Tre lökar!

Colorado bjöd på sitt sämsta väder. Kallt som saatan.

Jisses vilka veckor det har varit. Upp och ner, hit och dit. Total lycka ena stunden och andra stunden pissförbannad och redo att läxa upp närmaste person tillgänglig.

Bra saker:

Att haft besök ifrån världen tuffaste twins. 
Kittina och Susanne reste genom USA och gjorde ett pit-stop i Denver, (trots att vädergudarna gjorde allt för att förstöra). De fastnade i Chicago i några dygn innan de ruttnade och bestämde sig att KÖRA till Denver. En skön resa på sisådär 15-17 timmar? Med en främmande man i baksätet! Så himla tufft. Att ha the twins i Denver var verkligen en lyx, det är sällan jag träffar någon med samma intresse för mat och träning och det kändes så kul att dela WholeFoods, Mmm Coffee, och massa CrossFit prat med dem! Framförallt inspirerande eftersom de är mycket striktare än vad jag är. Värre blev det eftersom de med sig typ 5 kilo godis. Nu har jag ätit upp allt och jag känner mig helt.. sockersjukt. Hatkärlek till godis. Damerna var här en helg och vi hann med typ 100 resor till Whole Foods, beundra och köpa böcker ifrån Juli Bauer PaleOMG, ett tufft träningspass i The Red Rocks och en hike. En väldigt kall hike.

Det var så fint att det var första gången vi träffades och ändå kändes det som om vi var vänner, på riktigt. Både Casey och jag saknade dem när de åkte vidare. Internet alltså! Jag blir sentimental när jag tänker på vilka otroligt fina kontakter jag fått ifrån denna och era bloggar. Som ett email jag fick häromdagen av Sara. Eller att Irina T satt och raggade jobb åt mig när hon var i Texas och jag var superdeppig i Alabama, eller alla mail jag fick när jag skrev dessa två inlägg och all pepp när jag skrev detta. Ja allt! Ni är verkligen helt underbara och jag önskar att jag inte buntade ihop er och skrev ”ni” utan skrev ut alla era namn. Tack!

En annan bra grej är att jag fick mitt 10-års gröna kort! Ahh! Äntligen slipper vi sitta och traggla med högar av papper, svära över världens sunkigaste byråkrati eller försöka bevisa kärlek på ett A4. Weeiiihooo! Nästa steg är att bli medborgare men bara tanken får det att krypa i hela kroppen. ORKA.

En tredje sak värld att fira är att Casey hade sitt sista test i fredags! Hepp så var han klar! Känns inte klokt. Båda han och jag känner oss lite förvånade över att det bara tog slut?. Inga ballonger eller samtal ifrån presidenten som gratulerar. Huset är fortfarande stökigt. Trodde det skulle känns större? Vi firade med Champagne och världen bästa kött… men från och med nu blir det gråa dagar i The Geigers hushåll.. Eftersom han är klar med skolan så måste ha börja plugga till The Bar och är ett heltidsjobb så han har slutat på de firmor han arbetat hos. Nu mer är jag the soooole provider of this household och jag tjänar alltså sämre nu än vad jag gjorde när jag var 16 år gammal. Mutter mutter. Jag veet att man inte ska prata pengar för det är fuuuult, men är det OK att muttra? Jag hoppas det för det kommer jag göra nu fram tills att Casey får ett jobb. Tidigast september. Så fort han får det så kommer jag ta ledigt och åka på solo semester. Bara jag och paraplydrinkar och yoga. OK? OK.

Och sist att fira är att ”The Situation”  aka Hunter mår bra. Han skar sig så illa i armen att de fick söva den lilla räven för att sy ihop en massa senor som var av. Nu struttar han omkring här hemma med gipsat ben. Ser inte klokt ut men han är aliiive. Om han vore en katt så borde detta vara hans sista liv.

Ok det blev inte bara positivt det här, svårt när man är en rätt neggig ångestfylld själ. Men jag försökte!

1. Att det här sker. En era är över och det känns typ som när Michael Jackson dog. Är så himla himla ledsen, vuxenmobbning  krossar mina illusioner om att livet kommer bli bättre bara man blir äldre.

2. Att Hunter just nu är på djursjukhuset med uppcuttad tass och ben. Har.aldrig.sett.så.mycket.blod. Hela övervåningen luktade kallt järn och det enda jag tänkte på var att så här måste det lukta om man hittar någon som tagit livet av sig.

3. Att det här kan ske.

4. ..och att det sker pga tillverkare som dessa. “my first rife”. Gevär för barn, med cartoon figurer på. Finns inte ord. 

5. .. Att Casey, min älskade älskade man ännu en gång denna vecka blev nekad sjukvårdsförsäkring. I dag var det femte bolaget som sa “tack men nej tack..” Allt tack vare hans “pre existing condition” epilepsi. Vidriga jävla skitsystem.

