Ja men hej.. här ligger vi efter. Det har ju hänt MASSOR.

När vi hade Theos 2 week check up så kaaan det varit så att jag bröt ihop och började gråta över Walters sömn och hur jävla värdelös den är. Det är inte så att den stör mig direkt längre för KC sover med WK varje natt och jag sover med Theo, det är ju inget jätteproblem egentligen men KC och jag sover ju alltså inte i samma rum och det är också FINE för vi har små barn och yada yada.. det är en viss period i livet och allt det där, men jag HATAR att inte sova bredvid KC just av den anledningen att han har fått sina senaste epilepsianfall i sömnen. Jag vet att detta är alltså ännu en katastroftanke som kommer med alla ny-bebis-hormoner och att jag borde släppa det, men jag kan inte. Så anyway, jag grinade hos WKs läkare och sa att något är FEL med hans sömn, det är inte ett “attityds problem” även om jag tror att det finns en massa verktyg där ute vi skulle kunna lära oss. Men doktorn beviljade ett blodprov, som vi gjorde där och då i tån, tyvärr visade det inte tillräckligt och doktorn ordinerade oss Childrens Hospital för att ta mer blod. Vi åkte dit direkt och tog tre tuber blod och det var HELL, vi var tre stycken som fick hålla ner WK för att få tillräckligt blod och det var så vidrigt och hemskt att vara där, hålla ner honom samtidigt som han skriiker efter hjälp och tittar på mig i ren panik och inte förstår varför 1. jag inte hjälpte honom. 2. varför vi gjorde honom illa. URK.

Men, det gjordes och vi såg fram till att höra vad det för resultat vi fick.. efter några dagar ringde doktorn and I kid you not… det här lämnade han som voice mail:

“Hi Linnea, this is XXX and I have been looking over Walters blood work, it makes no sense and its off the chars, I was really confused when I first looked at this so I  called Childrens Hospital to have them explain it to me (här tänker jag att WK har fått en heeemsk, dödlig och livsfarlig sjukdom.. såklart!!). and when I spoke the nurses it turned out that they had made a mistake and the blood had coagulated so that is the reson why the blood work makes no sense. I can see that Walter has a deficiency in iron, I just cant tell how much”.. etc etc..

Så anyway, they fucked up och vi måste egentligen åka tillbaka och ta om det här blodprovet för att kunna få raka svar, men eftersom det var så jobbigt så ska vi prova att fixa och trixa med mat för att se om det blir bättre, och så hr vi en followup om några veckor.

Så järnbrist då, fick ju det tipsat för oss för länge sedan att barns sömnproblem ofta är kopplat med lågt järnvärde och vi gjorde ju som sagt inget test förens nu, men SUCK det borde vi ha gjort. Tydligen så blir barn “restless” av lågt järnvärde och det är ju precis så WK är, somnar men verkar liksom obekväm i sömnen, vaknar heeela tiden och behöver liksom att någon av oss håller i honom rätt stadigt för att han ska somna om, han rör sig otroligt mycket i sömnen och sover fortfarande på knäna i bland, som bebisar gör, han klagar på ont i fötterna etc. Nu har vi ökat hans intag av järn via mat, mycket fullkorns bröd, cheerios, hemp seeds, torkad frukt etc, och wiihoo! Det hjälper lite! Han vaknar fortfarande men denna vecka han han sovit till 4am flera nätter, jämför det med att vakna varannan timme hela natten! Hej och håååå! Håll tummarna för oss nu, må detta vara vara ett steg i rätt riktning!