Saker jag och min man bråkar om

Babymoon, största skräcken och the houserules


_DSC0032
_DSC0044

 

Förra måndagen var det Labor Day, en av få lediga dagar i USA. Casey bokade in oss på Cordillera ute i bergen. Det kunde inte ha varit en bättre tajming. Vi var båda helt slut efter helgen och veckan innan och behövde verkligen tid iväg hemifrån för att slappna av. Vi hade egentligen planerat en så kallad ”babymoon”, en sista semester innan vi blir päron. Men jag har alldeles för mycket på jobbet för att kunna ta ledigt. Möök.

Hundarna fick vara på hunddagis över helgen och vi drog lördag eftermiddag. Gud, att bara vara med Casey, utan hundar, utan disk, utan ett hus att städa – finns inget bättre. Vi tog promenader, drack varm choklad, tittade på evighetslånga football matcher, läste böcker, tog sovmorgon, satt framför brasan, simmade i varma pooler, vaknade och tittade på soluppgången, ja klyschigt men det var bra!

Jag tror inte att det kommer vara så himla svårt att ta hand om ett barn, (om det är friskt etc, peppar peppar). Baby Bo kommer säkert vara prövande men det är inte det som oroar mig utan my fear är att Casey och jag kommer skylla allt jobbigt på varandra. Att jag kommer per automatik anse att jag har mer kunskap och mer rätt än Casey, att jag kommer känna att jag ”gör allt”, att jag kommer känna att huset aldrig städas och att hundarna aldrig promenads.. och att jag kommer skylla allt som är tungt på att  Casey inte är närvarande. Vi har ingen familj här, varken jag eller Sockerbiten, vilket betyder att vi kommer stå utan livlinor om vi behöver hjälp. Jag är så så rädd att vi kommer springa runt i ett hus som skulle passa i Sodom och Gomorrah, skylla allt på varandra för att vi är trötta. Men som sagt, det var så bra att ha en hel helg att prata om det, en hel helg om att förbereda sig inför något vi egentligen inte har någon aning om. Sen gick vi igenom om vad vi vill ha för ”house rules”. Vad som är viktigt för mig, för Casey och för oss. Jag veeet att det är svinlöjligt att tro att man kan klara av allt. Men samtidigt så tror jag att det är bra att ha lite koll på vad man har för guidelines som kan brytas och vilka som inte kan brytas. Vi fick ihop en bra liten lista : ) Sist men inte minst så pratade vi om the big dealden största skillnaden mellan amerikanska och svenska män. Om vi i morgon får veta att vi får en pojke så kommer det inte bli någon omskärelse. (Säger man så??)

I morgon som sagt. Gender reveal party. Känns lite spännande nu!

Let’s talk about THE sex baby

week 19 right

Så enligt apparna är jag en vecka fram? Så jag skulle egentligen vara 20+4 på det sista fotot. Hmm. Undrar hur jag kunde missa det? Nu ser jag även att jag har missat datumet helt den 10 Aug. Suuuck. Iallafall, denna vecka känns det som om jag inte riktigt kan komma undan längre och att folk börjar titta på magen, ännu utan att fråga.

I morgon ska vi pa 2o veckors UL. Jag har börjat skriva en shitlist att ta med till världens sämsta läkare – alltså min. Under detta besök ska vi få reda på vilket kön det är på alien i magen, aka Baby Bo. Jag bryr mig inte och behöver inte veta men Casey vill verkligen. Dock ska vi bara be att få det nedskrivet på en lapp som jag ska skicka till min vän som såå gärna vill ordna en gender reveal för oss på söndag. Det känns lite dubbelt det där. Samtidigt som jag VET att det inte spelar roll och att ingen av oss bryr oss.. så gör vi ju det uppenbarligen till en grej?! Jag skyller allt på Casey, han vill veta, han vill ha gender reveal. Alltså är allt hans fel. (På riktigt, jisses vad jag surat över det här, Sockerbiten vet hur lite jag vill göra detta.. och hans lösning på det var att bjuda in folk utan att berätta för mig så jag inte kunde säga nej,  även mina vänner.. eller alltså, dem han har telefonummret till. Inte så konstigt att jag fick en massa kostiga samtal där de “oinbjudna vännerna” undrade när vi ta reda på the gender,  jag fattade inte ens vad de pratade om.. Arghhh)

80-årig kropp i en 44-årig hudpåse

  • Har haft ont i axeln i 6 månader nu.. fick äntligen tummen ur och bokade tid hos en ortoped med appointment idag. I morse vaknade jag for första gången utan smärta i axeln.. Taskig tajming! Gjorde en drös pullups i trappan sa doktorn inte skulle tro att jag var insane in the membraine. Resultat? Ont i axeln, doktorn sa att min axel var som en 80-årings. Ska det räknas som success att jag fick tillbaka smärtan så doktorn kunde fixa eller som att jag är en idiot? Troligen det senare.. Inte nog med att huden åldras fyra gånger snabbare i öken Colorado (snabb huvudräkning, 3.5 år i CO = min hud är 44 FUCKING år gammal och min axel är 80 år)
  • Casey gav mig ett fint kort som han som löd ”Happy anniversary. Being married is good… I love you with all my hear 50% of the time and 50% I am wondering why you are mad and what I did wrong this time”. Outch, vore ju lite bättre om det i alla fall hade varit 51% vs 49%. Jag hade ingen aning om att vi firade..något alls? Men Casey hade tagit fel datum  med några MÅNADER så.. match made in heaven.
  • Dagens viktigaste beslut, skaffa pressure cooker eller inte? Vet inte? Jag älskar min slowcooker.. men det är ju.himla.lååångsam. Kom med tips!