I gar morse åkte KC till Florida för att djuphavsfiska på en himla båt med sina himla vänner på ett himla bachelor party. Jag sitter hemma och försöker fundera ut hur jag kan göra detta de bästa dagarna för mig och WK/överleva. 

Hur är det i Sverige? Pratar ni om Zika? Här är det VÄLDIGT närvarande som preggo. Nu när KC är Florida där Zika finns så kommer vi få ta en massa säkerhetsåtgärder innan KC kan ta ett blodprov som kommer visa att han inte fick Zika. Peppar peppar.

HATAR denna sviniga smitta. Hatar att vi inte ens vet hur farligt det är och att det känns som det blir bara fler och fler vidriga symptom som länkas till det här. Inte bara hos foster utan nu även hos vuxna. URK.

screen-shot-2016-09-08-at-10-55-01

mix-31

Läste Anna Ritar och  Mirijams inlägg om att lägga till fler barn i familjen.

Jag tänker… att vi kan inte få ett barn som är svårare än WK. Det går inte. Alltså, jag vet att det går. Vi kan ju faktiskt får barn som är vildare, galnare, piggare och surare än WK, eller handikappat och kräver saker som jag inte ens har behövt tänka på. Men när jag jämför WK mot andra barn så är han såklart bäst men han har mer energi än andra, mer vilja, envishet han blir så jävla arg när han inte får som han vill. Han sover värdelöst. Han äter typ inget alls. Det är fine. Jag gillar att han är en egen person som kör sitt eget race. Men jag är väldigt orolig för hur det skulle gå för oss, som par, om vi skulle få någon som typ.. inte är ett snäpp lugnare än WK.

1-1-2

Jag och KC har försökt prioriterat att ha barnvakt så vi kan gå ut och äta middag ibland. Nu har vi inte haft det på svinlänge för alla våra barnvakter flyttade hem till Sverige och när vi i söndags gick ut på middag på första gången så var det som.. vi inte hade jättemycket att prata om. Alltså. WK hade vaknat ELVA GÅNGER natten till söndagen då vi gick ut och vi var så äckligt trötta, men vi var liksom lite.. tomma? Det var som vi hade glömt hur vi talade till varandra, nu när vi pratar så är det typ 99% problemlösning. Hämtar du WK? Har du packat WKs matlåda? Är hundarna matade? Kan du ta hand om WK så jag kan laga middag? Jag smiter ner i källaren for att göra tvätt så jag bara kan få vara ifred i 10 minuter.

mix-66

Vi har ett barn, men när jag talar om det så känns det som vi har 7. Jag vet inte om det är mitt attitydsproblem, eller om det faktiskt är så här mycket att göra? Det spiller över på allt, jag tycker det är skitsvårt att uppskatta och älskar KC alla dagar i veckan. Att ta mig tiden att via det mer än i ett snabbt sms. Jag kan helt omöjligt vara mitt bästa jag på jobbet. Är typ glad om jag kommer ihåg att borsta tänderna och svara på hälften av alla mail.

Jag kan lätt säga att det är mer kärlek i vårt hem sedan vi fick barn, så mycket mer. Men det är ju samtidigt så mycket mer.. logistik. Och logistik som inte klaffar. Plötsligt har vi fått en ny sol att rotera runt och den solen är typ mer som en stutsboll och att få allt att fungera när båda jobbar heltid och vi har NOLL hjälp utifrån är svårt och inte alltid skitkul. Och mer anledningar att inte vara eniga. Förut så behövde vi ju inte bry oss om typ något förutom oss själva och det var jobbigt nog.

Jag är skiträdd för att ta in en till i familjen! Jag är så himla rädd att det inte blir en bra matchning. Tänk om det inte blir bra? Tänk om jag inte vill eller kan älskar Ninja/Oops lika mycket som WK. Och även om jag älskar Ninja/Oops så kommer den krabaten att ta tid ifrån WK och just nu, idag, så vill jag inte ha mindre tid med WK.

Vi kommer ju få det här att fungera det med, redan nu så sitter vi och försöker lösa framtida problem. Jag kommer inte kunna fortsätta att jobba vilket just nu känns som en bra lösning även om det är surt som tusan på en massa olika nivåer. Vi kommer troligen få flytta tillbaka till GA. Jag behöver bara få med mig KC på det tåget.

Det kommer ju att gå det här, det förstår jag. Men jag är lite orolig för vad det kommer att kräva?

