I dag drack jag.. Kaffe, matcha latte, coca cola.. och varvade med socker. Jeeflarns vad trött jag är idag. Wk får sin tredje tand och är förkyld. WK hörde mig säga F**k i helgen (och säkert tusen ggr innan) och nu säger han det också. Alltid perfekt användning, som när han tappar mat på golvet. Men suck, gone are the glory days.

I helgen lämnar vi WK till farföräldrarna och tar med Theo till New Orleans. Känns jätteroligt och samtidigt helt galet att lämna WK i två nätter. Det är ju inte mycket men det känns läskigt. Har sagt till KC att vi måste bestämma vem som ska ta hand om WK om vi alla tre dör i en traffikolycka.. jag vet faktiskt inte. Jag skulle nog vilja att barnen fick växa upp med någon som är familj och i vår ålderish.. så kanske min bror? Men hur berör man det ämnet? Speciellt om man inte har pratat på 1.5 år? Aja, dör jag så vet ni. För budskapet vidare tack. Tänker ni på sånt här? Har ni testamente? Jag skrev mitt första när jag gick i mellanstadiet. “Johanna O. ska ha min tv, pappa får min spargris”

41 Comments

  1. Hej Linnea!
    Sa viktigt amne du tar upp. Ofta ar det ju sa att man helst sticker huvudet i sanden och inte vill tanka tanken, men visst finns tankarna dar anda.
    Vi har testamenten skrivna. Det ar ju dock lite annorlunda eftersom min man ar i US military, dar allt maste vara klappat och klart “ifall att”… Tyckte att det var jattejobbigt, men sjalvklart att man anda var tvungna att skriva dessa nar vi gift oss. Gick till en bra advokat pa basen vi bodde da, det fanns bra standard militar testamenten dar den active duty far skriva ner hur man vill ha begravningen, vilken gravplats, ifall man vill ha full military honor begravning och begravas i sin “Dress blue” eller inte… som nygift var detta superjobbigt tyckte jag, men anda viktigt.

    Jag hade redan nar jag bodde i Tyskland skrivit testamente med onskan om att jag ville att Cassandra skulle fa komma till min bror och hans fru och att dom skulle bli legal guardians for henne. Nar vi nu skrev testamente som gifta, sa utokade vi samma fras till om jag och min man bada gar bort sa ar det var onskan att min bror och fru far bli legal guardians till Cassandra och eventuella framtida barn..Detta var ju innan tvillingarna var fodda. Har givetvis pratat med min bror och svagerska om detta och det var jobbigt for ovriga familjemedlemmar da jag valde dom istallet for andra syskon med familjer.

    Nagot som jag tyckte var viktigt att tillagga i vart speciella testamente var att nar det kom till gravplats for mig, sa var det ju lite annorlunda. Vi har ju inte nagon “hemstad” dar vi bor och det blir naturligt att begravas. Sa da min man kommer bli begravd pa Arlington kyrkogard nar den dagen kommer, sa kommer jag att fa bli begravd brevid honom. Skulle jag ga bort innan min man, och vi inte vet var vi eventuellt kommer att bo da, sa kandes det mest ratt att skriva att jag ska bli begravd pa onskad plats vald av min man. Det finns mycket man skulle kunna tillagga, och som nagon har sagt ovan, sa kan man inte testamentera barnen, men enligt olika advokater som vi har haft att gora med just detta, sa sa dom till oss att finns det nagot skrivet av foraldrarna, sa kommer alltid den onskan att forsoka hallas om inte det finns starka belagg som talar emot vid den tidpunkten typ, missbruk, sjukdom etc…

    Finns daremot inget skrivet, sa lagger man det i handerna pa alla som ar slakt och dom kommer slita och dra i barnen och alla vill och ingen tar till hansyn av barnens basta. Det finns ju ett skal till varfor man vill ha nagon speciell som blir legal guardian, och jag skulle aldrig vaga att inte ha nagot skrivet, speciellt inte med det liv vi lever.

    Hoppas ni hittar en losning som ni kan bada kanna blir bra for just er familj. Stor kram!!

