Allt i allo

Back on track

Tack snälla. Vilken våg av pepp vi fick när vi såg alla kommentarer. Ni anar inte vad det betyder.

Sockerbiten är tillbaka. Hans minne är fortfarande dåligt. Det är läskigt för så här länge har hans minne aldrig påverkats. Han är helt normal.. men om några timmar kommer han ha glömt vad vi åt till middag eller att det vi går och lägger oss till en åskstorm. Strunt samma, egentligen, men det är obehagligt att se vilka konsekvenser några minuters krampanfall får. Igår var vi hos doktorn. KCs medicin har nu ökats och han går på maxdos. 3000 mg Keppra. Doktorn sa att det inte går att ta reda på varför han fick sitt anfall, att han jobbar mycket ska inte påverka utan anfallet klassades som en “breakthrough seizure”. Alltså något som kommer trots medicinering. Det känns sådär… men samtidigt så vet vi att om han inte hade haft sin medicin så hade han säkert haft runt ett anfall i veckan och om det nu sker en gång vart annat år i stället kanske vi ska tacka och ta emot. Doktorn sa även att han inte trodde att de här skulle vara genetiskt (GUUUD JA!) och att Casey får köra bil igen (GUUUD JAAAA). Det är lite läskigt att tänka att det kört omkring nissar som får anfall hit och dit, men anledningen att han fick tillbaka sitt körkort var tack vare att han får sin aura som varnar. Jag är lättad, nu lyssnar jag på hur han sjunger för sig själv i duschen och det är ett så fint tecken på att han är glad och mår bra och jag är glad och mår bra i vetskapen om att jag slipper köra mig själv till BB i Jan. Win win.

Hörrni, jag hoppas ni inte tycker att jag hänger ut honom när jag skriver så här, han godkänner allt jag skriver innan det publiseras.