I fredags fyllde min kära mor 60 år och jag hade köpt henne urbra biljetter till musikalen The Book of Mormon på China teatern men hon kan inte gåååå! Så HIMLA tråkigt! Biljetterna är premium seats och visningen är nu på lördag. Sverige är det tredje landet att sätta upp denna musikal efter USA och Storbritannien. Den är gjord av South Park Trey Parker och Matt Stone nissarna så det är en liten kul Colorado connection också. Biljetterna kostade 2 050,00 kr, och du kan väl ge mig ett skambud så far vi se om jag accepterer :). DELA GÄRNA!

Så här står det på China Teaterns hemsida:

The Book of Mormon är mirakelmusikalen från South Park skaparna och kompositören bakom Disneysuccén Frost. Överöst med priser och hyllad som en frälsare av den komiska musikalgenren är den Broadways största succé under 2000-talet. Genom sin kärleksfulla historia som mästerligt kryddats med knivskarp komik har den attraherat såväl unga som äldre teaterbesökare och fått dem att både tappa hakan och garva käkarna ur led.

The Book of Mormon gör nu storstilad succé även i Sverige. Den 26 januari hade den premiär på China Teatern och hyllades till skyarna av både kritiker och publik.

Jag håller med KAKAN! De här var ett väldigt intressant poddinslag om Melania Trump. Jag tycker Stil ofta har huvudet på spiken analyser om saker som faktiskt inte är så himla moderelaterade (jag tycker ju inte ens om mode) utan mer omvärldsanalyser. Orkar du inte lyssna på allt så lyssna bara på den sista minuten.

Vet inte hur det ser ut i Sverige men det känns som USA just nu brinner.. vad som hänt den senaste veckan är så mycket mycket värre än vad jag trodde att det någonsin kunde bli. 

Här kommer lite fredagspepp till er svennebananer med barn på dagis!

Vi kollade på ett dagis förra veckan för WK, gammalt och slitna lokaler, men det kändes ändå OK jämfört med andra vi tittat på. En lugn grupp med barn vilket kändes väldigt bra. Ingen timeout ifrån lärarna utan för första gången kändes det lite pedagogiskt. Sju barn per lärare.

Det kostade 375 dollar i veckan,
Alltså 3.320 sek i veckan.
Alltså 13.280 sek i månaden.
Alltså 159.360 sek om året.
För ett barn.

Mat eller blöjor ingår inte. Matensäcken man packar värms inte ens upp för de “har inte tid” att micra mat.

HEPP!

Screen Shot 2017-01-27 at 10.17.19

Hörrni, det här är verkligen något jag fasade över. Ville ju typ inte ha barn bara pga tanken att behöva potträna i 6 månader. Och så fick vi världens bästa kiddo! Och faktiskt, fasiken vad vi förtjänar det! Eftersom han är vildast i stan, och sover minst kvarteret så känner jag att det var vår tur nu.

Vi körde så här:

Lördag eftermiddag: av med blöja, vinka hejdå och gjorde high fives. Bunkrade oss i källaren med en massa dricka till WK (måste ju skapa tillfällen att misslyckas/lyckas) och med handdukar över hela golvet. Han näckade och vi hade pottan typ en meter ifrån honom hela tiden. Applåder när det var success och när det var olyckor så vi sa vi bara att nästa gång kör vi i pottan i stället. Han fattade grejjen.

Söndag: Wk började säga till att han behövde “pee” och sprang själv till pottan. Näckade igen. Hela dagen i källaren. En eller två olyckor tror jag?

Måndag: Ingen olycka, började krypa ut ur källaren, satte på WK kläder.

Tisdag: Ingen olycka hos sin nanny men när vi besökte en vän gick det inte lika bra.

Onsdag: Ingen olycka, vi var ute och gick och WK började säga “pee potty, pee potty” och jag förklarade att vi hade ingen potta med oss utan att han fick hålla sig tills han kom hem.. vilket han gjorde!!? Så imponerad.

