Vad kul att jag inte var ensam i skogen! Här kommer en drös frågor, som redan fått så himla bra svar bland de första kommentarerna, men sitter ni inne på något supertips så lämna mer kommentarer.

Johanna undrar: Jag undrar hur man får sin 7-månaders bebis att sluta vilja amma på natten?
Han äter mat och gröt på dagen och gröt som sista mål innan läggning. Han vaknar dock och vill amma några gånger på natten.. han gillar inte välling… Hjälp mig!

Maria undrar: Jag skulle behöva praktiska tips om hur man lägger en vild tvååring samtidigt som ens tvåmånaders bebis har sina skriktimmar under kvällen. Vid enstaka tillfällen är jag själv hemma och behöver få min dotter i säng och samtidigt vagga bebisen, och det gör ju att jag varken kan mysa med henne, ligga bredvid henne eller bära tillbaka henne till sängen när hon springer iväg. Jag FATTAR verkligen inte hur folk gör.

Jenny undrar “Jag undrar hur jag får en femåring att börja kissa och bajsa på toaletten. Han är vääääldigt känslig och går bara på toa på förskolan, har aldrig aldrig gjort det hemma. Vi har testat allt. Själv säger han att han tänker börja när han är vuxen”

Anna Lena undrar: Min pojkvän är fransman och har en son från ett tidigare förhållande som bara är 2 år. Jag vill prata svenska med mitt/mina framtida barn, men då är jag rädd att hans son kommer att känna sig utanför, då han bara har lärt sig franska. Sen så är det ju lite känsligt att börja prata svenska med honom då han bor mestadels hos sin mamma och jag vill heller inte att han ska börja prata svenska hemma hos henne så att hon inte förstår. (Separationen mellan min pojkvän och henne gick heller inte så bra, hon är sårad då det var han som lämnade henne och de är mitt i en vårdnadstvist av sonen etc…) Hur ska man göra så att han inte känner sig utanför när jag någon gång i framtiden kommer prata svenska med mina barn?

Så! tycker det ska bli urspännande att läsa era svar! Jag försökte göra ett foto i timmen idag men insåg att jag gör tydligen inget annat än att umgås med min son så det blev bara en himla massa foton på honom. Maybe inte så roligt..

14 Comments

  1. Till Johanna: Jag har precis slutat nattamma min 9 månaders son, som sedan födseln ratat att äta ur flaska. Jag fick till mig att barn i den åldern som äter vanlig mat och följer sin kurva, inte behöver äta på natten. Jag började stegvis att amma mindre och mindre på natten. Låt oss säga att jag ammade 20 minuter dag 1, sen ammade jag 18 minuter dag två, 16 minuter dag tre osv. Funkade bra för både bebis och dra ner på mjölkproduktionen. Vilken takt man tar det i beror såklart på vad ditt barn tycker är OK och hur länge ni brukar amma från början. När jag avbröt amningen blev min son sällan ledsen, han var egentligen inte hungrig, utan mer sugen på mys och närhet. Han åt väl i princip i sömnen också (liggammade). Om han blev ledsen vaggade jag honom och lade sedan ner honom i sängen igen. När vi närmade oss noll minuter slutade jag bara amma. Då hade det kanske gått runt 14 dagar. Sonen hade två nätter han vaknade och ville amma, men då räckte det med att ta upp och vagga honom. Vet inte alls om det här funkar för alla, men för oss gick det toppen. Önskar er lycka till 🙂 Heja!

  2. Maria: Vandra runt med bebis i sele samtidigt som 2-åringen lyssnar på sagor på Spotify (Alfons, Astrid Lindgren osv finns!). Kanske ligger hon still om det pågår en saga.
    Jag fattar inte hur folk gör heller. Tog nog sju månader innan jag behövde lägga två själv. Kämpa!

  3. Anna-Lena:
    Jag tycker att de beskriver fler problem i din fråga. Angående att prata svenska med dina barn: gör det!! Det handlar om DIG och DINA barn. Ditt kulturarv och kanske förmågan att kommunicera med äldre släktingar och ett andra språk är bra på alla sätt och vis.

    Angående sonen för förr. Bor han hos er bara ibland så kommer ni prata franska med honom. Det går på automatik. Barnen kommer lära sig att storebror/syster pratar franska och prata franska med hen.

