FY FAAAAN VILKEN NATT. Jag har stoltserat på instagram stories om hur otroligt bra WK sömn varit den senaste veckan pga att vi har hjälp av en sleeping consultant (och ökat intag av järn). A wooorld of a differance. Tills i natt. Då karma kom och bet mig.

WK vägrade somna och det tog nog en timme innan han äntligen accepterade att det var dags att sova. Efter midnatt vaknade han var tjugonde minut fram till klockan fem. Sex gånger var han uppe och gick runt i huset! Fy faaaan. Och Theo hade en rätt tuff natt han med och vaknade kanske fyra gånger? Men det är logiskt och känns ändå helt OK, det är bara så jobbigt att vakna hela tiden.. och mitt i allt så fick jag sleep paralysis?!!

Det var det VIDRIGASTE jag varit med om, jag var vaken men kunde inte röra mig eller andas. Jag var helt förlamad och jag kunde inte “snap out of it” så jag fick panik. Jag hallucinerade att WK hade gått in i köket, hämtat en kniv och att han nu stod brevid min säng. Jag såg hans outline så tydligt och jag visste han ville döda mig. Det var därför han hade gått runt i huset så många gånger innan under natten, han hade letat efter en kniv och sen efter mig. Theo sover undertiden på mitt bröst (på riktigt och i mina hallucinationer) jag kände hans tyngd på mig men plötsligt så känner jag hur han inte bara ligger där utan hur han försöker äta sig in i mig genom bröstet. Han äter och äter och försöker nå mitt hjärta samtidigt som WK står bredvid och bara tittar med en kniv i handen.

Det var så verkligt att jag fick total panik, inte som en mardröm utan det var som om jag var vaken men paralyserad, det enda jag kunde göra var att andas små små panik andetag, men de väckte Casey som frågade varför jag hyperventilerande, och så fort han rörde vid mig så var det som att jag “vaknade upp”. Jag fick det en gång till under natten men då var det inga hallucinationer med utan jag var bara paralyserad. Så otroligt läskigt! Fyyyy faaaaaan. Jag vill aldrig mer sova.. vilket iofs vore bra eftersom min mini inte heller verkar vilja sova.

Har någon av er haft sleep paralysis? Kommer det tillbaka? Eller

26 Comments

  1. Usch det är fruktansvärt.

    Hänt mig som liten och den enda lösningen för mig är att försöka somna om. Eller ha turen att nån snuddar vid en för då vaknar ju kroppen.

    För två år sedan hände det den enda gången i vuxen ålder. Vill aldrig vara med i det igen. jag vaknar och kan inte öppna ögonen, inte röra mig… Hör tunga steg utanför sovrummet, hur sovrumsdörren öppnas. Paniken! Tunga steg som slutar vid min säng men jag kan fortfarande inte öppna ögonen utan hör hur någon böjer sig ner och andas tungt.

    Alltså fy fan! Och det är liksom min hjärna som gör det mot mig. Och så verklighetstroget att man på riktigt tror att någon ska mörda en!

  2. Jag hade det ganska ofta som yngre, men som äldre har jag fått sleep terrors och det låter nästan som det du hade var en kombi av de två. Min mamma, som också har sleep paralysis lärde mig att fokusera på min nacke och koncentrera all min energi på att göra en liren nick eller kast. (Som med lillfingret). Och det hjälper. Mot sleep terrors vet jag inte vad som hjälper, att vara ostressad kanske. Såna här sleep disorders är ärftliga så det är kanske inte en dålig idé att undersöge det närmare ang. WK.

  3. Jag hade det ganska ofta förr, det hände alltid vid insomningen och bara när jag var övertrött. Man är såååå övertygad om att man är vaken och alltid är det något hotfullt som lurar i närheten, oftast en person. Jag håller helt med Anna här under; om man lägger allt sin kraft på att röra ett finger så brukar det lyckas och “förlamningen” släpper. Ytterligare ett trick är att vänja sig vid det (genom att faktiskt tänka igenom det, att förbereda sig innan man somnar), att programmera in i sin hjärna att : ja, det är skrämmande men det är ju inte verkligt och om det händer ska jag inte bli rädd, bara se till att röra ett finger och vakna.
    Om jag somnade om direkt efteråt så kom det bara tillbaka, jag var tvungen att gå upp och dricka vatten, kissa, etc innan jag la mig igen.
    Inte konstigt om du är övertrött just nu……

  4. Men fyyyyyy tusan så fruktansvärt läskigt!!!! Hoppas att det aldrig händer igen.

  5. Hej.
    Jag har haft det och det är så himla himla himla läskigt!

    Det här är tricket (för mig och många andra tror jag, åtminstone om man läser om det)

    Försök röra en lite del av kroppen.
    Ett lillfinger. Ett ögonlock.

    Det gäller liksom att tänka på det nu. Visualisera hur du skulle göra. Och nästa gång du ligger där helt skräckslagen så hittar hjärnan dit.

    ETT LILLFINGER!!!!!!

    Ja, så tar du i allt vad du kan, ditt hårdaste, så lyckas du röra fingret och vips vaknar du.

    Ett litet sidotips är inte somna om direkt. Gå upp och skaka om kroppen.

    Fy vad det är hemskt!
    Man glömmer aldrig de här drömmarna heller.