…etc etc..

Nu har det gått 12 dagar sedan vi började och vi har inte haft en olycka sedan den där dagen då vi var hon hans vän. Det tog alltså en och en halv dag! Vi lever precis som vanligt och tar inte längre med pottan utan han kissar om vi håller honom. Han vaknar även med mer eller mindre torra blöjor vilket han inte alls gjorde innan vi pottränade och det första han säger på morgonen är “pee potty” eller “poo potty”.

Det största “problemet” vi har nu är att han ääälskar att gå på pottan och vi går typ var 20e minut samt att inga byxor längre passar, men jag lever med det! Jag är helt onboard med att han kommer regressa när vi byter till dagis eller när Ninja kommer, men det spelar ingen roll. Njuter verkligen nu av att inte ha så mycket tvätt eller att förbanna mig själv över att ha glömt skötväskan hemma.

Igen, om ni tycker att det här är för utlämnande för WK så snälla säg till. Jag har jättesvårt att känna vad som är OK och inte..

Och ps. Jag tror att det gick så bra tack vare att vi hade tyblöjor! 

Vasa Print Size-1

Holy smokes, 34!! Ojojoj. Inte konstigt att jag är sur och obekväm mest hela tiden, sover som en kratta och inte inte enbart pga WK utan jag har typ fått insomnia? Why oh why?! Så här sur var jag när jag var i vecka 34 sist och det låter ju som om jag var  ännu surare då. Men alltså: “Jag försökte grina i bilen på väg hem ifrån jobbet för jag tyckte så himla synd om mig själv men ORKADE inte ens med den ansträngningen” Hahaha. Är mest bara obekväm och trött nu, men det kanske är mer ett normal läge nu än vad det var då? Från botten till botten? I dunno men det är ju inte riktigt så jag vill grina i bilen men att jag inte orkar. Haha

I går låg WK och klappade på min mage, sen fick han typ panik och ville att jag skulle lyfta upp tröjan och han la sig mot magen och sa “baby owie, baby owie” Ekkk. Gillar inte att höra sånt, men Ninja sparkar och verkar må bra. Ninja sparkar by the way mycket mer än vad WK gjorde, är lite nervös att det kanske inte är en sleeping beauty längre.

Idag jobbar jag hemma och älskar det. Hade en vän som kom över för ett litet photoshoot i morse och jag vill så gärna visa er fotona för hon säljer activist onsies, mot Trump alltså. Men jag visar när hennes butik är live.

Nej, nu måste jag hinna med allt annat… typ dricka vatten. Ligger 3 liter efter och klockan är 2pm, hur ska jag hinna??!

Screen Shot 2017-01-26 at 11.14.09

Ser ni blomman i högra hörnet? Inte vattnat den på ett år.. borde kanske slänga den?

Vad fina kommentarer, livsöden och åsikter.. Vill bara klargöra en grej. Att skilja sig kan verkligen vara det bästa man gör, för sig själv och sina barn. Mina päron skiljde sig och det var rätt beslut. Jag minns att när de tog mig och min bror i sovrummet för att berätta för oss att de skulle flytta isär, så kände jag hur jag var tvungen att gråta, och grät som den drama queen jag var, men när jag stoppade huvudet i kudden så log jag för äntligen äntligen så gjordes något åt allt det som var fel.

Screen Shot 2017-01-24 at 19.54.34

Jag gör: Sitter hemma och jobbar när jag borde åka in till jobbet istället..

Jag kan: ..inte sluta bråka på FB med alla Trump lovers. Så himla ovärt.

Jag köper: Allt skincare. ALLT. Så himla pank pga mitt nya intresse.

Jag borde: Göra en matlåda, innehållande grönsaker. Osugen så det tjuter om det. Vill ha sushi eller hamburgare.

Jag måste: Hitta mitt belly band! VA TUSAN! Köpte ett, så imponerad över hur bra och skönt det var att använda.. tappade det efter tre dagar. Tror Casey slängde det när jag skällde på honom för att han aldrig städar.

