Just nu är jag super on call för en tjej vars due date är i morgon. Hon ska adoptera barnet och det är en så vacker och sanslöst sorglig historia. Jag hoppas att jag får dela den med er… Det är the birth mother som har bett mig att vara där, är inte det häftigt?! Samma med en Surrogate birth jag ska vara med på, (twiiiins) Alltså HUR intressant?! Jag vet inte alls vart jag står i det här med surrogate.. Alltså, jag tycker ju att det är en för stor risk att någon ska utnyttjas för att det ska vara OK.. men efter att ha pratar med the birth mother och the intendent parent så känns det som en så himla… fantastisk lösning? Men ja.. är så outbildad inom detta ämne.

Det är så sjukt coolt att vara med på födslar. Att se hur födslar KAN vara, hemma, i lugn och ro, helt “naturligt”. Och på sjukhus, i trygga händer. (går ju att diskutera det med). Men det är så otroligt att se hur det går till. Inser att jag inte kunde något alls om födslar, alternativen och konsekvenserna innan jag hade mina egna barn. Känner att jag vill göra om och göra rätt, men skulle inte klara av mer barn. Aldrig.

Pratas det något om hemma födslar i Sverige? Om att föda utan smärtstillande? Om stress? Vet inte varför det känns som en sådan subkultur här.. kanske är det för att man får betala mer på sjukhus?

 

 

 

18 Comments

  1. När det gäller surrugat kan jag tycka att det är upp till var och en, så länge man vet vad man ger sig in på.. men samtidigt vet jag egentligen inte så mycket om det, vad det innebär osv, så hoppas du får dela historierna.
    Ha det bra!

  2. Jag hade så, så gärna varit surrogat. Jag älskade att vara gravid. Jag blev gravid vid första försöket varje gång. Jag hade pinsamt lätta förlossningar. Inga symptom direkt utom viktuppgång. Min kropp är som gjord för att bära barn!!
    Tänk vilket slöseri att inte utnyttja det. JAG vill inte ha fler barn, men jag skulle gärna hjälpa någon bli förälder/rar. Jag skulle gärna vara gravid igen!

    Men… det sket sig. Det är ett väldans ”time commitment” och då menar jag inte de nio månaderna man är gravid. De jag hade kontakt med hade som regel att man går till föräldrarnas läkare de första tre månaderna och det kan vara upp till 15 läkarbesök!! Om föräldrarna inte bor i samma stad/område och man måste åka en bit kan det ju bli tre veckor man behöver ta ledigt från jobbet. Det fungerar inte här (i USA). Är alla surrogat SAHM undrar jag??

    Så för mig blev det aldrig av. 🙁

    • En av den jag vet som varit surrogat arbetar heltid som skjutsköterska. Den andra jobbar deltid som lärare men hemifrån.

  3. Jag vet inte heller vad jag tycker om surrogat. Överlag mer negativ än positiv men tycker ändå det är svårt. Troligen delvis för att alla mina är ju tillkomna med donator och ivf. Absolut ibte samma sak men även där har ngn stigit in och gjort ngt mot pengar för att jag ska få ha barn.

  4. Jag tycker att det verkar som att fler är öppna för hemmafödslar då bb vården i Sverige är under en stor kris. Det är riktigt illa. Folk norröver kan få åka 60 mil för att föda. Det är så himla svårt. Jag är lite rädd att föda i Sverige. Dels för att jag själv är född för tidigt och mamma har berättat om min födsel. Men sen även att det verkar inte ha blivit så mycket bättre. Men som sagt jag har aldrig fött barn så jag ska nog inte säga nått förutom att jag är rädd.

  5. Ja, här är man en dålig morsa om man tar eda. Själv älskar jag epiduralen; har haft snabba förlossningar som varit positiva upplevelser istället för trauman. Mina barn har kommit ut pigga och perfekta!

    Intressant att höra om de icke-normativa förlossningarna. Måste vara speciellt att få bevittna dem. Ser fram emot eventuella bilder här på bloggen!

    • Det håller jag inte alls med om. Jag har en 2-åring och och en 2-månaders och har de senaste tre åren varit med i så många gravid- och barngrupper på facebook – oxh känner inte alls igen att det skulle vara så.

    • Känner inte alls igen mig i det du skriver.

      På MVC tipsar de en om att skriva förlossningsbrev att ta med så barnmorskorna skall få ett hum om hur man vill ha det och vilka vedövningar man vill ha.

      Jag föder. Nr 2 inom två veckor och är även doula.
      Första barnet gick fort så jag hann bara med lustgas men känner absolut inte, varken från samhället eller sjukvården att det är ett hinder eller fel att få bedövning om tid finns.

      Barnmorskorna går på knäna men alla de förlossningar jag varit på så har man, i den mån det finns möjlighet, erbjudit bad på rummet, akupunktur, massage m.m.
      Många erbjuder varm olivolja och håller emot med varma handdukar för att undvika sprickning.