6. Mensvärk ifrån helvetet. Så där så det känns som om ryggen ska knäckas.

Usch!! Helt värdelös dag.  Jag har inte ens hunnit berätta om så mycket annat som faktiskt är bra. Det kommer, någon annan dag när det inte är helt jävla bäcksvart. 

All mighty goooood! Världens mamma skickade mig ett par skor för att fira våren. Ett par Oxfords och jag dog skönhetsdöden. HUR kan ett par skor vara så snygga och så sköna samtidigt? Har någon av er Cole Haan skor? Då vet ni hur underbara de är! Lite som en hockeyfrilla, business in the front – party in the back. Men det här är Business on the top och freakking love making on the bottom. Sneakers sula! Jag åkte och handlade ännu en färg  så fort jag provade dessa. Nu får vi leva på luft i några veckor.

Idag fyller sockerbiten år. Jag var så nära att köpa siffrorna 36 bara för att jag verkligen verkligen vill att han skulle fyllt 36.. men sen tänkte jag att jag måste förlika mig med det här. Det är ju inte så att det någonsin kommer ändras. Han kommer alltid vara en liten skit och jag en gammal gam.

Det är inte bara det vi firar – vi firar även att Casey precis kom hem ifrån sista SISTA LEKTION I LAW SCHOOL!!! Om tre veckor tar han examen som Juris Doctor. Känns helt obeskrivligt. Tänker tillbaka på hans (vår?!) första dag i Alabama. De nya studenterna fick gå på ett orienteringsmöte och vi, deras respektive fick gå till ett eget rum. Där fick vi lyssna på en av lärarna som berättade att det skulle vara ett tungt jobb för oss att få förhållandet att fungera. Att om vi ville se våra respektive så skulle vi inte fråga dem att umgås med oss, utan fråga om vi fick umgås med dem. Att vi skulle räkna med att se dem först om tre år. Yada yada yada. Men in hindsight så var det många som skilde sig.

Annars? Den där cheesecaken var ta mig tusen den bästa jag ätit någonsin. Ser rätt trist ut men jeeez! Whole Food levererar som alltid.

Av alla som har kommit hit och hälsat på ifrån havsnivå så har ungefär hälften av dem på grund av den höga höjden vi befinner oss på. Tydliga tecken på altitude sickness är ont i huvudet, illamående och är det sig riktigt illa så svimmar man. Hemmakurer är att dricka sinnesjukt mycket vatten, äta konstant, inte utmana ödet och man kan även dricka klorofyll. Passar perfekt här i hippieland. Smakar typ som grönt kallt te. Spetsa med chiafrön och du har supervatten.

Jag vill inte vara sämre så jag började min morgon med yoga kl 6am, en liter klorofyll/chia/vatten. Sen vidare till jobbet… Och möttes en trasig toalett!! Panik! Är ni sugna på att se reservtoan kan ni kika på mitt Instagram. Hade jag inte toalettfobi innan så har jag det nu. Fotot är snällt, såg värre ut. Urk.

Jag är med i en bokklubb (väldigt nära att kastas ut eftersom jag inte läst de senaste fem böckerna). Boksmak alltså.. väldigt olika ifrån person till person. Men i alla fall, vi dricker vin, äter god mat och pratar om våra män. (Alla är gifta med antingen doktorer eller advokater förutom jag då.. gift med en student. Längst ner i hierarkin. Mutter mutter).

Meeen vad jag vill komma fram till är att vi kommer ifrån väldigt olika bakgrunder och hur vi inte bara har olika boksmak utan hur vi ser samma händelser så olika. Igår ställde en av våra damer denna fråga:

“What in your marriage is not what you expected it to be?” Vi har alla varit gifta i 2-3 år och borde alltså vara i mer eller mindre samma fas.

Så här såg svaren ut:

Nr 1. Att vara gift var bättre än vad hon trodde att ”Vi grälar mindre nu än som pojkvän och flickvän”.

Nr 2. Var förvånad över att det var så tydligt at hennes man gjorde henne till en bättre person. ”Utan honom i närheten så gör jag sämre val”.

Nr 3. Att hennes man var så mycket mer än vad hon trodde när de gifte sig. ”Jag är den som har issues, och han stöttar och accepterar mig genom allt”

Nr 4. Trodde att de skulle ha mer sex. (Kan tillägga att de inte hade bott ihop eller haft sex med varandra innan de gift sig)

Ok, så min tur. Att ha skilda föräldrar är något jag är tacksam över. De tog kontroll istället att vara olyckliga och det gjorde oss alla lyckligare i längden. MEN med det så har jag varit rätt bitter över konstitutionen äktenskap. Mer något man mer eller mindre tvingas göra för att ärva varandra, eller som i vårt fall, för att kunna fortsätta vara ihop. I mina tidigare förhållanden och även med Casey så har jag varit väldigt egoistisk. Har det inte passat min smak så har jag aldrig sett någon anledning att anpassa mig. Utan jag har antingen valt att gå min egen väg eller mer eller mindre tvingat min partner att anpassa sig efter mig. Som flickvän trodde jag att det skulle vara mer kvävande att vara gift eftersom man inte göra kan bryta och göra slut över en handvändning utan att det skulle ta tid och att vi skulle lämnas brännmärkta. Marital Status: Single. Married. Divorced.

