• Om jag avskyr människor som bär “don’t thread on me”, eller “I will never apologize for being an american” tröjor och har Trump stickers på sin bil.. är jag då inte lika kass som de är? Mitt största problem med “dem” är ju att de är intoleranta och hatiska. Men om jag försöker gå mot dem med typ, magen full av buddha kärlek.. är det inte lite att vara ryggradslös och feg också?
  • Är jag en kass frut/mamma som tycker att det är skönare att lämna barnen med en barnvakt istället för deras pappa? (Komma hem och slipper känna att det är “min tur”).
  • Denna artikel fick mig att grina. Men inte för att ett barn hängde ifrån en balkong utan för att någon gjorde något. Känner mig helt svältfödd på civilkurage.

Ok sist, är lite nyfiken på vad ni tycker om detta? Jag tycker blogginlägget är väldigt öppet, sårbart och ärligt. Alltså inte urvanligt bland influencers. Jag känner såå väl igen mig med att det är jobbigt med både distans, att få barn, att vara preggo och samtidigt försöka sköta ett äktenskap. Det är SÅ svårt. Jag vill liksom bara hoppa in och ge henne en kram och typ, plocka undan disk eller något för att hjälpa till, tror iofs inte att hon har disk framme för allt ser så fint ut jämt. Men det känns för mig (och jag undrar om det är för att jag varit i USA för länge) konstigt att be om pengar så man inte behöver jobba utan kan laga sitt äktenskap. Speciellt eftersom bloggaren i fråga kan ta ut mammaledighet etc för att vara hemma. Men o andra sidan, coolt att kunna hjälpa någon med ett direkt problem, och om 10 spänn (vilket är SÅ lite) skulle kunna få en familj att hålla ihop och inte skiljas, vilken stor grej det skulle vara! Vet inte alls.. men det känns både coolt att folk kan be om hjälp på det sättet (och få hjälp! I går fick hon in över 14.000 sek!) men samtidigt så.. privileged? Aja, nyfiken på vad ni tycker och om det är vanligt att be om pengar på det här sättet? Har ju länge känn att “it takes a village” och har man ingen village nära så är det här kanske ett sätt att lösa det?

10 Comments

  1. Märkligt att be om pengar, men samtidigt måste man ju säga att hon var ärlig och la alla korten på bordet så folk kunde välja informerat. Jag skulle aldrig ha swishat henne, men inte heller tyckt att hon var väl fräck, om jag nu regelbundet hade läst bloggen. Men det känns som att det finns mer… ömmande saker att skänka pengar till. Hon verkar ju inte vara utblottad och stå utan mat, tak över huvudet och andra möjligheter precis.

  2. Nej inte en dålig mamma som föredrar barnvakt. Det var väl en superfiffig lösning?!

  3. Oj vilket speciellt inlägg av henne. Vet inte vem hon är eller vad hon gör förutom det jag läste men jag tänkte mer; ta det lugnt! Alltså om hon har haft förlossningsdepression, utbrändhet, två bebisar på 1,5 år (?), man som jobbar borta, sjukskriven, osv så låter det som att hon borde dra i handbromsen lite! Det blev jag mer orolig för i hennes inlägg än ekonomin (även om det är jobbigt att känna sig på gränsen såklart men handlar det om perspektiv?) och som du säger, hon kanske behöver en kram och en kompis mer än en tia! Men det väljer hon ju själv såklart. Sen vad det gäller swish så verkar det ju vara lite poppis just nu, många influensers och Instagramare verkar göra det från alla håll och kanter allt från Marcus Birro till Lady Dahmer, och det har väl vart mycket debatter vad som är rätt och fel. Jag har inte svaret, men ska väl erkänna att jag aldrig swishat till nåt sånt..

  4. Intressant diskussion! Jag har läst bloggen både innan och efter uppehållet hon tog pga psykisk ohälsa och uppskattade ärligheten i inlägget. Som jag ser det är det främst riktat till personer som redan följer bloggen och har en relation till skribenten och att syftet med insamlingen är tydligt.

