Det stora äventyret, Kulturkrockar

Opepp..

06.25.15

I morgon ska Walter opereras, det är en enkel operation och vi får förhoppningsvis åka hem samma dag. Men det känns tungt. Jag är egentligen inte så orolig för operationen.. Doktorn fick den att låta plättlätt men jag är så fruktansvärt orolig för att han ska sövas, läste senast idag om en bebis som fick fel dos narkos och blev hjärndöd… Varför finns Google!?! Finns alldeles för mycket där som gör mig nervös. Det känns ONORMALT och väldigt jobbigt att jag ska lämna bort honom till någon som kommer göra honom illa (jag fattar ju att de vill honom väl men det kommer vara en obehaglig upplevelse för honom... ) 

Bonus poäng till mig dock. WKs doktor sa att denna operation hade varit svår att göra om han hade varit omskuren! Känns som en victory eftersom det är något jag fått försvara lite här i The United States of könsstympning… överdrivet kanske men still. Nu blir han det i morgon och det känns ju precis som det ska vara. Doktorn sa att det är inte alla som har förmånen att få en “designer d*ick”. Vet inte riktigt om jag var mottaglig för det skämtet…

 

lifestories, Saker jag och min man bråkar om

’cause you’re the storm that I’ve been needingand all this peace has been deceiving

06.24.15

Alltså vädret! Vi hade både tornado varningar, flood varningar och hagel stora som golfbollar i eftermiddags. Vägarna fylldes av vatten och det var totalt kaos! Varningsirernerna tjöt och jag satt med Walter och svor över Casey som vägrade svara i telefonen.. Han satt i soliga California med telefonen på ljudlös och njöt av ett glas vin (antar jag) medan jag satt och funderade på om det säkraste skulle vara att vi sprang över till grannen eller gömma oss i källaren. Mutter mutter.  

  

torterade plantor

 

Allt i allo, Det stora äventyret, Psykbryt

Jag orkar inteeee

06.23.15

Jag är så trött att jag inte kan tänka på något annat. Allt handlar handlar om sömn. Är nervös när jag går och lägger mig för jag är så vansinnigt trött.. och så RÄDD att jag inte ska få sova något igen. I natt så låg jag och fantiserade om hur jag skulle försöka gå in till kontoret en timme tidigare så jag kunde lägga mig under skrivbordet för att sova. Ostört.. på golvet. Det lät som den bästa planen någonsin. En bibba printpapper som huvudkudde lät mjukt. Jag undrar om denna sömnbrist är tack vare att jag givit WK frusen mjölk de senaste dagarna? Kanske är det pga den han är så obekvam på nätterna? Känns som om han har ont? Vi åkte till doktorn igår för hans dagmamma sa samma sak men doktorn förklarade honom “frisk som en nötkarna”.

Aja, nu vet ni det. SPÄNNANDE!!!  Imorgon flyger Sockerbiten till CA igen och jag vill gråta av bara tanken. Ensamstående päron är hjältar. Människan är inte skapt att ha barn själv, det är något jag verkligen känner tydligt dessa nätter..  

 

Hörni… Han är rödhårig!