Nu är den mest motsägelsefullta traditionen på intåg och jag ser fram emot den, som alltid. Älskar lediga dagar. Vi åker till Savannah och till stranden. Känns så himla skönt att sitta i bilen i fem timmar, ÄLSKAR ATT ÅKA BIL. Vet dock inte om det är kul att åka bil i fem timmar med kiddos.. återstår att seeee.

Vet ni vad jag gjort idag? Satt på tv för WK precis hela dagen så jag kunnat städa, vika kläder a la Kon Mari och när det var klart fortsatte vi att kolla på TV och jag satt och broderade. HAHA. Vill typ sätta båda barnen i daycare så jag kan sitta hemma i soffan och brodera med en kopp te hela dagarna. Redo för pension.

I går åkte vi runt och köpte julklappar till barn som behöver, det är så HIMLA enkelt i USA att donera. Vi fick (ifrån en kyrka) en lapp med två barns namn och vad de önskade sig, ena pojken önskade sig strumpor och en pyjamas.. den andra önskade sig återuppladdningsbara batterier. Det lägger man i en kasse som man lämnar med barnens namn tillbaka i en uppsamlingslåda i kyrkan. Så enkelt. Samma sak med att donera kläder, jag hade en påse med urvuxna, men fina barn kläder, som jag tänkte droppa hos GoodWill, de hade en Drive Trough Drop Off, och när jag körde upp mot dörren så kom det ut en kille som lyfte ur allt ur bilen år mig och gav mig ett kvitto med ett nummer, om några dagar kan jag logga in på GoodWills hemsida och få tax returns på det jag donerade. Snacka om att göra något som alltid känns liiiite omständigt till något superenkelt.
En side note till denna historia är att vi gick och åt lunch med en familj som hade kids i samma ålder som våra, de såg oss i kyrkan och frågade om vi ville äta med dem och svältfödda på umgänge så skrek vi typ JAAAAAA. (Det är ju därför vi börjat gå i kyrkan..)  Dock stelt, att sitta på en resturang med deras barn som satt ner perfekt och väntade på att vi skulle be bordsbön.. och jag satt där med mina tre killar (KC inkluderad) som alla åt mat, alternativt kastade maten på golvet, och inte alls fattade vinken att de andra ville be bordsbön med oss. Själv satt jag där som en spänd pinne och försökte sparka KC på benet så han fattade han han skulle sluta äta.. och han utbrister istället “stop kicking me“….arghhh. Iallafall, bordbönen avklarad, deras barn satt fortfarande helt knäpptysta runt bordet och åt maten som människor, medan på vår sida av bordet så vägrade WK äta om han inte fick gå runt oss i cirklar., KC satt med näsan i telefonen och följde någon irrelevant fotbollsmatch och Theo klättrade överallt… Gahh. Jag försökte i någon otroligt stel ställning tala med mamman om VAD SOM HELST så hon inte skulle fokusera på min odrägliga familj, och sa just att det var så himla fantastiskt hur enkelt det är i USA att hjälpa andra människor, och hon svarade “We don’t like donating to people since that will keep them in poverty, they need incentives to change their life”.. SUCK. Det är precis det här som gör det så himla jobbigt att bo i södra USA för jag tror att jag inte har något gemensamt med någon här. Våra grundvärderingar skiljer oss åt. HUR I HELVETE kan man vara troende och samtidigt en skit? Jag förstår det inte och jag kan liksom inte svälja det. Om jag ska bli kompis med någon här nere så kommer det betyda att jag måste censurera mig själv och mitt hem och samtidigt acceptera att folk ÄR rasister och bara.. go with it? Det går ju inte. Blääää. Det är en nöt som behöver knäckas men jag har inte rätt verktyg ännu, helt klart.

