Browsing Category

Visum um dum!

lifestories, Sweet home Denver!, The Royal Kingdom Of Sweden, Visum um dum!

Att bli jenkare – så här gick det till

12.14.16

Först vill jag be om ursäkt för eventuella (hehe, garanterade) stavfel.. och kassa foton. Men jag är så trött och orkar inte läsa igenom eller fippla med foton.

….

Så i går vaknade jag.. typ.. efter att knappt ha sovit, inte pga nervositet utan pga en minigris som bråkar om nätterna. Jag hade min appointment klockan 9:00am och fick sitta i God awful trafik på väg till the immigration office. Jag fick checka in, typ som man gör på en flygplats, av med skorna, töm vattenflaskan, scanna allt etc. Upp till våning två där jag fick checka in och sätta mig i ett stort rum med en massa andra immigrants och vänta på min tur att intervjuas. Det var fint att sitta där! Många hade sina respektive som väntade på dem och det var så häftigt att se hur glada alla var för varandra när de hade en lyckad intervju (såg ingen som kom ut och var ledsen). Immigration attorneys, respektive, familjemedlemmar, alla var så glada och lättade efter en bra intervju!

untitled-1-6 untitled-1-7

Jag blev kallad och fick sätta mig i ett rum med en rätt läskig kille.. det kändes precis som en TSA agent, typ han har ALL makt över min framtid och vi vet båda om det.. det blir en ojämn maktbalans hur man än försöker. Där inne fick jag sätta mig upp framför honom med högra handen i luften och svära under ed att jag “shall tell the truth, nothing but the truth so help me God”. 

Sen gick vi igenom min application, och officern tog fram min folder. Den var ENORM, plötsligt fick jag lite förståelse över att det kostar en rätt saftig summa, det var helt klart mycket jobb ifrån deras sida. Jag fick tyvärr inte ta kort på min hög.. men jag mätte den med mitt finger och den var en hög med papper, längre än mitt pekfinger. Imponerade bakgrundscheck med andra ord! Så nyfiken på vad de hade där i.

Jag fick börja med mitt engelska test.. fick skriva “Which state has the highest population” på en bit papper. Mitt reading test var att läsa “California has the highest population“.. inte så svårt med andra ord. Sen fick jag göra mitt civic test och fick bara sex frågor eftersom jag kunde alla frågor, de frågar upp till 10 frågor och man måste ha rätt på minst sex för att få ett passing grade. Frågorna kom till officern på en dator så han inte kunde vara partisk och ge lätta alt svåra frågor. När jag fick rätt på dem så gick vi igenom min application och han dubbelkollade lite saker, sen ställe han frågor som “have you ever been a prostitute” “have you ever used firearms against a another human” “have you ever joined a terrorist organization” etc etc. Alltså sådana frågor som man kunde förvänta sig att någon frågar med glimten i ögonen.. det gjorde inte min kille.. han var dödsseriös och det kändes som jag ljög när jag svarade nej. Sen så var det klart! Han sa att han skulle rekommendera mitt approval och att jag kunde bli citizen redan idag om jag ville! Jajjamen sa jag och jag fick igen, lova en väldigt seriös officer att jag INTE skulle skilja mig eller göra något olagligt inom de nästa tre timmarna innan jag blev insvuren.

untitled-1-4

Jag ringde KC och tvingade ut honom på en lyx lunch och vi firade med champagne i fula glas, som sig bör, och sen åkte vi tillbaka till the immigration office för att take the oath.

untitled-1-5

Vi som skulle sväras in fick en liten flagga, en pin, och en massa papper. Vi lotsades in i ett stort rum där vi fick sätta oss på rad. När alla var redo fick vi sjunga nationalsången.. det gick sådär kan man väl säga.. det var inte många som sjöng för ingen kunde ju texten, men vi försökte! Sen fick vi veta att vi var 64 personer där, som representerade 29 olika länder, Canada och Mexico var de två länder med flera medborgare, så klart. Det  här var nog min favoritdel av hela ceremonin. Varje land lästes upp i ordning och vi fick ställa oss upp och bli recognized ifrån det land vi kom ifrån, speciellt fint eftersom många faktiskt gav upp sitt första citizenship för att bli amerikaner.

