Spenderar hela dagen med att lyssna på det här poddavsnittet (nummer 92) om och om igen. (eftersom jag är med två ilska kids så hör jag kanske 20% av vad som sägs så jag har väl hört runt hälften vad de pratar om trots tre lyssningar) och de pratar såklart hur man som MAMMA kan fucka upp sina barn. (Pappor nämns liksom inte, en frånvarande pappa verkar inte kunna fuck upp någon)

De tar som exempel att man neglect sina barn om man inte har glimten i ögat när man gör allt.. och att man abuse children när man tittar på telefonen undertiden som man ammar.

Så jag känner att jag måste ha en confession session. Här kommer det!

  • Jag har aldrig haft någon glimt i mina ögon. De dog liksom i skolan någon gång. Och visst kanske det fladdar en liten låga när WK säger något dögölligt eller när Theo pussar mig rakt på munnen, men en vanlig daga är mina ögon rätt grumliga.
  • Jag tittar ALLTID på telefonen när jag ammar, även mitt i natten. Undantag när telefonen är död, vilket den sällan är eftersom det är min mardröm.
  • Jag tycker det var enklare att jobba än att vara hemma med mina kiddos (dock inte bättre)
  • Jag låter Theo sova i kläderna han har haft på sig på dagen så länge de inte är smutsiga. Vem vill byta kläder på en sovande bebis för att han ska ha pyjamas på sig? Inte jag. Vem har framförhållning att byta kläder innan de somnar? Inte jag. Så länge kläderna är rena så kör vi. 
  • WK fick rita på sig själv idag med en tuschpenna för jag orkade inte leta reda på papper. Han ritade pappa på benet och mamma på foten.
  • Middagen igår, lunchen idag, middagen idag igen och Walters lunchlåda för i morgon är alla samma spännande maträtt. Köttfärsås med pasta. Inte en enda grönsak.
  • Jag multitaskade nyss och drack vin, ammade och tittade på telefonen samtidigt.

Men samtidigt.. när jag kollade telefonen och ammade nyss så var det för att kolla upp hur hög feber en 6månades kan ha innan man måste till sjukhuset (40.5C var svaret, Theo har 39.8) och jag behövde inte lämna en bebis ensam i sängen för att slå i en telefonkatalog och sedan sitta fast vid en telefon i hallen. Iallafall, jag har så svårt att hitta min balans i det där, en del av mig vill tänka att människan back in the day inte heller hade tid att tindra och titta varandra i ögonen hela tiden, då arbetade vi ju istället, vi knådade en deg, fixade ett fiskenät eller tvättade tårna samtidigt som vi ammade (gissar så klart helt vilt, men kolla på dokumentären Babies av Thomas Balmès criss-crosses, såååå fin) och samtidigt förstår jag ju att det såklart vore fantastiskt att växa upp med en mamma som inte ville göra annat än att titta på en. Vad känner ni? Vart lägger ni ert dåliga samvete? 

     Men bra nyheter! Man behöver tydligen bara vara bra 30% av tiden för att att inte skada sina barn. 

    43 Comments

    1. Har konstant dåligt samvete för precis allt. Har varit hemma nu i snart fem år (inklusive första graviditeten) äldsta är 4, lillasystern blir 3 I oktober och vi har en till liten bebis påväg som är beräknad I februari. Senaste två åren har vi rest och bott i två länder (alltså i princip allt jag drömt om i mitt liv, att få bo utomlands och framförallt INTE JOBBA pga urdåligt självförtroende och tror inte jag skulle klara ett normalt jobb (? Så knäppt btw)) iallafall… Saker jag har dåligt samvete för, bland annat.

      Pratar inte tillräckligt mycket svenska med barnen så nu har de slutat prata svenska helt.
      “pysslar” inte tillräckligt med barnen.
      Låtit alla omkring mig påverkat det jag tyckte var viktigt för barnen så nu är de små sockerstinna monster och jag måste kämpa för att de inte ska äta godis/choklad/snacks SÅ FORT vi träffar någon som inte är jag eller pappan. Igår fick minsta en chocolate bar av mannen i disken på postkontoret?
      Dåligt samvete pga nekar dem gottis, dåligt samvete pga de äter gottis.
      Ger dem inte tillräckligt mycket kompistid pga har inte några kompisar med barn och finns inga aktiviteter i närheten för barn.
      De får titta för mycket på tv/platta pga ovanstående punkt….
      Dåligt samvete pga jag borde vara tacksam (vilket jag är såklart) att jag kan vara hemma med barnen och inte vara så förbannat nedstämd för att jag känner mig ensam.
      Osv osv osv osv…

      Kram! Vi gör ett så jäkla bra jobb som är hemma med våra barn!

