Vecka 20

week 20

Jag nämnde lite i förra inlägget att en, av få saker, som är jobbigt med denna graviditet är att jag påminnas om hur långt ifrån vi är ifrån vår familj. Det känns tråkigt, sorligt och läskigt att

1. Gå igenom allt själv.

2. Inte kunna få några råd/ någon hjälp.

3. Att Baby Bo inte kommer få växa upp så som jag eller Casey gjorde, med middag hemma hos mormor och morfar. Med korta besök över helgen etc.

Suuuuuuck så värdelöst att inte kunna sitta hemma hos mormor med Baby Bo och kunna lyssna på min mamma, moster och mormor. Om jag längtade hem förut så är det INGENTING med hur det känns nu. Det är till och med så att jag ibland fantiserar om att flytta till GA. Hur ska jag kunna lyckas med det här utan min familj?! Ska jag Googla mig till allt? Jag vill inte det!

Inte så konstigt att man sitter och muttrar ikväll. Trött som ett as efter en sjuk arbetsvecka. Var så stressad över lunchen att jag gick och panikmediterade i 20 minuter. Eller SOS mediterar tror jag det heter,  ska berätta om det mer någon annan gång. Jag är uppe i 48 timmar arbetsvecka redan, men jämför jag med Casey har jag rena semestern. Dock sitter han på någon fancy steak restaurang nu och r.e.p.r.e.s.e.t.e.r.a.r… den lilla skiten.

Aja, denna vecka kom inte bara massa jobb utan även magen. Även om jag fortfarande vaknar med en platt kagge så är det los grande på kvällen. Fick psykbryt i tisdags och åkte och köpte ett par grav byxor, bytte om ifrån mina size 0 byxor som var på bristningsgränsen och grät nästan av lycka när jag satte på mig preggo jeansen. Jag lovar här med mig själv att aldrig ha för tajta kläder. Det är tortyr både för kroppen och för själen.

En annan nyhet är att jag känner små rörelser. Jag kände det första gången när Casey och jag var i bergen för två veckor sedan, men först nu (..inte klassens stjärna direkt) så förstår jag var det är. Och ursäkta mina rosa moln, men det är ju helt underbart! Känns så fint att få ännu ett bevis på att det här är på riktigt. En liten spark ifrån the growing penis. Kanske ska börja kalla Baby Bo for Growing Penis istället, lite kort GP, inga konstigheter. Kan inte förståååå hur min kropp kan göra allt det här?!

Nu ska jag ut med hundarna. Det regnar ute så jag måste ju passa på. Inte ofta Denver bjuder på svenskt väder.

Gender Reveal Party

Genderfesten var så himla fin! Allt tack vare underbara vänner som ordnade och som åkte långt för att vara där. Vi hade Caseys hela familj med över Facetime, smidigt det där. Både Casey och jag var URNERVÖSA helt plötsligt. Och sen glada, över ett barn som vi nu har lite lite mer vetskap om.

_DSC0055

_DSC0078
_DSC0087

_DSC0111