untitled-1-8

Sen fick vi ta the oath som gick såhär:

“I hereby declare, on oath, that I absolutely and entirely renounce and abjure all allegiance and fidelity to any foreign prince, potentate, state, or sovereignty, of whom or which I have heretofore been a subject or citizen; that I will support and defend the Constitution and laws of the United States of America against all enemies, foreign and domestic; that I will bear true faith and allegiance to the same; that I will bear arms on behalf of the United States when required by the law; that I will perform noncombatant service in the Armed Forces of the United States when required by the law; that I will perform work of national importance under civilian direction when required by the law; and that I take this obligation freely, without any mental reservation or purpose of evasion; so help me God.”

Den kändes mer sorglig än fin att säga, iallafall för mig och jag förstår såklart att det är väldigt individuellt. Att komma ifrån Sverige betyder ju att min levnadsstandard inte har förbättrats nämnvärt iom att flytta till USA. Jag kommer ifrån ett säkert och ett tryggt land och känner inte att USA är min räddning, så som jag tror att många andra kanske gjorde.

Vi fick se en film ifrån President Obama där han välkomnade oss till the “American Family”, att vi nu har rättigheter som Americans men även ett stort ansvar. Att vi gör och ska göra America better.. etc. men alltså.. HUR ska Trump kunna säga samma sak utan att vara en hypocrite? Han har ju förolämpat i stort sätt alla immigrants i USA, utom just kanske vita européer. Här kan man se en YouTube video på Obamas tal.

untitled-1-9

Sen fick vi våra certifikat, och sen sjöng vi en sång till.. och sen var det klart! Känns inte så speciellt att skriva om såhär, men det var verkligen stort. Jag är så glad att jag fick göra detta, att jag hade Casey där med mig och att jag fick dela denna upplevelse med alla andra immigrants som svors in samma dag. Det var så mäktigt! Det är precis det där USA är byggt på!

Idag kom jag till jobbet och mina kollegor hade pyntat hela mitt kontor med amerikanska flaggor och ballonger och det kändes speciellt att de tog sig tiden att göra det. Vi är inte en tät grupp, eller umgås med varandra utanför jobbet, knappt på jobbet, så att de gjorde det betydde mycket för mig. Jag skickade ut ett massmail till alla mina kollegor där jag skrev att jag ville fira mitt nya citizenship med dem och att jag hade med mig tårta som serverades 12:30 och alla mina favorit kollegor kom och firade och det var häftigt att se hur glada alla var för mig! Genuint glada att jag hade gått igenom hela processen och att jag var amerikan, det var fint och stort! Verkligen värt att fira!

Så, snipp snapp slut så var den här historien slut.
2008 kom jag in på ett student visum, som förlängdes till ett till student visum, som blev ett fiancé visum, som blev en permanent resident med ett två års green card, som blev ett 10 års green card och som nu aldrig mer kommer höra ifrån immigration services för nu är jag en citizen!

untitled-8

Jag skickade in min ansökan 21 Aug, och blev alltså insvuren i går, så det gick snabbt! Nu varierar det MASSOR på var man bor och på vilken handläggare man har så ta inte min tid som någon mått för en standard.

 

Allt i allo, Baby got back- Ridgeback!, Food and Crossfit, Projektet Hitta Vänner, Psykbryt, Sweet home ALABAMA?, The Royal Kingdom Of Sweden, Visum um dum!, Wedding

2010 tack och hej!

12.30.10

Jag försökte att ge mig på att göra den dar 30 dagar grejen men jag hann helt enkelt inte… precis som jag förutsåg redan när jag började. Men jag SKA banne mig göra en års summering, krönika, call it what you wanna! Sorry för kassa länkar.. men jag orkar verkligen inte sitta och fixa allt manuellt.. jag är för lat.