    2. Pingback: Ensamt - Linnéa i USA

    3. Alltså, jag har dåligt samvete för cirka allt. Hela tiden. Jag hatar det. Men jag är ett typiskt fall för additionsstress när jag tittar i sociala medier. ÄLSKAR därför människor som är ärliga.
      Just nu har jag till exempel dåligt samvete för att jag inte sover inne hos dottern (har gjort det senaste tre nätterna då hon haft typ 40 graders feber), men hey, hon är ju piggare och kag ska upp 5 för att jobba och måste få sova? Spelar ingen roll, så jäkla dåligt samvete. Även dåligt samvete för att jag inte orkar strida om att borsta tänderna (hon har inte velat nu när hon är sjuk och jag orkar fan inte tjafsa om ytterligare en grej). Och för att hon fick tråkig middag. Och för att jag inte lyfte upp henne ur vagnen när hon skrekgrät “MAMMA!!!” – men jag visste ju att hon bara var sjukt övertrött och att allt bara skulle bli värre om jag lyfte upp henne, så skulle hon aldrig acceptera vagnen igen och vi var en bit hemifrån.
      Ja, du hör ju. Sådär fortsätter det i all evighet.

      • Ja, ibland g;r sociala medier mig sa olycklig att jag tar bort alla appar och detoxar.. skönt men ensamt! Hoppas din tjej mar battre nu!

    4. Du är världens bästa bloggerska och superbra mamma till dina sötnosar. Det bästa för barn är om föräldrarna mår bra och det är större chans om kraven på perfektion minskar på föräldrarna. Kärlek och trygghet är viktigtast och det ger ni era barn <3 Har själv fyra äldre barn och var ungefär som du. Alla mina barn är världens duktigaste, gulligaste och tryggaste trots att dom sällan hade pyjamas och en mamma som läste tidningen (fanns inte så roliga tfn och appar då) samtidigt som dom ammades. Kram

    5. Tror inte jag vill lyssna på den podden. Tycker man gör så gott man kan och vissa dagar kan man inte så bra. Då får det bli lite bättre en annan dag.

    6. Skänker en stor kartong med medkänsla, styrka och värme. Och det BLIR enklare. Roligare. Och bättre. Mer sömn. Mer mysigheter som roliga samtal, lekar, platser att åka till och minnas tillsammans, vänner och familj att längre efter tillsammans, mat som äts, kläder som inte kräks ner….. Jag har två söner och när vi nu är igenom den värsta småbarnstiden (den lille är 4) så förstår jag inte hur vi orkade. Men det gjorde vi!
      Ingen hjälp från föräldrar eller vänner i vardagen pga avstånd och att alla andra (nästan) också har/hade småbarn.
      Mina bästa tips för överlevnad är nog att PRATA PRATA med de som är i samma situation och som delar dina värderingar. Ett annat tips är att ladda ner Mindfulness—appen och göra kroppsscanning (30 min) så många dagar i veckan som det bara går. Givet att din man kan ta barnen då. Med det så kan man spränga in lite ljus och vila för hjärnan när livet känns som ett kompakt block av kamp och sömnbrist. Efter två veckor så fick jag väldigt bra effekt.
      Kram

      • roligare låter bra.. är så instängd just nu pga inga vänner för varmt väder, och naps.. Pa din inrådan gjorde jag kroppscanning igår via headspace, den vara bara en minut och jag vill ha längre!!

        • Bra där! Men jag rekommenderar verkligen 30 min, skitjobbigt i början. Och en kick-start genom att göra det 6 av 7 dagar i veckan första två veckorna.
          Kändes i början som att jag ”svävade” över soffan där jag låg pga så mycket inre stress och rastlöshet. Kröp i hela kroppen, MEN det som jag fick i gengäld var bättre sömn och mindre oro/ångest. Värt!!
          Jag tycker ledd meditation eller kroppsscanning är bra, för då kan jag lättare hålla kvar mig i det jag gör, men sväva ut i tanken hör till och är naturligt.