  2. Tror att det är klokt att skriva någon form av testamente – inte bara för din skull, utan för alla dina nära! Och när vi ändå är igång kanske man ska fixa något äktenskapsförord också? Vi skaffade ju inte det när vi gifte oss pga vi båda var fattiga studenter, men det går ju lätt att fixa i efterhand också. Inte för att vi har planer på att skiljas, men det kanske är… Smart?

    Vi har inte barn än, men har ändå börjat tänka på det nu i veckan av någon anledning. Bryter ihop av bara tanken att det KAN hända min man någonting när han ska ut på turné osv. I samband med det så har jag också börja tänka mer på mig själv och att jag också ska ha någon form av livskvalité, även när han är borta. Sagt och gjort – bokade en resa och ska ENSAM till London (ska ju dock träffa kompisar där) när han åker iväg, bara över en helg. Känns så sjukt skönt att bara göra det när jag vet att jag annars spenderat hela helgen utan honom i sängen och kollat på Netflix/HBO.

    Härligt med New Orleans förresten!! Hoppas på att kunna åka till US i sommar och hade tänkt svänga förbi då! Hoppas ni får en superfin helg!

  3. Åh wow, skulle jag få din tv! 😀
    Vi har inte heller testamente (tänkt på det 1000 gånger dock) eller utsett nån som skulle ta hand om H om vi gick bort.. måste nog prata om detta!

  4. Shit, jag har inte en aning om vem som är den lycklige vinnaren om något händer mig och min man…förra året flög vi hem till Sverige men två olika plan. Bara blev så med våra jobb schema, men jag var nöjd med det eftersom det betyder ju att en förälder lever om en dör i en flygolycka. Jisses vad jag kan tänka på det. Usch, nu måste vi verkligen ta tag i det och bestämma vem som tar hand om Sophia om något händer…

  5. Kollade upp det där i Colombia, eftersom vi båda var överens om att vi ville att mina föräldrar (inte hans, som bor i Colombia), skulle få vårdnaden om något hände oss. Vi berättade det för mina föräldrar och vi berättade det (även skriftligt) för en nära vän i Colombia som är advokat som vi tänkte skulle kunna driva en ev process i så fall. Vi berättade det aldrig för hans föräldrar pga tror inte att de skulle ta det på något bra sätt…

    Men jag kollade upp det där med att skriva testamente och det går inte. Om det finns en skriftlig önskan så tas den såklart hänsyn till, men det är ingen absolut garanti för att det blir så. Det går nämligen bara att testamentera saker, tillgångar, etc., det går inte att testamentera människor. Vilket ju känns rimligt. Så om det skulle bli så så ligger beslutet hos Socialtjänsten eller motsvarande myndighet i annat land, som gör någon slags helhetsbedömning av lämplighet osv.

  6. Jag har knappt tänkt på det, vem som skulle få ta hand om D om vi dör. Finns inget bra val i vår närhet. Men det skulle säkert ordna sig.
    Jag tänker istället på hur jag skulle ta livet av mig om D dog. För om hon dör kan jag inte leva längre.

  7. Alltså de där är såå svårt. Jag hade också kunnat tänka mig någon i vår ålder ish, men den enda utav våra syskon som känns rätt är min ena bror. Men de har redan tre barn i samma ålder och vi har två. De finns liksom inga regler hos de andra, eller slappa vuxna kanske (jag är absolut inte sträng eller värsta ambitiös men tycker att en förälders uppgift är att hjälpa sina barn hur man kan göra i olika situationer och tycker inte det är sånt “barn får lära sig själva”)
    Så mitt självklara val är ändå min mamma & pappa. Mamma vet om det, att hon ska ta hand om dem.
    Men visst är det svårt, men som någon skrev. Det är ju viktigt att barnen är trygga med den personen det rör, och då är mina helt klart tryggast med mina föräldrar! så kanske inte din brorsa är de bästa valet om ni inte pratar med varandra.. men kanske caiseys syskon?