    Angående exet det är tråkigt med konflikt fyllda separationer men samtidigt fint att du är hänsynsfull mot henne. Sonen från förr kommer inte prata franska med sin mamma, han vet att hon inte förstår. Kanske gör han det för att jävlad men det kan inte hindra dig från att fostra dina barn så som du vill.

  4. Anna Lena: Jag tänker att det är en gåva att få flera språk med sig från barndomen. Tvärtemot vad många tror, så innebär flerspråkighet en starkare språkförmåga. Att man vänjer sig vid att byta språk leder till att man får ett metaspråkkigt perspektiv som bl.a. är gynnsamt vid läs- och skrivsvårigheter och när man ska lära sig ytterligare språk. De det finns också studier som visar att arbetsminne och empatisk förmåga ökar vid flerspråkighet. Med det sagt, så förespråkar jag att du börjar prata svenska med barnet redan nu! Din partner och hans ex kan fortsätta prata svenska. De allra, allra flesta jan utan problem växla språk utifrån vem de pratar med. Om barnet möter franska i samtal med sin pappa, sin mamma och kanske även i övriga sammanhang, kommer dosen franska bli mycket högre än dosen svenska ändå, så risken att svenskan ska konkurrera ut franskan är i princip obefintlig. OM han, mot förmodan, skulle börja prata svenska med sin mamma märker han troligtvis omgående att hon inte förstår och att han inte når fram och eftersom drivkraften i kommunikation är att göra sig förstådd/förstå andra, kommer han att prova mer effektiva vägar istället (dvs franska).

    Johanna: Inte riktigt svar på din fråga, Amningshjälpens slutna grupp på Facebook är grymt bra!

    Maria: Ammar du? Blir bebisen lugn av det? Skulle det i så fall funka att liggamma i samma säng som storbarnet, så att du samtidigt kan klappa på lite på hen? Eller, om det är skönare för dig, palla upp med kuddar sp att du kan sitta tillbakalutad och amma,, samtidigt som du läser saga, ger fysisk närhet till stora osv. OBS att jag bara har ett barn, så jag spekulerar bara. Bärsele/bärsjal är ju också grymt, men då är det ju svårt att ligga ned…

  5. Svar till Jenny: Kolla upp boken man kan köpa på blojfri.se Så SJUKT bra! Rekommenderad träningsålder är 18-24 månader men den funkar även för äldre barn. Mitt barn är 2,5 och vi har precis slutat helt med blöja med hjälp av boken. Gick på några dagar. Blir nog inte samma med femåring men ni kanske ändå kan få lite konkreta tips där? Lycka till!

  6. Svar till Jenny: Jag blir nyfiken över några saker. Kan han alltså hålla sig från att både kissa & bajsa hemma? Det låter ju nästan omöjligt. En hel helg tex? Eller en semester? Hur går det då? Finns det positiva händelser där han faktiskt trots allt gick på toa, och vad kan ha utlöst det (förutom extremt behov av det)? Hur reagerade ni runtom på det? Osv. Man kan lägga pussel på så vis för att hitta “framgångsfaktorer”. Jag tänker också att han är stor nog att kunna prata om det här med varför. Vad är det som gör att det är ok på förskolan att gå på toa? Kan ni få vägledning av hans egna ord om detta?
    Ett annat sätt är att helt släppa taget om ämnet (jag förstår att det är hemskt svårt dock). Att ni vuxna är väldigt ointresserade av hans eventuella förehavande på toaletten. Att det helt enkelt är ett icke-samtalsämne. Ibland kan det vara skönt för alla (och kanske speciellt för den berörda personen..) att få vila från frågor och kontrollerande runt detta. Ibland kan det vara hjälpsamt att släppa taget om det, för att låta barnet själv få ta initiativ. Jag vet dock eg för lite för att råda, men det är lite tankar från mig.
    Lycka till!

    • Tack till både Tina och Erika. Det är så fint när främlingar vill hjälpa till.

      Lite mer bakgrund:

      Han har varit utan blöja sedan han var runt två och ett halvt. Han har alltid kissat i trädgården och bajsat i blöja. Han säger alltså till när han är bajsnödig och är utan blöja all tid utom då. Eventuellt har han kissat på potta eller toalett vid få, få tillfällen där i början, jag minns faktiskt inte.

      Han är extremt försiktig och känslig. Är rädd för nästan allt och vill inte prova nya saker.