    7. Mitt dåliga samvete ligger i att jag dels har svårt att lägga bort telefonhelvetet när jag tex. Spelar spel med min barn eller försöker rita med dom. Plingar den MÅSTE jag titta vad det är. Kan ju vara nåt livsviktigt…yeah right! eller att jag har sjukt svårt att motivera mig till att gå ut med barnen, speciellt när det är soligt ute. Tackar min lyckliga stjärna att vi bor på ett ställe som har ungefär 10 soltimmar per år! Men anledningen till att det är sjukt tråkigt att gå ut är för att vi bor i en lägenhet och jag hatar att vara ute på gården. Så tack barn för att ni börjar bli så stora att ni kan leka själv ute!!
      Men hittills verkar mina barn vara rätt normala iallafall! Hahaha!! Så jag tror att sina varn inte heller kommer behöva spendera mängder av timmar hos psykologen sen som äldre bara för att du känner dig kass just nu. För dina barn är du den bästa superpower morsan som finns!

      • Jag men JAAA! Ar sa arg pa hur KC inte later telefonen vara ifred men jag ar likadaaaaan.

    8. Alltså jag förstår dig så mycket!
      Skit i det! på 60-70 talet satt hemmafruarna o rökte inomhus samtidigt som dom pratade i telefonen i köket medan ungen säkert lekte med att pilla in saker i el-uttagen….Vi har alla varit barn och haft frånvarande föräldrar på ett eller annat sätt och vi är inte jätteskadade, bara lite.

      Jag tänker bara på hur jag hade varit om jag hade haft barn.
      Med tanke på att idag skiner solen, jag är hemma så jag borde verkligen ta ut Kria (hunden) på en lång promenad trots att det inte är min uppgift (det är min roomies hund). Istället sitter jag här inne och glor på FB som ändå aldrig uppdaterar sig och försöker smälta lunchen som blev lite för stor och funderar på att vila en stund. Carpe f*ckn diem typ.
      Imorse orkade jag inte göra någon frukost till mig själv men däremot orkade jag ta mig samman och ugnsrosta en hel pumpa (testa med pepparkakskryddor – herregud så gott!), steka köttfärs med tacokrydda och sedan hälla i gårdagens ratatouille (kylskåpsrens)…Skar mig i fingret och tog ett trosskydd istället för ett plåster.
      Sedan åkte jag iväg på ett möte med pepparkakskryddor mellan tänderna, tacofärs os i håret och ett trosskydd runt fingret.
      Tror nog det säger allt om hur jag skulle ha blivit som mamma :O

    9. Så länge du inte begår övergrepp på dina barn så gäller: kvantitet framför kvalitet. Det har flera barnpsykologer sagt till mig så det tror jag på. Dvs: det är viktigare för barnen att du är där, än att du håller på och fixar pedagogogiska grejer med dem. En annan bra sanning jag tar med mig från barnpsykologerna, är att tänka “syrgasmetoden” i flygplanen. Hjälp dig själv först innan du hjälper någon annan. Dvs: mår mamman (eller den som mest är med barnen) bra, så mår barnen bra. Om du mår bättre av att titta på telefonen när du ammar så gör det!

    10. Alltså jag sitter med telefonen & ammar just nu. Lite dåligt samvete absolut. Telefonen ger mig dåligt samvete men fanskapet är mitt beroende. Kan inte vara utan den, har mer dåligt samvete mot storebro 3 år att jag använder den för myclet. Forskning säger att telefonabänvdande är som att leva med en deprimerad förälder & tänker jag på det mår jag dåligt. Så försöker liksom ha stunder där jag lägger undan. Gör ju sällan något vettigt på telefonen som inte kan vänta. Leka är inte min favorit, men jag märker stor skillnad på om jag lagar mat, städar, tvättar osv vs om jag har telefonen på den store. Gör jag sysslor är fe som han förstår att de måste jag göra och han roar sig bra själv. Sitter jag med telefonen gör han det inte, vill titta på iPad själv, vill inte leka osv.. såå win win om jag lägger undan telefonen men ja jag sitter ju fortfarande här & ammar, med telefonen.

      • Haha, jaaaa. Och haller med, Theo far ju kroppskontakt och narhet oavsett, men WK lar ju den som lider nar vi alla sitter bakom skarmar.

    11. Alltså måste bara säga att jag kollar ibland på dina instastories fler än en gång pga du HAR GLIMTEN! Så pass mycket glimt!

    12. Just nu känns det som att jag kandiderar till världens tråkigaste förälder. Jag ville att I skulle ha syskon och dessutom ville jag själv ha fler än ett barn.. well.. nu är jag gravid med tvillingar i vecka 15 och har de senaste… 13 veckorna känt mig som en levande död. Min och I:s kvalitetstid (och med kvalitetstid menar jag tid vi överhuvudtaget spenderar tillsammans) består av:

      – Natten:vi sover ihop (hon sover, jag försöker).