I slutet av 2009 sa var det en massa tjafs om bröllopet. Det var krångel hit bök dit, vem bestämde egentligen och vilka traditioner skulle vi följa? Jag var inte speciellt sugen på att gifta mig och inte Casey heller. Vi ville mer ta det piano och bara vara ihop. För alltid. Man kan tydligt se på bloggen att vi båda var frustrerade över alla måsten med bröllopet.  (som det ser ut som bloggen bara går till maj men jag bloggade långt innan dess… alla de inläggen ligger under maj månad..) http://skruttplutt.wordpress.com/2010/05/22/tacky-wedding/)

Under hela tidsperioden december –maj hade jag tokångest over att gifta mig, usch jag var sa nervös, jag tyckte att allt var onödigt och bizzart etc etc. (http://skruttplutt.wordpress.com/2010/05/22/100-dagar-kvar/) Samtidigt försökte vi kämpa oss igenom hela visa processen åtskilda och det, mina vänner, är HELL. Eller det var det för oss for jag blev först nekad eftersom jag hade studerat I USA innan och behövde amerikanska ambassaden ett undantagstillstånd ifrån UD och UD hade ingen aning om vad det var för slags undantagstillstånd.… efter en massa krångel fick jag en utskrift med en lagtext och en myndighetsstämpel och sen fick jag mitt visum.

Skypedate outfit

I januari var Casey I USA och jag arbetade på banken hemma i Svea Rikes huvudstad. Samtidigt arbetade jag för sjukhuset och studerade kinesiska. Det var en fantastisk vinter och jag ar så glad att jag spenderade vintermånaderna hemma hos mamma. Jag överlevde endel totalgalna innerstads taxichaufförer, en som körde ut på Lidingöbanans spår i en rondell och en annan som  tog lika mycket betalt som tre taxiresor fram och tillbaka från Östermalm till Lidingö. Jag blev lurad av en taxichaffis helt enkelt men SL är världens bästa och betalade allt. Men ja.. januari gick I snön och taxinbilars tecken. (http://skruttplutt.wordpress.com/2010/05/22/men-fword/).

I Februari fyllde jag år, Casey kom och halsade på och det var underbart att se varandra efter flera månader isar. Casey fick njuta av en riktigt svensk vinter. Han tog en kurs i Svenska För Invandrare. Han skulle från början stannat i Sverige i en månad och sedan hem igen men jag lyckades övertala honom att stanna en månad till och på det utsatta datumet av när han ursprungligen skulle ha flugit hem sa vaknade jag mitt i natten av att hela sangen skakade och Casey hade ett Grand Mal epilepsianfall. Sa jäkla laskigt! Jag ringde efter ambulans som kom snabbt men innan de kom sa vaknade Casey ur anfallet och sedan föll han in och ur medvetslöshet. Mitt i allt sa vaknade han och stirrade på mig och skrek “Who are you!!! Where am I”!!! och klattrade upp mot väggen som ett hotat djur. Casey hade visat mig hut anfall gick till på YouTube innan och hade berättat hur hjärnan stänger av och man har bara instinkterna kvar sa jag förstod att det var det som hände men jag var helt förstord over att han inte kände igen mig. (världen cirkulerar runt mig). Vi åkte ambulans till Danderyd, Casey tappade minnet hela tiden och var väldigt rädd. Han fick nya känningar for anfall och hamnade på intensiven med ständig övervakning och jag fick vara med honom hela tiden. Efter 12 timmar eller så fick vi äntligen åka hem och Casey sov hela tiden. Samtidigt var han nervös for att somna eftersom han fick anfallet i sömnen och usch usch usch… det var sa synd om honom. Jag blir fortfarande rädd nar Casey rycker till i sömnen. Och jag märker på Casey att han är mer försiktigt nu. Vi fick en rakning for det sjukhusbesöket på 23 000. Tack och bock, men vi fick samtidigt suverän service och jag kommer alltid vara Danderyd tacksamma för att de hade överseende med besökstimmarna och lät mig vara med Casey.

Mars.. jobb jobb jobb… reste till Tyskland for sjukhuset och jobbade och trivdes so fisken i vattnet. Planerade for resan till USA och jag försökte förskjuta den hela tiden.

