Walle-Kalle. Nu har du varit med oss i 4 veckor och det är de fyra snabbaste veckorna av mitt liv. Inte så konstigt, jag har blivit varnad av många att denna tid skulle gå snabbt.

Jag tycker du är så otroligt vacker. Det måste jag vara programmerad att tycka men jag tänker att det kan inte bara vara för att du är min son utan för att du faktiskt är den vackraste bebisen som finns. Ibland ser du så sur ut, men för det mesta har du ett förvånat ansikte. Ofta rynkar du pannan och ser ut som en rumpnisse. Det bästa är att för varje dag som går får du mer och mer rött hår. Tänk att du föddes, med armar, revben och ögonfransar trots att jag bara åt bröd och drack varm choklad i 9 månader. Att du är komplett. Att du andas, har reflexer, hörsel och ett luktsinne. Jag är så otroligt imponerad av dig.

Vi lär känna varandra fortfarande. Jag kan inte dina skrik, och jag vet inte alltid vad det är du vill. Ofta är det att jag glömt byta din blöja. Men vi lär oss. De första dagarna skrämde du mig, samtidigt var jag oerhört imponerad av dig. Det kändes lite som om vår relation var som en idoldyrkan. Du var så häftig och skrämmande och jag blev nervös så fort jag såg dig. Det gick över till att jag gillade dig och kände mig lite lugnare i ditt sällskap och nu älskar jag dig. Jag kan riktigt sakna dig när du inte har legat i mina armar på en stund. Du har den mjukaste huden jag känt, de längsta ögonfransarna, de finaste ögonen och din haka… din haka är helt underbar! Jag kan inte riktigt greppa att du är en produkt av oss. Av min och Caseys släkt. Men jag tycker om att tänka på det. Hur du har fått min mormor och Caseys farmor att dela en genpool. Tänk att du bundit två släkter ihop på det sättet du har. Att vi alla inte längre är släkt på grund av ett giftermål utan nu på grund av att vi delar gener. Det är så fint för oss alla att tänka på. Du har givit oss alla nya titlar. Mamma, pappa, mormor, morfar, farmor och farfar. Morbror, faster och som din gammelfarmor och farfar säger: Farfarfar och farfarmor.

Som nyfödd var du plufsig och sov hela tiden. Du tittar på mig nu, håller fast blicken och stirrar. Det är stort och det känns i magen som jag hoppar ifrån ett stup varje gång. De senaste dagarna ler du allt mer och jag tror nu att det är riktiga leenden. Ibland låter det som om du skrattar. Du är som gladast på morgonen. Du ammar var tredje timme och har fortfarande lite svårt att suga dig tag när du är hungrig. Du är stark. Kan hålla upp huvudet, titta åt olika håll och mitt i allt gör du en faceplant. Det är himla gulligt när du inte orkar hålla upp huvudet längre och bara ger upp. Du gillar när man sjunger, även om man är närmare tondöv. Du gillar när man håller i dig, vilket jag faktiskt kunde göra mer. Du gillar inte att när jag byter din blöja och det förstår jag, jag gillar inte att byta dina blöjor heller så vi har det gemensamt. Det mesta har vi faktiskt gemensamt. Du gillar inte när jag sätter på dig kläder och det gör inte jag heller. Du gillar inte våtservetter och inte jag heller. Däremot gillar du att ligga i the rock and play. Du gillar att suga på din napp. Hela tiden suger du på den.. och hela tiden ramlar den ut. Det måste vara jobbigt att tycka så vansinnigt mycket om något som hela tiden försvinner. Du älskar när din pappa håller i dig och somnar direkt när han har dig på sitt bröst. Du tycker om att sova med din högra hand mot ditt öra. Du sträcker på dig i sömnen, gnyr och skakar på huvudet, så som de gör på tecknade filmer.

De första tre veckorna sov du hela tiden. Nu är du vaken på morgonen och på kvällen. Jag visste inte att spädbarn var så djuriska. Men det har du också lärt mig. Alla dina ljud! Du grymtar, snörvlar, andas högt, snarkar och skorrar. Om jag lägger dig på mitt bröst så ålar du dig upp och hamnar tillslut vid mitt huvud där det tar stopp och du börjar skrika. Tror du instinktivt letar efter bröstvårtan. Du känns ofta mer som ett djur än ett barn.. om man nu kan särskilja de två.

Jag är stolt över dig, jag myser när tanter och gubbar stannar och beundrar dig. Då känner jag att HAN ÄR MIN! MIN MIN MIN! Jag gillar att prata om dig och det känns som om mitt huvud inte kan ta in någon annan info än din nu just nu. Jag glömmer bort vänner, glömmer bort att äta och dricka. Glömmer bort allt annat för det känns trivialt. Men jag tror jag kommer minnas denna tid med lite sorg ändå, att jag inte tog tillvara på tiden tillräckligt. Att jag var för fokuserad på tvätten, disken, hundarna. Att jag inte gav dig all min tid.

