Hur återkommer man och skriver om vardagen när det känns som INGET NÅGONSIN BLIR VAD DET VARIT. Känns som jag rest ett varv runt jorden sedan i måndags natt och jag vet inte riktigt vart jag ska börja? Men wow. Vilken grej. Några saker kan jag säga så här.. utan att vilja skriva en hel bok.. och det är att:

  • Jag vill ha IV konstant och kateter med. gud så skönt att kunna vara sååå hydrated och aldrig behöva kissa eller dricka. det är framtiden kids.
  • Jag vill ha fler barn. NU. Hur kan jag gnälla om att vara gravid? minns inte ens vad som var jobbigt?
  • Vad stor WK blev över natten.. känns typ som han är vuxen? Får nog passa mig för att inte sätta orimliga krav på den pojken.
  • Att ha ett kejsarsnitt är SÅ enkelt.. tills dag 4 och 5, då är det nästan inte värt det. Aj.
  • Största omställningen i familjen är att jag inte längre sover med WK utan det är KCs duty.. något KC inte är van vid eller kanske så nöjd vid. Krisläge inträffar varje natt vid 11:30pm och jag känner inte jättemycket empati. Vi spenderade dagen på IKEA och bygger just nu om WKs säng från en toddler bed till en full size bed.
  • Minsta omställningen är nog att vi har en ny familjemedlem.. han säger inte ett knyst. Knorrar lite när han är hungrig. Gnäller när man byter blöja. Har inte hört honom gråta ännu och börjar nästan bli lite orolig.
  • Och även om det inte känns som en omställning så känns det som ALLT är förändrat. Mina svärföräldrar är här nu och utan dem hade jag inte klarat det.

16 Comments

  1. Ååh, grattis igen 🙂

    Blev nyfiken; varför var snittet jobbigt dag 4 och 5? Åkte ni hem då? Tyckte själv det tog djävulens ont genast från början, och höll i sig en månad.

    • Jag hade inte alls ont i borjan, men dag 4 & 5 var det som allt kom i kapp och jag hade ont i såret som tusan. Snurrig på alla mediciner och allmänt “off”. Vad fick du för smartstillande?

      • Vet inte vad jag fick första kvällen intravenöst, men sen bara paracetamol, och måste be om dem för de skulle annars typ inte hämtat något alls. Kände mig som värsta junkien då jag bad om piller. Mitt sjukhus är kanske lite anti-droger, eller något. Men typ grät då jag måste ta mig ur sängen.

  2. Så härlig bild och så härlig känsla du förmedlar – just så omvälvande, skört och fantastiskt som jag minns! Hoppas ni har möjlighet att kunna gotta ner er i bebisbubblan ett tag till. Den är himla mysig!

  3. Lilla foten! Foten! Vad söt och röd…

    Och lilla bebben med storebrorsan bredvid. Ja, han ser ju nästan vuxen ut på något sätt!

    Fint med livstecken, men också sunt att du inte skrivit tidigare. Livet räcker nog som det är just nu, utan att rapportera till övriga världen.

    Hoppas ni mår bra! 🙂

  4. Vet inte om jag vill ha kateter men dropp och epidural. Jämt. Jag kan bara skruva lite på någon knapp och så vips kommer der bedövning. Så skönt!!

  5. Grattis grattis! Så himla himla mysigt med bebisar, synd att de växer upp 😉

    Visst ser de enorma ut! Alla har så stora skallar!!

    Föder ingen vaginalt i US?

    • Haha ja det är så himla mysigt med en nyföding, mysigare en bebis! Nja, det är nog fler som föder via KS här, men jag upplever att man verkligen rekommenderas att föda vaginalt om man kan.

  6. Anna i Bay Area Reply

    Så underbar bild Linnea!!! WK ser så kärleksfull ut när han tittar ner på lillebror <3. Hur mycket förstår han om att han skulle få och nu har fått ett syskon tror du? Får jag fråga hur ni gjorde med att stanna på sjukhuset efter snittet och ifall WK var hemma hela den tiden (med svärföräldrarna)? Eller åkte Casey hem kanske? Hur gick det i så fall?

    När jag snittades här så var vi kvar fyra nätter och jag ville helst ha stannat lite till. Smärtlindringen fungerade dåligt så jag behövde verkligen maken där för att hjälpa mig. Funderar lite på hur man löser det rent praktiskt när man får syskon så att det känns bra för alla. Så skönt att svärföräldrarna är hos er! Tahand om er och stort grattis igen!!!

Write A Comment