Det stora äventyret, lifestories

WK 18 månader

07.12.16

Hej Walter.

Nu är du 18 månader och de sex sista månaderna har gått snabbt. Du har så himla mycket personlighet helt plötsligt! Du skrattar högt när du ser din favoritmat, pappa eller Nala. Du älskar att äta färsk basilika ifrån trädgården och att leka med vatten. Du har massor av humor får ofta folk att skratta! Du kan bli arg som ett bi när du inte får som du vill och ditt senaste trick när du inte längre vill bli buren är att du blir helt slapp i hela kroppen och gör att det är rakt omöjligt att lyfta upp dig. Hal som en ål är du men det gör mig lite stolt varje gång. Du är en egen person nu, med andra planer än våra.

Du är så himla fin Walter, du ler mot främlingar, flörtar med gamla tanter och delar dina leksaker med vänner. Jag är så stolt att jag är din mamma. Du älskar att rita, att sjunga och klättra. Du sover gärna på magen med ett gäng kuddar under dig. Som prinsessan på ärten.

Du sover fortfarande helt kasst. Walter, kom igen! Din nya vana är att du somnar i din säng, vaknar vid midnatt och sen måste du ligga och klappa på din pappa eller mig resten av natten för att sova. Dösött och döjobbigt.

Du kom liten som en sparv till vår familj.. ett litet hjärta som bankade, små lungor som andades. Det var liksom inte mycket mer. Men du ändrade allt. Du gav Casey möjligheten att vara världens bästa pappa, och du gav mig möjligheten att bli en halvbra mamma. Och du gjorde oss till en familj. Det är så mycket mer kärlek i vårt hus och helt plötsligt har jag en familj. Det är så himla konstigt. Jag har inte haft mamma, pappa, barn middagar sedan jag var 13 år gammal, och då hade de varit rätt olidliga i några år, och nu har vi dem. Det är häftigt.. i brist på bättre ord. men du kom med så mycket mer än vad jag anade att du skulle. Du tog in ett helt universum in i vårt lilla hus.

Jag la dig precis ner för din tupplur och det var så himla sött. Jag pussade på dig, du låg med stängda ögon men log av pussen och sen vinkade du åt mig.. som typ “nu somnar jag.. kommer tillbaka strax“.

Jag älskar dig min minigris. Du är det finaste jag vet.

wk minigris

lifestories, Psykbryt, Sweet home Denver!

Att vara privilegierad och tacksam

07.08.16

När jag fick veta att jag var gravid med en pojke så var det som om något i mig.. pustade ut. Jag kände mig tacksam över att vara mamma till en son. Jag visste att i och med sitt kön så minskade sannorlekheten att han skulle bli sexuellt utnyttjad, att han inte känna sig tillräcklig om han inte hade rätt kroppsfigur, att han inte skulle ifrågasättas om när han börjar jobba strax efter han fått barn, om han får barn. Han behöver inte känna sig tvingad att lära sig gå i höga klackar, sminka sig eller hur fult det är med troskanter men att han måste ha så tajta byxer att det ar omöljligt att inte visa troskanter. Han behöver inte höra att han inte borde gått hem ensam, eller att han skickade ut fel signaler. Han kommer inte känna sig skyldig när han förlorat sin oskuld.

I höstas kände jag mig tacksam att han var född i USA och inte i Syrien. Att han kunde sova så här på fem stjärningt hotellrum i Aspen medan ett barn, bara en vecka innan legat i precis samma ställning, men livlös på en sandstrand efter att flytt sitt hemland.

Den här veckan har jag vaknat upp och känt mig tacksam, och äcklad av mig själv som är tacksam, för att min barn som troligen kommer spendera en majoritet av sitt liv i USA, har en vit hudton och inte svart. Att jag inte behöver oroa mig för att han kommer bli targeted och harassed av de människor som ska skydda oss. Att folk inte kategoriserar honom som en gangster innan de talat med honom. Att de kommer ge honom en chans.

Det är så jävla orättvist att jag kan sitta och titta på nyheterna och hur fel det än är, känna mig tacksam att jag inte kommer behöva vara orolig för Walters, Caseys eller mitt liv om vi skulle bli stoppade för en trasig bromslampa. Samtidigt som min kollega, vars son är lite äldre än WK, måste lära hennes son att vara försiktig, inte bara för eld och djupa vatten utan även för människor, människor vars jobb är att skydda oss. Att som mörkhyad, stanna för polisen när du har en trasig bromslampa, kan bli det sista du gör. 

Jag lovar att lära WK att inte acceptera att hans vänner kommer behandlas olika beroende pa deras kön, födelseland, hudfärg eller sexuella orientering.
Jag lovar att jag ska lära min son om consent.
Jag lovar att jag ska lära min son om anledningen till varför #All Life Matter är bullshit och varför det istället borde kallas #Black Lives Matter too

Podcast tips – Named one of the top podcast episodes of all-time

_DSC1136

Allt i allo, lifestories

NY FAVVO PODD

07.07.16

Jag kan inte förstår hur jag missat Snap Judgement podcast. Så humlans bra!

Ni bara måste lyssna på avsnitten The Rabbi and the KKK och Unforgiven.

Sen tycker jag deras hemsida är kul som 17. Här är tillexempel tips på stories de inte vill höra:

Tropes to Avoid

  • Something really sad or tragic happened to me and I got over it by doing something positive.

  • I am an American and I met a bunch of impoverished foreign people and they taught me about privilege or appreciating what I have / zen / etc.

  • Anything that relies heavily on sex, violence or shock factor in order to be a good story

  • This person or organization does an amazing thing helping people in this amazing way!

  • This almost happened to me, but then at the last minute it didn’t! My reflections on that!

  • My reflections on pretty much anything that isn’t event-based!

Jag ska spendera de kommande dagarna med att lyssna på deras topplista.

Andra favvopods (med länkning till favorit avsnitt):

NPR Politics Podcast (lyssnar man på dem på repeat så fattar man tillslut vad det är som händer här i USA..bonus är att den är lätt att somna till)

Invisibilia för den är som en female version av Radiolab

Språket i P1 – för det är så mycket som jag inte vet om språk. Sista frågan i avsnittet jag länkar till är DÖINTRESSANT för bilingual families.

Krull och Kriminell – Kasst ljud men lite kul/skrämmande/äckligt att höra kriminella typ skryta som sina bankrån.

Kropp och Själ – Älskar alla avsnitt utom det sista om handlade om att vara uttråkad. Det var ta mig tusan det tråååkigaste avsnittet jag hört. Undrar om det var poängen?

Filosofiska rummet – om man är på rätt humör.

TED radiohour – Så många bra!! Del ett  och Del två 

Pamers Barnvagnpromenader – Ger mig så himla mycket ångest så jag hat/älskar det.

Lillelördag – De känns så smarta och coola. Och de talar med varandra på ett sätt som får mig att typ sakna vänner? Känner ofta att jag inte hänger med i deras ordval.. de känns som himla city och jag är väl bara en bonnefåne. Kunde inte länka till ett specifikt avsnitt för de heter ju noll med vad de handlar om.

podcasts-1