Det här med nya temat.. hej och hå. Inte min cup of tea. Jag inser hur lite jag kan om sånt man kanske borde kunna in this time and age. Måste nog gå någon kurs. Men kolla vad jag fixa, en ny header! Ser jag inte from ut? Som en lugn tigermamma. Det är jag inte… jag är nog mer en mamma som säger “he will be fine” och “can you watch him for a sec” till främlingar. Men when in need!

Räknade dagar i dag till BF… 15.. FEMTON. Inte klokt. Jag och KC hade verkligen inte fattat att det var så nära, vi gick fortfarande och tänkte att det är väl en si sådär 49 dagar kvar.

Saker som inte är så peppande:

  • Träffade en familj idag vars andra barn är 10 månader.. deras förstfödda lite äldre än WK. De sa, in inte så inlindade ord, att skaffa ett barn till var typ det största misstag de begått… och deras förstfödda är tyyyp det lugnaste barnet jag sett. WK bokstavligen klättrade över honom samtidigt som han satt och läste en bok för sig själv.
  • KCs mamma textade mig att en giraff i NY har försökt föda barn i tre dagar.. och det var igår! Fortfarande ingen bebis!! Se live video här.

Saker som är peppande:

  • Denna Denver baserade birth fotograf. HEJ OCH HÅ! Tog hon inte $1,600 för att ta foton så hade jag varit intresserad. Kolla hennes insta. Arghhh!
  • Detta foto av WK, 6 dagar… snutten.

29 Comments

  1. Mina syskon är det bästa jag har (även om vi bråkar grymt mycket emellanåt) så att ha gett vår son ett syskon känns som en riktig gåva! Vi har bara 14 månader mellan barnen och de nätter som de båda eller någon av dem sover dåligt är såklart asjobbiga..men det är ju övergående och på något sätt klarar man det också. Vårt äldsta barn, en son, (21 mån) kan vara rätt avis på lillasyster (7 mån), och då mestadels när jag håller lillsyrran eftersom storebrorsan är grymt mammig. Men han är också duktig och hjälper oss med lillsyrran och man ser också att deras relation utvecklas varje dag!

    Sjukt onödig kommentar från det andra paret måste jag säga men såna verkar ju dugga tätt när man är gravid/har fått barn dessvärre. Hur som, så kommer det att bli så fint med ett syskon till WK och när lillhen väl är här kommer det kännas som hen alltid funnits! Heja er!

  2. guuuu vilken fin header-bild på dig och w.

    alltså haha förlåt att jag skratta men du skulle också kunna ta 1.600$ för dina bilder!!

    kan bli ett sätt att dryga ut w’s college fund med kanske?

  3. Mina pojkar är bara ett år emellan, yngsta nu 10 månader. Jag tyckte det var jobbigast de första 3 månaderna (är det inte ofta det med ett spädbarn?) eftersom man har lillen limmad på sig samtidigt som den äldre också behöver dig. Jag hade (och har fortfarande) dåligt samvete att den “stora” inte fick all den uppmärksamhet han var van vid och att den lille inte fick lika mycket uppmärksamhet som den store i samma ålder. Efter tre månader så kändes det lättare för varje dag!
    Så här; rent egoistiskt så hade jag velat spendera en och en tid med var och en av dem hela tiden och riktigt suga upp allt roligt. MEN jag tänker att den största gåvan jag någonsin kan ge dem är varandra. När jag ser dem skoja och få varandra att skratta så de kiknar så inser jag att jag aldrig kunnat ge dem det själv. Förhoppningsvis kommer de växa upp som nära vänner och det är faktiskt väldigt härligt att vara en familj på 4.
    Förbered dig på att det kommer vara jobbigt ibörjan, särskilt med alla känslor och att försöka få tid med dem var för sig. Det kommer gå jättebra!!

  4. Hej Linnéa! Angående familjen som hade ett lugnt barn och som nu fått ett till. Kanske är det just det som var “problemet”, att storasyskonet är så lugnt, så småsyskonet märks så himla mycket. Deras välordnade värld runt det första barnet störs av det nya barnet, liksom? Spädbarn är ju krävande på ett annat sätt en en tvååring, kan jag tänka mig. Kanske är det därför det är så tufft för dem? Jag har ingen aning utan jag spekulerar bara!

    Du ska veta vad spännande vi tycker det är det här att du ska få ett barn till. Jag gör det i alla fall. Jag måste gå in här varje dag för att se om det hänt något än. Om Ninjabebisen tittat ut eller ej… Spännande!

    Jag önskar dig ett stort lycka till på förlossningen! Hoppas att du får snusa på bebisen på en gång och att allt går bra i övrigt.

    KRAM!

    • Jag tror du har rätt, de var så vana med “det perfekta barnet” att det blev kris när de fick ett vanligt, aktivt barn. Kram!

  5. Det kommer gå bra, Linnea! Den familjen hade nog en jobbig dag. Jag brukar säga att det beror helt på vilken dag du frågar mig, om du frågar mig hur det är att ha två små barn. Vissa dagar säger jag att det är så mysigt och inte alls speciellt svårt, och andra dagar är jag…mindre positivt?
    WK är ju dessutom pottränad, kan kommunicera etc…
    Det svåraste för oss har varit att Oscar inte har kunnat kommunicera. Helt klart. Att få reda på att han har autism har varit vårat absolut svåraste i hela småbarnslivet. Nu när han har börjat prata lite så är ALLT mkt lättare. Oscar var ju också bara 19 månader när Ollie föddes. Så liten. Jag tänker på Ollie fortfarande som en bebis och han är nu 7 månader äldre än var Oscar var när han blev storebror!

