Browsing Category

Psykbryt

Det stora äventyret, lifestories, Psykbryt

Det finns ju värre saker.. 

07.30.15

Natten till idag sov Walter hela natten. Hela natten! Det mina vänner, var en gudagåva. Det tog oss alltså tre nätter att få in denna nya vana. SAMMANLAGT under dessa nätter grät han 19 minuter med oss brevid sig. 

Han grät oavbrutet när vi körde bil fram tills två veckor sedan (vi skaffade en spegel så han kunde sig sig själv). I bilen kan jag inte klappa eller lyfta upp honom utan då, som nu, har han fått en hand och lugna ord. Jag är helt övertygad om att han varken fått hjärnskador eller kommer bli psykopat när han blir stor för att han så “inhumant övergavs”.  Olika metoder/strategier/filosofier passar olika familjer och jag är glad att vi hittade något som verkar passa oss och jag tycker det är synd att så många verkar skämmas över att ha sömntränat sina barn om det fungerar. 

 

Det stora äventyret, lifestories, Psykbryt

Den sömniga följetången och minnesluckor

07.16.15

Kanske inte så spännande att läsa, men jag uppskattar era råd så himla mycket så läs och hjäääälp en mother i nöööd.

Walter somnade i sin crib vid 20 tiden.. vaknade när Casey kom hem vid 21 tiden. Somnade om vi 22 tiden. Vaknade och var SÅ LEDSEN vid 23. Casey försökte mata och lugna men inget gick. Efter det tog han in WK till mig och SÅ FORT Walter kom till mig så somnade han, med handen på min kind. Det var så himla himla sorgligt. Kände mig som världens sämsta mamma. Då var vi alla tre så fruktansvärt trötta att vi somnade och sov till 2 på morgonen. Det är ju tre timmar och med andra ord tre gånger så länge som vi brukar få sova. När WK vaknade så tog Casey tillbaka honom till sitt rum och jag har ärligt talat ingen aning om vad de gjorde där men WK sov iallafall från 3 till 5 i sin säng och sen var han tillbaka till oss.

Det här är verkligen jobbigt. Inte bara att inte sova utan att försöka avvänja mig och Walter att vara nära varandra. Suck och stön. Jag antar att vi ska försöka på samma spår i natt igen men med kanske lite bättre koll. Eftersom Casey kom hem när jag i stort sätt sov så hade vi inte pratat om någon “plan”.

Usch usch usch. Även om det är emotionellt jobbigt så behövs det här. Jag försökte berätta för Casey om huuur trött jag var i tisdags och jag minns inte ens dagen?! Jag MINNS INTE att jag körde hem ifrån down town, hämtade Walter hos sin dagmamma och att jag körde hem igen? Jag minns inte att vi kom hem och jag minns inte hur, var, när vi somnade för natten? Jag har aldrig haft minnesluckor innan (eum.. jo som ung och dum) men inte så här. Det känns ju helt livsfarligt.IMG_0106.JPG

Det stora äventyret, lifestories, Psykbryt

Rock bottom 

07.14.15

Eller??! Det är ju inte direkt så att Walter har visat något tecken på att han kommer sova i natt. Casey är i Utah och bor på ett fucking lyxhotell. Jag borde vara glad, men jag är för avundsjuk… True colors. Natten till igår ammade Walter SJU gånger. Natten till idag minns jag inte ens? Idag har jag kvällsmöte och är alltså på jobbet från 08 till 20, måste pumpa som en idiot för att få tillräckligt med mjölk så Walter inte är hungrig.. Gråååååååt. På riktigt. Sitter med gråten i halsen och tårar i ögonen för jag känner att jag inte orkar mer. Som tur är vet jag att det är tillfälligt, och att jag är ledsen bara för att jag är så förbannat trött. Alltså kan jag inte lita på mina känslor just nu. Svårt det där. Att inte ens veta om man är irrationell eller inte. 

 

i telefonmöte

  

Här SOVER KC i natt