April, ännu mera jobb jobb jobb, inget annat än jobb och skypdejter. Och långa irriterade mail med både svärmommy och the weddingcoordinator.

Maj,  en viktig månad av 2010. Jag försökte packa ihop mitt liv i kartonger och hade ångest som en alkoholist (http://skruttplutt.wordpress.com/2010/05/23/kartonger-kartonger-kartonger/)

Den 16 maj eller sa flyttade jag, med livet nerpackat i två resväskor försökte jag släpa mig igenom flygplatsen. Nervös over att lämna allt jag har kärt hemma men samtidigt otroligt glad över att det äntligen var på gång och att stenen borjade rulla. Jag hade längtat efter Casey otroligt mycket de sista månaderna och att vi äntligen skulle ses kändes helt underbart.

 Resan in till USA var skiiitläskig med alla visumpapper och alla laskiga mini-hitler-wannabe but cannotbe-poliser som arbetar på flygplatser. http://skruttplutt.wordpress.com/2010/05/23/touch-down-america/. Men jag överlevde och fick ett OK i rumpan av tullmannen. (efter en massa trassel om mitt eget personnummer och förvirrade förklaringar om varför jag dejtar en yngre man)

 Jag och Casey bodde med hans föräldrar over sommaren medan vi väntade på besked om vilken Law School Casey skulle bestämma sig for. Jag hade dödstråkigt om dagarna eftersom Casey jobbade ca 12 timmar om dagen 6 dagar i veckan. Sa jag började träna P90X och fick min matchvikt http://skruttplutt.wordpress.com/2010/05/23/workout-for-prisoners/

Den 20 maj så gifte jag och Casey oss för första gangen. Det gjorde vi in the courthouse av en domare som skulle åka till Rinkeby på scoutläger samma sommar. Den ceremonin var väldigt fin men jag hade en svår släng av hemlängtan. http://skruttplutt.wordpress.com/2010/05/24/209/)

Jag är glad och Casey känner att det blir svårt att andas…

 Vi hade en bröllopsannons som jag redigerade lite och vips sa hade jag fatt mitt drömyrke! http://skruttplutt.wordpress.com/2010/05/24/if-they-only-knew/

  

  

Juni kom med stormsteg och det var fullt ös medvetslös med all bröllopsplanering. Jag och Casey var ju redan gifta och jag njöt av alla fördelar av att vara gift J http://skruttplutt.wordpress.com/2010/05/31/datenight/)

Vi åkte till Disney world och jag trodde, på riktigt, att jag skulle dö http://skruttplutt.wordpress.com/2010/06/09/disney-world/

Jag tog mitt körkort och det var en….upplevelse… http://skruttplutt.wordpress.com/2010/06/16/345/)

Ännu mer planering och ännu mer beslut… jag var på en kompis bröllop här nere i Georgia och fick mig en ny insyn till hur man kan gifta sig.. om man ligger 200 år bakom tiden jämfort med Sverige http://skruttplutt.wordpress.com/2010/06/22/georgia-wedding/

Caseys mamma och hennes väninnor höll en weddingshower för mig.. Det var väldigt vackert. Vi fick så mycket gåvor av så mycket främlingar och jag är dem evigt tacksam! http://skruttplutt.wordpress.com/2010/06/28/wedding-shower-101/

I början på Juli kom familjen for bröllopet, det var spännande med alla människor under samma tak! http://skruttplutt.wordpress.com/2010/07/13/la-familia-el-katastrofa/

På väg till Savannah

På stranden i Savannah

Jag fick en slang av bridezilla nar jag upptäckte att jag hade tränat for mycket sa klänningen var för liten i ryggen av alla muckler… Hulkens wife http://skruttplutt.wordpress.com/2010/07/14/bridzilla-is-heeereeee/

Bestämde mig att göra en spray-tan innan bröllopet och det skulle jag INTE ha gjort… panik! http://skruttplutt.wordpress.com/2010/07/20/our-wedding-part-1-dagarna-innan/

