Det stora äventyret, lifestories

Ett sista kapitel

03.31.16

Ok.. så jag skriver om det här igen för jag är inte helt klar.

Jag tror en del av det här är att jag vill vara så chill och avslappnad. Jag vill inte se världen som en farlig plats och plötsligt så ser jag faror i allt. Och att jag har fått så mycket att förlora.  

Jag ser hur mynt blir till kvävningsrisk, hur hunden blir ett potentiell mördarhund, hur trappan är stenhård och brant, hur han kan drunkna i badet. Hur vi köper hem besprutad, sockrad, färgad, exporterad mat. Hur han kan kvävas av maten jag lagar. Hur väggfärgen är full med led. Att bilen är det vanligaste dödsorsaken för barn. Hur han kan ramla av soffan. Hur han kan förgiftas av diskmedlet. Och det här är bara livsfarorna. Sen kan vi prata om innehållen av krämer, av bubblorna i badkaret, av färgämnena i kläderna, att borsta tänderna, att leka motoriska lekar, att prata , visa, leka, att jorden dör och krigen kommer närmare. Det finns liksom inget slut på saker man kan oroa sig för. Och sa kanner jag mig sa ensam i att se allt som faror, som att ingen annan kan forsta, och att jag ar den enda som kan halla minigrisen vid liv, alternativt att jag ar galen.

För det mesta kan jag filtrera men ibland så går det inte att stänga av och allt kommer in i huvudet som precis lika livsfarligt och precis lika relevant. Sen tänker jag att det här är liksom bara nu, tänk sen då! När han kommer börja skolan, när han ska göra saker själv.. nar jag inte kan ga framfor honom och scanna.
..och så tänker jag att om det här blir en saga med ett sorgligt slut… Jag vet inte vad jag ska göra då.
…så jag tänker jättejättejätte mycket på det absolut värsta som kan hända, så jag liksom kan vara beredd på det.
…sen tänker jag att man kan inte förbereda sig för något sådant..
…och sen tänker jag vilket jävla hån det är att vara som jag är nu mot dem som har förlorat de viktigaste de har.
Jag vet hur otacksamt och hispigt det låter, men jag har svårt att stoppa tankarna!

Jag tror att det här är det som andra gången päron kan stänga av mer, de vet vad som är relevant och vad som är viktigt att tänka på och släpper allt det andra.

Så en del är att jag plötsligt fått så mycket mer insyn i hur grym världen är.. och en del är att jag ser hur farlig världen kan vara.. i detaljer som inte ens ska vara farliga…

Men nu stänger jag den här boken tillsvidare. Tycker bara att det är viktigt att kanske nämna att det är svårt också. Allt som är underbart kommer ju med en rädsla.

IMG_5731-0.jpg

Sweet home Denver!, travelstories

En lördag i Colorado – Garden of Gods

03.31.16

namnlost (75 of 271)

I lördags ville vi ha lite himla äventyr, så vi åkte till Colorado Springs för att besöka Garden Of Gods. Med en argsint 14 månaders blir det inte mycket äventyr men det här var något som fungerade för oss alla tre. Garden of Gods är mäktigt och verkligen värt ett besök om man är i trakterna. Dock är det, typsikt USA:igt, lite väl turistigt. Inte direkt en hajk på en stig utan det är asfalt som ringlar sig runt de små bergen. Lika vackert så klart, men jag kan tycka att det förlorar lite glans när man känner att man går i ett lemmeltåg, men å andra sidan så är det himla fint för om man är rullstolsbunden så kan man ta sig runt här.. Aja. Gnäll tycker ni nu, och det tycker jag med.

En sidenote. Colorado is of Spanish origin, meaning “colored red.” Det känns ju extra tydligt när man ser dess färger.

namnlost (175 of 271)namnlost (77 of 271) namnlost (81 of 271) namnlost (83 of 271) namnlost (92 of 271) namnlost (104 of 271) namnlost (105 of 271) namnlost (140 of 271) namnlost (173 of 271) namnlost (180 of 271)

 

 

 

 

Life in the Den(ver), lifestories

Poliserna i Denver

03.30.16

De ser ju så snälla och doughnutiga ut när de åker runt på en Segway med hjälm. Lite mysigt och lugnt. _DSC4541 _DSC4546

Känns lika oskyldigt och mysigt att damen de ger en traffikbot har en prinsesskrona i plast på sig.