Ny kategori! Tack för alla kommentarer, det är så fint att läsa vad ni gjort som lyckas, och inte alltid lyckats. Jag tänker att man ska ju uppfostra barn i grupp, inte ensam och velig.

Det är så sant att “It takes a village to raise a child” och ni är min village. Jag minns speciellt en drös kommentarer när WK var nyfödd och amningen var svår och ni berättade för mig om att bröstmjölken i början är annorlunda mot mjölken i slutet (vattning mjölk i början och fetast i slutet av varje amning) och att det var därför han var så missnöjd och hade uront i magen. Tack! Det problemet löste ju sig DIREKT när jag visste vad som hände!

Är det så att någon annan sitter där ute i skogen utan en village och känner att de vill ha råd och tips from the world wide web, skicka din fråga så lägger jag ut den här så hjälps vi åt!

screen-shot-2015-08-13-at-20-41-02

screen-shot-2017-01-05-at-10-03-22

26 Comments

  1. Älskar den här kategorin! Kommer följa slaviskt! Så himla bra du är Linnea ❤️

  2. Jag undrar jag bäst bemöter mitt barn då han avvisar mig. Vår son är snart tre och har i ca ett års tid då och då “avvisat” mig. Det händer oftast då jag kommer hem och han är hemma med sin pappa, då säger han att “nej, mamma får inte vara hemma”, “bort, mamma”. Någon gång har han sagt att han inte tycker om mig. Om jag är själv hemma med honom är det inga problem, och det är som sagt var oftast om jag kommer hem då han är hemma med pappa som han säger dessa saker. Min egensnickrade analys är att han testar mig, eftersom han (förhoppningsvis) känner sig väldigt trygg med mig. Dock vet jag inte riktigt vad jag ska säga då han beter sig så. Jag brukar säga att “jag får också vara hemma” och om han säger att han inte tycker om mig har jag sagt att jag tycker om honom i alla fall, men att jag blir ledsen så han säger då. Jag vill ge honom någon reaktion, men inte för mycket. Är det någon klok person som har koll på varför barn gör så här och hur man ska bete sig mot dem då?

  3. Jag undrar hur jag får en femåring att börja kissa och bajsa på toaletten. Han är vääääldigt känslig och går bara på toa på förskolan, har aldrig aldrig gjort det hemma. Vi har testat allt. Själv säger han att han tänker blrja när han är vuxen.

    • Kanske kan ni få tips från förskolan hur de gjort där?

      Eller börja med hans bror?

      • Jag menar alltså att om ni börjar introducera lillbrorsan till toan så kanske storebror också vill vara stor och duktig (typ) och visa att han också kan? Det är ju ändå bra att det funkar på förskolan… Vad skulle hända om ni slutar med blöja bara? Har ni pratat med BVC?

        Hoppas det löser sig! Lycka till! 🙂

        • Hans bror går redan på toan men det hjälper inte.

          På förskolan går han nog för att han måste, ibland håller han sig och håller på att kissa på sig när vi kommer hem.

          Slutar vi med blöja så håller han sig och blir förstoppad.

          Och BVC är kontaktad, vi ska eventuellt testa att höra av oss igen.

          Som sagt, vi har testat allt.

          • Det låter jobbigt. Hoppas att BVC kan hjälpa er på något sätt, eller att någon annan mamma/person, med mer erfarenhet än mig kan skriva något tips till dig här! 🙂

            Förr eller senare lär det ju lösa sig, tror jag. Men jag förstår att det är svinjobbigt nu.

