Med tanke på förra inlägget och hur jag kollar på telefonen “en del” under dagen så är det för att jag lever hela mitt sociala liv online nu. Textar kompisar, facetimar mamma och mormor. Instar och facebookar bekanta. När jag bodde i Denver var jag aldrig ensam, KC brukade be mig att planera in mindre träffar med vänner för han ville ha en “off day” då bara umgicks med varandra och det var svårt för mig att ha en hel dag utan socialt umgänge. Speciellt eftersom så många av våra vänner var grannar så det alltid blev spontanhäng. Här är det för varmt för att vara ute.. nada vänner med barn i samma ålder.. och uuuuu vad ensamt det är. Sista jag hade den här känslan var i Alabama.. och den gjorde att vi flyttade till Colorado.. arghhh. Måste ta tag i det här, börja träna, leta vänner och aktiviteter mer, (tänkte att jag skulle hitta folk på WKs gymnastik eller fotboll but no.. alla moms ser ut att vara i kompisgäng redan).. Tänker lite på att alla dessa skärmar såklart kan vara negativa och hur sjukt det är att man letar bekräftelse genom dem hela tiden, men utan dem så skulle jag vara såååååå ensam, och ha noll kontakt med familj som vänner.

27 Comments

  1. Åh min kära!! Den här tiden är förståss jättejobbig med allt nytt!
    Men det kommer vända! Ge det tid! Men det är svårt såklart att vara den nya som vill träffa vänner, att ta för sig och ge sig in i nya situationer. Men som din mormor skrev, du har klarat det tidigare och kommer klara det igen.
    Tänk vad många flyttar du varit med om. Det är ju helt otroligt..

    Och skärmarna behövs, det är ju så! När Jag skaffade en iPhone första gången var det för att lättare kunna nå dig ❤️

  2. Åh, jag känner med dig. Flyttade för en vecka sen nu, här har vi 36 grader idag och är inte ens i närheten av sommar än. 🙁
    Har du hört talas om appen Mush? Typ som Tinder fast för småbarnsmammor! Man kan söka folk baserat på hur nära de bor, hur nära i ålder deras barn är, gemensamma intressen osv. Kanske lan vara värt ett försök?
    Mvh Hon som laddade ner appen igår och ska på två playdates i nästa vecka

  3. Hva med å treffe andre på nettet? Finnes det noen FB-gruppe for svensker i Georgia typ?

  4. Du får så mycket bra tips här, så jag vill bara skicka en stor KRAM till dig – det blir bättre…

  5. Vännen.
    Du har klarat såååååå många flytt och ensamhet, minns när du kom till Shanghai inte ens maten gick att äta
    Du fixade det och fick till slut många vänner från hela välden. När du kom till Kalmar ensam det gick också bra,
    när du kom till Universitetet i Atlanta ingen kompis du var ensam men vad hände!!!!!!! Resten har du nämt
    det har gått två månader med viss kaos flytt till svärföräldrarana, till hyresvilla och nu till eget boende när allt är på plats kan du ge dig ut och sondera terrängen. Kram min käraste bara så du vet så kramar jag också telefonen vilket jag lovat mig själv att aldrig göra

  6. Finns det ingen SWEA I narheten? Om ja, forhoppningsvis inte bara fylld med gamla damer, det racker ju egentligen med en eller tva vettiga och skona manniskor att borja med. Fast ATL kanske inte ligger bra till?

    // En som hittat sa manga fina vanner genom SWEA!

    http://atlanta.swea.org/om-swea/

  7. Det hade inte spelat nån roll vart jag flyttat, jag gillar inte nya saker, nya jobb, nya vänner det är jobbigt och utmattande! Ett mirakel att jag faktisk lämnade Sverige, vet inte hur det gick till!?!?! Tillfällig sinnesförvirring? Och nu har du flyttat, AK har flyttat – mina första vänner här borta som inte var kopplade till Brad eller Linda – Suger! Så nu är det jag o mina hundar o Brad förstås! Usch vad deprimerande! 😀

  8. Åh! Det kommer att bli bättre, ha inte dåligt samvete för att skärmarna är ditt sociala liv just nu. Tids nog kommer det att fyllas med annat, men det kommer ju inte att gå på ett kick, kanske särskilt inte i Georgia där det nog är svårare att hitta vettiga människor än i Colorado. Men de måste finnas, såklart de gör! Du är ju där, du kan ju inte vara den enda vettiga personen i hela Georgia 🙂 Heja dig!

  9. Svenska skolan i Atlanta för dina söner? Då får du garanterat träffa några andra svenskar! Även om det inte blir bästa kompisar så brukar det alltid bli några get togethers lite då och då och det kan ju bli fint! Tips!

  10. Det är som om jag hade kunnat skriva det här inlägget. Och problemet är ju att mina vänner i telefonen ör helt fantastiska så de ny jag vill möta irl har höga hög krav att leva upp till.

  11. Man KAN komma med i ett gäng även om de varit gäng innan 🙂 Det skadar aldrig att börja småprata och känna av vibsen och bara visa vilken härlig person man (DU) är eller att bara säga hej! “Så ett frö” så att säga 🙂 Annars är gym/träning (framförallt gruppträning osv) SÅ BRA om man vill hitta kompisar! Det blir liksom en sak som ni har som gemensamt intresse!

