Så trist att de enda gångerna jag sitter ner för att skriva så är det när jag är nere. Antar att jag är för upptagen med kul saker när humöret är på topp. Just nu sitter jag med en sådan groooov ångest. HATAR ATT FLYTTA. Hatar allt som har med flytt att göra. Det som är det värsta tror jag är att det är liksom vi som är in charge.. det är vi som är vuxna och vi som måste göra allt. Jag vill inte! Jag vill att någon ska ta besluten åt mig, att någon säger åt mig vad som är rätt, vad som är fel och vad jag ska göra. Mest av allt vill jag skylla alla fel på KC, men det hjälper ju tyvärr inte någon, inte ens mig. Förstår inte just nu hur vi ska låta bli att bråka innan, under och efter flytt eftersom vi båda två går på nålar. Trött som ett as är jag också vilket jag vet är jättejättejätte dumt när man har ångest. W och T är förkylda och hostar tills de kräks.

Lilla ångestlistan

Vad har du ångest över just nu?

Flytten och allt det innebär, de extrema kostnaderna, att lämna allt man har i händerna till någon man inte känner, att vi kommer ångra oss. KC anställde ett flyttbolag och det visade sig, såklart, att de verkar vara helt fruktansvärda. Har typ 10.000 fake reviews ifrån fake accounts etc. De enda som är riktiga reviews är fruktansvärda. Saker som saknas, försenat med flera veckor, saker som hålls i gisslan tills man betalar massa mer. Fuuuuuuuuck.

Vad är din mest återkommande ångest?

Att de jag älskar inte kanske mår bra. Allt med barnen, mest med W. Fy fan vilken ångest man får av barn. Mobbning, hälsa, utfrysning, en döende earth, Donald Trump. En kollega till mig avled i helgen i en olycka och jag har liksom aldrig tänkt på det.. att om jag skulle dö så skulle jag missa W och Ts uppväxt. Det ger mig ångest. Mer ångest såklart om någon av dem skulle dö ifrån mig. Att jag nu har två barn så jag inte kan ta livet av mig om något händer med det ena. ALLTSÅ GUUUUD. Måste sluta tänka.

Hur känns ångesten?

I halsen, i hjärtat, i huvudet. Tillslut bakom ögonen.

Hur hanterar du din ångest?

Inte alls, har jag riktigt grov panikångest så kan jag sätta på Headspace SOS serie. Den är helt fantastisk mot panikångest. Men inte mot bröstångest vilket jag har mer av. Inget hjälper väl så där jättemycket. Prata med KC hjälper oftast inte för jag behöver vara arg på honom istället. Eller jag behöver kanske att han blir arg på mig? Så jag kan förklara varför jag är så jobbig?

Bajs och hej.

Disclamer: om ni tycker att jag är helt knäpp nu så worry not, det här är livet. Jag vet det! Tycker bara att det inte alltid är rosa moln och känner att det måste vara OK att prata om det som känns bajs det med.

21 Comments

  1. Jag känner helt och hållet igen mig.
    Jag har också den där bröstångesten, alldeles för ofta, med panikångestattacker ibland men inte ofta.

    Idag har jag ångest för att jag vaknade med bröstångest, kände mig fel på ALLA sätt och panikångestattacken kom direkt när min sambo gått till jobbet och jag fick panik över att vara ensam.. Jag stannade hemma och försökte jobba hemifrån men hade tunnelseende och svårt att andas. Fick ännu mer ångest över att inte jobba ordentligt. Fick ställa in den planerade AW:n med en kompis som blev arg/besviken, så fick ångest över det också. Oroar mig för min bror som inte mår bra (lever destruktivt, och han vill inte ta emot min hjälp). Jag har ångest för min privatekonomi (min sambo tjänar bra och är ekonomisk men jag klarar inte av att spara, någonsin och kan aldrig bidra känns det som).
    Har ångest över mitt jobb som är alldeles för stressigt, och jag i princip är på väg in i “väggen”, men vill inte försöka sjukskriva mig för då kan jag inte åka på semester utomlands i sommar med min sambo som vi sett fram emot så mycket. Och mina chefer bryr sig inte.

    Men vet du, visst känns det lite bättre att skriva ner? Och sortera ut vad man kan påverka och inte påverka. Det man inte har någon makt över MÅSTE man helt enkelt försöka leva med. Ångesten kommer alltid finnas kvar, men man försöka lära sig att inte låta den styra ens liv. En psykolog sa till mig en gång att när ångesten knackar på, så ska man hälsa den välkommen men be den sätta sig “längst bak i bussen” och inte i förarsätet. KRAM.

  2. Anna i Bay Area Reply

    Så starkt av dig att dela med dig av alla dessa tankar! En praktisk tanke men kanske dum fråga från mig: Om nu den där flyttfirman verkar så opålitlig och alla sådan historier man hör befaras bli sanna, MÅSTE ni verkligen anlita den då?!?! Kan ni inte avboka och boka en annan som ni kollar upp i förväg?

  3. Orkar inte ens gå in på all ångest men hög igenkänning och du är inte ensam. (Viss) ångest är väl mänskligt men jag vill gärna bryta arvet av ångest som jag fått i direkt nedstigande linje från min mammas sida. Hur gör man???

  4. Usch, lider med dig. Vi ska flytta tvärs över Sverige om några veckor med en 2-månaders bebis. Men de flesta dagar är jag så extremt trött att jag inte orkar ha ångest ens, vet knappt vilket som är värst? Men lycka till i alla fal 😉

  5. Jag vill skicka tusen hjärtan till dig Linnea!

    Igår hade jag fetångest pga att jag ofta går igång och blir stressad och arg när min man kommer hem. Varför blir jag det? Är jag störd? Kommer jag att förstöra min sons psyke? Blä.

