Jag pratade med min kära mor i morse och hon sa något jag funderat på hela dagen.. att kvinnor blir mammor ifrån att de blir gravida, och män ofta inte blir pappor förens de ser barnet. Jag tror kanske inte att det är så enkelt.. men jag tror att det ligger en poäng i det. On another, men kanske lite lika, note – minns hur det var när mamma och pappa skildes. Det var som mamma sörjde skilsmässan innan de flyttade isär, och pappa fattade inte ens att de skulle skiljas förens de flyttade isär. Är det så att killar bara är tröga?

12 Comments

  1. Emma johansson Reply

    Känner igen mig! Har aldrig själv varit preggo men upplever att mina vänners snubbar inte alls har förståelse för hur dem mår förens de verkligen är höggravida alternativt fått barn.
    Gällande separationen så känner jag absolut igen mig, jag har alltid gått och bearbetat en lång tid innan jag valt att lämna. Medan killen stått som ett frågetecken oftast trots att förhållandet varit uppenbart dåligt och man pratat om det!

  2. Jag är känslomässigt mycket trögare än min man. Det kanske handlar lite om ärlighet också; hur ärlig man är med sina känslor? Vi processar helt klart på olika sätt.

    • P.S. Fast jag vet inte om jag tror olikheterna i hur vi processar har med man/kvinna att göra.

    • Haha, jag gillar “trögare”! Och nej, jag vet inte om det är typsikt kvinnligt vs manligt heller..

  3. Jag tror också det är en del skillnad mellan hur män och kvinnor hanterar saker som sker i livet. Däremot så tror jag att det är inlärt, för att om t.ex en liten flicka ramlar och slår sig och börjar gråta på lekplatsen så är de flestas reaktion att trösta, och tycka synd om henne och liksom “blåsa upp” hur ont det gör. Däremot om en liten pojke genomgår samma sak så tror jag folks reaktion är mera att han ska härda sig och typ mer “Såja, det går över”. Det tror jag påverkar hur man som vuxen hanterar tex en skilsmässa, då man kanske inte tar sig tid eller är bekant med hur man ska hantera vissa känslor innan de liksom står där i dörren!

  4. Ok mina erfarenheter: Första barnet fick vi verkligen t i l l s a m m a n s. Andra och tredje gången tyckte han mer: Nu är du preggo igen, nu vet du ju hur det här funkar, han förstod inte riktigt att jag gick igenom allt en gång till. Jag hade lätta graviditeter ska tilläggas och utstrålade väl inte direkt att jag behövde någon hjälp, jag bar tunga kassar, kånkade barn, åkte till Bygg-Max och sågade plank etc etc. Han följde inte med på något MVC-besök och stannade inte heller på BB efteråt, utan ba: hej hej vi ses hemma. Haha låter ju helt galet faktiskt.

    Det är läskigt att få sitt första barn, det är läskigt att få ett barn till! Och man hanterar det olika.

  5. Intressanta tankar om kvinnor och män alltså. Tror generellt kvinnor är bättre på att bearbeta saker men har inga bevis för det på något sätt.

  6. Jag tycker nog inte man blir förälder (mamma eller pappa) förrän barnet är fött. Jag var i alla fall ingen mamma innan min första föddes… hade helt ärligt ingen aning om att andra kvinnor kände sig som mammor redan som gravida.
    Man lär sig något nytt varje dag. 🙂

    • Känner igen mig, eller jag tror att jag och KC var på lite mer samma planhalva för WK och denna gång är jag ljusår före

  7. Tror att om det är så att det är kvinna som vill skiljas så har hon mått dåligt och förberett sig innan hon talar ut om att hon vill skiljas och på så sätt bearbetat de känslorna och på sätt kan hon gå vidare när skilsmässan är ett faktum. Det är vad jag tror iaf 😀

Write A Comment