Hur gör ni utan kul grannar? Hur gör ni som bor på landet och inte har grannar? Hur får man kompisar på ett “avslappnat” sätt om man inte springer in i folk? Jag veeet inte själv nämligen. Jag laddade ner appen Peanut häromdagen. Crickets crickets.. Aja. Det kommer väl!

Vet ni vad mitt största irritationsmoment är om dagarna? Män. Jag läser lite för mycket feministisk litteratur, lyssnar på lite för många feministiska podcasts och har liksom ingen att tala med om alla dessa arga känslor jag bygger upp.. så jag går omkring och är asarg på KC och 2000 år av patriarkaliskt förtryck och har väldigt svårt att liksom finna någon slags ro. Dagdrömmer om hur vi går till en parteraput och hur jag bara smashar sönder både KCs och den manliga teraputens taffliga försök att hitta en middle way och lämnar parteraputens kontor såhär. Såattee… man blir fasiken knäpp av noll socialt umgänge. Heeelp meeeee.

21 Comments

  1. Jag har lärt känna ett par mammor genom föräldragrupp och babysim. Släpade mig till öppna förskolan första gången på nio månader förra veckan. Ganska trevligt att prata bort en stund, även om jag också dömmer folk rätt snabbt här hemma finns det en föräldragrupp på Fb man kan gå med i. Finns det ingen lokal affär där du kan få sätta upp en lapp typ “ensam mamma söker” eller som någon annan sa, börja med en hobby: gymmet, hundträning, bokklubb, fotokurs eller liknande. Och var riktigt påträngande och fråga om folk vill leka

  2. Hundtricket! Skaffat alla möjliga olika sorters kontakter genom hundarna. Fick tom ett ideellt arbete tack vare hundarna. Jag undviker ju i största möjliga mån andra människor, men hund knyter ihop folk (iallafall i Sverige). Men vet inte hur det är i USA? När jag var där så föreslog jag hundpromenad med deras hundar, men de bara kollade konstigt på mig. Haha, och om alla rastar hundarna genom bilen så blir det ju svårt ;). Kanske kan dufråga runt dina grannar om de gemensamt vill ordna en tillställning inför jul på er gata?

  3. Jag kämpar ju på med liknande scenario.. Men imorse på radion pratade de om att träffa vänner genom sin hund och då tänkte jag på dig. Skulle inte du och Hunter kunna kolla upp om det finns någon typ av hundklubb i närheten? Tänker att det ger dig lite egentid och möjlighet att träffa människor runt ett intresse du har snarare än att träffa nya bekantskaper runt sina barn (inget fel på det, även om jag inte direkt lyckats haha, men ibland kan det ju vara sjukt skönt att bara få vara sig själv och inte förälder).

    • Haha! Föreslog också hundtricket 😛 och har de rekommenderat det på radion så är det ju bara att köra 😉

  4. Tycker det är jättesvårt att träffa nya vänner, speciellt som lite äldre. Tror det beror mycket på var man bor, mitt tips är att hitta andra inflyttade, både från Sverige eller andra städer/delstater, de är oftast betydligt mer positivt inställda till nya vänner än de som växt upp där man bor… vilket är just det problemet jag har där jag bor i USA, har i princip testat allt från olika föreningar, kurser, osv… men inte träffat några man klickar med, då alla är betydligt äldre och de i min ålder har barn och inte har tid med mer än att umgås med familjen, typ… Tips mottas gärna!

  5. i usa är det enklare att lära känna än i sverige tycker jag. Tycker att varje stad verkar ha en newcomers club man kan kontakta för att lära känna nya i stan. Eller gå med i simklubb för barn eller sport för barn och så finns föräldrarna där. “local charity near me” regelbundet? bokklubb ?

  6. Har absolut noll tips att ge och är dessutom en arg kvinna och astrött på patriarkatet. Men är inte vi egentligen den bästa sorten? Jag tror att vi skulle klara oss bäst vid en apokalyps.

  7. Har du finkammat Facebook på grupper där du kan träffa folk? Finns det någon ‘Svenskar i [staden]’-grupp du kan gå med i? Någon grupp för hemmamammor, någon hobbygrupp? Ofta lättare att lära känna svenskar utomlands eftersom vi ofta känner samhörighet med varandra. Något liknande Öppna förskolan? Det kommer bli bättre. Kram

  8. Ulrika Boulund Reply

    Så kul att läsa att du börjar höra en massa feministiska podcasts och litteratur!! Låter jättespännande. Älskar att läsa om att andra kvinnor (och män för den delen) börjar läsa mer om det.. Det är ju jättepositivt! Även om det kan vara svårt att få sin partner att vara helt med på noterna :p

    När det gäller vänner och umgänge är det ju svårare.. Jag tror de allra flesta känner att de inte har tillräckligt många vänner, så det kanske är skönt att ta udden av det och känna att man inte är ett freak som endast har några få nära vänner, eller mest ytliga bekanta.

