Browsing Category

Saker jag och min man bråkar om

lifestories, Saker jag och min man bråkar om

Som natt och dag

08.31.15

Casey + Linnéa 2014-29

Casey och jag är lyckligare nu än innan WK. Vi älskar varandra djupare, har större förståelse och respekt. Vi är bättre mot varandra sedan WK kom, vi kramas mer, vi vårdar mer och vårt hem känns som om det är fyllt med mer kärlek.. på dagarna. På nätterna så krävs det absolut INGENTING för oss att vilja bita huvudet av den andra. Vi vaknar på nätterna och har direkt attityden att det är ”ditt fel” alternativt ”din tur”. Jag har aldrig svurit så mycket som jag gör nu, och det är exklusivt riktat mot Casey, och alltid på nätterna. Som natt och dag (pun intended). Någon som känner igen sig? Funderar lite på hur vi ska få lite mer tålamod till varandra på nätterna?


Eng: After having a baby, our love has really deepened. We are much more gentle towards each other now.. until nighttime where both of us wake up with the urge to bit the head of the other one. Parenting is awesome, until you want to sleep.

 

Det stora äventyret, passionstories, Saker jag och min man bråkar om

Skål!

07.12.15

_DSC0486

Sockerbiten och jag dricker skumpa, 6 månader som päron! Förhållande 2.0. Vi vill inte skiljas, vi vill inte strypa varandra, han är vackrare än vad han någonsin varit. Vi hade fel när vi var trodde att detta skulle bli döden för vårt förhållande.

Hallå! Vad var ni rädda för som preggos? Vad visade sig vara sant vs falskt? Vad är ni rädda för nu?! (Jag är rädd att vi har haft det för enkelt och att vi kommer få helveteeeeee snart!)

Det stora äventyret, Saker jag och min man bråkar om

Vissa saker får man äta upp snabbt..

07.01.15

Om ni läste vad jag skrev igår kanske ni såg min “jag är den enda som kan ta hand om Walle-Kalle” hybris.. Sooooo…. Casey kom hem ifrån Texas på kvällen, kalas! Vi lekte, åt middag, klädde ut WK i världens sötaste NASA dräkt Casey hade köpt.. Perfekt kväll helt enkel. Efter en stund började allt plockande. Plocka undan allt man rivigt fram under dagen och förbereda för morgondagen. Jag går in till badrummet för att hänga upp nytvättade handdukar och stannar för att prata med Casey som duschar. Det tog.. Max 10 sekunder innan jag inser att WK inte är med oss utan att jag lämnade honom, vaken, på vår säng. (Som är hög för vi har dubbla madrasser) jag springer tillbaka till sovrummet, typ tre steg och hinner preciiiiis se Walter som häver sig ur sängen ner på golvet..  ..och kraschlandar. Nu gick allt bra. Han började skrika, såg asarg ut, fick en liten bula i pannan, ammade och sen skrattade han och lekta som vanligt. Vi kollade allt, ringde hans läkare som sa att allt verkade bra men att vi skulle hålla uppsikt under natten.

Nu kanske erfarna mammor tycker att jag gör en stor deal över en liten grej? Eller inte!? Kanske förminskar jag något som egentligen borde anmälas till social services? 

Så läskigt! Så skrämmande! Ett bra men onödigt uppvaknande. Jag grät och bad Casey att förlåååååååta mig och Caseys svarade om och om igen att det var en olycka, jag kontrade med att hade olyckan skett under hans watch så hade jag inte varit lika forgiving och han svarade… I know. 

Som jag nämt innan, det är inte jag som gör vårt förhållande lätt, det är 100% Casey.