    • Med vår dotter som från början var rädd för att gå på toalett och potta och bara ville bajsa i blöja gjorde vi så här – ta till dig om det är något av det vi gjorde som du tror skulle fungera för er, strunta annars i det, är ju inget facit men det funkade för oss:
      Vi märkte att hon var redo att sluta med blöja egentligen när hon sa till både innan och efter att hon kissat och bajsat i blöja. Så i somras tog vi av blöjorna helt från en dag till en annan (vi följde boken “oh crap…”) och lät henne vara bar på underkroppen, vi hade pratat om det innan och hon ville själv sluta med blöja, bara det att hon inte vågade toalett/potta. Första dagen kissade hon utomhus, vägrade potta och toalett. Sedan hittade vi en gammal liten potta från när min man var liten som hon kunde tänka sig att kissa i (vägrade ff vår babybjörnpotta, tror hon tyckte den var för stor…) och hon blev torr ganska snabbt vad gällde kiss. Hon vägrade dock bajsa och blev förstoppad. Var nära att börja med blöja vid bajs då men pga släkting vars barn ff behövde blöja för att bajsa vid 9 år ville vi helst inte göra det. Vi visste ju också det var rädsla som gjorde att hon inte ville bajsa och inte att hon inte var redo att sluta med blöja. I samråd med barnläkare gjorde vi då det okonventionella att ge henne laxerande Movicol jr… det släppte förstoppningen och efter ett tag vågade hon gå på pottan. Vi slutade med laxerande när hon börjat bajsa varje dag i ngn vecka, förstoppningen kom inte tillbaka. På eget initiativ började hon sen också gå på toaletten och nu ett halvår senare funkar allt faktiskt problemfritt, trodde jag inte innan! Hade först dåligt samvete att vi gav henne läkemedel för att kunna sluta med blöja men i efterhand tänker jag faktiskt som barnläkaren sa till oss: movicol gjorde bajset mjukt och gjorde det mindre obehagligt att få ut det och vi hjälpte henne faktiskt överkomma en rädsla. Hon är själv så stolt att hon lyckats sluta med blöja och det gör att jag i efterhand tycker det var värt det ändå.

    • Hade precis samma med mitt första barn, hon var livrädd för toan. Man fick ta på en blöja som hon kissade i, sen tog man bort den.

      När hon var fyra och ett halvt sa vi: Okej bestäm själv en dag när du ska börja gå på toa. Hon valde själv: nästa torsdag! Den dagen kom och hon höll på att sprängas av kissnödighet och då gick hon på toa bara. Det funkade. Typ. Vi hade provat ALLT innan. ALLT!

      När de är så stora funkar inte att lura och locka tycker jag, utan mer att resonera med respekt som till en vuxen. Jag ville ju att hon skulle ha bra minnen av detta och inget tvång etc. En femåring vet att hen är ganska ensam om det här och man måste vara respektfull.

  4. Jag skulle behöva praktiska tips om hur man lägger en vild tvååring samtidigt som ens tvåmånaders bebis har sina skriktimmar under kvällen. Vid enstaka tillfällen är jag själv hemma och behöver få min dotter i säng och samtidigt vagga bebisen, och det gör ju att jag varken kan mysa med henne, ligga bredvid henne eller bära tillbaka henne till sängen när hon springer iväg. Jag FATTAR verkligen inte hur folk gör.

    • Samma här, har en tvååring & en bebis! Har bebisen i bärsjal & sitter/halvligger bredvid 2 åringen i vår dubbelsäng där vi alla sover, när hon ska nattas, det funkar! Hade inte överlevt första tiden utan bärsjal!

    • Jag har tre barn som är fem, två och tio månader. När jag är ensam brukar jag gå in i deras sovrum (de två äldsta samsover) och läsa bok med alla (nej, alla ligger verkligen inte stilla men så får det fan vara). Sen släcker jag alla lampor, låser dörren och nynnar samtidigt som femåringen ligger i sängen, tvååringen springer runt och bebisen är i sele. Till slut tröttnar tvååringen och lägger sig ner.

      Det får ta tid de gånger jag är ensam.

    • Åh jag vet, jobbigt. Börja helt enkelt köra enligt den rutin som ni vill ha i framtiden. Man “måste” kunna lägga båda själv, blir ju olidligt annars typ, att båda blir låsta hela kvällen om man är två föräldrar.

      Har tre barn, har alltid lagt alla själv och har alltid gjort såhär:

      Sitter i storas säng, läser saga/pratar med/sjunger för stora, ammar den lilla samtidigt.

      Lilla somnar, läser vidare för stora. Stora somnar. Lägger lilla bredvid stora.