      Jag tycker det pratas mer och mer om ”naturliga”
      Förlossningar men inte att det skulle vara sämre om man tog EDA. Dock pratar man om Dykmetoden, ”föda utan rädsla- boken” osv.

      Hemmaförlossningar, nja, jag upplever att sjukvården avråder från det i allafall med första barnet och förklaringen jag fått på utbildningarna är att det beror på ett dödsfall som skedde för typ 10 årsedan, hemma i bassäng. Men jag vet inte om det är helt sant.

      Dock har man för ca 10-årsedan infört senavnavling på de flesta kliniker. Jag fick dock be dem vänta helt tills den pulserat klart på Borås
      bb och det tog hela 6 minuter. Men oftast behöver man inte påminna, det beror lite på barnmorskan också.:)

      Känslan av att bli dömd är nog väldigt individuell. Oavsett om det gäller bedövning eller om man ammar eller inte.

      • Jag vill svara på detta också. Min barnmorska uppmuntrade mig till hemförlossning. Men då var det ju andra barnet och första förlossningen hade varit väldigt lätt och jag gillar inte sjukhus och var rädd för att få plats. Fick bara positivt bemötande över mina funderingar.

  6. Skulle aldrig föda barn i Sverige. Jag hade samma barnmorska hela graviditeten och sedan var hon ”om call” för förlossningen. I vissa fall blir det en annan men oftast får man samma hela vägen. Det gjorde mig trygg.

    Angående smärtlindring så pratas det mycket om det här och jag upplever att det finns fler alternativ ön i Sverige med akupunktur/massage/badkar/dusch/tens/etc.

    • I Sverige har man också samma barnmorska från inskriving tills det är dags. Man får visserligen vanligtvis en annan på förlossningen men allt står ju i ens elektroniska journal.:)

      I sverige erbjuds man: Akupunktur, TENS, massage, spinal eller EDA, lustgas (thank looord) olika typer av bäckenbottenbedövning, sterila kvaddlar, varma bad, morfin, varm olja i underlivet etc.
      Även olika förlossningsställningar, pilatesbollar, saccosäck, förlossningspallar osv.

      Det är jättebra här när allt fungerar.
      Dock är det förbjudet att ta kort på vissa föelossningskliniker.

  7. Jag är inte positiv till surrogatmödraskap. Den dagen kvinnor är jämställda männen i världen så är det något man kan diskutera, men just nu känns det bara-nä (även om jag förstår att det finns några helt ok och lyckliga historier här och där). Med det sagt så är jag inte oförstående för barnlängtan, men det är en annan historia och sorg känner jag. Det finns en P1-dokumentär som ska vara bra och saklig och inte för vinklad åt något håll som heter ”surrogatmamman” tror jag, om en är intresserad att lära sig lite mer. Och angående hemmaförsvar, är inte det lite i stil med land of the free-home of the brave-kulturen? Finns ju mycket olika val och subkulturer typ som handlar om individens frihet att välja som folk är väldigt måna om: tex religion och religösa grupper, vaccin, hemskolning, och kanske då hemmafödslar?
    Hoppas du får dela historierna, det vore intressant och spännande att läsa om!

    • Jag har lyssnat på den och tycker det var en sååå läskig och lärorik historia. Alltså, surrogat KAN vara jättebra, men känns som risken är mycket större att det är hemskt.. och då kan man inte stödja det.. typ?

      • Jag har inte lyssnat på den men har på andra sätt läst på och känner som sagt att det inte är nåt jag vill stödja. Jag menar inte bara med att kvinnor blir utnyttjade och använda som barnfödarmaskiner, man vet ju inte hur barnen påverkas av det heller? Hur det än blir så blir den fråntagen sin trygghet och i princip såld till någon annan. Och då utan tragedi och trauma som är bakgrund för adoption (som är ju nu på tapeten men också en annan historia)utan i rent affärssyfte, jag vet inte? Och sen vet man ju inte fysiskt eller psykiskt vad som händer med surrogatmödrarna? Vad händer med kroppen efter du fött ett antal barn som antagligen blir stämplade som dödfödda i kroppens nervsystem? Alla hormoner för att stoppa bröstmjölkproduktionen? Skadorna? Och sen det psykiska, om än kanske undermedvetet? Nä det är för mycket som skaver för mig helt enkelt. Finns ett konto på insta som Ida Östensson tipsat om som heter @nejtillsurrogat med, såg det just idag faktiskt. Sen vill jag skicka mina sympatier till de som är ofrivilligt barnlösa, som jag skrev innan så förringar jag inte det i min skepticism mot surrogatmödraskap!

  8. Jag tycker det verkar jättebra med surugat. Hade inte tänkt på att det kunde utnyttjas nen så kan det väl vara förstås.
    En mamma till en pojke som gick i preschool med min son har varit surugat 3 ggr. Hon arbetar även som förlösningssköterska och verkar älska det.

  9. Älskar dina bilder och historier! Jag tycker det pratas mycket om hemmafödslar och stress, men det är nog för att ett gäng poddare, doulor osv fört upp det på agendan de senaste två åren.

Write A Comment