  9. Jag har verkligen ingen aning. Har bott i Georgia i fem år och känner typ, ingen. Känns extra jobbigt med barn, känns som att man berövar dom något när man inte umgås umgås umgås med folk hela tiden. Och nu flyttar vi också, men jag hoppas det finns roligare grannar där…

  10. Vänner när man är ny på ett ställe är det ofta lite ketchupeffekt på. Det gäller bara att någon skakar till flaskan rätt.

    Problemet med mig när jag känner mig ensam är att det är lätt att man blir helt introvert.

    Jag har rest på semester själv några gånger i livet.
    Den bästa var när jag frilansade som journalist, hade en systemkamera runt halsen och faktiskt ställde frågor till folk. Så det är mitt tips.
    Tänk ut lite reportageideer. Skriv dom. Plåta, prata med folk så.
    Och hoppas på ketchupeffekten.

    • Oh jag gillar den idéen, kan du inte gora lite sma-reportage till bloggen baserat pa intervjuer, typ pa temat New in Georgia med underteman som mat, utflyktsmal, bast for barn? Du kan ju gora inlaggen pa engelska sa kan de som du intervjuar läsa dem också?

      När jag var ny i Skottland hade jag väldigt fa vänner och led, tills jag var med och startade en stickgrupp (via annons pa en sajt typ som Craigslist). Det ledde till ketchupeffekten (som någon kallade det, smart!) men det tog nog ett par ar innan jag hade natt kritisk massa av vänner. Jag haller med de som sager att det ar lättare att bli van med folk som också ar nya.

  11. Uh, igenkänning. Jag är också konstant väldigt väldigt irriterad, nästan äcklad, av män. Går runt och är grälsjuk och väntar på att någon (man) ska göra/säga nåt störande så att jag får bråka lite.

    • Jag också! Det är jobbigt ibland, men det får mig också att känna mig starkare. Typ som att om någon (man, förstås) verkligen behandlade mig illa så skulle jag kunna försvara mig. Det är skönt. Så har jag inte känt förut, och jag har kunnat försvara mig, framförallt när jag varit yngre. Det har fått mig att må dåligt, och jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på det. Nu säger män (och ibland kvinnor) ganska ofta att jag är “sooo bitchy”, men jag tycker att det är skönt, att det känns tryggt att veta att jag kan vara arg och “bitchig” (dvs inte dörrmatta, typ) när det behövs.

  12. Jag bor på landet. Jag har dock grannar. Min dotter vill gärna leka med barnen mitt emot (ja, i alla fall när det saknas andra alternativ…) men jag ryser vid tanken på att umgås med föräldrarna. Kaaan ha att göra med att de tycker att de har noll ansvar för mitt barn när hon är där och att hon stuckit därifrån utan att de har försäkrat sig om att det är hem hon går (vilket inte varit fallet ett par gånger)… eller för att jag helt ärligt tycker att de är världens töntigaste typer. Ganska ofta känner jag att jag inte orkar lära känna folk som jag direkt dömmer ut som dumma, självupptagna, omogna, besserwizzers eller nåt annat… Osympatiskt eller bara praktiskt? Eller personer (tjejer) som jag tydligt känner tycker att jag är en konstig typ för att jag inte antränger mig till döds för att passa in (vilket inte betyder att jag är otrevlig). Så alltså… jag är den sista på jorden att fråga om råd när det gäller detta kanske?! Jag får instämma med Alex ovan, kanske inte så konstigt att jag bara har några få vänner som INTE är mina grannar. Å andra sidan, de vänner jag har är riktiga vänner 🙂 Men alltså, är det bara jag eller är det inte enklare att bli vän med killar överlag? Som inte ska hålla på att konkurrera med en hela tiden? Ah, jag vet inte. Ville väl bara säga att det är knepigt det här med vänner, tycker jag.

  13. Som småbarnsförälder träffade man ofta andra mammor/föräldrar på lekplatser, när man lämnade och hämtade på pre-school, när man tog med barnen på barngympa etc. Finns SWEA i närheten? Kolla Meetup?

  14. Jag har ingen aning, men om du kommer på det så får du gärna dela med dig! Flyttade till England för 2 år sedan, och det är så svårt att hitta vänner som vuxen. Det känns ibland som att folk redan har sina friend groups och det är svårt att komma in.

  15. Känner samma. Är så avundsjuk på kollegor som umgås på helgen eller typ gör något kul med hela familjen och vänner att jag kreverar!

    Är också så jäkla snabb på att döma folk. Var på typ föräldra möte på Nils förskola och dömde ut alla föräldrar som white trash innan pedagogen börjat prata,

    Kanske inte så konstigt att jag saknar vänner när jag är så otrevligt lagd.

Write A Comment