Din pappa och jag har fått en annan relation sedan du gjorde oss till en familj. Förut var det vi två och nu är det vi tre. Det är stort. Din pappa älskar mig mer nu. Han sa ”I love you” till mig innan du kom. Nu säger han att han älskar mig och ”I adore you”. Tror han inte förstår att han har hjälpt till att skapa dig utan att det är jag som gjort hela jobbet. Det känns som vår kärlek har blivit ännu djupare och starkare. Det är konstigt, innan så hade jag nog sagt att älska någon är EN känsla. Att det är det maximala. Älskar man någon så kan man inte älska mer. Men jag hade fel. Jag älskade din pappa och han älskade mig, men nu avgudar vi varandra. Du tog oss till en ny nivå.

Det är samma med min kärlek till dig. Jag känner varje dag att jag älskar dig mer än vad jag gjorde igår. Att jag var otillräcklig och ointresserad igår om jag jämför med hur jag känner idag. Att om du skulle försvinna eller bli sjuk så skulle jag bli galen. Att jag aldrig skulle kunna återkomma. Att jag skulle behöva göra som i eternal sunshine of the spotless mind, bara radera allt för att kunna gå vidare. Du är det största som hänt och även om vi fortfarande lär känna varandra, inte alltid förstår varandra så känns det som vi gör det ihop.

10948754_876698052373657_2039352981_n

53 Comments

  1. Pingback: Theo 1.5 månader - Linnéa i USA

  2. Pingback: Fjunet – En återblick – Linnéa i USA

  3. Men herregud vilken fantastisk text! Det är verkligen inspirerande att ha följt dig från din jobbiga tid i Alabama till det du har nu. Det är knäppt att man kan vara så glad å en egentligen helt okänd persons vägnar!

  4. Åh vad fint skrivit! Lipar lite nu! Min dotter Olivia blir tre månader nu den 19:e, helt galet vad fort det gått & vad kär jag är i min bebis 🙂
    Läste din kommentar hos herr&frulagergren, har du skrivit om det någonstans? Är också väldigt intresserad av eko, giftfritt mm.
    Kram Sanna

  5. Linnéa! Det här var så vackert skrivet att jag blev rörd! Känner igen mig i känslorna och det känns så häftigt att jag också har en liten egen människa i mitt liv!

    Vad fint för W att läsa det här sen! Du är fantastisk!

  6. Det här var fantastiskt fint skrivet och med en otrolig inlevelse. Skulle nog vilja säga att det var en upplevelse att läsa texten, för den tog mig till ett helt annat sinnestillstånd. Tack!

    • Åh så vacker skrivet. Ligger i min säng och ammar min son som är 7 veckor. Din ord fick mig att gråta, känslorna svämmar över då du satte ord på just alla känslor man har för sitt barn. Tack❤️

  7. Så otroligt fint skrivet, jag blev alldeles tårögd av det här inlägget! Och han är så fin, er lilla Walter. KRAM!

  8. Gu’ va fint skrivet! Nu kom det allt några tårar. Längtar till den dagen då jag också får uppleva den känslan. Kram! Och grattis till Walle-Kalle. <3

  9. Haha, det stämmer ju exakt, fast Emma håller nappen på plats! Oh blöjor…. Jag tror jag ska ta med dig på studiebesök till intensivavdelning o hjälpa till att byta o tvätta en 150 kg patient…. I sängen!!! Sen kommer du tycka att detta är rena lyxen! 😉

  10. Så fint skrivet!

    Sen har jag ett litet tips, ser ut som om W älskar samma typ av napp som min lilla Tor har. Bara den nappen som fungerar, allt annat är HEMSKT. Hade samma problem med att den trillade ut, tills jag hittade den i den här formen:

    http://www.wubbanub.com/products_main.html

    Gör så stor skillnad! Tor kan själv hålla fast nappen samt styra in den i munnen igen när den faller ut. Dessutom verkar han få ytterligare tröst av att stryka över de små benen & öronen (han har lammet). Tror att du kan få tag på dem tex på BabysRus.

  11. Så himla fint skrivet, detta måste du spara åt honom i hans första bok om ni har en sån. Han MÅSTE få läsa dessa vackra ord om honom 🙂
    Jag är visserligen en rätt känslosam person, men herregud vad jag grät när jag läste detta. Tänk om alla barn (och människor) var såhär älskade – vad världen skulle vara finare då!

    Och ja han ÄR väldigt vacker! Det är inte enbart för du är programmerad att tycka det – omvärlden håller med 🙂

  12. Anna Hallen Reply

    Jag är inte en gråtig person, men jag fick tårar i ögonen och en klump i halsen när jag läste detta – jättefint skrivet, Linnéa!

  13. Så himla fint skrivet och känner igen kärleken på prick! Både till barnet, och till min partner. Fantastiskt. Känner dock inte igen att tiden gick fort eller att barnet sov 😉 Men åh så fint. Och kärleken… Just när an tror att man inte kan älska mer utan att spricka, så älskar man lite till. Och lite till. Ungefär som när man trodde att magen inte kunde växa mer 😉 Att vara förälder – det bästa som någonsin hänt!