Ps. Igår fick jag hänga med WKs kompis i går och även om det var den lugnaste ungen i stan.. så var WK ändå bäst. Jag har aldrig sett WK bita, slå eller vara elak mot ett annat barn och det känns ju himla skönt. Då tar jag hellre en sömnlös energiboll.

mix-89

12 veckorIMG_2146

Så i fredags hade vi first trimester UL. Spännande. De mätte och grejade och på tre veckorna så hade Ninja gått ifrån att vara en gummibjörn utan armar och ben till att liksom ha ALLT. Fyra hjärtkammare, mage, fingrar, tår, allt! Inte klokt. Inte konstigt att man är trött. Får lite ångest när jag tänker på det. Att ett foster växer så himla snabbt. Är själen där nu? Ninjan var liksom en bebis som sträckte på sig, vickade på fötterna och gjorde sånt en bebis gör. Jag är naiv, det vet jag, men det var lite lite jobbigt att se att det var så mycket bebis så tidigt. Känner att det liksom inte vore rätt helt plötsligt att göra abort så här sent. Och det är ju inte sent!  Och det är ju ett av mina core values! Jag vill inte ifrågasätta något som jag tycker är så viktigt. Jag vill stoppa huvudet i sanden och aldrig mer tänka på det så jag slipper tycka illa om mig själv.

Men om nu bebisen har en själ, och ligger och känner mina hjärtslag och mitt adrenalinpåslag.. Känner hen då att jag är skitstressad och rätt arg? Kommer denna stress göra att Ninja sover lika dåligt som WK som vaknade i stort sätt inte sov alls i går. Kan man skapa bättre förutsättningar för att få en luuugnt barn?

Sen tänker jag att det kanske är nu jag borde sluta äta pizza och dricka cola till middag alla dagar i veckan eftersom bebisen växer så himla mycket och någonstans kanske det skulle vara bra med typ.. grönsaker? Och sen tänker jag att jag kanske aldrig mer är gravid? Är det här min andra och sista graviditet? I så fall kanske jag borde njuta mer? Meditera? Klappa på magen och gå promenader? MEN NÄR?! Fan borde ha gjort allt sånt mys när jag var preggo med WK men då ville jag inte eftersom jag var livrädd att jag skulle råkade bonda med bebisen och att den sen skulle dö…

Det är ju en klar skillnad ifrån att vara gravid med WK och Ninja, denna gång vågar jag liksom tänka längre fram i framtiden än vad jag gjort innan. Nu vågar jag tänka att jag ska få amma igen (ahhh jag längtar!!) eller att få gå med en liten trött fis i en Ergo etc. Tänker inte på att man måste byta blöjor mitt i natten.. eller mata mitt i natten. Guuuud hur ska vi orka?

9 veckor

IMG_2147

 

”I can’t find any heartbeats” sa midwifen efter några minuter med en doppler. Jag säger inget utan tittar upp i taket och tänktr att nu är jag en av dem.. en av dem som alltid kommer sakna något, som aldrig mer kan lita på sina kroppar, som förlorat något ingen annan vet om.
Jag fick byta rum, in till en ultraljuds maskin och efter några sekunder så hörde jag hur hon andades ut, och jag kände själv hur jag släppte ner axlarna och vågade titta på skärmen.

Där är den” sa hon. Hen håller upp handen framför ansiktet och ligger med benen mot magen. Hjärtat slår. Helt perfekt och välmående.

I dag är jag 12 veckor. I morgon är det dags för first trimester ultrasound och jag undrar lite varför vi går? Hjärtsat slår. Det är allt som behövs idag.

Suuuuuuuck. Jag känner lite att jag gjort feeeeeel. Sitter här med ågren.

Tvingade KC att börja projekt källare i helgen, eftersom jag har en inneboende stress i själen som tydligen förvärras av att vara gravid. (källaren kanske renoverades på 70-talet av någon hemmafixare, uuuurk, allt är gult och fult)

Nu sitter KC på jobbet (klockan är snart 21:00) och panikjobbar för något himla case som har deadline i morron OCH på fredag. Alltså kommer han inte hem på hela veckan.

På fredag kommer mina in-laws och ska BO i källaren. Som nu inte har några möbler, typ som säng och sånt, halvmålade väggar, spacklade hål, byggdamm ÖVERALLT. Typ betonghögar överallt. Det MÅSTE vara klart tills de kommer, annars så kommer de aldrig komma tillbaka.

Så nu sitter jag i källaren, på golvet med färg över hela mig. Spacklar lite här, målar en trimming där och en vägg här eftersom det här projektet är så stort att jag inte ens vet vart jag ska börja. Så jäkla sur. Och det är MITT fel att jag tvingade KC att börja med detta projekt jag nu måste avsluta.

Aja, finns inte mycket mer att tillägga här. Förutom att allt byggdan säkert består av 80% asbest och färgen säkert är full av led. Stackars lilla bebis.

