Vi pratar rätt mycket om syskon till minigrisen.

Just nu går tankarna såhär..

”Vi måste skaffa syskon till WK.. vi ger honom en familj, han kommer aldrig vara ensam, det är det bästa man kan ge sina barn”

Sen snabbt:

”Faa-aan jag vill inte ha mer barn, jag vill inte ha någon som konkurrerar med min tid med WK, han ska ha ALL min kärlek.”

”Jo.. tänk om KC och jag dör i en bilolycka.. då har han INGEN.”

”Ok, så vi skaffar syskon. Men HUR gör man. Jag måste sluta att jobba, börja avsky Casey för att han jobbar, kanske barnen för att de är skitjobbiga. Vi kommer skilja oss, alternativt bara leva i ett kärlekslöst förhållande för att vi inte orkar skilja oss.”

“så kanske ingest syskon då? eller när WK är fem?”

“men då är ju jag säkert för gaaammaaaaall…vi måste börja NU”

*blir avbruten av en vrålande WK*

Nej, men vi vill ha syskon. Verkligen. Vi känner att vår familj inte är komplett ännu och jag vill hemskt gärna uppleva allt igen. (Vem kunde tro det!!) Men jag vill föda igen, amma igen.. typ göra om och göra rätt.

Men jag förstår faktiskt inte hur det skulle gå? WK tar ju upp varenda sekund och är typ gnälligast på jorden. Att jag och KC kan byta så en av oss får en pausa är GULD värt. Hur gör man det med två? Hur gör man med två skrikande barn på natten? Arghhh jag är så himla nervös över det här beslutet för det känns som vi kan gå ifrån att vara en trött men glad familj till en krigszon. Hur har ni gjort? Vad har ni tänkt? Är ett barn till MER än dubbelt så mycket jobb? Eller är det lättare för man har koll på läget?

Det här inlägget är ett önskeinlägg ifrån Tjejsnack by Alex. Kul ide! Ska sno den.