Browsing Category

The Royal Kingdom Of Sweden

lifestories, Sweet home Denver!, The Royal Kingdom Of Sweden, Visum um dum!

Att bli jenkare – så här gick det till

12.14.16

Först vill jag be om ursäkt för eventuella (hehe, garanterade) stavfel.. och kassa foton. Men jag är så trött och orkar inte läsa igenom eller fippla med foton.

….

Så i går vaknade jag.. typ.. efter att knappt ha sovit, inte pga nervositet utan pga en minigris som bråkar om nätterna. Jag hade min appointment klockan 9:00am och fick sitta i God awful trafik på väg till the immigration office. Jag fick checka in, typ som man gör på en flygplats, av med skorna, töm vattenflaskan, scanna allt etc. Upp till våning två där jag fick checka in och sätta mig i ett stort rum med en massa andra immigrants och vänta på min tur att intervjuas. Det var fint att sitta där! Många hade sina respektive som väntade på dem och det var så häftigt att se hur glada alla var för varandra när de hade en lyckad intervju (såg ingen som kom ut och var ledsen). Immigration attorneys, respektive, familjemedlemmar, alla var så glada och lättade efter en bra intervju!

untitled-1-6 untitled-1-7

Jag blev kallad och fick sätta mig i ett rum med en rätt läskig kille.. det kändes precis som en TSA agent, typ han har ALL makt över min framtid och vi vet båda om det.. det blir en ojämn maktbalans hur man än försöker. Där inne fick jag sätta mig upp framför honom med högra handen i luften och svära under ed att jag “shall tell the truth, nothing but the truth so help me God”. 

Sen gick vi igenom min application, och officern tog fram min folder. Den var ENORM, plötsligt fick jag lite förståelse över att det kostar en rätt saftig summa, det var helt klart mycket jobb ifrån deras sida. Jag fick tyvärr inte ta kort på min hög.. men jag mätte den med mitt finger och den var en hög med papper, längre än mitt pekfinger. Imponerade bakgrundscheck med andra ord! Så nyfiken på vad de hade där i.

Jag fick börja med mitt engelska test.. fick skriva “Which state has the highest population” på en bit papper. Mitt reading test var att läsa “California has the highest population“.. inte så svårt med andra ord. Sen fick jag göra mitt civic test och fick bara sex frågor eftersom jag kunde alla frågor, de frågar upp till 10 frågor och man måste ha rätt på minst sex för att få ett passing grade. Frågorna kom till officern på en dator så han inte kunde vara partisk och ge lätta alt svåra frågor. När jag fick rätt på dem så gick vi igenom min application och han dubbelkollade lite saker, sen ställe han frågor som “have you ever been a prostitute” “have you ever used firearms against a another human” “have you ever joined a terrorist organization” etc etc. Alltså sådana frågor som man kunde förvänta sig att någon frågar med glimten i ögonen.. det gjorde inte min kille.. han var dödsseriös och det kändes som jag ljög när jag svarade nej. Sen så var det klart! Han sa att han skulle rekommendera mitt approval och att jag kunde bli citizen redan idag om jag ville! Jajjamen sa jag och jag fick igen, lova en väldigt seriös officer att jag INTE skulle skilja mig eller göra något olagligt inom de nästa tre timmarna innan jag blev insvuren.

untitled-1-4

Jag ringde KC och tvingade ut honom på en lyx lunch och vi firade med champagne i fula glas, som sig bör, och sen åkte vi tillbaka till the immigration office för att take the oath.

untitled-1-5

Vi som skulle sväras in fick en liten flagga, en pin, och en massa papper. Vi lotsades in i ett stort rum där vi fick sätta oss på rad. När alla var redo fick vi sjunga nationalsången.. det gick sådär kan man väl säga.. det var inte många som sjöng för ingen kunde ju texten, men vi försökte! Sen fick vi veta att vi var 64 personer där, som representerade 29 olika länder, Canada och Mexico var de två länder med flera medborgare, så klart. Det  här var nog min favoritdel av hela ceremonin. Varje land lästes upp i ordning och vi fick ställa oss upp och bli recognized ifrån det land vi kom ifrån, speciellt fint eftersom många faktiskt gav upp sitt första citizenship för att bli amerikaner.

untitled-1-8

Sen fick vi ta the oath som gick såhär:

“I hereby declare, on oath, that I absolutely and entirely renounce and abjure all allegiance and fidelity to any foreign prince, potentate, state, or sovereignty, of whom or which I have heretofore been a subject or citizen; that I will support and defend the Constitution and laws of the United States of America against all enemies, foreign and domestic; that I will bear true faith and allegiance to the same; that I will bear arms on behalf of the United States when required by the law; that I will perform noncombatant service in the Armed Forces of the United States when required by the law; that I will perform work of national importance under civilian direction when required by the law; and that I take this obligation freely, without any mental reservation or purpose of evasion; so help me God.”

Den kändes mer sorglig än fin att säga, iallafall för mig och jag förstår såklart att det är väldigt individuellt. Att komma ifrån Sverige betyder ju att min levnadsstandard inte har förbättrats nämnvärt iom att flytta till USA. Jag kommer ifrån ett säkert och ett tryggt land och känner inte att USA är min räddning, så som jag tror att många andra kanske gjorde.