Apropå bebis så ska jag på first trimester ultrasound på fredag. Det fick jag inte göra för WK, gör man det i Sverige? Känns både spännande och läskigt.

mix-3

Här hade man kunnat sitta i stället..

Hallå! Vad roligt det var att berätta! Ska berätta att jag är gravid minst var 9e månad i fortsättningen, fick ju en massa kommentarer och pepp!

Annars är det inte mycket nytt.. alltså att vara gravid får iallafall mig att sätta igång med saker, min anxiety ökar med 100 och jag får typ paniiiik över att veta att vi har stökiga kökslådor och att det är hundhår under soffkuddarna. Så jag tvättar soffan typ hela tiden, går igenom alla lådor och köper mer lådor för att sorteeeera, och i förrgår så skickade jag in min ansökan om att bli amerikansk medborgare. Jag fyller i WKs dagispapper som väntat i typ ett år och ser till att skälla på Casey för att han inte pensionssparar tillräckligt. The joy jag är just nu.

En annan sak som är kul för oss är att WK, segast i stan, äntligen börjar prata! Nu är det flera nya ord i veckan och i dag sa han Let’s GO när jag hämtade honom hos sin nanny. Andra ord är ice, akta, eye, hot, out, duck, car, truck, shoes, yes, again, kaka. Kul att hans två svenska ord är Akta och kaka… och kul att jag trodde att han började prata när han var typ 9 månader för att han började säga vokaler. AJA, I live and I learn. Kanske är detta bara inbillning det med?

mix-59


Vi gissar. Har jag kass hållning? Eller har jag ätit en påse chips innan fotot togs? Eller är jag preggo? Rätt svar är alla tre! Vi är skiiiitgravida (känns det som) med en ninja bebis till WK. Hen smög sig in lite tidigare än vad vi hade planerat, men det känns nu, när vi smält det i några veckor, som en rätt skön entre. Jag är 11 veckor preggo. Dödstrött, hungrig och svingrinig.. så helt som vanligt. GUD SÅ SKÖNT ATT ALLA VET NU! Det är olidligt att vara gravid, att vara dum i huvudet av alla hormoner och trött som ett as och att ingen vet anledningen.
Hepp!

Lite om fotot då, togs förra helgen när vi badade i en flod 20 min utanför Denver. WK älskar vatten och sprang mot det hela tiden. Casey badade med honom konstant..men satan så strömt det var! En sekund tittar jag till och ser hur KC är under vattner och håller WK ovanför ytan. WK garvar medan KC panikartat försöker få fotfäste. Jag har aldrig varit så rädd/arg. En tjej som var i närheten fick tag i WK snabbt och KC fick fotfäste. Men herregud.. det var riktigt läskigt att känna att för ett par sekunder hade vi inte koll och hur nära vi var en katastrof. Inte så bra att tala om det här i samma inlägg som att vi berättar att vi har en till på väg, vi har ju uppenbarligen inte koll på vad vi gör. Jag är rädd för det här.. känns som vi har ”wing it” med WK ibland och som nu kommer det stora testet. Nu är vi två vuxna på ett barn.. hur kommer det går att vara en per en?!

Jag har längtat efter helgen…sedan i söndags kväll. I går sov jag i källaren med öronproppar för jag står inte uuuut att inte sova längre. Tyvärr hjälpte det inte, jag har fasiken drabbats av insomnia? Vaknar runt midnatt alltid pga WK, men sen somnar jag inte om. The irony. Jag kör en heavy dose av magnesium just nu (ska spraya ner WK också för den delen). Köpte en spray som ska vara mer snabbverkande än piller. Cross your fingers.

Aja, det var dagens sov uppdatering. Kommer vi någonsin komma ur det här träsket?

mix-1

Wk med sin morfar.. konstrast ifrån förra inlägget. Fy vad det är orättvist.

Jag har aldrig gråtit till nyheter innan, men detta fick mig att bryta ihop helt. Fy FAAAAAN. Samtidigt så stänger USA sina gränser mot refugees för att “det kan ju vara terrorister” och Sverige bråkar om ekonomiska flyktingar. Just nu känner jag så starkt att vi gör fel som föder in fler barn till världen när den ser ut så här. Hur gör ni? Tittar ni på nyheterna eller orkar ni inte längre? Betalar ni av ert dåliga samvete till radda barnen eller liknande (där är jag skyldig.. känner att det är det enda jag kan göra). Bestämmer ni er för att rädda världen genom att källsortera bättre eller ger ni bara upp eftersom all bara är skit ändå?

Screen Shot 2016-08-18 at 09.07.29