      Låter kanske fridfullt men en av de minsta hade kolik så det var en hel del stök. Men syskonet får helt enkelt vänja sig vid skrik, that’s life! 🙂

      HÅLL UT!!! nu är dom tweenies och superjobbiga på andra sätt 🙂

  5. Anna-Lena i Frankrike Reply

    Bra kategori!
    Jag är inte mamma ännu, men kanske ska vi börja försöka bli gravida i år.
    Min fråga;
    Min pojkvän är fransman och har en son från ett tidigare förhållande som bara är 2 år.
    Jag vill prata svenska med mitt/mina framtida barn, men då är jag rädd att hans son kommer att känna sig utanför, då han bara har lärt sig franska.
    Sen så är det ju lite känsligt att börja prata svenska med honom då han bor mestadels hos sin mamma och jag vill heller inte att han ska börja prata svenska hemma hos henne så att hon inte förstår.
    (separationen mellan min pojkvän och henne gick heller inte så bra, hon är sårad då det var han som lämnade henne och de är mitt i en vårdnadstvist av sonen etc…)
    Hur ska man göra så att han inte känner sig utanför när jag någon gång i framtiden kommer prata svenska med mina barn?

    • Börja prata svenska med honom nu! Kanske samtidigt som du försöker lära din pojkvän svenska? För jag tror att det är lättare att lära era framtida barn svenska om både du och din man förstår språket. Din pojkväns son är ännu så liten att han inte kommer att störas av att du pratar svenska utan antagligen bara suga åt sig. Samtidigt tror jag att han ganska lätt kommer att fatta att det bara är dig han kan prata svenska med, och inte sin mamma, eftersom hon inte kommer att förstå honom när/om han försöker. Lycka till!

      • Anna-Lena i Frankrike Reply

        Tack! Ja, visst vill jag lära honom svenska, men är rädd för att hans mamma tar det på fel sätt. Som att jag försöker lära honom något som inte hon kommer att förstå. Men vi får se, han kommer nog som ni (du och ML) säger, inte ha några problem att skilja på vem han kan prata vilket språk med. 🙂

    • Barn har inga svårigheter att lära sig språk och förstår väldigt lätt vilket språk man talar med vem. Lär både din sambo och hans son svenska, det blir ett roligt och berikande projekt för er alla. Och du kan läsa alla dessa fantastiska svenska barnböcker för sonen! Han kommer att tala franska med sin mamma och svenska med dig och eventuella syskon – hur lätt som helst! Dessutom har det visat sig att språk är fantastiskt bra för hjärnans utveckling. Mina söner är uppvuxna med 3 språk och har haft mycket nytta (och kul!) med sina språkkunskaper.
      Lycka till!

      • Anna-Lena i Frankrike Reply

        Ja det är ju aldrig fel att kunna flera språk! 🙂 Vi får se, jag ska prata med min pojkvän för att se vad han tycker, han kommer nog att tycka likadant.
        Tack för svar! 🙂

  6. Superbra kategori ju!
    Jag undrar hur man får sin 7-månaders bebis att sluta vilja amma på natten?
    Han äter mat och gröt på dagen och gröt som sista mål innan läggning. Han vaknar dock och vill amma några gånger på natten.. han gillar inte välling… Hjälp mig!

    • Hej! Min dotter åt som mest på mig när hon var ungefär så gammal. Jag höll på att bli galen av sömnbrist. Men vi tio månader slutade hon helt att äta på natten, eftersom hon åt så bra på dagen och efter att jag varit borta en natt. Det kanske är bra att vänta in att han äter riktigt bra på dagen och om han inte slutar då ta några nätter när du helt enkelt inte finns tillgänglig. Kanske vill han bara ha närhet på natten och om han då får det av någon annan, utan att äta, så kanske han glömmer av ätningen.

      • Tack! Skönt att höra att det är andra som upplevt samma. Förhoppningsvis är det övergående då! Kanske ska vänta ut det några månader, han äter redan lite mindre på nätterna än för några veckor sen. (Peppar, peppar) 🙂

    • Barn har inga svårigheter att lära sig språk och förstår väldigt lätt vilket språk man talar med vem. Lär både din sambo och hans son svenska, det blir ett roligt och berikande projekt för er alla. Och du kan läsa alla dessa fantastiska svenska barnböcker för sonen! Han kommer att tala franska med sin mamma och svenska med dig och eventuella syskon – hur lätt som helst! Dessutom har det visat sig att språk är fantastiskt bra för hjärnans utveckling. Mina söner är uppvuxna med 3 språk och har haft mycket nytta (och kul!) med sina språkkunskaper.
      Lycka till!

  7. Vilken fin idé! Härligt att det inte alltid måste vara så mycket prestige i föräldraskap!

Write A Comment