Det stora äventyret, lifestories

När tiden inte räcker till

09.01.15

Känner mig lite kluven idag. Stress äter, stress andas, stress kör hem, svarar på mail utan att läsa vad det är jag skriver, får tillbaka mail med frågetecken. Inte ens jag kan tyda vad det var jag försökte skriva. På två dagar har jag arbetat över 26 timmar. Det är OK att arbeta mycket, men det är inte OK mot WK. Känner mig som världen sämsta mamma. Har tagit ledigt på fredag för en minisemester. Det behövs. 

I denna tidspanik så har jag svårt att pumpa. Jag hinner inte, och är så stressad  när jag sitter i le lactation room att det knyter sig och inget kommer. Jag känner mig som en smitare som inte hinner svara på mail, men som sitter i ett lactation room tre gånger om dagen och gör ingenting. Mitt milksupply har minskat till två tredjedelar. Jag tror att det har att göra med att jag inte längre ammar WK “naturligt”. Förut hann jag hem och hann amma honom 1-2 gånger innan han somnade. Den senaste två veckorna har jag fått pumpa i stället för han har sovit när jag kommit hem och jag har bara ammat honom en gång på natten.

Walle-Kalle är 8 månader den 12:e. Jag vet att man rekommenderar amning till ett år, men jag vet inte om det kommer att gå? Usch! Det här är ett känsligt ämne för mig. Känns som så mycket minuspoäng. Hur länge ammade ni?


Eng: I feel nothing but respect for working moms, pumping, spending hours in a lactation room, hurring home to put the milk in the fridge.  I tell myself that what I do is impossible, somedays with pride but most days with a broken heart.

 

lifestories, Saker jag och min man bråkar om

Som natt och dag

08.31.15

Casey + Linnéa 2014-29

Casey och jag är lyckligare nu än innan WK. Vi älskar varandra djupare, har större förståelse och respekt. Vi är bättre mot varandra sedan WK kom, vi kramas mer, vi vårdar mer och vårt hem känns som om det är fyllt med mer kärlek.. på dagarna. På nätterna så krävs det absolut INGENTING för oss att vilja bita huvudet av den andra. Vi vaknar på nätterna och har direkt attityden att det är ”ditt fel” alternativt ”din tur”. Jag har aldrig svurit så mycket som jag gör nu, och det är exklusivt riktat mot Casey, och alltid på nätterna. Som natt och dag (pun intended). Någon som känner igen sig? Funderar lite på hur vi ska få lite mer tålamod till varandra på nätterna?


Eng: After having a baby, our love has really deepened. We are much more gentle towards each other now.. until nighttime where both of us wake up with the urge to bit the head of the other one. Parenting is awesome, until you want to sleep.

 

lifestories

Jag vet inte..

08.30.15

Det gör så ont att gå in på Facebook och se foton på drunknade barn. Och det känns så fel att säga “det här vill inte jag se! Det får inte ingå i mitt nyhetsflöde” när det pågår i min värld. Jag känner mig hemsk som skriker “jag orkar inte se det här”! Men i min kropp så känns det inte rätt och det måste finnas andra vägar till förståelse än att dela foton på dessa barn. Tyvärr vet jag inte vad..?