Sen gifte vi oss, all denna ångest och panik var faktiskt värt det. Vilken dag! Fylld av kärlek. Att vara omgiven av de man älskar mest ar en otrolig känsla! Det är det största jag gjort i mitt lilla liv och trots att jag protesterade hela vägen till altaret så är jag så tacksam och glad över hur de dagarna blev. Helt perfekta. Paradoxalt nog så var det en tung tid for jag gjorde något som satte en käpp mellan mig och min familj hemma i Sverige. Från och med nu kommen antingen jag, eller Casey, att ha ett stort avstånd till vår familj, Det är otroligt jobbigt att inte vara nära min familj och att inte kunna vara till hands for dem eller att få deras stöd i vardagssituationer. Bröllopet var en lycklig tillställning men samtidigt var det väldigt jobbigt att veta att vi snart skulle ta avsked.

Har står det om alla detaljer, som klänning, smycken etc.  http://skruttplutt.wordpress.com/2010/10/17/detaljer-17-july-2010/

Har står det om dagarna innan och the Rehersal dinner http://skruttplutt.wordpress.com/2010/10/17/wedding-forfesten-och-de-sista-dagarna-som-singel-typ/

Och här kan ni läsa om bröllopsdagen. http://skruttplutt.wordpress.com/2010/10/17/ceremonin-17-juli-2010/

Jag är så otroligt glad att Mormor och Morfar kom till Savannah!

Mormor och jag,

Mormor och jag.

Efter bröllopet åkte jag och Casey tillsammans med vara vänner ifrån Sverige, Hanna och Aron på en roadtrip. Vi åkte till DC sa jag kunde fixa pass och det var en FANTASTISK resa! http://skruttplutt.wordpress.com/2010/07/26/roadtrip-day-5/

Vi flyttade till Alabama den första augusti, Det har nog varit det jobbigaste med detta år.. jäkla Alabama. Det är verkligen inte New York eller LA, påminner inte ens om Stockholm eller Norrtälje. Jag saknar familjen, jag saknar vänner, jag får inga vänner, jag förstår inte kulturen, jag favoritiserar Sverige, allt i en stor negativ cirkel.

Alabama outfit

Jag fick inte ta nytt korkort innan jag fick mitt visum och tvingas köra runt olagligt.  http://skruttplutt.wordpress.com/2010/08/17/i’m-a-gangster…-an-unvoluntary-gangster/

I Augusti skaffade oss även en UNDERAR liten valp.. som var underbar i ungefär en vecka.. sen blev hon en devildog.. efter en mindre förmögenhet hos en hundtränare så börjar vi få pli på var lilla Ridgeback.. men nu ar hon mitt inne i hennes tonårstrots och all träning ar som bortglömd. http://skruttplutt.wordpress.com/2010/08/21/valkommen-hem-lilla-skrutten/. Nala har varit en ängel, hon har lärt mig en massa om mig själv, hon har tvingat ut mig de dagarna nar jag helst velat ligga med täcket over huvudet och hon har agerat stand-in for familjen och alla vänner jag saknat. Hon ar min bästa vän här nere och jag är så tacksam och glad över vi har henne i vårt liv.

Vi lärde kanna vara grannar och de hade en massa fördomar och jag valde att vara tyst och inte protestera trots att jag det de sa var fruktansvärda saker. … jag ångrar mig fortfarande. http://skruttplutt.wordpress.com/2010/08/24/shame-on-me/ det har hänt flera gånger att jag fatt bita mig i tungan och ibland är det bra men ibland måsta man säga ifrån. Det är svart att bestämma när, var och hur, man skall tala.

 Hela hösten (September) kantades av visumprocessen… jag fick inte jobba, inte kora bil.. inte göra något på grund av att jag inte hade mitt visum… det var riktigt jobbigt att gå ifrån att jobba 200 % till att inte vara önskvärd någonstans… http://skruttplutt.wordpress.com/2010/09/30/request-for-evidence-fembot-got-feelings-too/

Det var väldigt jobbigt att acklimatisera mig nar jag inte var tillåten att göra något alls… och jag var rätt bitter och kände mig alienerad. http://skruttplutt.wordpress.com/2010/09/09/im-an-immigrant-invandrare-och-alien/

