Browsing Category

Kulturkrockar

Det stora äventyret, Frågor och Svar, Kulturkrockar, passionstories

Walle-Kalle – Svenskan och arvet

02.09.16

KC och jag pratar engelska med varandra. KC talar engelska med Walle. Jag talar svenska med Walle. När vi umgås hela helgen, då talar vi engelska. När vi sitter vid matbordet, så talar vi engelska. Satan i gatan vad mycket engelska det är. Jag läser och sjunger för Walle på svenska men det är ju inte direkt så han sitter i full koncentration och lyssnar. Utan han spinner på, klättar och bökar och jag hoppas hoppas hoppas att det planeras några frön med svenska hos honom där i böket.

Jag är så glad att vi bor just där vi bor för i Denver finns det en svensk skola (som jag har nämnt tidigare  här när jag var svartsjuk på KC, och här när jag var hemmasjuk och kär i KC). Och det är så himla himla bra!  Vi har enrollat WK där sedan han var 5 månader. Så varannan vecka går han i skolan.. Vi sjunger sånger, leker lekar och fikar ihop. Och allt på svenska. Jag är så tacksam för att svenska skolan finns som en möjlighet för oss, inte bara för WK att lära sig svenska utan att han ser att andra barn talar detta konstiga, udda språk som ingen annan fattar, och för min skull, att jag får träffa andra svenska mammor och pappor. Det känns så mäktigt att sitta där inne, men barn som talar minst två språk, och föräldrar som av massa olika anledningar hamnat just här. Vi är alla så olika men vi delar önskan att våra barn ska lära sig vårt språk och förstå deras ärvda kultur.

Jag tror att det kan bli svårt med två språk, det är så dominant med engelskan hos oss, även om jag försöker. Kanske blir det lättare när vi låter WK ha screentime och han kan leka med svenska appar eller se på svenska barn program. Men just nu är det bara jag som talar svenska i hans närhet, och det är en väldigt liten procent av vad han hör hela dagen hos sin dagmamma eller med oss.

Jag har så svårt att förstå att om vi bor vi kvar här, och lever som vi lever nu, så kommer WK vara en självklar amerikan, och bara en liten liten del svensk. Att han inte kommer att växa upp så som jag gjorde, omgiven av svenska värderingar och drömmar. Jag kan inte förstå hur man kan kan förvänta sig (och vilja!) att invandrare ska bryta sina traditioner mot det nya landet. Jag känner så starkt att jag är svensk (och världsmedborgare) och det skulle göra mig ledsen om WK inte identifierade sig som svensk när han blir äldre, eller ännu värre.. om jag skulle känna att jag och mina traditioner inte var välkomna i USA. Tanken på att svenska skolan skulle kunna uppfattas som ett hot mot andra kulturer, och att mitt språk inte skulle ses som det kärleksfulla, vackra språk det är. Ni fattar vad jag går med det här men jag blir helt förkrossad när jag ser både här och i Sverige hur man förväntar sig att invandrare ska anpassa sig till någon annans normal. Att hela det som byggt mig, inte längre är välkommet?

Nej, vi ska fortsätta fira jul den 24:e i ställer för den 25:e. Vi ska äta smörgåsar med smör och ost. Vi ska säga att vi älskar varandra, och att vi måste skärpa oss om vi surar för mycket. Vi ska åka långfärdsskidor, vi ska laga smala (aka tunna) pannkakor, vi ska fortsätta att fika, vi ska baka lussekatter, vi ska lära WKs klasskamrater om de små grodorna och midnattssolen. Vi ska aldrig aldrig aldrig glömma att Sverige är mitt hem och därför WKs hem och många många andras hem. Att i Sverige finns halva släkten och att vi ska vara glada över att vi är en härlig, grötig blandning av olika kulturer. Vi ska försöka odla det bästa vi har med oss i bagaget och tala om det vi inte är lika stolta över.

Har ni flera språk och kulturer i familjen? Hur gör ni? Alla tips välkomnas!

_DSC0112-2

Såhär tindrar WK under lektionerna.. Not. Farao vad han är vild.. vet inte om det är mitt fel, eller han som bara är en vildbatting? När ska man börja oroa sig för adhd?!

_DSC0891

För dem som har lite bättre koordination och kan sitta still mer än en millisekund, de får leka, pyssla och fika!

Kulturkrockar, lifestories, Sweet home Denver!

Dubbeldejt

02.07.16

Jag är alltid urdeppig dagen då mamma åker hem.. alltså idag. Varit ledsen och arg om vart annat och tillsluut fattade KC vinkeln och gav mig en kram och bjöd ut mig på dejt.  Vi försökte få tag i en barnvakt men ingen nappade med ett varsel på en timme så WK fick följa med ut på vår spontan kväll. Jag känner att folk överlag gillar barn i USA och tycker inte att det känns fel all att ta med mig WK ut på middag så länge vi inte går till ett urfint ställe.

_DSC0631

_DSC0632

Vi gick ett Larimer square och vidare till ett Mexican hak, herreguuuud vilka margs! KC drack något skumt och jag drack en spicy mango marg. YUM.

_DSC0652

Tycker om att äta mex mat tillsammans WK, finns alltid mat han tycker om, som guac!

_DSC0659

Jag som strävar att sluta äta rött kött.. råkade beställa in enbart kött.. men jezuz vad gott det var. Förlåt världen.

_DSC0670

Sen gick vi på en liten promenad..

_DSC0712

KC tog en selfie! Händer aldrig eftersom han är rätt kameraskygg. Ser ni att han glittrar här? Eller är det bara jag?

_DSC0721

Jag gick in i en hattbutik och provade hattar. Kände mig inte cool nog.

_DSC0736 (1)

_DSC0747

Fina takmålningar..

_DSC0755

.. som WK och KC tyckte om..

_DSC0764

..som sagt, nu smäller det! Orange och blått är öööverallt nu. Colorado är hypat!

_DSC0796

Nyheter på stan för att känna pulsen i Denver. #orangecrush #gobroncos #KCtoldmetodohashtags

_DSC0788

WK började bli trött och mysig.

_DSC0798 (1)

_DSC0803

Slutet gott, allting gott. WK var en champ. Så himla mycket mysigare att gå ut på dejt med min mingris och.. storgris? Galt? Fläskfile? Oavsett, mys.

_DSC0821

Nu ligger WK i sängen och jag och KC ligger i soffan och tittar på Minions, vi tycker båda att de påminner om WK just nu. Pekar på allt och garvar. Nu ska jag strax lägga mig och längta efter mamma.

Kulturkrockar, lifestories

Superbowl 

02.06.16

I morgon är det superbowl med Denver Broncos!! Många tippar att vi kommer förlora men jag har hopp! #orangecrush. Casey är övertygad av att det var ett omen när solnedgången var så fin. Han är förövrigt så HIMLA superstitious när det kommer till American football. Måste ha en viss T-tröja på sig, måste lämna rummet om det går dåligt. För några helger sedan stod han i ett annat rum och tittade på matchen via en reflektion i ett fönster för han fick för sig att han förde otur med sig.. Snacka om att ge sig själv credd. Har massa vänner som är dead serious med att ha på sig ett viss klädesplagg, äta en viss måltid etc när det är match just för att annars är DERAS fel om det går dåligt. Återigen.. Smarta, utbildade, empatiska människor har FEL. Men men.. I morgon gäller det!  Tittar ni?!