Browsing Category

Kulturkrockar

Kulturkrockar, lifestories

Hur snowdays är en mardröm för arbetande föräldrar

03.24.16

För mig och många andra föräldrar i USA så är Snowdays helt jävla värdelöst.
Snowday betyder att skolor och dagis har stängt for the safety reasons. Man ska inte vara på vägarna helt enkelt. Förståligt. MEN eftersom mångas arbetsplatser inte stänger så måste man ta en semesterdag (Jag har tio semesterdagar per år, tre av dem har redan gått till snowdays..) Så, i dag, andra dagen i rad som det är en officiell snow day i Denver måste jag ta ännu en dag ledigt eller arbeta hemmifrån. Jag väljer att arbeta hemifrån för jag har inga mer semesterdagar kvar. Så, det är strålande sol ute, 10 grader varmt och en helt perfekt dag. Men i stället för att leka med WK, ta en promenad i snön honom, så sitter jag och panikjobbar för att inte behöva ta en ledigt, och WK får sitta och leka själv i sin pyjamas. (Wk leker inte själv och är alltså ledsen). En hel dag inomhus… Det är en sådan himla loose loose situation när dagis, och i vårt fall dagmamma, stänger.

Jag är så less på hur det amerikanska samhället inte har något svängrum för föräldrar… Det här är ett ämne jag kan diskutera i all evighet men.. jobbet kallar…

SNOWDAY 2016 (596 of 729) SNOWDAY 2016 (607 of 729)

Det stora äventyret, Kulturkrockar, lifestories

Att ha barn i USA

03.22.16

_DSC0662 _DSC0679

5c89921f-6b32-4b5a-b20a-43cbc3e5cc17

En dag för några månader sedan så kom vi hem till ett paket på trappen. I paketet så låg en handstickad mössa med tillhörande snap on/off skägg! Det var Marcios mammas kollega som hade suttit och stickat denna åt oss. Hon bor i Florida, vi i Colorado.
Alltså, USA I LOVE YOU! Främlingar här är verkligen så himla goa. Tänk att denna kvinna har suttit och gjort det här till en liten knodd hon nog aldrig kommer träffa. Vilken gest!

Tycker överlag att folk i USA verkar gilla barn. Människor i alla olika åldrar, speciellt unga män verkar gilla barn mer än vad jag är van vid. Man anses väldigt sällan i vägen med barn eller barnvagn.
Casey var ute och åt middag häromdagen med en mycket ovillig minigris. Då kom en kvinna fram och helt sonika sa, “jag lovar att inte kidnappa ditt barn, men du ser ut att behöva ha en pause” Så tog hon bara WK, lekte med honom i ett hörn och tog honom utomhus och visade honom träd och annat som får en toddler att skratta. Jag får ingen stranger danger av sånt, kanske borde jag det? Jag är bara så glad att någon såg att KC hade uppskattat ett par extra händer och erbjöd honom det.

Några andra vardagshjältar är våra grannar. När jag var gravid så började vi av en random händelse prata med dem eftersom de byggde ett hus några kvarter ifrån vårt och de såg ut att ha en riiiiktigt taskig foundation, Casey jobbade med construction defects då och de ställde en massa frågor om hur man kan gå tillväga för att bryta kontrakt med byggare etc. Iallafall, Casey hjälpte dem med ett brev och de har sedan dess varit så himla fina mot oss. De är i övre medelåldern och skickade små sms till mig genom igenom hela graviditeten och när WK föddes fick vi så mycket fina saker. Sen har det fortsatt, Halloween gåvor, böcker, filtar, kläder, julklappar etc. När WK fyllde år så fick vi en inbjudan att komma över på brunch en lördag, när vi kom dit så hade dukat upp i the dining room, ballonger överallt. Säkert 15 olika gosedjur (!!) Bordet hade en Happy Birthday duk och WK fick en tallrik dekorerad med ballonger och blommor. En sådant engagemang!

Jag vet ju inte hur det är att ha barn i Sverige, men jag är så tacksam att bo i USA just av den här anledningen att barn nästan alltid är välkomna och omtyckta.

Tillbaka till mössan, jag försökte ta foton för att skicka med tackkortet.. gick ju inte så bra. Tyvärr tycker WK att denna hatt, som alla hattar, vantar, byxor och tröjor, är ren tortyr.