Vi fick se en film ifrån President Obama där han välkomnade oss till the “American Family”, att vi nu har rättigheter som Americans men även ett stort ansvar. Att vi gör och ska göra America better.. etc. men alltså.. HUR ska Trump kunna säga samma sak utan att vara en hypocrite? Han har ju förolämpat i stort sätt alla immigrants i USA, utom just kanske vita européer. Här kan man se en YouTube video på Obamas tal.

untitled-1-9

Sen fick vi våra certifikat, och sen sjöng vi en sång till.. och sen var det klart! Känns inte så speciellt att skriva om såhär, men det var verkligen stort. Jag är så glad att jag fick göra detta, att jag hade Casey där med mig och att jag fick dela denna upplevelse med alla andra immigrants som svors in samma dag. Det var så mäktigt! Det är precis det där USA är byggt på!

Idag kom jag till jobbet och mina kollegor hade pyntat hela mitt kontor med amerikanska flaggor och ballonger och det kändes speciellt att de tog sig tiden att göra det. Vi är inte en tät grupp, eller umgås med varandra utanför jobbet, knappt på jobbet, så att de gjorde det betydde mycket för mig. Jag skickade ut ett massmail till alla mina kollegor där jag skrev att jag ville fira mitt nya citizenship med dem och att jag hade med mig tårta som serverades 12:30 och alla mina favorit kollegor kom och firade och det var häftigt att se hur glada alla var för mig! Genuint glada att jag hade gått igenom hela processen och att jag var amerikan, det var fint och stort! Verkligen värt att fira!

Så, snipp snapp slut så var den här historien slut.
2008 kom jag in på ett student visum, som förlängdes till ett till student visum, som blev ett fiancé visum, som blev en permanent resident med ett två års green card, som blev ett 10 års green card och som nu aldrig mer kommer höra ifrån immigration services för nu är jag en citizen!

untitled-8

Jag skickade in min ansökan 21 Aug, och blev alltså insvuren i går, så det gick snabbt! Nu varierar det MASSOR på var man bor och på vilken handläggare man har så ta inte min tid som någon mått för en standard.

 

Hjälp jag är en mamma!, lifestories, The Royal Kingdom Of Sweden

En vattenspridare

09.26.16

111-3

Jag minns vår gamla sprinkler. Pappa placerade ut den på gräsmattan under de varmaste dagarna. Såg inbjudande ut men vattnet var alltid iskallt och hårt. Jag och min bror skrek högt när vi sprang igenom vattnet, han var modigare än vad jag var. Han sprang rakt igenom, orädd. Jag sprang mer bredvid och skrek för att vara med. I dagsläget finns inget av det där kvar, förutom minnet. Som säkert är förskönat. Ibland är det så tråkigt att växa upp, att se minnen med andra glasögon.

Jag återupplever det här nu för WK älskar vår sprinkler. Det gör mig så glad att se hur lycklig han är att springa igenom vågorna av vattendroppar. Hur han tvekar, laddar och springer. Att han inte springer bredvid vattnet. Hur han springer med stängda ögon och är så mycket modigare än vad jag var. Han är så mottaglig för att njuta just nu. Inte alls som jag, som nästan måste planera in “njuta av maten du äter” i kalendern. Jag blir så lycklig av att se honom, och att se hur han tar sig an små äventyr varje dag. Att jag får vara med honom när han har så kul att han inte ens ser mig, och att jag inte satt med näsan i telefonen vid just det här tillfället.

111-7

111-8

111-9

111-6

111-5

111-1

111-4

Hjälp jag är en mamma!, The Royal Kingdom Of Sweden

Hallå!

08.11.16

mix-66

Hej! Hur svårt är det inta att komma tillbaka till att blogga efter att man tagit en pause? Typ ska man catch up eller bara börja om?

Sverige var helt uuuunderbart. Älskar Sverige. Älskar räkor. Älskar havet. Älskar tunnelbanan och tillgången till godis överallt. Men nu är semestern slut och vi typ crashlandade i verkligheten. WK sover sämre än någonsin. HUR är det möjligt? Casey har varit bortrest i tre nätter och när han kom hem igår så sa jag bara “varsågod” och gick och la mig för att sova. Vaknade 11pm av att minigrisen började med sina nattliga rutiner (äta, gråta, böka, inte sova) och gick och la mig i källaren med öronproppar. Vaknade klockan 6 i morse och kände mig som Jesus. Eller något annat bra. ALLT ÄR LÄTT NÄR MAN FÅR SOVA. Jag har sagt det förut, jag säger det igen, fy  farao vad lätt det måste vara att vara föräldrar 12 timmar om dagen men en unge som sover på nätterna istället för att vara förälder 24 timmar och aldrig sova. Så himla mycket roligare för alla inblandade när man är på bra humör. Sååå.. nu när jag redovisat hur lite vi sover så känns det här inlägget rätt.. klart? Vad annat finns det att säga?

Hur var er sommar?

mix-3-2