      Vi har testat toaring, potta, schema, belöning, inte ha blöjor hemma (då fick han förstoppning och bajsade på sig), inte säga något alls. Allt detta under tre års tid så det var inte under en kort period av tvingande. Från sommaren till julen 2016 sa vi att vi lämnade till honom att bestämma när det var dags men inget hände.

      Jag skulle inte bry mig ett jota om det inte var för att det förstör för hans lillebror. Vi kan till exempel vara i simhallen och ska börja bada men så blir han kissnödig och alla måste packa ihop så att han kan få åka hem och kissa.

      Vi får inga svar när vi pratar med honom (om vad som är läskigt osv). Det verkar som om det är något han fått för sig, han har vissa tvångstankar, tänker att det kan vara en sån.

      • Jag vet ju att du tänker att han är hsp, Jenny. Utifrån det så tänker jag lite som såhär: det kommer säkert inte funka med nån av de vanliga “metoderna” (och det har du ju redan testat förstår jag). På nåt sätt måste det här komma från honom själv och han måste bestämma sig utan påtryckningar. Det går ju att vänta ut det… men det kan ju ta år (eller kanske inte) och det känns kanske sådär när det går ut över hela familjen. Kan du hitta någonting i hans vardag som skulle kunna få det att “lösa sig av sig själv”? Alltså som skulle få honom att själv tycka att det vore en bra idé att lära sig, för det är uppenbarligen något han måste ta itu med och övervinna sig själv i. Jag vet inte riktigt vad det skulle kunna vara… Att sova över hos någon som han vill sova hos men där han känner en outtalad press att gå på toaletten och inte kissa i deras trädgård? Att göra nån återkommande aktivitet tillsammans med andra barn där han förr eller senare behöver använda en toalett? (Ungefär som förskolan fått honom att göra det där). Nåt som får honom själv att tänka att “detta måste jag lära mig!”, som är tillräckligt viktigt för honom för att han ska VILJA övervinna sig själv. Åh, låter det som att jag bara svamlar?! Jag tror jag förstår känslan hos honom, även om jag inte haft de där problemen.

      • Hej Jenny
        Det låter som om ni har provat många saker och att det har stora konsekvenser för er familj. Han ska antagligen börja i skolen innanför snar framtid. Jag är psykolog och arbetar med barn i förskole-och skolåldern. På min arbetsplats har vi en process där vi avgör om vi ska ta fall in eller inte. Om jag hade fått höra om din son, hade jag tagit mig an fallet. Med andra ord vill jag råda dig att söka proffesionel hjälp. Din son har fastnat i ett beteende som han inte själv kan ta sig ur, samtidigt som han börjar bli gammal nog till att förstå att de flesta andra barn på hans ålder inte har dessa problem och detta kan göra det ännu svårare för honom. Om han var 2-3 år, skulle jag inte vara så orolig för i den åldern har många barn beteende som de envis håller fast i, tills de helt plötsligt släpper det. Men när han är fem år så är det en annan slags problemställning. Jag vill verkligen frånråda dig från att följa Annas råd, om att vänta ut det. Din son uppvisar ett beteende som visar att han behöver hjälp från vuxna, på det ena eller andra sättet. Du får gärna kontakta mig om du har frågor til det jag skriver. Kanske kan Linnea förmedla kontakten.

        • Jag menade förstås att det var en dålig idé att vänta ut det… men det var kanske lite otydligt. Men det var en bra idé att söka professionell hjälp 🙂

  7. @Anna-Lena, jag tycker inte att du ska oroa dig! Du – och dina framtida barn – kommer väl också att prata franska? Så då kan ni alltid kommunicera på franska med honom och på svenska med varandra. Hemma hos oss varvar vi konstant franska, svenska, engelska och finska – men ingen behärskar alla fyra språk. Jag och min nya man pratar franska, min ex-man och vår gemensamma son pratar finska, sonen och jag pratar svenska – och annars är det engelska som gäller. Det är verkligen inga problem! Jag ser det enbart som en fördel med alla våra språk!

    • Anna-Lena i Frankrike Reply

      Åh vad skönt att höra 🙂 Har varit lite orolig för att han ska känna sig utanför om det nu blir så att jag inte lär honom svenska. Kanske kommer han att snappa upp lite ändå? 🙂 Och själklart så kommer ev. framtida barn att prata franska då vi kommer att bo här i Frankrike.
      Sen är det ju aldrig fel att lära sig ett språk..precis som du säger!
      Tack för svar!

Write A Comment