    Känner att jag är i lite samma sist här i Sverige efter att vi flyttade hem från LA. Jag flyttade till Göteborg för att vara nära mitt band, ended up getting jobs som tar upp ca all min tid (eller ja, det blir mycket oregelbundna tider och vissa riktigt långa dagar = svårt att planera in saker med folk man inte känner men vill bli lite tjenis/bekant med).

    Allt har sin tid och det kommer bli bättre 🙂 Kram!

  12. Vänd skärmarna till något bra?
    Som vi gjorde, vi fick kontakt med varandra tack vare nätet. Kanske finns någon som bloggar eller instagrammar som bor nära er?
    <3

  13. Hatar sommaren i södern! Går inte att vara ute och man sitter inne och deppar och håller på med telefonen. Som svensk ruggig vinter fast tvärtom (och på vintern kan man i alla fall klä på sig och gå ut, här är man halvnäck och man smälter ändå bort). Håll ut, snart kommer hösten och allt blir lite bättre!

    Jag känner så igen ensamheten. Gå med i MOMS Club. Det är faktiskt en jättebra organisation. Finns en i din del av Georgia: https://www.sites.google.com/site/momscluboftownelakewoodstock/ (om det är där ni ska bo). Jag gick med och fick jättemånga fina vänner. Var nervös att det skulle vara ett gäng stuck up perfekta hemmamammor men det var andra trötta mammor med stökiga hem precis som jag. Väldigt fin erfarenhet för mig i alla fall. Testa vettja!

  14. Hej, försök släpp det dåliga samvetet – du gör så gott du kan utifrån hur situationen är just nu. Ni har precis flyttat, letat/letar hus, två små barn att rodda, varmt så ni har svårt att vara ute. Du är hemma o får inte vuxensällskap på samma sätt som om du hade arbetat – klart som sjutton att det är en ny situation att förhålla sig till.
    Förstår din känsla fullt ut, kan bara säga att det blir lättare ju äldre barnen blir. Sitter själv mkt ensam när min skrutt somnat o glor ner i telefonen o lever livet genom den. Blir oxå sur o besviken på mig själv som inte gör ngt annat – läsa bok, sticka, sy etc etc.
    Har lovat mig själv att bli mer social o bjuda hem folk, både vänner från innan N o de som jag lärt känna via N’s förskolekompisar. Är ju helt ensamstående med en 4,5 åring o själv nyss fyllda 51. Kan ju vara förälder själv till flera av N’s förskolekompisars föräldrar.
    Om telefonen är ditt sociala liv ett tag nu – låt det vara det. Tror inte du åsidosätter dina barn o missköter dem utan tvärtom.
    Finns det någon typ av “öppen förskola”, nåt ställe dit hrmmaföräldrar går med sina barn just för att få träffa andra i samma sits? Via ngn kyrka? Ingen FB-grupp?
    Ta hand om dig o försök få till tid för något enbart för dig. Gruppträning, någon kurs så du kommer hemifrån utan barn åtminstone ett par timmar i veckan.
    Kram på dig
    //Pernilla i Göteborg

  15. Åh fy fan vad jag känner igen mej! Tänker ofta att jag borde ta ett brejk från sociala medier, eller i varje fall detoxa en del. Det brukar hålla typ en dag. Sen är jag tillbaka ha ha. Jag vet inte om det är sorgligt eller direkt nödvändigt att ha ett socialt media liv såväl som ett “vanligt liv”. När man som vi bor långt från vår familj och vänner så tror jag att det är ett måste. Men det gäller väl kanske att hitta en balans. Att inte låta det ena ta över det andra liksom. Åt ena hållet är ju klart värre. Jag tycker inte att du ska vara så hård mot dej själv, hallå ni har ju precis flyttat till ett helt nytt ställe. Låt det ta lite tid. Även om mammakompisar med barn som den enda gemensamma nämnaren kan vara förbannat tråkigt så är det bättre än inget, åtminstone till att börja med. Så ut och gör grejer med ungarna och var mer “outgoing” än du känner för. Fake it until u make it liksom! Träning låter annars som en grym ide att träffa nya vänner genom. Kram och Lycka till!

  16. Jag minns de inläggen från Alabama! Led så med dig, för jag kände igen mig själv på pricken.
    Nu har jag kommit fram till att jsg är för osocial/blyg/introvert för att hitta vänner, mina goda vänner har jag bara för att de har försökt bli vän med mig, och de bor i Sverige…
    Nu börjar jag bli bekant med en annan mamma här (hon tog kontakt med mig), alla andra mammor känner redan varandra sedan gammalt och är inne i sina mammagäng.
    Du verkar vara en annan sort än jag. Jag tror bara det är en tidsfråga.

  17. Alltsååå ha inte dåligt samvete över att du skärmar dig! KC har ändå jobb och familj och sånt i närheten men det har inte du. Du hittar dina kompisar sen tror jag, tills dess blir det skärm!

  18. Åh… känner igen mig så väl. Det är så svårt att hitta nya vänner, riktiga vänner och inte bara ytliga vänner. Har berört ämnet till och från i min blogg och förra veckan skrev Annika också om det http://kankaglenreston.blogspot.se/2017/09/om-vanskap.html
    Det är inte lätt och då har du ändå fördelen av att du träffar andra genom barnen! Även om det kanske inte känns så.
    Idag är det fem år sedan vi flyttade hem till Sverige igen och jag lämnade ett rikt socialt liv i Bryssel. Det livet saknar jag dagligen. Man blir lätt väldigt ensam även i Sverige fast det är mitt hemland.
    Men kämpa Linnea!

Write A Comment