Så sjukt att han fyller ett. SÅ SJUKT. Min sista bebis (draaama, andra och sista) Men det blir inga mer barn här. Jag tror att vi skulle gå under. Varför säger jag så? För det känns faktiskt fortfarande som vi är i något slags survival mode, det är typ kris efter kris. Får sådan Hur kan man planera för typ nästa dejt, eller nästa semester när allt fokus ligger på vem som ska sova med vem på natten? Aja. Det kommer ju bli bättre men att gå i från ett barn till två var för oss, tusen resor tyngre än att gå ifrån noll till ett. Och det var HIMLA svårt det med. Aja. Theo är en gudagåva. Den gladaste minigrisen jag vet. Så himla enkel, fin och älskande. Det är fantastiskt att få vara hans mamma och att få vara den han älskar mest i världen (just nu). Det finns inget bättre. Det bästa jag gjort i mitt liv, är att ge världen två fantastiska barn. Ta HAND OM DEM VÄRLDEN!!!

14 Comments

  1. Har du inte testat ”Sova hela natten?” Den boken blev vår räddning!

  2. Grattis fina Theo!

    Det är just det här med övergången från ett till två barn som jag är rädd för, därför kanske det bara blir ett barn vet inte om vi klarar av två!

  3. Igår så kramade jag om min minsta, 4,5år nu, och klämde ur mig “ååh jag älskar att jag har gjort den här lilla kroppen” och han skakade på huvudet och ba: mamma du har inte gjort mig.

    Jag sa något i stil med njaaaaee njooooeee men släppte det och en liten stund senare så kommer han tillbaka till ämnet och säger “Mamma, ingen vet hur man bygger människor. Så e det bara”

    Ehrrm, är det dags att berätta hur det går till eller? Vi har inte ens dragit det för vår äldsta som precis fyllt 7! Haha. Vi pratar typ om allt och försöker få allt att vara “normalt” i världen, men den här biten har inte varit vår prio att förklara…

    Och Grattis till ettåringen

    • Anna-Lena i Frankrike Reply

      Jag tror att du kan berätta! Vi har berättat nu när jag är gravid för min bonusson som är 3.5 år. Barn är nog klokare och mer förstående än vad man tror 🙂
      Vi körde frö-versionen (pappa har planterat ett frö i mig som kommer att växa och bli till en bebis). Vi har också berättat att allt jag äter, det äter bebisen också, och det är så den växer. Sen behöver man inte gå in på detaljer, men frågorna kommer att komma och då är det lättare att bara svara på dom! “Men hur kommer bebisen ut?” “Varför måste du åka till sjukhus” “Har jag också varit i magen” o.s.v 🙂

  4. Grattis till Theo!
    Om några år kommer ni undra varför ni inte är barnens universums medelpunkt längre. Våra barn är nu 10 och 13 år och jag undrar dagligen varför de inte hänger mig i hasorna längre….lite trist men ändå skönt såklart.

  5. Hej…det kommer blir bättre…ja..tror ja 🙂 känner igen det där med överlevnad.. efter flera ars kampande, fick vi tvilingar…och javlar, de ar det finaste jag har. men anda det svaraste 🙁 …De blir 6 ar snart..och nu jag har huvudet ovanfor ytan, med under flera ar kandes det att jag skulle drunkna..( ingen hela natt somns tills 5 ar…jag skojar inte) och min man dessutom reser mycket i jobbet…sa da blir det jag sjalv med de.
    I flera ar fick jag i fodelsedags present overnattning pa hotel 🙂
    A andra sidan, jag vet inte hur ar det att ha bara en…sa har ingenting att jamfora. Som sagt, det blir battre, jag gor vad behovs for att “overlevea”..samsova..eller ge flaska…vad som helst, for att jag skall kunna fungera pa jobbet nasta dag. ( och skita lite vad som andra tycker eller tanker..) 🙂
    Kramar

  6. Grattis grattis Theo! Du verkar vara en så himla glad skit, åtminstone så här på avstånd genom instagram och blogg!

    Känner igen känslan med sista (?!?!?!!?) barnet. Jag skulle typ kunna döda för att få föda fram en liten bebis till och få njuta av den där första bebistiden… men kruxet är ju att de växer och blir större. Små barn små problem, stora barn stora problem. Alfred, som nu går i skolan och börjar bli stor, har så många tankar och funderingar, och jag kan på allvar undra hur jag ska kunna skydda honom genom livet, från mobbare, idioter, folk som inte bryr sig, folk som bryr sig för mycket, folk som utnyttjar, folk som sårar… Alltså, var börjar man?! Lösningen är kanske att skaffa massor med barn så man inte hinner/orkar bry sig om dom lika mycket? Kanske skulle funka…

  7. Men gud ja vad jag känner igen det här. Mina barn är 6 och 3 nu och det känns som om vi precis börjar komma upp ovanför ytan igen, att de värsta småbarnsåren kanske är över. Ett tredje barn skulle ta knäcken på oss fullständigt. Så mycket som vi bråkat de här åren, jag älskar deras pappa men det är fan inte alltid jag varit kär i honom eller ens tyckt om honom under de här åren. Läste en diskussionstråd på FB om det här, om när en vet att en är klar, och det var ett helt gäng kvinnor som hade fem eller sex barn eller ännu fler och inte kände sig klara, jag fattar INTE hur de får ihop vardagen.

    • Amen to that!! Så hög igenkänning att jag kunde skrivit det själv. Förutom att mina är yngre och jag fortfarande kämpar med huvudet vid vattenytan emellanåt. Två är numera den magiska siffran, Mvh Hon som alltid ville ha tre

  8. Och grattis THEO förstås. Jag känner inte dig, men du verkar vara en härlig gosse!

  9. Två är härligt, särskilt när jag nu hör dem diskutera i vardagsrummet om vattenrutschkanor, vilka man kan våga åka och inte Storebror peppar lillebror. Lillebror är tveksam, kanske om mamma och pappa åker med mig.. så gulliga när de inte slåss!!
    Jag tycker två är så lagom då jag också vill ägna tid åt vänner, jobb, släkt och intressen.

  10. Vet du, du kan ju alltid ångra dig om fler barn när kaoset blivit vanlig vardag! Men jag fattar verkligen känslan. ALDRIG igen?!! o.s.v. Bestäm dig men lämna en liten öppning för “kanske sen” så kommer tiden berätta för dig vilket som är rätt. Jag känner faktiskt mer och mer att två är lagom på så många sätt ju längre tiden går.

    Grattis till Theo! Försök njuta av dina underbara ungar, även om det är en utmaning ibland. Ett plus ett barn är inte två barn… snarare tre. Känns så i jobb i alla fall. Men detsamma gäller kärleken till dem, eller hur?

  11. Trötthet är inte att leka med alltså, fy tusan va trött barn kan göra än. Hoppas ni snart kommer ut på andra sidan, tänk dig tonåren när de sover hela tiden? Drömmen 😉

Write A Comment