      – Morgonen: vid kvart över fem går jag upp, har jag tur fortsätter I att sova så att jag hinner fixa det jag måste, fem i sex drar jag upp I, kramas, sätter henne i bilen iklädd pyjamas och tio över sex är vi hos mina föräldrar där vi spenderar typ tio minuter ihop innan jag åker till jobbet.

      – Efm/kväll: Hämtar I hos föräldrarna och är hemma vid typ halv fem. Är då kräktrött och har foglossning som
      gör att varje steg är ett mindre tandagnissel. Lagar mat så att I får underhålla sig själv. Äter tillsammans samtidigt som jag sneglar med ett öga i en tidning. Försöker leka efter middagen. Beroende på foglossning innebär det ibland att jag ligger på golvet och försöker köra högläsning, men I använder mig istället ihärdigt som hoppkudde. Med två inuti och en tredje som hoppar ovanpå mage?- så j*vla oskönt. Typ klockan kvart över sex gör jag I redo för sängen (läggtiden brukade vara halv åtta..). Innan klockan är kvart i sju sover jag som en avliden (oftast iklädd arbetskläderna) och håller fast I som en liten sked så att hon inshallah somnar (vilket oftast händer) strax innan eller efter mig.

      Brukar vakna typ vid nio med dåligt samvete över att jag under den minimala tiden jag och I hade tillsammans ville jag mest bara sova och nu när I sover borde jag städa, ta disken, packa lunchlåda, tvätta. Det blir dock oftast snarare att jag släpar mig till badrummet för att iaf ta av mig jobbkläderna, tittar på någon skräp på netflix i en halvtimme och återgår sedan till att sova. Pepp.

      Vet inte om man ska se det som positivt eller negativt, men jag är så j*kla trött att jag inte ens orkar fundera något vidare på var jag ska lägga mitt dåliga samvete.

      • Har du någon partner/medförälder som kan hjälpa dig? Din vardag verkar väldigt tung. Jag hoppas det blir bättre snart, S! kram!

      • S!!!!!!!!! GRATTIIIISSSSSSSSSS!! Oh vad jag igen onskar att vi var grannar sa du kunde fa lite hjalp! Forstar inte hur du orkar! Du ar nog den tuffaste jag vet! Vad kan jag gora harifran?!

    13. Lyssna inte på sånt som ger dig dåligt samvete. Lyssna på de som säger att barn mår fint av frisk luft, hiking, kärleksfulla föräldrar, olika kulturer och mat man känner igen 🙂
      NI vet bäst vad era barn mår bra av! Och vilket barn mår bra av föräldrar som ägnar hela sitt liv och tillvaro åt dem? Snacka om press alltså. Fortsätt på den inslagna vägen är mitt råd!

    14. Ååh vilken igenkänningsfaktor!

      Jag brukar alltid säga att vara jurist (var det innan barnen) var så satans enkelt mot vad det är att vara mamma. Trots det har jag aldrig fått så mycket beröm som jag fick när jag studerade juridik eller jobbade med det och aldrig fått så lite beröm och så mycket kritik som sedan jag blev mamma.

      Herregud ibland känns det som att folk och experter inte gör annat än att kritisera mammor, några exempel:

      Blev utskälld hos doktorn för att jag, när jag var tvungen att ta med stora sonen till den lilles undersökning (vi bor utomlands och har ingen familj här) lät honom titta på barnsånger på youtube. Tydligen får 2,5-åringar inte se något på tv, mobiler eller andra medier här i Tyskland, för innan tre år så blir man tydligen förstörd av detta… sa naturligtvis inte till doktorn att en Astrid Lindgren-film alltid visas under matlagningen här hemma.

      Har otaliga gånger blivit utskälld för att barnen har för lite kläder på sig. De är extremt varma av sig.

      Blev utskälld av mannens kollegor för att jag kräver att han hjälper till hemma och med barnen när han inte jobbar (något han gärna gör). Men han skall tydligen bara behöva fokusera på att jobbaoch sedan vila sig från sitt ansträngande jobb. Som att det inte är alls ansträngande att vara hemma med en 5-månaders och en 2,5 åring… kan tillägga att jag sa till mannen att om han skulle hålla med sina kollegor så tar jag hellre på mig “det riktiga jobbet” än att vara hemma. Det är väldigt mycket skönare att sitta på ett kontor och i lugn och ro skriva ett kontrakt än att släpa en övertrött 2-åring skrikande från affären, lekplatsen eller liknande.