  14. Jag har inte skrivit i din blogg förut men jag är inne då och då för att läsa om dina upplevelser.
    Men Åh, vad jag känner igen mig i dina ord! Just denna text tror jag många föräldrar kan relatera till. Du har skrivit det med hela sitt hjärta, det märks.
    Det är så lustigt egentligen hur en så liten filur, som man inte haft så länge kan ge så starka känslor för en!

    Jag kan ibland bara stanna upp, iaktta mina två (enormt stora, känns galet hur fort de växer!) pojkar ser ut, vilka vackra drag de ärvt av mig och min man. Hur de dragen på nåt magiskt sätt skapat något så vackert. Man blir fylld till bredden av kärlek. (Och det behövs ibland, speciellt med deras envisa och ibland enormt jobbiga trotsperioder som kan driva en galen, haha! )

    Du har många underbara åt framför dig! De kommer gå fort vissa gånger medan vissa perioder känns som de aldrig går över.

    Kram
    /en gammal estetklasskompis 😉

  15. Det här kan ha varit det finaste jag någonsin läst <3 jag har inte ens barn men kunde för en stund nästan förstå känslan och den verkar helt magisk . Så himla lycklig för er skull <3 vilken underbar kärleksförklaring ,trycker du ska rama in det här och hänga upp på väggen för det var den finaste text jag läst.stort grattis igen <3

    • OMG Linnea, jag blev tårögd. Vilken fantastisk kärleksförklaring till din son.. Förstår att livet kanske aldrig blir detsamma och jag hoppas också få uppleva det själv någon gång.. <3 Kram

  16. Underbara rader från hjärtat Linnea. Han är otroligt fin er son.

  17. Översätterskan Reply

    Tycker du ska ta bort “grinig” i din header nu och skriva “förälskad” eller något annat som passar den nya Linnea ; – )

  18. Vilken fin månadstext, du kan verkligen uttrycka dig och precis så är det ju. Den där stora lilla kärleken….

  19. Åh så fint skrivet! Sitter här och gråter och pussar lite extra på min lilla. Jag förundras fortfarande över att min lilla kille är komplett, att han har händer, världens sötaste kinder och att han andas och har alla små organ där inne. Och att vi har gjort honom – lika mind blowing varje gång jag tänker på det! 🙂

  20. Åh så fint skrivet! Sitter här och gråter och pussar lite extra på min lilla. Jag förundras fortfarande över att min lilla kille är komplett, att han har händer, världens sötaste kinder och att han andas och har alla små organ där inne. Och att vi har gjort honom – lika mind blowing varje gång jag tänker på det!

  21. Åh Linnéa! Så himla fint. Vilken kärlek. Det där är så fantastiskt. Och du skriver så vackert. Kram från din sämsta kommentatör.

  22. Men wääääää… Här ligger man på självaste BF, blöt i ögat och läser en så fin text. TACK för peppen inför det (den!) som komma skall. Jag glömmer liksom bort att det finns något positivt på andra sidan. All min tid går till oro, nervositet, rädsla och ångest inför förlossning och livet efter. Men om du skriver en sån här text så litar jag på att det blir bra! Gud vad jag längtar nu… 🙂 Kram!

  23. Så otroligt fint! Och det är sant den där med kärleken som växer för varje dag. Nu när Sigge snart är ett och ett halvt så är det som att det jag kände för honom när han var en månad inte ens går att jämföra, det var en liten pluttkänsla bara, trots att jag kände som du gör nu. Det är så häftigt.

  24. Jättefint skrivet. Ligger och lipar till din text i min säng som är 160 cm bred med min guldklimp till son, nu 15veckor gammal bredvid mih, min man snarkar bredvid honom och vid mina fötter ligger våra två hundar. Allt viktigt på ung. Fyra kvadrat. Känner igen mig i varenda ord du skriver.

  25. Åh håhååå, vad jag önskar att jag hade haft det sådär! Det verkar vara så underbart att vara två föräldrar som delar kärleken och respekten för varandra och sin gemensamma bebis.

  26. Fint! Förstår känslan!
    Köp en lättare napp och tes liten, ergonomisk. Använde likadan som du innan, blev inte bra för hon blev så ledsen för hon inte orkade hålla kvar den.

  27. Malin Helg Reply

    Åh Linnéa. Det här var på riktigt det finaste jag läst på länge! Man känner känslan i texten. Väd härligt att höra att livet blivit så bra 🙂

  28. Vilken underbar text precis som Marie ovan skriver träffar detta mig rätt i hjärtat. Kram

  29. Här sitter jag vid frukostbordet och börjar nästan grina. Herregud så fint!

  30. Vaknade väldigt tidigt denna torsdagsmorgon, smög in till min sexåringsrum och strök henne lätt över kinden. Ordnade mig en kopp kaffe och slog på datorn. Och hamnade här och läste din text, som nästan tog andan ur mig!
    Även om det är ditt barn du beskriver, träffade den så rätt – jag tror att vi kommer vara många som känner igen oss. I det stora att bli föräldrar, den fantastiska gåvan, men samtidigt rädslan som för evigt kommer vara en följeslagare.

    Linnea, du okända kvinna någonstans “over there” – din text var fantastisk! Tack för att du delade med dig av orden.

Write A Comment