Jag tänkte alltid att det skulle vara så sjukt gulligt att ha barn, och sen kom verkligheten med tiotusen vakna nätter och att de liksom har en egen vilja och SÅNT. Men nu har det gulliga börjat. (Alltså utöver bebisgull.) WK har börjar vela somna samtidigt som han typ tittar mig djuuupt i ögonen, klappar mig på kinden och säger om vart annat “you are my best friend mommy, I lajv you”.. spelar INGEN roll at jag är hans “second best friend” så fort han vaknar på morgonen för att KC alltid är först. Dööör av hur söt han är på kvällen. Här om natten la hen sig på mitt bröst, kramade mig och viskade i mitt öra “I am always your baby mommy”. Får man börja hulkgråta när ens barn säger så eller ärrar man dem för livet? Kan liksom inte sluta.

Jag är förövrigt Theos bitch, han är inte ett dugg loving emot mig utan jag är bara hans färdkost/matlåda. Så fort jag sätter honom ifrån mig en sekund så tittar han på mig och GALLSKRIKER argt. Inte gulligt eller ledset utan mer som om att han svär över att han tappade telefonen så skärmen sprack eller att bilen fått punka.

Hej!

Har ni haft en fin helg? Det har jag! Eller vi bråkar väl på som vanligt, men bråkar liksom i sync mer. Alltid något.

Några av er frågat lite försiktigt hur det går med fotograferandet? Nu när jag liksom vågat säga att jag vill ha betalt, och vet ni. Det går grymt!! I går hade jag två jobb, och är bokad de nästkommande fyra helgerna med! Ekk. och BIG news då: JAG HAR BOKAT ETT BRÖLLOP I SVERIGE I SOMMAR!! Känns så ofantligt roligt, läskigt, pirrigt och stort.

Casey är ju också egen och det är rätt häftigt känsla att se maten på bordet och tänka att det är en direkt förtjänst av vårt slit. Alltså, så är det ju jämt, men det är kanske mer 100% slit istället för 80% jobb och 20% kolla Facebook på arbetstid? Jag vet inte, måste nog tänka med på den statistiken.

Ps. Theo går nu. Ahhhh. Då tycker jag att det är dags att sluta amma sex ggr per natt. Har liksom väntat på att han ska sluta självmant vilket inte verkar hända..

 

 

Nu är vi hemma igen, med nya insikter, massa lakris och jetleggad som tusan. Orkade inte ens försöka somna om 03:22 i morse utan lyssnade på ett rätt bra avsnitt av Värvet med…Sebastian Stakset? Så himla skönt att lyssna på folk som berättar en historia med lyckligt slut.

Tiden i Sverige var så bra. Älskade det deppiga vädret som hade massa förhoppningar om vår, min bästa tid. Som en torsdag typ, bästa veckodagen. Åt så otrooooligt god mat. Träffade de människor jag verkligen ville träffa (men hann såklart inte träffa alla..) och tog det lugnt. Så tacksam över de dagarna, de behövdes verkligen. Behövde se min mormor, behövde se min mamma. Behövde ladda på kroppskontakt och på kärlek.

Nu är jag hemma i GA, insåg först när jag kom hem att jag saknat, och hur mycket jag saknat både Casey och WK. Hade såklart saknat WK men inte så starkt som jag gjorde när vi sågs. Oj, mitt lilla hjärta. Kändes som jag aldrig skulle kunna lämna honom igen. Igår när jag var jetlaggad som tusan och somnade så ville WK läsa en saga för mig, så han hämtade sin lilla stol och satte sig vid min säng, och började med “once upon a time a little boy was running, bears was trying to get him” och när jag frågade om jag kunde få se sagan han läste så svarade han “no, the story is in my mouth, and coming to your ears” aaahhh gråååt. Min fina lilla. Aja. Fint för mig i alla fall.

Hur mår ni?

Hörrni, jag hann!! det var helt otroligt och jag lämnade förlossning avdelningen, stannade en främmande dam i en korridor och skrek till henne att jag hade “HITTAT GUUUUUUUUD”, och och sen sprang jag vidare och lämnade den förvånande damen ensam. Men alltså, det kändes faktiskt så, jag blev religiös där inne, hur annars går det till?! Men nu när jag inte är full av adrenaline så är jag inte religös längre. Men fina timmar av euforia! Vill visa er alla foton men känner att jag måste visa dem för mamman först.

AHHHH livet!!!

Gud, om fem dagar åker jag till Sverige! LYCKAN!!!! Jag tänker på fika, lösgodis, gräddglass med krossad choklad, lakris, bröd, smör och ost, chips och kaffe. Väldigt mat relaterat. Ska döpa Theo. Har inte sagt något till KC eftersom jag inte tänkt på det.. WK döptes ju i hemlighet så kanske blir det samma stuk nu. Ska träffa min bästis nya bebis. Ska träffa vänner. SKA FOTA FOLK. känns så himla himla bra och så imla himla kort. 10 fjuttiga dagar.

Har lite frågor till världen online:

Hur flyger man bäst med en ett-åring?

Hur blev them ett singular prounoun? Vill veta så jag kan använda det rätt och nu använder jag det fel. Lyssnade på denna podcast och fattade inte alls vilka som skilde sig ifrån ifrån sin man för det lät för mig som de var flera, men det var bara en. Jag gick på extra svenska grammatik när jag gick i mellanstadiet för jag var så KASS.