      Ibland kommer kritiken även från familjen, som senaste för någon vecka sedan när jag blev utskälld av svärmor för att min 5-månaders nu borde klara sig utan amning på dagen … hmm vi har inte kommit längre med den vanliga maten än att han spottar ut den över mig :(.

      Nej att vara mamma är skit tufft och tycker att vi borde vara snällare mot varandra på just det området. Det är trots allt väldigt få personer som vill sina barn illa. Tror faktiskt att det aldrig har varit så mycket föräldrar som har ägnat sig åt att leka, laga speciell mat och titta sina barn i ögonen som det är i västvärlden just nu. Tycker därför att när man inte orkar det så skall man inte känna sig skyldig, det lär bli folk av barnen ändå.

      Så fortsätt du precis som innan! Du är grym!

      • Hej! Fellow svensk i Tyskland här! Vad är det med svärmödrar här?! De är som lite extra taskiga och bra på att lägga sig i.

        Kämpa på!

        • Hej Alex!
          Vad roligt vart bor du? Vi bor i Braunschweig. Nu är min svärmor svensk (trots att hon är lite speciell) men har hört från nästan alla mina väninnor att tyska svärmödrar är de värsta ;). Så kämpa på!

          • Vi bor i München.
            Din svärmor kanske blir bättre om ni flyttat hem igen då?! Man kan ju hoppas.

            Min son åt flaska (kunde inte amma) till han var 9 månader. Man ska inte hetsa så mycket.

      • Oh vad det ar skit att fa kritik ifran sa manga hall!! Och din snubbes kolleger verkar ju vara ett gang fossiler.. IRK. Kram och pepp pa dig, tycker du later som en GRYM mamma!

    15. Men sluta lyssna på sånt som ger dig dåligt samvete! Det har man nog av ändå som förälder, eller hur? Man tycker aldrig att man är TILLRÄCKLIGT bra förälder, inte jag i alla fall. Jag tycker att det är fantastiskt att du är hemma med dina barn nu. Jag minns att diskussionsvågorna gick höga i ditt kommentarsfält när du lämnade bort lille, lille Walter och ärligt talat, det gjorde faktiskt ont i mig att du kände att du var tvungen till det! Men herregud, nu är du ju där med bägge jämt! Ge dig själv en klapp på axeln för att du (nästan) alltid är en fantastisk mamma (vem är perfekt liksom?!) och give yourself a break i dubbel bemärkelse! Klart man måste få ta lite tid för sig själv även om man är hemma med sina barn. Jag har aldrig älskat min telefon mer än när jag ammade, haha. När ungen somnar i ens famn då, ska man sitta och strirra ut i luften då för att inte råka fucka upp dem? Äh! Så länge man alltid älskar dem och handlar efter det så tror jag det mesta är rätt okej!

    16. Alltså, för det första. Alla jag känner har krångligare relationer till sina pappor än till sina mammor, för att papporna inte var där. Och då menar jag inte att papporna inte hade glimten i ögat, eller att de kollade på telefonen, utan att de lämnade ansvaret för sina barn till mammorna. För det andra, som du säger, så har nog föräldraskap aldrig någonsin handlat om att sitta och titta på sina barn hela tiden. Inga mänskliga relationer går väl ut på det? Alla gör på sitt sätt. Jag tror att sättet vi lever med små barn i Sverige och kanske även USA är ett rätt nytt fenomen historiskt sett: ofta en liten isolerad enhet av två vuxna där den ena alltid är hemma och den andra ofta borta. Är det rimligt? Vem får inte panik och känner sig isolerad? Jag tror inte att kvinnor förr satt och tittade på sina barn hela tiden när de ammade, de lagade väl mar eller jobbade på fälten (och i en stor del av världen gör de fortfarande det) och umgicks med andra vuxna, någon gammal farmor eller syster eller andra småbarnsföräldrar. Hitta någon annan pod att lyssna på istället tycker jag. Kram

    17. Jag tycker det låter hemskt att ha en mamma som bara vill titta på en hela tiden. Såna där hittepåexperter får lugna sig lite tycker jag, dina barn verkar ha det soft.

    18. Läser du Hejhejvardags blogg? Gör det annars, när man blir matt och trött på att läsa och höra en massa skit i världen så finns hennes blogg där full med massa kloka och genomtänkta och välformulerade ord som gör att man känner att det finns bra människor i världen också. Så skönt att komma dit som motpol liksom. Och heja dig också, älskar att komma hit med 🙂

    Write A Comment