 

41 Comments

  1. Du får bara inte hålla med om sådant som du verkligen tycker är helt fel – som rasism, till exempel. Det vore ju som om man bodde i Tyskland på 30-talet och log och höll med om att det blir nog bra om vi skickar iväg alla judar till koncentrationsläger. Och sen ursäktade sig med att det var ju bara var för att få kompisar och inte skapa dålig stämning, och vadå, det var ju inte JAG som byggde lägren. Någonstans har man en plikt som människa att stå upp för vad man tror på. Men jag tänker som några redan har skrivit här att det måste finnas flera kyrkor: Shoppa runt, helt enkelt, som man gör med andra saker, som skola och dagis. Många starkt troende människor gör precis det när de flyttar till en ny ort, eftersom det är så viktigt att hitta en kyrka man kan känna sig hemma i. Och det kyrkliga USA, för att inte tala om det kyrkliga Södern, så måste det finnas fler kyrkor att välja på. Eller så kanske det bara är fråga om att fortsätta att gå till den här kyrkan, men prata med lite fler människor. Alla kan väl inte vara likadana? Om de är det så blir det ju verkligen fråga om att hitta en annan kyrka.

    • P.S. Att KC inte bryr sig om vänner beror på att han är man. De är per definition konstiga. Så länge de har ett jobb (=meningsfylld sysselsättning plus social samvaro) och en familj (=kärleksfylld samvaro) så räcker det för dem. Dessutom så rider de gratis på att kvinnan i familjen i nio fall av tio skaffar vänner, bjuder hem folk på middag, ringer upp släktingar och håller kontakten, etc. så de behöver inte anstränga sig. Det är därför så många män blir så ensamma när de skiljer sig. Har sett det på egen hand med en man som jag hade ett förhållande med en tid efter att jag skilde mig. Det var verkligen slående hur han talade om sina vänner, men jag såg dem aldrig, eftersom han inte hade en tanke på att höra av sig till dem efter skilsmässan, och de hörde inte av sig till honom – till stor del för att det gällde andra par där det var kvinnorna som ringde varandra och på så sätt höll i umgänget. Så hans fru behöll deras gemensamma umgänge, men han hade bara kontakt med en eller två personer. Han verkade liksom inte fatta själv vad det var fråga om.

      Men vänner ÄR viktigt, så fortsätt att försöka, förr eller senare hittar du en, och sedan brukar det lösa sig bit för bit. Ni har ju faktiskt inte bott i Georgia så länge ännu, du får nog ge det lite tid. (När jag en gång för länge sedan flyttade från Stockholm till Malmö utan att känna någon så tog det ett par år för mig att få nya vänner.) Har inte KC några kollegor som verkar någorlunda trevliga och som är i någorlunda samma ålder och familjesituation som ni? Tryck på honom att bjuda hem dem på middag eller gå med barnen till lekparken eller på baseballmatch eller vad man nu gör där i så fall. Det är med vänner som med killar – man måste kyssa många grodor innan man hittar en prins. (Och klargör för honom att det inte är okej att sitta med näsan i mobilen när man är med andra människor utan att du förväntar dig att han spelar med.)

      • Jag vet att det är så.. och det gör mig så irriterad.Jag vill också få vänner på köper, haha. Känns som det är extra mycket här med, man umgås via instutioner som kyrkor, fraterneties och typ kollegor, men att män har “bästisar” som umgås utan att det är ett ordnat event känns känns mer avlägset. Sorgligt.

    • Btw- har ni tennisbanor i ert område? Tennis är väldigt populärt och man spelar i lag (fråga mig inte hur) och de verkar ha en väldig sammhållning. Jag tror inte man behöver vara så erfaren.

  2. Åh men vilken dubbelmoral?! Be bordsbön men inte vilja ge ett barn ett par strumpor och en pyjamas i julklapp. Tror inte gud (om nu hen skulle finnas) gillar denna typ av människa supermycket?

  3. Första gången jag kommenterar, har läst din blogg sen kanske ett halvår och som utlandssvensk själv kan jag relatera till många funderingar. Jo, jag ville fråga om du kollat om det finns någon internations grupp nära er. Gå in på internations.org och kolla. Genom deras träffar och forum är det lätt att träffa andra med barn. Jag har även träffat många genom barnens förskola och även slumpartat i lekparken. Lycka till!

  4. Oh dear. Finns det nån skandinavisk grupp eller något där du kan börja? För jag antar det inte blir någon mer träff med dedär. Finns det nåt diskusions forum där man kan känna på pulsen innan irl? Min man har inga vänner å inget behov alls att skaffa?

    • Ja det finns SWEA i ATL men det är svårt för mig att komma iväg på deras event..