    Man vänjer sig med det mesta, men det kanske kommer kännas svårt den första tiden och som om du inte räcker till. Det är lite klurigt att vänja sig att helt plötsligt vara behövd av två små. Jag kände mig otroligt otillräcklig i början, Oscar gick ju inte på dagis heller så jag hade båda barnen hemma på heltid det första halvåret. Om jag skulle göra ngt annorlunda nu skulle nog vara att ta lite mer hjälp, det hade nog varit bra för oss alla. Oscar är fortfarande väldigt känslig och behöver alltid mkt mer av mig än vad Ollie gör. Ollie har nog blivit oerhört självständig och ‘tuff’ pga att han från början fått klara sig själv på ett helt annat sätt.

    Kram! Kommer gå finfint. Man klarar så mkt mer än vad man tror. Dessutom tycker jag att det är oerhört mysigt också när man har en liten bebis att bära på 🙂

    • ugh.. han VAR pottränad tills två veckor sedan.. när dagis började så gick det inte längre. TIllbaka på ruta ett!

  6. Anna i Bay Area Reply

    Tänk på att om den andra familjens minsting redan är tio månader och deras första barn bara är lite äldre än WK så hade de ju MYCKET tätare mellan barnen än ni kommer ha, så de har kanske haft det mycket jobbigare än ni kommer få i och med att deras första väl bara var lite över ett år gammalt när syskonet kom. Vi får hålla tummarna att tvåan sover bättre, pepp pepp!!

  7. Med största sannolikhet så var det sömnbristen som talade i den där familjen ni träffade på. Sömnbristen är elak.
    Jag brukar säga att det absolut bästa som vi någonsin har gjort är att få barn nr 2, och tätt dessutom (19 månader mellan) det näst bästa att få barn nr 1. Inte för att vi älskar barn1 mindre, utan helt enkelt för att barnen är varandras bästa vänner, de leker alltid ihop här hemma (och slåss så att hårtussarna ryker mellan varven). De är inte lika beroende av oss föräldrar för underhållning, de underhåller varandra.
    Det har inte varit en dans på rosor hela tiden, första tiden med två blöjbarn som inte sov natten igenom nån av dom var jobbig, men det är en så kort tid på det stora hela (även om det känns som årtusenden just när man är mitt i det), men ju äldre barnen blev desto lättare blev det och det fortsätter att bli lättare för varje dag.
    Det kommer att bli bra med er nya lilla familjemedlem, även om det känns svårt i början. Och glöm inte att aldrig lyssna på sömnbristen, den är elak och ljuger friskt.

  8. Ååh vilka fina bilder! Samtidigt tänker jag tillbaka på I:s förlossning. Jag, min mamma, två olika undersköterskor och barnmorskor (skiftbyte under förlossningen) och senare en massa människor för att dra ut I med sugklocka.

    Jag hög på lustgas, jag som knappt vet vad jag sa till slut, jag som lyckades dra ut kanylen från handen och droppade blod över hela golvet längs sängen, som till slut sa återupprepade gånger “jag skiter i vilket, bara skär ut det”. Då tänker jag att det varit sådär att ha haft en främmande människa i rummet som fotograferade allt, hur fina bilderna än blivit :).

    Och bilden på WK – superfin!

    • Hahah, ja men eller hur! Och man är svullen, trött, grinig, hormonell, inte riktigt läge att ha en kamera i närheten.

  9. Tänk på fjunet på huvudet, det lenaste fjunet. På den där blicken som är helt skelögd i början och alldeles mörk. På hur kinden luktar efter att dom ätit. Tänk på hur hjärtat fullständigt exploderar av känslor. Tänk på ljuden dom gör, ljuden!
    Tänk på hur dom rullar ihop sig som små bollar när man lyfter upp dom och hur det är att ha en sovande bebis på bröstet.
    Hon hade nog en dålig dag mamman, eller en dålig vecka. Dom kommer ju, men så går dom över också.

  10. Äsch, barn ör olika! Ni får finna ut hur nästa blir, jag tänker att det alltid blir bättre och lättare! De underhåller varann, ni är rutinerade (!) och olika barn har olika svårigheter. Tur är det, skulle vara tråkigt och förutsägbart annars. Lycka till nu:)

  11. Så trist att möta människor som inte har något positivt att komma med, som nämnt ovan! Ni kommer klara av bebis numero 2 galant, upp och nergångar har vi alla. Heja er!
    Jättefin ny header, stilren och snygg.

  12. Hallå mitt kära barnbarn. Du tar minst lika bra bilder som den fotografen du nämner. Allt kommer att gå bra. Hälsningar från Elin som väntar till den 14 mars Kram

  13. Mycket fin header! Och sista bilden på WK – ojojoj. (Om antal barn kan jag inget mer än att mina systrar tycker det blir enklare för varje. De har tre och fyra stycken).

  14. Men barn nr 2 är ju en “motreaktion” på barn nr 1! (Egensnickrad teori) Jobbigt för dem ni mötte, gött för er ur en röjsynpunkt!

    • Kanske ibland 🙂 Jag har två barn som verkar stöpta i samma form, otroligt hur lika till både utseende och personlighet (so far). Fast tvåan sover lite bättre. Men den familjen har ju ännu tätare mellan barnen och varje månad gör skillnad, helt klart. Det kommer gå braaa!! Även om det säkert blir tufft ibland kommer det vara mestadels fantastiskt, så det så!

Write A Comment