I vårt fall trodde jag att vi skulle bråka mer, att vi skulle leva mer separata liv, att jag skulle känna mig mer fången, att Casey skulle ställa högra krav. Att vi skulle vara två människor som bodde i samma hus med två olika liv. Jag är förvånad över vilken teamkänsla vi har utvecklat ihop. Att vi anpassar oss efter varandra. Tar hänsyn. Det känns så stort! Att leva med någon som tror på mig mer än vad jag tror på mig själv. Att välja bort något som jag vill för något som hann vill, även om det är små saker som att välja mellan Sushi och Indian food så var det främmande!

Men det är inte bara lyckligt. Jag är så stolt över vad vi byggt, men samtidigt så rädd. För jag insåg igår att plötsligt kan jag inte göra slut i en handvändning längre. Jag är för investerad i vårt förhållande för att svart eller vitt ska räcka som argument. Våra liv är för sammanflätade för att kunna vara egoistiska. Jag avskyr den känslan av maktlöshet. Att jag inte längre är i knotroll (hypotetiskt, om Casey skulle vara otrogen). Så hade det varit något jag ALDRIG hade accepterat innan. Det hade varit tack och hej innan han ens hade avslutat meningen. Men i och med att vi började tala om det här på bokklubben i går så inser jag att det inte är så enkelt längre. Vart skulle jag flytta? Hem till Sverige eller skulle jag stanna här? Vad skulle jag arbeta med om jag flyttade hem? Vem skulle jag ens vara längre? Hur hamnade jag i denna gråzon där jag inte ens längre vet vad jag står längre? Missförstå mig inte. Jag är lyckligare med Casey nu än någonsin, men i och med det så är det vara svårare och mina tidigare självklara åsikter känns nästan naiva. Ooo Namasteeee måste leva i nuet inte i min katastrofversion av framtiden.

Anywho. Då var det ute i det fria. Hoppas ni tog anteckningar. I boklubben fortsatte vår diskussion med tips för att odla ett bra äktenskap och ett tips som förvånade mig, men som jag samtidigt gillar var ifrån vår kristna medlem. De tillåter inte ordet Divorce i hemmet. Det finns inte och får inte nämnas (inom rimliga gränser, alltså om de börjar puckla på varandra så var divorce ett OK ord och förhoppningsvis resultat, men inget de ens får skämta om efter ett bråk)

En annan hade sexiga underkläder

Etc.

Jag har … inga? Nada. Fråga Casey, det är han som gör det här förhållandet enkelt, inte jag.

Kan ni inte dela lite tips? Vad är det bästa tipset du har? (Att prioritera för varandra är uppenbart. Kom med något spännande eller konkret)

Oh jag har så mycket annat jag vill berätta om. Världens bästa helg, världens bästa besked, världens bästa Whole30 som börjar som snart. Det kommer!

Goda nyheter. Idag fick Hunter sin sista chemo behandling. Nu är han tumörs/STD free, heartworm free och worry free! Det firar vi med torkade tjurpenisar!

Först förvånad, sen förbannad, nu bara ledsen och besviken. HUR I HELVETE kan the senate (republikaner och demokrater!) rösta nej till background checks när polls visar att 90% av amerikanerna är FÖR det. De är valda av folket och ska representera folket.

Titta på denna reklamfilm. Så bra.

Lilla rödluvan är bannlyst. Mormodern är nämligen ingen bra förebild eftersom hon packade ner vin i picknick korgen.

Vill ni läsa mer så rekommenderar jag denna artikel och vill du få blodet att koka så kolla twitter och alla idioter som hyllar NRA. Som denna tjej tex. “NRA wins again great job! @piersmorgan how you like that english bitch“

Shame, boatloads of shame
Day after day, more of the same
Blame, please lift it off
Please take it off, please make it stop

När jag är igång: Några andra som jag hoppas hamnar i helvetet är dessa nissar. Vidrigt.

Big feet… large…  shoes.

I söndags satt vi utomhus och åt lunch i t-tröja och shorts..under träd som knoppade. I måndags fick vi skotta ut bilen. WTF?! Så eftersom Colorado har klivit tillbaka i tiden för att visa sin sämsta sida så planterade vi knoppar inomhus i stället. Dålig liknelse, jag vet. Hade inget bättre. Med andra ord: Jag bytte knoppar på köksluckorna. Inte så spännande men väldigt mycket bättre. Efter jag satte på knopparna målade jag om köksluckorna..sex stycken… och sen ångrade jag mig och torkade bort färgen. Tänk hur mycket lättare livet skulle vara om man var lite mer organiserad. Kom fram till att det spelar ingen roll över hur mycket jag än försöker fixa i köket. Jag kommer avsky det tills golvet, kylen och allt annat är utbytt.