Roadtrip!

Roadtrip!

Roadtrip day 6. DC och namnbyte

I dag har vi spenderat hela dagen i Georgetown området. Mitt favoritområde i DC! Väldigt vackert och trevligt med fantastiska människor. Kön på fotot nedan är till Cupcakes of Georgetown. Den orkade vi inte stå i…

En av anledningarna till denna roadtrip var för mig att ordna med pass så att mitt namn stämmer så jag kan resa in och ut ur landet. Det kan man bara göra i DC.. Så nu har jag nytt pass på G men just nu är jag passlös. Så alla släktingar och vänner- HÅLL ER FRISKA OCH KRYA I TRE VECKOR!
Jag tycker att det känns obehagligt att inte kunna ta mig hem och jag hoppas att det går snabbt att få mitt nya pass.

När de tog mitt foto och fingeravtryck så hade jag tid att filosofera lite. Ett pass för mig har alltid känts så “äkta” och som ett bevis på att jag är jag. Men inte nu längre! Nu satt jag där.. Med hår som inte är mitt pga extensions, smink för att försköna och dölja och med ett efternamn som inte är mitt utan Caseys. Plötsligt så kändes passet som om det var till någon annan och inte till mig, Linnéa ifrån Norrtälje. Jag vet inte hur jag kan förklara känslan men det var lite läskigt att inse hur mycket jag har förändrats sedan jag förnyade mitt pass senast. Men samtidigt, vilken lycka att få dela efternamn och famförallt liv med Casey!

Nu är vi på väg tillbaka till ATL, Hanna o Aron stannar i DC en natt till och sen åker de buss till NYC. Härligt! Jag är lite avis..

Roadtrip Day 5

 

Dag 5 på roadtripen var en lärorikdag. Idag har jag lärt mig;

  1. Att jag är lättlurad men snäll. Som en ko ungefär..
  2. Hur otrevlig jag är när jag är överhettad… överhettning sker vid 38 grader i skuggan.
  3. Hur tråkig svenska soldater är jämfört med amerikanska badass.
  4. Hur det känns att duscha med kläderna på.

Casey har lärt sig;

  1. Happy wife – happy life.

 

Idag gick team Hanna – Aron och Linnéa – Casey skilda vägar för dagen. Jag följde Casey och vi åkte till någon park mitt i Washington. Parken var i mitten av ingenstans.. det var långt till allt vi ville se. I nästan 40 graders värme är jag inte så samarbetsvillig och ganska snabbt började jag gnälla och tjata över att vi måste ”walk with a purpose” och till någonstans istället för att bara mingla i en bastu. Casey blev som en lekledare till en trött treåring.

Vi gick mot något monument och en man kom mot oss och berättade att han fått punktering och behövde hjälp med pengar till att byta däck. Han började visa oss sitt ID kort och sa att han var soldat och att hans fru och hans tre barn satt i bilen ett kvarter bort. Sen berättade han om sin fru och att hon hade uniform på sig… en duktig soldat och så vidare. (Här hade jag bestämt mig för att vara räddare i nöden och gick till en ATM för att ta ut pengar) När jag kom tillbaka hade historien ändrats.. han var nu en läkare och inte soldat. Plötsligt såg jag den här mannen med andra ögon… han hade en lortig, svettig t-töja. Stank cigaretter och alkohol och plötsligt kände jag mig inte som en räddar i nöden utan mer som en lurad turist. Vid det här laget hade tiggaren/soldaten/doktorn sett mina pengar jag hade i handen och tog dem direkt och tackade för besväret innan han vände på klacken och gick. Smart kille!

Efter det avverkade vi en massa monument och tillslut åkte vi till Arlington Kyrkogården och såg alla gravar och The Unknown Soldiers Grave. Vet ni inte vad det är så måste ni läsa om soldaterna som vaktar graven. Kolla in läken; http://www.tombguard.org/FAQ.html

“The Tomb is guarded 24 hours a day, 7 days a week. In fact, there has been a Sentinel on duty in front of the Tomb every minute of every day since 1937”.

Vi tittade på är de byte vakter och de har en sådan enorm precision! Helt perfekta utfört. Inte riktigt som hemma vid slottet där det känns som det är rätt slafsigt ibland. Titta på YouTube och sök på Change of the Guards – the Tomb of the Unknown Soldier. Efter ceremonin så kom en storm till Washington.. bilderna får tala sitt tydliga språk. Ahh vad det regnade!

Roadtrip day 4, Pittsburgh to Washington DC

Dag 4 on the roadtrip var en stor bakläxa. Eftersom vi sov på ett så fint och lyxigt hotell i Pittsburgh så fick vi betala för det igår. Herreguuuud vilket hotell vi bor på nu. Inte bara en natt utan två! Vi fick checka in på ett annat hotell än beräknat, men det var vägg i vägg så same same.

Receptionisten saknade en framtand. Inget med det egentligen men det var som ett litet omen.. Först kom det in en donna som gormade och skrek och svor över att hon ville ha ett hotellrum. I släptåg hade hon en slö man. De vägrades ett hotell rum och när de gick så sa receptionisten att donnan var en prostituerad som ofta kom och ville ha rum ”for the hour”. Euuuu! Ganska direkt efter det kom det en amulans och en brandbil och letade efter en hotell gäst som var sjuk och hade ringt efter dem. Receptionisten fick hjälpa dem att lokalisera den sjuka och när hon kom tillbaka sa hon att det troligen var någon som hade tagit en överdos. EN ÖVERDOS OCH EN PROSTITUERAD! Sedan berättade receptionisten att polisen ogärna kom till de här kvarteren… tack för det. Casey ringde en vän som bor i Washington DC och kollade av läget. Hon försäkrade att vi bodde i ett av de värsta kvarteren. Spännande om inte annat.. vi har överlevt en natt så oddsen för att överleva en natt till känns bättre.

Iallafall. I går vaknade vi i Pittsborgh. Vi tog en frukost på Starbucks och sedan vandrade vi upp och tittade på utsikten överstaden. Efter vår lilla promenad i tusen grader så bestämde vi oss för att uppfylla Arons önskan med denna roadtrip. Han har sedan vi åkte från Atlanta frågat efter Hooters, om och om igen. Vi hittade Hooters och bestämde oss för att äta lunch där och det blev en riktig långlunch! Tjejerna som arbetade där var supertrevliga och vi fick en Hooters lektion. Visste ni att;

  1. När man anställs på Hooters så tar de kort på en, och ändrar man kroppsform så har de rätt att avskeda en direkt på plats. (men bara om de går upp i vikt på fel ställen…)
  2. Tjejerna måste ha utsläppt hår
  3. Tjejerna måste ha smink
  4. Etc etc

Kanske borde Gudrun Schyman flytta hit och arbeta för kvinnofrågor istället för att elda upp pengar hemma i Sverige?