  6. Alltså det här med att ha barn.. jag liksom tillåter mig inte själv att tänka tanken på att något skulle hända I – för skulle jag tänka på det skulle jag skaffa ett madrasserat rum med värsta brandskyddet och alla säkerhetsanordningar som finns och så skulle hon få sitta där. I säkerhet. Medan jorden förstörs runt omkring. Den ångesten känns liksom bara som en enda death trap utan återvändo.

    I övrigt har jag ångest över att min ungdom som jag är godman åt lär bli uppskriven i ålder och få avslag på grund av en totalt f*cked up asylprocess och över hur jag ska berätta det för honom. Jag har redan suttit med en gång då en annan ungdom fick allt sitt hopp om en framtid förstört. Att se all glädje och hopp försvinna från en annan människas hela väsen, får en att känna en sådan enorm ödmjukhet inför ens egna priviligierad livssituation. Det är något jag önskar att jag aldrig behöver vara med om igen. Samtidigt som jag önskar att alla “invandrarkritiska” fick uppleva just det. Kanske skulle vår kalla värld vara lite värmare då. Då vi satt i väntrummet på Migrationsverket tänkte jag av någon konstig anledning på dig och då du fick bli amerikansk medborgare. Hur fint det kunde varit, men hur solkigt, sorgligt och avsmakligt det var för oss.
    Så nu har jag ångest över en repeat av det. Fast den här gången är det än värre. Den här gången kastar “vi” ut en överlevare av tortyr till ett land där han inte känner en enda människa och där terrorattacker är vardag. Ångesten försöker jag hålla stången med att tänka att vi kan överklaga två gånger och att det i all ondska finns de där ljusglimtarna, som läkaren vi träffade igår som skulle dokumentera ärren efter tortyren. Som behandlade min ungdom med respekt och med en förståelse för trauma. Så fint det var.

    Oups.. nu hamnade jag ganska off topic.. hursom.. håller tummarna för att flytten går prima!

    • FY FAAAN, jag skäms över mitt privileged klagande. Kan vi gora nagot for att hjalpa din ungdom?

      • Oh inte alls så jag menade! Man har alltid rätten till sitt egna klagande, ens jobbiga stunder är ju inte mindre jobbiga för att någon annan rent objektivt har det värre :). Just nu är vi lite in the waiting game, men kommer jag på något som skulle kunna hjälpa till så säger jag till. Stor kram till dig!

  7. Det är alltid okej att skriva hur man har det!
    För tillfället är det ångest här på den här sidan utav jordklotet med.
    Jag har ångest över att jag säger Ja till att springa kl 06 med gänget men dom alla andra är mycket bättre än mig så det slutar oftast med att jag ställer in…Vilket i sig ger ångest.
    Jag har ångest över att aldrig hitta mitt sommarhus, aldrig får den där känslan utav att folk kan komma och bara vara i mitt hus och bara njuta.
    Jag har ångest över att jag sa nej till tomten och aldrig byggde det där sommarhuset som hade passat så bra (men kostat mer än vad det hade smakat).
    Jag har ångest över att vara hemma från jobbet i 1 månad och att det på något sätt inte är ok pga min roll samtidigt som jag blir arg över det för jag har en darn good reason för det.
    Jag har ångest över att jag börjar förlora min chef över till den andra sidan, vilket jag inte tro kommer att hända. Jag tror att han om någon kan sortera ut fakta vs dålig fakta men ändå, jag saknar tiden då allting var som det brukade vara.
    Jag har ångest över att mina fönster behövs tvättas men jag orkar inte helt.
    Jag har ångest över att jag borde ta mig ut i skogen och bara vara men jag kan aldrig ta mig för mig till det vilket leder till att jag känner mig stressad över att aldrig komma ut….

  8. Tack för att du skrev om det här <3. Jag har jordens ångest i perioder, och det kulminerar alltid i världens ångestpanikattack där jag dessutom skadar mig själv (vilket jag skäms ihjäl över. känner mig så jävla white trash som håller på så och sen får jag ångest för att jag är en dålig människa som ens tänker i såna termer). Igårkväll kom peaken för mig vilket såklart var fruktansvärt jobbigt men on the plus side så innebär det att jag idag och några dagar till framöver komma vara relativt lugnt.

    Min ångest handlar om: att de på mitt jobb ska inse hur jävla värdelös jag egentligen är. att någon jag älskar ska må dåligt och inte säga det till mig så att jag inte kan fixa allt. att min man ska sluta älska mig eller bli kär och tänd på nån som är yngre för nu är jag 31 så jag kanske börjar bli ful och gammal. och så över en biljon saker som eventuellt aldrig kommer hända men som bara maler i huvudet på mig medan jag ligger och försöker komma på plan a b c I FALL att det händer.

    Okej, superlång pinsam kommentar men återigen TACK för att du skrev om din ångest. Jag skäms så mycket över min att det känns jobbigt att skriva den här anonyma kommentaren och berätta om det så uppenbarligen behöver vi prata mer om sånt här.

    Ta hand om dig. Allt löser sig.

  9. Nea, jag känner såååååå igen mig i din ångest. Inte knäppt alls. Ville bara skriva det så att du vet att du inte är ensam med den. stor kram till dig!

Write A Comment