  6. Har haft det kanske 5-6 gånger i mitt liv. Kan inte säga varför det händer och vad jag kan minnas har jag haft drömmar som sakta glider undan iom mitt “uppvaknande” i sleep paralysis. Jag brukar iof få lite panik men för mig funkar det att somna om, dvs att tvinga mig att somna om. I början var det läskigt som fan och där å då känns det fel att liksom somna om men nått annat alternativ har jag inte kommit på.

    Urk, hur hjärnan, kroppens hormoner osv kan fucka upp en!!! 😮

  7. Åh vad hemskt. Jag hade det när jag var yngre. Hatar det!! Mitt sätt att vakna var att försöka lugna ner mig sen hade jag en lampa bredvid min säng. Och jag visste att om jag tände lampan utan att den tändes så sov jag så då försökte jag väcka mig igen genom att lugna ner mig och säga vakna så gjorde jag ett nytt försök med lampan. När lampan väl tändes så visste jag att jag var vaken. Men rätt skönt att veta om man verkligen är vaken eller om man är kvar i skiten och bra att fokusera på ngt!! Hoppas att det går
    Över o att wk kan börja sova snart….Dick känner jag igen mig i dina historier har oxå 2 småbarn och den äldsta vill inte sova.

  8. Jag har haft det många gånger sen barnsben. Otroligt vidrigt, speciellt i kombination med hallucinationer. Det är först nu på senare tid som jag lyckats “väcka” mig själv ur en sömnparalys genom att försöka röra hela kroppen.

  9. Jag har det i perioder, och det är läskigt, men man ‘vänjer’ sig något efter de första gångerna. Får det oftast när jag sover för länge, när jag somnar om fast jag borde gå upp.

  10. My husband experiences it quite often, he hasn’t really had any crazy hallucinations from what I can remember, but he explains how he feels awake but can’t move. It sounds so scary!

  11. Min man har det i omgångar, speciellt när han sover dåligt (han jobbar natt) och har sett en del på jobbet. Jag har väckt honom några gånger, och han har vaknat redo att skjuta den som “brutit sig in” eller attackerar oss (som han då drömmer). Riktigt obehagligt, och som du säger… han vill inte sova efteråt. Vicious circle med dålig sömn. Jag har haft det en gång då, men inte lika vivid som du hade det. Jag hoppas ni får sömn och att det var en engångshändelse. Så obehagligt!

    • För att klargöra: han tar inte efter vapen eller agerar på det, men är i “jobb-mode” liknande en väldigt intensiv situation som på jobbet, då adrenalinet flödar och det är fight eller flight känslan som tar över. Lät liksom som han skulle dra vapen när han vaknar, inte riktigt så… 🙂

  12. Det där låter verkligen vidrigt. Hade aldrig hört talas om det. Jag läser din blog av och till och här läst om WKs sömn issues… och så din kommentar här. Skulle det kunna vara så att han har samma sak?

  13. Jag har bara haft en enda, det var fruktansvärt, men ändå nu nästan 15 år sedan. Hoppas det blir samma för dig, att det var en engångsgrej! Och väldigt glad att du skrev om det för visste inte att det fanns ett begrepp!

  14. Håller med dig, det låter helt vidrigt!!! Är så hemskt med sömnparalys eftersom det känns så otroligt verkligt och man inte kan röra sig. Jag åt antidepressiva mediciner för snart två år sedan och då upplevde jag det för första gången, och sedan har jag haft det ett flertal gånger efter det. Vet inte om det var medicinen som “utlöste” det eller vad det beror på, men det är sjukt obehaglig upplevelse! Hoppas du slipper fler gånger. Kram

  15. Jag har sleep paralysis rätt ofta – himla läskigt men nu börjar jag känna igen det så kan typ “lugna ner mig” varje gång det händer. Brukar oftast komma när jag är stressad, haft lite sömn eller sover nån annanstans än hemma.
    Sen läste jag nånstans att istället för att försöka röra på hela kroppen för att komma ur det är det bättre att försöka fokusera på små isolerade rörelser så när det hände senast fokuserade jag på att försöka röra bara ett pekfinger och vaknade direkt!

  16. Men USCH! Stackare! Låter hemskt! Hoppas verkligen inte det händer igen!

  17. Jag kan få det ibland precis när jag ska vakna, jag är som vaken men kan inte röra mig, ofta efter mardrömmar eller om jag varit stressad och därav sovit riktigt kasst. Värst är det de gånger jag sovit med ögonmask och därmed inte ens kan se för jag kan inte ta av den. Men nu var det länge sedan sist så det finns hopp!

  18. Jag hade det ganska ofta när jag var i 20-årsåldern. Inte så läskig som din men jag brukade känna att det var någon i min lägenhet som gick runt (jag bodde själv) men jag kunde bara inte röra mig. Väldigt obehagligt men sen lärde jag mig på något sätt att tvinga mig själv att vakna. Hoppas du inte får det fler gånger.

  19. Jo då, det kommer igen – men det är värst första gången, sen vet man ju vad det är. Det lär vara relativt vanligt.

  20. Jag har haft det ganska många gånger, men det var länge sedan nu. Inklusive hallucinationer, men inte i närheten av så läskiga som de du beskriver. Det låter helt vidrigt, stackars dig. Jag har för mig att jag, när jag på något sätt förstod vad som pågick, försökte somna igen fastän jag visste att jag i princip redan sov. Men jag kände att jag måste somna om för att kunna vakna på riktigt sen. Tur att Casey kunde väcka dig, jag hoppas att du slipper fler gånger. Kram

Write A Comment