    På de grunderna så upplever jag i alla fall att man som läsare har en fair chans att avgöra om man vill skänka eller ej, för även om det inte kan räknas som ersättning för blogginnehåll (vilket ju skulle bli skattepliktigt) så har ju ändå en relation byggts upp under tid genom en mängd personliga blogginlägg som berör bland annat psykisk ohälsa och missfall. Det blir lite som att hjälpa en internetkompis tänker jag, även om jag inte skänkte något denna gång.

    I vilket fall som helst så tycker jag att människor ska få göra vad de vill med sina pengar så länge de inte blir lurade – oavsett om det handlar om att skänka pengar till tiggare, bloggare, ett katthem eller inget alls. Därmed ser jag det också som okej att be om pengar även om jag förmodligen inte skulle göra det själv.

  5. Yes, tycker också det är konstigt. Satt senast idag på ett möte med en kvinna och behövde berätta för henne att hon i sommar inte kommer få några pengar. Alls. Inte sjukpenning, inte a-kassa, ingenting. Reagerade också på att bloggaren två inlägg tidigare har skrivit att hon precis köpt en kolonilott?

    Men samtidigt. Det kanske är som att köpa en tidning eller ett magasin? Att läsa en blogg.

    Är kluven!

  6. Jag kände mig väldigt illa till mods av att hon bad om pengar, även om jag tyckte att det var ett fint inlägg och nobelt syfte. Jag uppfattar irritationen på tiggare från Östeuropa som hetsk i Sverige (för att inte tala om Tyskland) där attityden mot dessa människor som många gånger inte har andra alternativ (som bloggaren har) och där det inte handlar om att rädda något så priviligerat som kärleken utan kanske rädda livet på sina barn. Men att swisha till en snygg (?) bloggare som skriver om sin vardag som är bra med mat och barn och fina kläder och hus etc (obs! Har inte läst bloggen mer ön detta inlägg) det gör vi gärna. Dessutom har väl hennes man en inkomst? Men fattiga människor som ör utan alternativ till att frysa/svettas utanför affärer i Sverige de vill vi förbjuda.

  7. Känns konstigt att be om pengar när man som svensk kan ta föräldrarledigt och att man får barnbidrag. Nu har jag levt i USA många år och har själv 2 barn. Det var asjobbigt i början. Typ 3 månaders ledighet, inget barnbidrag osv. Så jag har nog blivit lite hård och bitter av denna upplevelse. Tycker nog att om man inte klarar situationen ekonomiskt så går man först till sina föräldrarna eller andra familjemedlemmar. Om de inte har möjlighet så får man jobba på andra lösningar. Nej, jag känner mig mer kritisk än positiv till detta faktiskt. Men ingen är ju såklart tvingad att swisha 10 kronor heller men många verkade ju villiga trots allt.

  8. Bloggen, tja? Jag vet inte- ny bekanskap så jag vet ju inget alls egentligen. Bra förståss att hon kanvara ärlig men pengatiggeriet tror jag kanske nu inte är deras sista utväg… men vem är jag att dömma

  9. Jag tycker det var ett jättefint inlägg, skönt att läsa något ärligt så öppet! Men jag håller med dig om att det är konstigt att be om pengar, speciellt då hon själv säger att hon kan jobba eller ta ut mammaledighet. Jag tänker också om man är gift och har snart två barn ihop, så är en månad med heltidsjobb (de skulle ju fortfarande ses resten av tiden, precis som alla andra par..) inte sista droppen innan man lämnar varandra… Sen verkar det också som om de kunde bett sina föräldrar om ett lån, tex 7000 kr från varje föräldrapar, så hade de ju fått samma pengar och kunnat betala tillbaka senare. Samtidigt är ju 10 kr ingenting för de flesta, och man väljer ju själv om man vill swisha eller inte!

    Jag tycker väl kort sagt att de hade många andra möjligheter för att fixa detta utan att be om pengar. Jag tror inte det handlar om Sverige/USA debatt, utan bara hur man är uppväxt med attityden “Klara sig själv” eller “Be främmande om hjälp” 🙂

Write A Comment