Föräldraakuten, lifestories

FÖRÄLDRAAKUTEN – nu med frågor.

01.09.17

Vad kul att jag inte var ensam i skogen! Här kommer en drös frågor, som redan fått så himla bra svar bland de första kommentarerna, men sitter ni inne på något supertips så lämna mer kommentarer.

Johanna undrar: Jag undrar hur man får sin 7-månaders bebis att sluta vilja amma på natten?
Han äter mat och gröt på dagen och gröt som sista mål innan läggning. Han vaknar dock och vill amma några gånger på natten.. han gillar inte välling… Hjälp mig!

Maria undrar: Jag skulle behöva praktiska tips om hur man lägger en vild tvååring samtidigt som ens tvåmånaders bebis har sina skriktimmar under kvällen. Vid enstaka tillfällen är jag själv hemma och behöver få min dotter i säng och samtidigt vagga bebisen, och det gör ju att jag varken kan mysa med henne, ligga bredvid henne eller bära tillbaka henne till sängen när hon springer iväg. Jag FATTAR verkligen inte hur folk gör.

Jenny undrar “Jag undrar hur jag får en femåring att börja kissa och bajsa på toaletten. Han är vääääldigt känslig och går bara på toa på förskolan, har aldrig aldrig gjort det hemma. Vi har testat allt. Själv säger han att han tänker börja när han är vuxen”

Anna Lena undrar: Min pojkvän är fransman och har en son från ett tidigare förhållande som bara är 2 år. Jag vill prata svenska med mitt/mina framtida barn, men då är jag rädd att hans son kommer att känna sig utanför, då han bara har lärt sig franska. Sen så är det ju lite känsligt att börja prata svenska med honom då han bor mestadels hos sin mamma och jag vill heller inte att han ska börja prata svenska hemma hos henne så att hon inte förstår. (Separationen mellan min pojkvän och henne gick heller inte så bra, hon är sårad då det var han som lämnade henne och de är mitt i en vårdnadstvist av sonen etc…) Hur ska man göra så att han inte känner sig utanför när jag någon gång i framtiden kommer prata svenska med mina barn?

Så! tycker det ska bli urspännande att läsa era svar! Jag försökte göra ett foto i timmen idag men insåg att jag gör tydligen inget annat än att umgås med min son så det blev bara en himla massa foton på honom. Maybe inte så roligt..

Föräldraakuten, Hjälp jag är en mamma!

Föräldraakuten

01.06.17

Ny kategori! Tack för alla kommentarer, det är så fint att läsa vad ni gjort som lyckas, och inte alltid lyckats. Jag tänker att man ska ju uppfostra barn i grupp, inte ensam och velig.

Det är så sant att “It takes a village to raise a child” och ni är min village. Jag minns speciellt en drös kommentarer när WK var nyfödd och amningen var svår och ni berättade för mig om att bröstmjölken i början är annorlunda mot mjölken i slutet (vattning mjölk i början och fetast i slutet av varje amning) och att det var därför han var så missnöjd och hade uront i magen. Tack! Det problemet löste ju sig DIREKT när jag visste vad som hände!

Är det så att någon annan sitter där ute i skogen utan en village och känner att de vill ha råd och tips from the world wide web, skicka din fråga så lägger jag ut den här så hjälps vi åt!

screen-shot-2015-08-13-at-20-41-02

screen-shot-2017-01-05-at-10-03-22

Hjälp jag är en mamma!, Kulturkrockar, lifestories

Walle Kalle och svenskan

01.05.17

last-farmersmarket-10

Det här är nog min favoritutveckling, älskar att kunna kommunicera mera och se vad för nya ord han lärt sig under dagen. Smälter när han säger något nytt urgölligt, som i går när han kom hem och sa att han var vår ”helper” för att han hade varit dagens helper hos dagmamman. WK pratar inte i meningar ännu utan mer enstaka, ibland dubbla ord. Det är mycket mycket upprepningar som “down down down down” eller “daddy daddy daddy daddy“. Iom att han lär sig mer ord så känns det som han även använder sina tecken (sign language) mer och att de allt oftare är som meningar, i går gjorde han tre tecken på raken, “more” “milk” “please“, det är ju så himla sött! Ofta så blandar han ord med signs och det som används mest frekvent är nog att han säger “more” och samtidigt tecknar “please“.

Eftersom alla runtomkring WK talar engelska utom jag så är hans dominanta språk helt klart engelska, men svenska inslag. Jag skulle höfta att 80% av hans ordförråd är på engelska, resterande på svenska. Han är en listig liten minigris, säger det han verkligen vill ha på svenska! Vi läser mycket böcker, gärna på morgonen innan jobb och på kvällen innan läggdags och jag försöker att alltid läsa svenska böcker, vilket inte alltid lyckas. Han tittar på iPad under de majoriteten av alla måltider (Shoot me! Han har noll tålamod att sitta still annars..) och även när jag lagar mat. Han tittar bara på svenska barnprogram och aldrig på engelska så det känns liiiite bättre för samvetet.

