Höstens bästa och sorgligaste

Världens bästa Marcio fått ett drömjobb. På riktigt. Ett DRÖMJOBB för en nörd. (Han kommer arbeta vidare med sina hjärtvalv, vara forskare och allmänt asball.. ) Jag är så himla glad, stolt, lättad och lycklig för hans skull. Men.. drömjobbet ligger 14 timmar med bil bort. På gränsen till Canada i fucking Minnesota. Och han måste flytta NU. Så parallellt med att vilja hinka i mig en flaska champagne för att fira hans jobb vill jag lägga mig med en flaska whiskey under täcket och grina… Colorado kommer inte vara samma sak utan honom, och vi kommer få påbörja en distansrelation med en av de viktigaste och mest betydelsefulla människor vi har i våra liv. So congrats Minnesota. Ni tog det bästa vi har.

_DSC0519

Bittersweet

Pappa är här, som vanligt gav han cirka 48 timmar heads up. Himla mysigt men ibland rätt osmidigt. Tänk om han hade kommit en vecka senare, då hade vi haft utmärkt packhjälp för flytten på lördag. (peppar peppar).

Jag älskar sättet vi umgås på i vår familj. Det cirkulerar mest runt mat, konversationer om livet och fysisk kontakt. Ofta så börjar det runt en måltid.. vi sitter och pratar.. och pratar och pratar och pratar. Maten kallnar, övergår till fika. Som övergår till kvällsfika.. och tillslut går vi och lägger oss och försöker fortsätta prata tills någon av oss ger upp och somnar. Jag sover alltid bredvid mamma när jag är hemma, och när pappa hälsar på här så ligger vi alltid i sängen och pratar tills pappa somnar mitt i en mening och jag smyger bort (inte det lättaste här då han sover på en uppblåsbar madrass.. går liksom inte att smyga bort)

Men det är så bittersweet att ses. Jag känner på en gång hur det gör mig ledsen, redan när vi ses på flygplatsen. Kan inte riktigt sätta fingret på varför jag känner så här varje gång jag är hemma i Sverige eller när jag har besök. Men jag tror jag sörjer alla stunder vi inte ses. Nog är det så att jag påminns om vad jag lämnat, och relationer som tvingas vara på distans. Jag har inte hemlängtan längre som jag hade förr, men jag tror aldrig att jag kommer bli av med den här sorgen att inte få ha de relationer jag vill ha till de jag älskar.

Processed with VSCOcam with f2 preset