I dag låg jag, med en gallskrikande Theo på bröstet.. samtidigt som jag hade en (manlig) gynekolog mellan mina ben.. Fy fan. Det gör jag aldrig om. Så himla konstig situation, att trösta och försöka amma en asarg bebis, samtidigt som man är naken under en liten tunn pappers handduk.. undertiden som jag försöker liksom prata och göra det bekvämt för gynekologen så HAN inte känner att det är en pressad stämning. Aja. Nästa gång måste jag skaffa barnakt. Tvingade dem att göra hormontest, sköldkörtel test, B12 och D vitamin. Är i en sådan himla funk just nu. Beeer att det är hormoner som ställer till allt. Känns som jag är inne i en pms storm.

Mamma var här över jul och det var perfekt. Älskade varje sekund. Pappa kommer i kväll. Nervös är väl mer känslan över det mötet. Minns inte ens när vi sågs sist? Tror det var 1.5 år sedan. Det är så sjukt.. tänker på hur det är när WK och Theo är äldre, och hur jag skulle dö om jag inte sett dem på så länge.

 

7 Comments

  1. (Mina kommentarer verkar inte komma upp här 🙁 men testar ändå!)

    Gud vad jag hoppas att de hittar nåt enkelt litet fel som kan justeras lätt! Du verkar ha det så kämpigt och förtjänar verkligen att catch a break. Hoppas du träffar några bra och schyssta vänner också, det gör sån himla skillnad.

    Kram från Sverige!

      • Ja ett par har inte kommit upp tidigare! Men det är lugnt, hade väl inte nåt supervettigt att säga oavsett :p.

        Du tar så vackra bilder förresten. Som alltid.

  2. Känner igen den där skillnaden på besök av mamma och pappa. Det gör mig så ledsen att tänka att V inte skulle vara engagerad i vårt barn. Va fan! Det är en Lux för mamman men vad håller pappor på med?!

  3. Har dina päron gått isär nyligen? Hoppas det gått bra med din pappas besök!

  4. Asså…jag blir så himla ledsen för din skull när jag läser dina sorgsna inlägg. Sådär att jag vill boka flyg till USA direkt och erbjuda lite stöd och backning å kanske bli din bff ett tag. Du skriver på ett sätt som går rakt in i bröstet och varenda gång tänker jag att jag vill skriva långa mail för att trösta eller peppa. Och inte för att jag är förmäten eller du är självömkande, utan för att du så naket delar din tillvaro och jag känner igen mig i så mycket.
    Och huur tyyypiskt är det inte att DU är den som försöker göra situationen mindre jobbig för gynekologen!? Igenkänning på skevt ansvarstagande, check… hoppas iaf att det går bra med dina prover. Kram❤

Write A Comment