Det stora äventyret

Status

05.21.15

Allmanläget: Vill dö. Är så trött att jag inte orkar le. Eller gå på toa. Kan inte resa på mig.

Jobbet: Kul! Väldigt förvånande att jag trivs SÅ bra pa jobbet som jag gor. Langtar inte hem alls om dagarn. Minus är att pumpa. Fy farao, kommer aldrig låta Walter glömma vilka jäkla uppoffring det är varje dag för att han ska få bröstmjölk. 

Barnet: Bra. Eller det beror på. Han går i genom någon fas. “4 month sleep regression” welcome to HELL. HELL I TELL YOU!!! Vägrar sova. Eller han sover men ligger vrider på huvudet hela natten, gråter, korvar sig, tappar napphelvetet, gråter, ammar ammar ammar. Fran 01 till 06. En hel vecka nu. Det här har varit den tyngsta sömnveckan sedan han föddes. Tror jag? Minns inte sa mycket av de två  första månaderna?

Förhållandet: Alltså, for oss har det varit typ 100% bra att skaffa barn. Blev 1000 gånger mer kära i varandra, trodde det var omöjligt. Att jobba däremot… not so good. Har på två veckor, tappat det helt pa casey tva ganger. Bada gångerna for att jag ar trott och avundsjuk pa att han kan sova och for att jag ar dödshungrig. 

Att komma hem efter jobbet: Sa himla mysigt att se Walle efter att ha jobbat en dag. Men saaa himla jobbigt att komma hem efter att ha jobbat en hel dag. Orkar ju inte med NAGOT! Där befinner jag mig alltså just nu. I efter jobbet tröttheten. Skicka kaffeeeee!  

 

Det stora äventyret

Men min sanning kanske inte är helt sann…

05.14.15

…det där med att vara hjärntvättad och ÄLSKA allt med sitt barn.. 

Alltså jag kan ju inte sluta vara så imponerad hur LÄTT det är.. Och hur skön WK är… Hur han alltid är glad etc. Tydligen han jag sagt typ varje dag hemma i Sverige “nemen, så här mycket har han aldrig skrikigt förr“. Det är inte så himla kul och lätt som jag får det att låta, utan snarare att min hjärna helt raderar de stunder som inte är perfekta. Blev nyfiken igår på hur mycket han faktiskt ammade under natten tillexempel.. Visade sig vara varannan jävla timme! 

  

Det stora äventyret

Walter 4 månader

05.12.15

Walter, idag är du fyra månader gammal. Jag kan inte förstå att det bara varit fyra månader. Det är som om jag inte känner till hur en dag utan dig varit.

Du är glad. Du skrattar nästan hela tiden. Du blir så glad när du ser mig, Casey eller din mormor att hela din kropp spritter av lycka. Benen sparkar. Armarna slåss och du drar upp axlarna och gömmer dig bakom dem. Det är fint att se att hela din kropp reagera så. På samma sätt är hela din kropp ledsen.. din gråt börjar ofta i dina ben och är jag snabb när jag ser dina ben sparka på ett visst sätt så kan jag förhindra gråten. Det är stort. Allt är stort med dig. Varje liten stund är stor.

Du har mycket mer personlighet nu, du är medveten om omvärlden på ett annat sätt. Du vet om när du är lämnad ensam och oftast går det bra men ibland klarar du inte av att inte ha oss inom synhåll. Det är inte alltid smidigt, men jag tar det. Jag tar det varje gång och jag kommer ta det varje gång för det finns inget bättre än att du vill vara med mig.

Du sover 12 timmar på nätterna nu, men du ammar fortfarande var tredje timme. Tror jag, jag minns inte så mycket ifrån nätterna förutom att det känns som du ammar hela tiden. Eftersom vi samsover och jag liggammar är det bara en lång ammningsdimma. Du äter på dina knogar och håller mig allt mer i fingrarna. När du ammar så masserar du bröstet samtidigt och det är så fint. Att vi gör det ihop. Förut brukade din pappa och jag kallas oss själva för Dreamteam, men du har tagit hans plats. Sedan du föddes har jag fått så mycket mer förståelse för min egen mamma. Jag ser nu hur allt hon gjorde alltid var för oss, utan att vi någonsin tackade henne. Jag ser vad min svärmor gör för sina barn. Vad mina vänner gör för sina barn. Jag är så tacksam för den insikten. Du har givit mig perspektiv på så många relationer. Innan så kände jag att Casey var viktigast i mitt liv. Att så länge jag hade honom vid min sida så klarade vi allt. Du har tagit den platsen. Jag vill fortfarande vara med din pappa varje dag för att han är världens bästa man och för att han gör mig till en bättre människa, men jag klarar mig utan honom. Jag klarar mig utan de flesta. Jag skulle inte klara mig utan dig.

Livet med dig är så enkelt, du har kommit till världen med ro. Du är duktig på att låta oss veta vad det är du vill. Det gnälls nästan aldrig och är du ledsen så har du alltid haft en anledning till det. Alltså går det alltid att fixa. Jag är så tacksam att du alltid går att trösta. Jag var beredd på att det skulle vara jobbigt med barn, men du har gjort det så otroligt enkelt för oss. Jag njuter av varje stund. Varenda sekund med dig är bättre än utan dig.

Jag är så tacksam för att jag får spendera resten av mitt liv med dig. Att vara din mamma är det bästa som hänt. Jag var så rädd och nervös innan jag fick dig. Jag kände frustration mot mammor som sa att deras barn var det bästa som hänt dem, och nu är jag en av dem, som inte kan sluta tala om hur fantastiskt det är med barn. Men, det är så fantastiskt. Jag är så lycklig, på ett annat sätt än vad jag någonsin varit. Jag älskar varje sekund av den här resan. Jag är så löjligt förälskad i dig, i att få vara din mamma, att få lukta på din andedräkt, att få ha din hand runt mitt finger. Jag är en av de hjärntvättade mammorna och jag önskar alla jag känner denna rena lycka. På något invecklat sätt så älskar jag det här så mycket att jag nästan vill rymma ifrån det? Jag vet inte hur eller om jag ens kan utveckla den känslan.

Du är den skyldiga till att vi kommer ha oresonligt mycket barn. Jag vill aldrig mer ha mens utan jag vill ha tusen små Walter springandes runt mig.