  5. Vilket bra inlägg! Finns det typ inte stadsmissionen eller liknande, ett soppkök etc., något ställe där de goda människorna finns? Jag menar alltså att du kanske kunde engagera dig i någon välgörenhet och där träffa likasinnade? <3

    • På tal om den där kvinnans kommentar om fattigdom… Har du sett dom senaste 2 avsnitten av Jills veranda? Om inte, gööör det! Blev så fruktansvärt provocerad av dom små intervjuerna dom gör med folk på gatan. Men som sagt, tror verkligen du skulle tycka om att se det. 🙂 Trevlig helg!

      • Råkade visst kommentera någon annans inlägg, inte meningen. Men Jills veranda finns på svtplay om du kan se det over seas så att säga…

  6. Åh, kämpa Linnea! Det ÄR svårt att hitta vänner som vuxen, även på andra ställen med mer generella liberala/normala värderingar. Det är ju säkert ännu svårare på ett ställe som Georgia.

    WKs förskola verkar ju ändå bra (Montessori var det väl?), inga föräldrar där att hänga med? Barnaktiviteter typ gympa och andra grejer där man kan träffa andra föräldrar? Jag tänker att i sådana sammanhang har ni i alla fall en sak gemensamt?

    • Ja, ska leta efter kompisar på andra ställen, hur har det gått för er? och dig? Hade du kvar alla dina vänner?

  7. Neeeej ändra aldrig på dig själv! Du är så fantastisk som du är och så rolig!!
    Ge inte upp, testa andra i kyrkan? Har dom söndagsskola?
    Finns där inte något yoga ställe eller cf ställe som ni kan gå med i och sedan hänga på folk tills dom acceptera er? 🙂

    Ska se om några utav mina bekanta bor kvar i Georgia 🙂
    Kraaam ps. det tar lång tid i Sverige också att komma med i umgänge d.s

    • I wish! svårt att hitta något ställe där jag kan träns som har barnvakt.. tyvärr

  8. Några av de vänner som är närmast mig här i München är troende kristna. Jag gjorde så att när jag insåg att vi kanske skulle kunna bli vänner så sa jag till dem att jag inte tror på Gud. Vi har sedan dess pratat i många många timmar om vad vi tror och insett att det är ganska lika alltså typ att alla människor är lika värda etc. Förutom homosexuella som är avvikande och lite konstiga enligt dem, det har jag “begravt” vi pratar inte om det men det är ju en mindre grej, skillnad om de är rasister tror jag.

    V är inte heller så intresserad av kompisar, man får verkligen inget gratis då!

    • ja, och det är FINE att jag kommer ha lite olika åsiker om vissa saker men det är svårt när man har helt olika typ.. livsåskådningar? Urggg

  9. Jag bor inte i södern (södra Kalifornien, där folk för det mesta har ganska vettiga åsikter), men jag har svårt för väldigt religiösa vänner. Jag vågar inte komma uberreligiöst folk nära, för jag är ”rädd” för att bli indragen i någon kyrka, eller att de ska döma mig så pass att de inte vill umgås alls, eller försöka konvertera mig.

    Så jag ligger lågt med allt vad gäller prat om religion. Och då blir det ju inga djupare relationer.

    Inte lätt, inte lätt.

    • Alltså, jag känner inte att det blir några djupare relationer om jag känner mig på vakt och inte riktigt är mig själv 100%.

      Vet inte det blev ännu luddigare av det tillägget. Haha

  10. Jo men visst finns det puckon överallt! (Jag har aldrig något svar när folk säger knäppa grejer).
    Tex så finns det en ”super-kristen” familj i vårt område som tydligen ringer på hos folk för att be för dem
    : ) tex så ringde han på hos en som sa ”du jag är troende hindi” men han bara bad på : ) i övrigt är den familjen trevlig.
    Hoppas bara inte han ringer på här och ska be.

    • Ja, jag är feg och säger inget. Och jag har inget emot kristna eller så, men jag förstår bara inte hur man kan vara kristen och samtidigt inte vilka ge människor en chans?