 Vi åkte till Florida och njöt av solen.. Nala fick prova att bada i saltvatten och sedan dess gillar hon inte vatten… http://skruttplutt.wordpress.com/2010/09/04/halsningar-ifran-florida/

Oktober kom och visum processen fortsatte, Vissa visumpapper tappades bort av freakking USCIS och vi fick göra om hela läkarundersökningen. Suck. På sjukhuset trodde de att jag hette Stockholm i efternamn. Det var iallafall lite roligt! http://skruttplutt.wordpress.com/2010/10/05/1377/

Vi kom hem och jag hade gett mig tusan på att jag skulle börja laga god mat… Tyvärr räcker det inte med att bara äga en KitchenAid utan man måste ha talang oxå… http://skruttplutt.wordpress.com/2010/10/07/housewife-failures/.

 Vi firade John Lennon’s födelsedag med att försöka vara hippies hela dagen.. looove Peace and drugs, http://skruttplutt.wordpress.com/2010/10/09/imagine/.

 Casey försökte lära mig American football… dötrist , http://skruttplutt.wordpress.com/2010/10/09/american-football-has-no-logic/

 Jag fick psykbryt ungefär varannan dag for jag var sa frustrerad med hur livet var… http://skruttplutt.wordpress.com/2010/10/13/den-ofrivilliga-och-bittra-hemmafrun/

 Sen slutade den nya bilen att fungera och jag fick för första gången närkontakt med en polis. Spännande! http://skruttplutt.wordpress.com/2010/10/19/upp-och-ner-ner-och-upp/

 I i slutet på oktober sa fick jag äntligen lite flyt. Först sa provide jag min nya favorit. Chokladvatten!! http://skruttplutt.wordpress.com/2010/10/27/chokladvatten-sa-sjukt-gott/ 

…sen fick jag mitt GREENCARD!! ÄNTLIGEN! http://skruttplutt.wordpress.com/2010/10/28/i-got-my-freaking-greeeeencaaard/

Alla visumpapper…

Äntligen!

‘Och efter det firade vi Halloween som Elin och Tiger Woods. http://skruttplutt.wordpress.com/2010/10/30/halloween-2010/

 Jag borjade se resultat ifrån att ha börjat med Crossfit. Nu älskar jag den träningsformen! http://skruttplutt.wordpress.com/2010/11/10/crossfit-for-fan/

 November flög förbi och det hände inte mycket.. jag gnällde mig igenom den månaden med. I och med att jag fick visum så kunde jag börja söka jobb.. och jag fick ett jobb… ett jobb som jag hatar. http://skruttplutt.wordpress.com/2010/11/18/day-06-–-your-day/

December kom och livet känns ibland fortfarande ratt tungt. Jag sjöng en klagosång här på bloggen och fick ett sådant fint stöd av er alla sa jag satt hemma och grinade nar jag läste alla kommentarerna.

http://skruttplutt.wordpress.com/2010/12/02/klagosang/

 I början på December blev Nala sjuk och skrek rakt ut i en vecka.. sedan vilade hon i tre veckor till och hade väldigt ont… jag trodde att var tvungen att avlivas men sen så var det som ett mirakel och över en natt sa blev hon bättre! http://skruttplutt.wordpress.com/2010/12/07/nala-the-brave-one/

 Pappa kom och vi åkte till Nashville for att dricka lite äkta Tennessee whiskey. Inte så gott men underbart att ha pappa här och att ha en axel att luta sig på. http://skruttplutt.wordpress.com/2010/12/12/den-djupa-forsupna-sodern/

—————————————————————–

Ska jag summera året som gott så måste jag börja med att säga att det har varit ett år i kärlekens tecken, aldrig har jag känt en sådan stor kärlek till Casey och till min familj. Samtidigt har det nog varit mitt hittills jobbigaste år då jag har levt i limbo hela tiden. Nu är vi i Alabama och vi gör allt vi kan för att byta skola och stat till något som ligger i en större stad och med bättre arbetsmöjligheter än vad Alabama kan erbjuda.

