med öppna armar och oppen själ. Fy farao vad viktigt det är. Jag är så inihelvete tacksam for mina vänner i Sverige, för de nya vänskaper jag har utveckat här i USA och för er som jag “met online”.

Rik som ett troll är jag i vänskaprelationer och det ar mer an vad jag förtjanar.

0.1
HÄR kan du ladda ner 0.1  om du vill ha den pa din blogg. Häng meeed, I don’t wanna to be aloone.

 

Kill all things

Kom hem ifrån AcroYogan, slängde skorna i väggen, la mig raklång i soffan och suckade kanske jordens längsta suck… KC kom och underade vad som hänt och jag bad honom inte så vänligt, men beastämt att “håll dig på en armlängds avstånd”. Sen började jag en 15 min monolog om hur jääävla dålig jag är. Att jag inte kunde göra movements i yogan som var plättlätta två veckor innan. At jag har tom tank i bilen. Att det ska fucking snöa igen. Att jag är trött på att vara värdelös på allt. Att jag hatar hur litet köksbordet är. Att jag känner mig som ett as som klagar på allt för jag är frisk och kry och vit och fan vad mycket jävla saker jag ska vara tacksam för och ändå så känner jag mig bara sååå meeeehhhh… sen fortsätter min monolog om i säkert tio minuter till…tills KC vågar avbryta.. “Don’t kill me for saying this.. but you don’t think this is just day four of Whole30 approaching?” Och jo.. det är det ju. Så nu ska jag vara tyst.

Day 4 dawns and you tentatively step out of bed, expecting to feel like you took a strike from Thor’s hammer in the temple. Instead, your head is surprisingly clear. Your limbs all feel functional. This could be a good day! You walk into the kitchen and as you’re greeted by the smiling face of your significant other you are suddenly overcomewith the desire to punch them in the face for smiling this early in the morning. Congratulations! You’ve made it to day 4.

Vill du läsa hela tidslinjen om Whole30? Här finns den.