    • Ja, vi tänker på KCs syskon med, men jag tror inte de skulle vilja faktiskt, inte IDAG iallafall. GAH. Ångest

  8. Jobbigt när ens barn börjar med fula ord som dom dessutom passar in helt rätt….efter ett stoooort utbrott (med uteblivet lördagsgodis) tyckte min 6åring att det var läge att skrika “f*ck you bi*fy jä*la idiot mamma!” Mmm såna härliga ord dom små liven lär sig på skolan

        • Jag skulle kunna tänka mig att hon bara har glömt att göra ett mellanslag 🙂

          Alltså:

          F*ck tou bi*

          Fy jä*la idiot mamma

      • Hahaha förstår att det var lite klurigt men för att skriva i klarspråk:
        Fuck you bitch jävla idiot mamma!
        Funderar starkt på hemskolning

          • Tur att nån av oss gör Det! Hahahaha dessa ord sken han dessutom ute på parkeringen på Ica maxi! Aaaaaandas och räkna till 511! Det rök garanterat ur mina öron och ansiktet var med all säkerhet högrött av både ilska och all svett som trängde ut!

  9. Jag frågade min lillasyster innan I ens föddes. Men har lite ångest över att jag inte sagt det till min äldre syster.. känns som att hon kommer ta illa vid sig. De har båda väldigt nära relation med I. Men lillasyster är mer lik mig i t.ex att tänk normkritiskt och art rycka att sådant är viktigt. borde skriva något papper på det .. får sätta det på to do list!

    • Haha, kan man inte bara spela in en instastory och spara och ha det i stället för ett testamente? Känns lite mer överkomligt.

  10. Haaaa, min dotter (2) sager ju fuck också, hon master ha tagit det från oss eh, men vi reagerar inte och hon slutar.Inget testament har heller, vi vill att hon växer upp med min syster i Polen, men manen sager att systern måste vara gift brrrrrrr. Och det gör hon nasta ar och vi skriver testamentet.

  11. Jeg har testamente siden jeg eier en leilighet. Men når det gjelder faddere så har vi ikke bestemt oss for hvem det skal bli. Jeg synes det er såå vanskelig.

  12. Nämen alltså, det måste ju vara nån som känner barnen inte nån som du inte pratat med på 1.5 år – så antingen får du o brorsan bli sams och börja prata igen, hint hint, eller så får ni välja nån annan 🙂 va kul med New Orleans, lite avundsjuk

  13. Yes, vi skrev testamente förra veckan faktiskt. Nu när vi köpt lägenhet tillsammans men inte är gifta så var det ju mer eller mindre ett måste. Känns även fint att veta att allt sånt kommer lösa sig på bästa sätt för den eller de som lever kvar. Inga frågetecken att reda ut liksom.

  14. Jupp. Speciellt när jag och min man skulle åka till Argentina när Fimpen var två år, då frågade vi min bror + tjej (de sa ja).

  15. Tänker på det typ varje gång vi ska göra något utan vår son.
    Förra våren åkte vi till sicilien några dagar med min mans jobb och jag hade en sån fruktansvärd ångest. Kände att jag inte skulle kunna njuta en sekund om jag inte fick ur mig frågan. Så jag frågade våra vänner om dom skulle ta in vår son till sin familj om vi dog. Och det skulle dom. Vilket gjorde min resa lättare.
    Kände mig galen men kunde inte tänka på något annat än att det inte fanns någon plan om vi dog.

    Nu har du ju din vilja här på print ☺️

    • Men precis så känner jag med! Nu kan jag typ åka och ha kul och inte tänka på alla möjliga sätt vi kan dö på.

  16. Japp! Vi har testamente, äktenskapsförord och om något skulle hända oss tar våra bästa vänner Nils. Vi tänkte som så att det skulle vara ett par, att det blir för stor belastning både ekonomisk och med jobb att ta Nils själv så vi frågade dem och de sa ja.

  17. Nu för tiden tänker jag inte på det, mina barn är ju stora men när de var små/ yngre så pratade vi om sånt. Om vem som skulle ta hand om dem och hur begravning, kremering eller inte och såna saker.
    Tror att det är viktigt att veta, för när den dagen kommer, det blir ju inte lättare, men man behöver iallafall inte ifrågasätta sig själv och gissa sig fram om hur det ska vara. Hur man berör frågan med nån man inte pratat med på länge vet jag inte men det är ju en bra orsak att börja prata 🙂

Write A Comment