Oj oj. Theo har passerat två månader och jag har bara inte hunnit skriva något, så det får bli dubbelt så bra denna månad. Och jisses, det är verkligen rätt benämning. VÄRLDENS BÄSTA BEBIS! Så glad, så mysig, så fin, så mjuk, så perfekt, så himla himla himla fin avkomma!

Theo, jag kan inte säga något annat än att du är perfekt. Jag är så tacksam att jag får ha en bebis igen och att jag får mysa med dig hela dagarna. HELA DAGARNA! Du är min min min och jag älskar att du är min. Jag är kär i dig, det är en konstig känsla att vara kär i en bebis och så här kändes det inte alls månad ett. Då var du fin och grym och allt det där, men hej och hååå! Flera gånger om dagen är det som om jag ramlar och får hjärtat i halsgropen av kärlek. Jag bär på dig nästan hela tiden, det gjorde jag inte med din bror. Det är praktiskt eftersom du bara hänger med, men den största anledningen är att jag behöver känna dig hela tiden, och du verkar behöva känna mig.

När du ler så startar du alltid leendet med ögonen, sen kommer munnen och du trycker in ditt huvud mot hakan och får världens gulligaste dubbelhakor. Mina favoritstunder är när du ammar, tittar upp och ser mig och börjar le så mycket att du dregglar mjök. Egoist javisst, men det finns inget häftigare än att älskas av sin bebis för det är kanske är den enda gången i livet som man (jag) älskas ovillkorligt. Ibland är det som du får för mycket glada känslor i kroppen, du blundar och vänder bort huvudet mitt i de allra största leendena. Varje gång du vaknar så sträcker du på dig med armarna ovanför huvudet, benen spikraka och ryggen så bänd att det ser du som om den ska gå av. Du sover bra, verkar trivas som bäst i min armhåla men sover flera timmar om natten på mitt bröst fortfarande. Du skrattar i sömnen och hela din mage guppar. Jag älskar de små skratten och att jag får känna dem eftersom du är så nära mig. En liten skratt hemlighet.

Jag kan ibland känna lite dåligt samvete mot dig, med din bror så satt vi och lockade fram leenden från dag ett, vi gullade, cooade och lekte. Du får liksom bara hänga med och jag är ofta rädd att jag glömt dig någonstans. Kollar vid alla rödljus att du faktiskt sitter i bilsätet, att du är i ergon. Jag vaknar ofta mitt i natten och även fast du ligger på mitt bröst kan det för en millisekund kännas som jag tappat bort dig?  Kanske känner jag så här för att du inte alltid får all uppmärksamhet utan att den måste delas med din bror? Jag tror kanske det.

Jag är så glad att jag får vara din mamma, att KC får vara din pappa och att du får vara lillebror till WK. Du har världens finaste storebror och du har gjort honom till det. Tack.

WK 3 månader. 

Theo 1.5 månader. 

8 Comments

  1. Britt-Marie Reply

    Jag älskar dig villkorslöst. Har alltid gjort och kommer alltid att göra.

Write A Comment