Har någon av er gått på EMDR terapi? I så fall, hur fungerade det? Var det läskigt?

Om man har ont i tänderna, betyder det per automatik att man har hål?

Hur tar man foton som denna person? Hur får man det där djuuupet?

Hej!

Här händer det inget nytt, våren är här och det är grööönt. Så himla skönt. Vi firade Theo i söndags och vi hade faktiskt folk över, på WKs födelsedag i Januari satt vi liksom och grinade ihop för att vi hade INGEN att bjuda över på ett kalas till honom.. så improvement! Tillräckligt mycket folk för att jag skulle önska att det skulle ta slut. Kalas är INTE min grej. Jag är inte född till att vara värdinna, helt klart. Ibland undrar jag om jag är född för att ens vara bland folk.. fru och mamma är inte heller en perfect match vissa dagar.

Jag sitter som på nålar. Jag ska fota en födsel och kommer bli det häftigaste jag varit med om, tror jag såhär i förväg, men gaaah. Det är mammans tredje barn och hon är due IDAG och inget barn ännu. Jag tog lite förgivet att man alltid födde tidigt med sitt tredje barn. Haha. På fredag åker vi till Savannah och nu känns det som jag kommer missa det för att hon kommer föda sent. Är så deppig över detta.

Finns birth foto i Sverige? Här blir det mer och mer vanligt, jag älskar det! Ville ha det för Theo men det kostade över $ 2000 dollar. Då tyckte jag det var insane. Men nu fattar jag. Det här är saker man måste räkna med:

  • Det är fem veckor man sätter sitt liv på hold (Vecka 37 till 42). Man är ju on call så man kan inte vara mer än en timme bort ifrån sjukhuset.
  • Jag äter inget som kan lukta för stark så mamman inte ska störas av lukter, (ok åt iofs lite vitlök idag).
  • Inga drinkar så jag kan köra bil.
  • Strikt sömnschema så jag är någorlunda pigg om hon ringer mitt i natten. Hahaha gråååt Försök förklara det till Theo.
  • Barnvakt på backup, dygnet runt i fem veckor veckor.
  • Ha telefonen bredvid och på, dygnet runt. (Svårt för mig som HATAR när telefonen låter)
  • False alarms.. har redan kört till sjukhuset en gång för ett falsk alarm, hon hade värkar var 8:e minut och sen stannade det helt. Gahh. Mitt i natten också.

Aja. Föder ni barn snart? Skulle ni kunna ha med en fotograf? Här kan ni se en otroligt begåvad fotograf och hennes foton. DRÖMYRKE!!

Så sjukt att han fyller ett. SÅ SJUKT. Min sista bebis (draaama, andra och sista) Men det blir inga mer barn här. Jag tror att vi skulle gå under. Varför säger jag så? För det känns faktiskt fortfarande som vi är i något slags survival mode, det är typ kris efter kris. Får sådan Hur kan man planera för typ nästa dejt, eller nästa semester när allt fokus ligger på vem som ska sova med vem på natten? Aja. Det kommer ju bli bättre men att gå i från ett barn till två var för oss, tusen resor tyngre än att gå ifrån noll till ett. Och det var HIMLA svårt det med. Aja. Theo är en gudagåva. Den gladaste minigrisen jag vet. Så himla enkel, fin och älskande. Det är fantastiskt att få vara hans mamma och att få vara den han älskar mest i världen (just nu). Det finns inget bättre. Det bästa jag gjort i mitt liv, är att ge världen två fantastiska barn. Ta HAND OM DEM VÄRLDEN!!!

Får lite panik när årstiderna går för snabbt. Nu är det asvarmt och så himla fint här. Blommor! Bin! Fjärilar, trodde jag, men det var en moth.

På tisdag fyller Theo år och jag är faktiskt lite ledsen. Han kommer bli vårt sista barn. Tror inte vi håller (mao, jag) för ett tredje barn. Dessutom känns det lite som att vi skulle bidra för mycket till att overpopulate jorden med tre kiddos. Alltså, vem försöker jag lura. Tre vore så häftigt. Men overmäktigt.  VET NI VAD? WK slutade använda sin napp!!! Bara sådär. Vi sa att han var tvungen för att hans tänder började står ut. Visade honom foton på napptänder. . förväntade oss sju olika helveten och han bara somnade? Har inte ens nämt den? Fattar inte hur barn fungerar. Varför bryter de ihop i flera timmar över att de får fel kniv till maten men när man tar bort de käraste de har så bryr de sig inte? De är omöjliga att förstååååå.

Klockan är halv elva. Måste sova. Vad gör ni?! Vad består veckan av?

Ändå rätt knäppt att tänka på att den lilla sockerbiten jag träffade för 10 år sedan.. nu är vuxen, har egen firma och två kiddos. Önskar han hade lite mer rynkor. Tror han kommer bli/fortsätta vara snygg när han är gammal. Aja. Vi går i familjeterapi nu och jag haaaatar det. Det är så sjukt jobbigt, har typ skolångest igen när vi åker dit, försöker komma på alla slags möjliga krämpor och ursäkter att INTE behöva åka. Men jag tror det är bra och vi känner båda att det är givande, men som sagt,  asjobbigt.

Nu är det mars och denna månad så kommer det faktiskt hända lite kul saker.. Theo fyller ett, Vi kommer åka till Savannah, jag kommer göra ett birth photoshoot (döööör) och sen åker jag och Theo till Sverige.