 Jag har vuxit mycket i år och jag är stolt över att se tillbaka på tiden som gått och se vad mycket vi faktiskt har gjort! Samtidigt blir jag lite sorgsen att det här är första gången jag ser tillbaka och kan känna mig lite tillfredställd. Jag borde gjort det här för länge sedan för då hade jag insett att även om jag känner att jag trampar vatten så händer det saker.

Casey har varit min hjälte detta år, han älskar mig och stödjer mig när jag svär över USA. Han förlåter mig när jag morrar åt honom och han tröstar mig när jag längtar hem. Samtidigt studerar han dygnet runt för att få bra betyg så vi kan få möjligheter att påverka våra liv. Jag är så stolt över Casey och jag är så stolt över vad vi har gjort ihop detta år! Jag har sagt det förr och jag säger det igen. DREAMTEAM!

Jag tror att 2011 kommer att bli ett spännande år. Jag kommer fortfarande att få lära mig att leva här och det kommer ha sin gång. Jag vet inte alls hur det kommer att gå… men jag skall försöka att förutspå nästa år och det här kan jag säga:

  • Jag kommer få ett bättre jobb.
  • Jag kommer att fortsätta att vara lika stolt över Casey.
  • Vi kommer att vara lika lyckliga över att vakna i varandras armar som vi är nu.
  • Jag kommer att känna mig lugnare och mer tillfreds.

Vackra saker och ting, Visum um dum!, Wedding

I GOT MY FREAKING GREEEEENCAAARD!

10.28.10

Jag har fått mitt gröna koooort! Holymotherfuckerallmightyyy!

Jag och Casey gick ut och firade med ett glas champagne igår, vi kände oss lite underklädda när vi kom till restaurangen och när vi frågade dörrmannen om vi fick komma in i de kläderna vi hade på oss, då log han och la huvudet på sne… dåligt tecken. .. när vi sa att vi bara ville ta ett glas champagne i baren och inte äta middag blev vi insläppta.

Men nu har vi det, the green card, och det känns nästan lite tomt. Som jag har längtat efter det här kortet. Så fort jag har haft ett problem, så har jag skyllt dem på avsaknaden av det här kortet. Nu känns det som om det är dags att ta tag i mitt liv, inget mer klagande (vilket är en del av min natur, jag kommer fortsätta klaga, men nu måste jag hitta något nytt att skylla på). Skaffa jobb och framför allt, skaffa ett liv i USA. Skaffa vänner, ett körkort, ett bankkonto. Nu är det inte väntan på kortet längre… nu är det allt annat!

Vi började den här processen dagen efter att Casey friade till mig. Han tog fram en bunt med papper som hade förberett till mig, (tur för honom att jag svarade ja.. det krävdes en del övertalning ifrån hans sida). Det var den 16 Juni 2009 –  Igår fick jag kortet. Det har varit en lång, jobbig och påfrestande period.

Distansförhållanden suger verkligen! Pappersarbete suger verkligen och att bevisa sin kärlek som är immateriell till människor som bara bryr som om materiella bevis suger något helt otroligt mycket!  Det ligger så mycket tårar, slit, sena skypdater och skyhöga mobilräkningar bakom det här kortet.

Jag tror, eller jag vet, att de par som klarar sig igenom ett distansförhållande och en visumprocess är ett par med viljor av stål och två hjärtan som brinner för varandra! Jag och Casey ar fått välja varandra om och om igen, vi två har inte bara ”hänt”, utan vi har tagit oss till där vi är nu.  

Jag vet att vi kan klara oss genom allt nu! (eller, det enda vi inte provat på är hemma-lunket-tristessen. Håll tummarna att vi klarar av det)

Det kanske låter deppigt det här inlägget, det är inte meningen. Jag är glad som en lax, vi hoppar upp och ner och dansar med hunden i famnen, men jag är samtidigt medveten om vad det har krävts av oss för att ha kommit hit. Ett jäkla slit har det varit!

Nu ska jag fortsätta fira! Puss på er kära vänner över hela världen!

och.. om jag skulle vara gravid, så skulle jag inte dricka champagne. då hade jag nog firat med en morot eller något annat bra för en skrutt.