Jag vet: Inget alls.. känner mig mer mer korkad för varje dag.

Jag tycker: Att detta är insaaaane.

Jag tänker: Att jag skulle kunna framkalla en djup depression hos mig själv om jag bara tänker på Trump och global warming tillräckligt länge. For reals.

Jag förbrukar: Mycket pasta.

Jag lyssnar: På så himla många bra nya podcasts! Ojojojoj. Måste tipsa!

Jag drömmer: Om en bebis som kommer sova hela nätterna ifrån dag 1. Eller om en kropp som går att använda igen.

Jag längtar: Till att en himla massa beslut är tagna så jag slipper tänka.

Jag fasar: För framtiden.. 🙁

Jag använder: Paulas Choice.. hehehe

Jag njuter: Av att vara hemma själv just nu. Skulle vilja ha ett eget dygn!

Jag blir: lättirriterad på alla som inte håller med mig, så less på dessa gravidhormoner nu. Är en bitch.

Jag äter: Inget nyttigt, rostade mackor och bagels.

Jag dricker: nästan 3L vatten om dagen!! Inte pga bebis utan pga att jag är shallow och vill ha snygg hud och det gör verkligen skillnad. Sorry bebis.

Jag struntar: …att detta är ännu ett gnälligt inlägg.. det är liksom där jag är nu.. ooommmmm!

Listan kommer härifrån.

Screen Shot 2017-01-24 at 08.22.19

Ibland är jag så tacksam att det skulle vara omöjligt att skilja mig. Jag skulle vara screwed, totalt. Vi har så sjukt olika förutsättningar och jag är the loohooseeheer i den ekvationen. KC har ett högbetalt jobb, kontakter att screw mig totalt om han ville, och alla rättigheter på sin sida. Jag har bara “mamma rollen” för mig. Noll inkomst att tala om, noll familj eller skyddsnät. KC skulle få vårdnaden, slottet och leva lycklig i alla dagar och jag skulle antingen få bo ensam och sur i USA för att få träffa WK och Ninja, eller bo i Sverige utan barn. Hepp. Det är så läskigt att tänka på och absolut inget jag går och fantiserar om, vi är lyckligt gifta, än så länge. haha. Men en dag som denna, när vi båda sovit kanske en timme var under natten, men en trött och skitsur toddler som INTE vill sova, leka, äta, you name it, så är det tungt att ens vara omgiven av människor. Oavsett om man älskar dem till döds eller inte.

Jag har tänk att om jag skulle bott i Sverige, i ett jämlikt förhållande, med lätta förutsättningar att klara mig på egen hand (with a little help from my friends) så skulle jag nog.. se en möjlighet att skilja mig om jag bara kände mig trött och less? Nu finns inte den möjligheten utan den enda lösningen för mig, och oss som ett team, är att arbeta på att vara lyckliga ihop. Vi har inte råd att inte vara lyckliga för konsekvenserna är.. så höga. Vi måste måste måste prioritera varandra, förstå varandra, förlåta varandra. Och jag tänker att om vi hade varit mer jämlika.. så hade vi nog båda sett på vårt förhållande lite annorlunda. Nu är iofs KC kristen och tror på att man är gifta för ever and ever, och jag tror nog mer att man bör skilja sig om man inte är lycklig, kanske lite quick fix. är du inte lycklig? VARFÖR stannar du då?

Oavsett, något att tänka på. Att göra det svårt kanske är lösningen? Pratade med en vän i går och hennes föräldrar är lyckligt gifta efter 60 års förhållande. De träffades första gången på deras egna bröllop, i Syrien, efter allt var arrangerat för dem. Hej och hå.

Hur tänker ni? Ser ni ett giftemål/förhållande som något just nu eller som något för ever and ever?

Jag har aldrig sett ett förhållande som något som är för alltid, men jag inser nu att jag hamnat i det.

Casey + Linnéa 2014-38