I dag har jag fått göra något som känns så bra. Hur ofta gör man något som känns bra? Jag gör det alldeles för sällan, har konstant dåligt samvete för allt jag inte gör. Alla saker jag borde göra. Men idag donerade jag all min sparade bröstmjölk till en god vän som nyligen adopterat en liten pojke. Det känns så himla fint att min bröstmjölk kan användas till någon mer än bara Theo.  Att allt det där jobbig pumpandet går till något mer än “barnvaktsmjölk”. Jag skulle förövrigt inte ha något emot att donera ägg ifall någon skulle fråga mig. Skulle nog älska den iden egentligen som den narcissist jag är. Nej, men äggen ligger ju bara där ändå, bättre att de används. Gör ju världens bästa barn. Ibland har jag tänkt att jag skulle kunna vara surrogat, men eftersom jag hatar att vara gravid så tror jag det skulle vara jobbigt och jag har såklart otroligt svårt för tanken att lämna ifrån mig ett barn som vuxit i mig. Jag tror jag skulle kunna göra det för någon som jag skulle uppoffra saker för annars med, alltså inte en främling men en nära familjemedlem eller bästa vän? Där man får följa barnet genom livet på något creepy sätt. Här är det ju lagligt med surrogat och inte helt ovanligt..  Har ni läst denna häftiga artikel? Jag är heeelt emot “surrogat fabriker” som de i Indien, men att göra det till en vän tycker jag borde vara upp till var och en, men åandrasidan.. gråzonen är rätt stor och kanske kan man inte tillåta allt för att skydda de utsatta..

Aja, vad tycker ni?

12 Comments

  1. Jag skulle gärna donera bröstmjölk! Däremot har jag lite svårt för surrogatmödraskap (eller värdgraviditet som RFSU försöker lansera som ord). Det känns som att det är väldigt svårt att få en situation helt utan maktobalans.

    • Ja, det är svårt! Men hur tänker du om Man skulle göra det till sin bästa vän/bror eller liknande?

  2. Så fint och skönt att kunna donera bröstmjölk! Och vilken lättnad för den mottagande mamman.
    Vi har pratat en del om surrogat här hemma. Jag skulle gärna göra det, alltså använda mig av en surrogatmamma, men absolut inte i Indien eller baltländerna. Skulle inte våga för kvinnornas skull. Kanske är jag bara dåligt påläst och försomsfull men känns läskigt. Utan jag hade valt USA, vilket också känts naturligt eftersom jag är halvsvensk/halvamerikan. Jag hade kunnat göra det utan tvekan när som, men min man vill absolut inte. Han tycker att det känns som att man utnyttjar kvinnorna och att det blir en bebisfabrik av det. Han adopterar eller ställer upp som fosterfamilj mycket hellre. Vilket jag också gärna gör, så för oss lutar det åt det längre fram.
    Nu är det dock så att det väntar läkarbesök på fredag för att se om den här lilla ärtan jag ruvar på satt sig på rätt ställe och har utvecklat sig som den ska, så vi får se vad som händer framöver. Ska man gå på grad av illamående så mår ärtan förträffligt.
    Håll gärna en tumme.

  3. Donera ägg! Mm, det är fin tanke. Du måste du ta en väldans massa sprutor dagligen för äggen skall växa i rätt takt. Att plocka äggen är det ondast med allt, visst man får bedövning men det känns. En nål körs upp i fiffi, punkterat äggblåsorna för att suga upp äggen. Man måste ligga tokstill. Gjort äggplock 3 gånger.

      • Ett annat S Reply

        @Loppan Jag har gjort två äggplock men jag var sövd båda gångerna (standard på iaf min klinik i NYC) så jag kände inte ett dugg.

          • De söver inte i England eller Sverige. Tro mig. Det känns. Speciellt första plocket där de snåla på bedövningen. Jag skrek rakt ut. Inför andra så grät jag på bordet innan, men jag fick massor av bedövning och var lyrisk efteråt.

          • Har inte heller haft ont efteråt, det är när de punkterar äggblåsorna, det känns som sjutton.

  4. Jag önskar att jag kände mig bekväm med att donera ägg. Jag tycker liksom att det är lite av min skyldighet egentligen, eftersom I är resultatet av någons donerade spermie och jag gladeligen tog emot det. Men det bär mig emot. Tyvärr. Surrogat skulle jag kunna tänka mig att vara till någon jag känner (tyckte nämligen inte heller att det var så jäkla kul att vara gravid..), men isåfall först då jag fått det antal barn jag gärna vill ha. Mest för att det annars givetvis blockerar min kropp en ganska rejäl tid från att få egna barn.
    Annars är jag helt onboard med donation av olika slag, har varit registrerad organdonator sedan jag fyllde arton, är med i Tobiasregistret men aldrig blivit kontaktad och var blodgivare tills jag blev utdömd för att ha bott för länge i malariazoner. Att donera bröstmjölk kom jag på för sent då jag tror att det främst är de första tre månaderna i Sverige.

Write A Comment