  11. Åh, vilket bra inlägg på alla sätt!
    Tycker förresten att det verkar vara en bra idé att gå i kyrkan för att träffa folk. Det finns säkert vettiga människor där också!
    Hade jag bott lite närmare dig hade vi kunnat gå ut och äta! Vi har inga problem med barn som behöver gå en runda mellan varje tugga 🙂

  12. Hej! Aldrig kommenterat förut men tycker om din blogg och din medmänskliga inställning.

    Jag har släkt i USA och är vän med dem på Facebook och det är verkligen som en helt annan värld ibland. Ett par av dem postar mest dels om Jesus och dels om rätten att bära vapen och jag tycker bara att Jesus och vapen är motsatser? De är mot socialbidrag och för Trump också … men jag brukar lite nu och då pika Trump (eller som jag ser det, komma med befogad kritik!) på Facebook bara för att reta dem. Man måste ju ha lite nöjen i vardagen.

    Hoppas du lyckas hitta någon vettig person att umgås med snart!

    • Ja men huuuur kam det vara sådana motsatser? Jag fattar inte?! Hur kan man vara mot abort men för dödstraff? Mot doneringar men för Jesus? För vapen, mot sjukvård? GAHHH

      • Jag fattar det heller inte, det är så motsägelsefullt! Och då räknar jag mig som kristen alltså. Fast det är egentligen inget jag talar öppet om, jag är uppväxt med att religion är en privat sak, men ibland, när jag läser såna åsikter som du skrev om, känns det som om jag borde vara tydligare för att typ visa att hej, alla kristna tycker inte så. Är man kristen ska man ju liksom … hjälpa andra som inte är lika lyckligt lottade som en själv och det är ju inte så enkelt som att alla fattiga har ett val. Extra hjärtlöst känns det ju när det går ut över barn som annars inte får julklappar och allra minst har valt att födas till fattigdom. 🙁

        Men ja, jag är ju också feminist och tycker att homosexuella ska få vigas i kyrkan så en del mer konservativa tycker säkert att jag är helt förtappad. 😀

  13. Haha ser det hela framför mig! Än så länge är I helt perfekt att ha med sig på middagar – förutsatt att där är andra barn med. Hon blir som trollbunden och ahem.. som förbytt. Med andra ord, uppför sig helt exemplariskt och får andra barn i sällskapet att framstå som vildar. Är det inga andra barn med så är hon en lätt pina. Då impar man på absolute nobody.
    Finns det flera olika kyrkor i närheten? Tänker att om ni satsar lite på det kortet för socialt umgänge så kan det ju vara värt att kolla upp om det finns mer liberala sådana. Har KC vänner? Finns det några potential där?

    • Men GUD så lyxigt!! Ska kolla efter liberala men är tveeeeksam och nej, casey har inte vänner! Tog flera År innan jag fattade att han inte är intresserad av kompisar? FATTAR INTE?!?!?!

  14. Blir lite nyfiken när du säger att ni börjat gå i kyrkan för att skapa ett socialt umgänge (och jag fattar att man in general är mer eller mindre kyrklig i södra USA, och att kyrkan därför är en bra plats att börja på) men att leta vänner i ett sammanhang där man verkligen står som längst ifrån varandra känns ju som en omöjlig uppgift, eller? Då är man ju redan medveten om folks inställning tänker jag.
    Finns det inte någon annan förening eller grupp där ni kan hitta mer likasinnade personer?

    • Nja, jag har inget emot kristna, och Casey är troende (mer eller mindre).. dock känns det helt omöjligt att hitta folk genom andra vägar här. Har provat barn klubbar, gymnastik, mammagrupper (de gör ju aldrig något) nextdoor poster, Peanut app. Etc etc etc i en evighet.

  15. Folk alltså… man slutar aldrig att förvånas.

    Men visst är det en ljuvlig känsla att donera!? När jag och min man bestämde oss för att inte skaffa ett andra barn rensade jag ur en hel sopsäck med jättefina bebiskläder (som jag sparat i hopp om en till knodd) och gav till en av mina bästa vänners kompis. Min bästis har varit god man åt henne i många år o nu skulle hon ha sitt andra barn och inte fixat med nåt. Kändes så himla skönt i hjärtat att ge kläderna till henne!

    Ha det så mysigt på stranden i Savannah!
    kram

Write A Comment