Jag märker att jag ofta talar både engelska och svenska med WK, typ säger det jag vill på svenska och sen upprepar jag det på engelska, eller stödord på engelska. Typ. ”Oooh vad jag längtat efter dig Walle, I missed you!” Eller ”Smaka pa broccolin, put it in your mouth”. Jag vet inte om det är bra eller dåligt? Men då känns det för mig som jag försäkrat mig att han förstår vad jag vill ha sagt. Kanske är det lite oroligt av mig att hålla på så?

Jag tror att den största motivationen för MIG att traggla på med svenskan hemma (eftersom jag och KC talar engelska med varandra så känns det mest naturligt för mig att prata engelska hemma) är Svenska skolan. Att se andra päron som pratat med sina barn på svenska och få inspiration och pepp. Speciellt att se lite äldre barn som verkligen hanterar båda språken! Jag minns så väl en svensk familj jag brukade sitta barnvakt till när jag bodde i Shanghai, där talade alla barnen svenska med familjen, engelska med sina kompisar och kinesiska med deras hushålls hjälp. Helt flytande! Det är ju helt otroligt vilken chans man missar om man inte tar tillfället i akt! Det är inget problem för barnet i fråga att lära sig ett nytt språk, det kommer ju naturligt. Jag tycker dock att det känns oförskämt att tala svenska när vi är med engelsktalande vänner, eller är som jag nämner ovan, ibland rädd att han inte förstår om jag inte säger det på både svenska och engelska.

Det här är en så spännande artikel om bilingual kids och hur det formar deras förmåga att känna empati och förstå vad folk menar utan ord. Och här kan du lyssna på en 4 min lång intervju med forskarna om du inte vill läsa.

We took a group of children in the United States, ages 4 to 6, from different linguistic backgrounds, and presented them with a situation in which they had to consider someone else’s perspective to understand her meaning. For example, an adult said to the child: “Ooh, a small car! Can you move the small car for me?” Children could see three cars — small, medium and large — but were in position to observe that the adult could not see the smallest car. Since the adult could see only the medium and large cars, when she said “small” car, she must be referring to the child’s “medium.”

We found that bilingual children were better than monolingual children at this task. If you think about it, this makes intuitive sense. Interpreting someone’s utterance often requires attending not just to its content, but also to the surrounding context. What does a speaker know or not know? What did she intend to convey? Children in multilingual environments have social experiences that provide routine practice in considering the perspectives of others: They have to think about who speaks which language to whom, who understands which content, and the times and places in which different languages are spoken.

WKs svenska ord:
Macka
Igen
Smaka
Hej då
Mer
Titta
Mamma
Apa
Kaka
Hun – Hund
Mack – Max böckerna
Jah – Ja
Oppa – Hoppa
Mormor
Pappa
Ner
Pipi – Pippi
Bada

Ord som går för båda språken
Tee  tee – Te
Wawa – Vatten
Mjelk – mjölk
Acko – Avocado
Nana – Banan
Egg/Ägg
Bupp – Buss
Sit – Sitt
Bejbi – baby
Maamaa
Hat
Book

Sen är det en evig ströööm av engelska ord.. han repeterar i stort sätt ord vi säger.

 

Så! det här var en del i inlägg för 2017.

Andra topics som kommer betas av under 2017.  

  • Framtiden och spådamen 
  • Hur jag redigerar mina foton
  • WK och svenska språket 
  • Skincare
  • Eventuell flytt
  • Budgeten
  • Hunter, en uppdatering. 
  • Ett foto i timmen
  • Samt denna bonus fråga:Jag skulle tycka det vore kul att läsa om ni någonsin diskuterat om att bo i Sverige för en tid och om ni någonsin hade en diskussion där ni bestämde att ni skulle bo i USA eller om det bara “blev så”. Sedan skulle det vara kul att läsa om tillfällen då du känner dig som en amerikan eller som en svensk, typ när du är i Sverige på besök känner du dig som en amerikan då? Och vill du att WK ska känna sig “svensk” och vad innebär isåfall det? Är nyfiken på allt runt identitet tydligen… Framtiden är också spännande och “karriär” – typ vill du sluta jobba? eller om man fick drömma hur skulle din “karriär versus hemmaliv” se ut? Har det någonsin varit diskussion om att KC skulle sluta jobb eller dra ner på arbetstid?