Del 1 finns här.

Så fort vi hade sagt ja till kejsarsnittet så gick det väldigt snabbt. Vi fick lyssna på alla tänkbara scenarion, alla risker etc samt skriva under papper på att vi var medvetna om farorna. Igen, så trött som jag var hade jag kunnat signa bort mitt liv där och då för en lösning. Jag fick starkare epidural och jag började skaka i hela kroppen. Casey fick klä på sig scrubs och en sjuksyrra fick säga åt honom på skarpen att snabba på eftersom han hade svårt att sluta titta på monitorn med Baby Bos hjärtljud.

Vi rullades iväg och in på OP. Jag kommer ihåg att jag tyckte rummet såg så tråkigt ut, inte alls fancy som i alla TV shower utan mer som ett ombyggt garage. Läkarteamet presenterade sig och det var fint att få hälsa på alla och se alla i ögonen. För mig betydde det i alla fall väldigt mycket. Casey fick stränga order om att sitta ner bredvid min sida, något han lyssnade på i ca en sekund Han hängde istället över den lilla gardinen de hade framför mig så jag inte skulle se vad de gjorde, med mobiltelefonen i högsta hugg. Casey fick lova på heder och samvete att inte må dåligt eller svimma om han skulle envisa med att filma hela ingreppet och han lovade… Casey filmade hela ingreppet! Från start till slut. Jag har inte tittat, men det är fantastiskt att bara lyssna på filmen. De varnade att jag skulle känna mycket tryck, men ingen smärta och det var precis så det var. Jag kände hur de slet och drog, men inget gjorde ont. Det var uppenbart att BabyBo hade kämpat, han satt som fast i bäckenbenet och det tog en stund innan de lyckades vrida (??) ur honom. Men så fort han lyftes ut så hörde vi han skrika, det absolut häftigaste ljudet jag hört. Först där fattade jag att vi:

1. Var gravida

2. Att vi var in labor

3. Att det faktiskt var ett barn i magen

4. Att barnet var HÄR

Den känslan är helt obeskrivlig, det var som om jag tog igen allt som skett de senaste nio månaderna. Casey grät som ett barn och jag var nog mer i chock? De lyfte BabyBo över skynket och jag minns att jag var så himla imponerad över att han hade armar! Tyvärr droppade han blod rätt ner i ansiktet på mig så jag såg inget mer innan de började rensa hans lungor, tvätta honom etc. Casey försvann med BabyBo, jag låg kvar och syddes upp och var fortfarande, i chock. Rätt snabbt fick jag komma in på recovery och där väntade Casey med BabyB. Jag hade min sjuksyster med mig hela tiden och även på recovery, nu hade vi även en annan sjuksyster med oss, BabyBos sjuksyster! Ett helt litet team. Kirurgen kom och berättade att jag hade ett trångt bäcken och inte kunde eller kommer kunna föda barn the natural way. Så om BabyB får syskon kommer det ske genom planerat kejsarsnitt. Det känns skönt att veta redan nu. Jag var rätt påverkad av all medicin och pratade svenska med sjuksyrrorna och har en hel del minnesluckor. Casey sa att jag inne i OP rummet, efter att de hade visat mig BabyB hade sagt:

“Casey!! This is what we got from having sex! We could have gotten HIV or any other STD but we got him!!!”

Screen Shot 2015-01-18 at 17.39.00 Första gången BabyB träffar sin far..

Screen Shot 2015-01-18 at 17.39.10

…och sin mor

Varje gång jag vaknade till så fick BabyBo komma till mitt bröst, jag fick försöka amma, om jag sov låg han på Caseys bröst. Vi var på the recovery i två timmar och efter det tog de oss till vårt rum. Där fick vi lite lugn och ro.. jag fick äntligen vila utan att ha en massa monitorns och sjuksystrar runt omkring mig.

Jag kommer tyvärr inte ihåg något ifrån den här dagen, men Casey säger att vi mest låg och tittade på BabyB, sjuksyrror kom in var tredje timme för att ta våra vitals. Casey har berättat för mig att vi (jag), när vi såg Baby Bo tyckte han såg lite… annorlunda ut.. och kallade in TRE olika barnläkare för att rådfråga… om Baby Bo hade downs för hans ögon var så.. puffiga. Alla tre läkare försäkrade oss att det inte var fallet och alla tre sa att vi borde nog inte berätta för BabyBo att det var vårt första intryck av honom.

Den natten så sov Baby B på The Nursery och inte med oss, jag tycker det känns jobbigt idag, att vår första natt ihop.. spenderades isär eller var man säger, men jag vet att han fick mer uppmärksamhet där än vad han hade fått av mig eller Casey. Sjuksystrarna rullade in honom varannan timme så han kunde ammas och det är jag tacksam för. Men lite dåligt samvete får jag när jag tänker på att han inte var med oss där när han säkert kände att livet var rätt skrämmande. Nej usch, dålig mamma bara några timmar in.

Så.. Vi spenderade måndag kväll till torsdag morgon på sjukhuset och det var skönt. Att skrivas ut var både härligt och läskigt. Fint att få komma hem, men läskigt att komma hem med en liten varelse som var beroende av oss. Första natten sov vi inget alls. Inte bara för att vi hade en liten bebis med oss hem utan för att värmepannan la av… det var ISKALLT hemma. Det Ultimata Testet kommer den natten heta i våra memoarer.

SummaSummarum. Fy farao vad häftig upplevelse. Vad jag önskar att jag hade förstått att jag skulle föda ett barn och inte bara ligga i ett rum och ha ont. Som gravid så tänkte jag bara på smärtan, aldrig på vad som skulle ske efter.  Vad rädd jag varit i onödan! Jag är så glad för upplevelsen, för att jag har kunnat vara gravid, att jag fick KS när det inte fungerade den andra vägen och att jag hade världens bästa man vid min sida.

Nu har det gått tio dagar. Jag äter inte smärtstillande längre (tog Ipren innan). Känner mig 95% återställd men fick en påminnelse idag att det inte är smart att skotta med avskuren muskulatur (Edit:inte magmusklerna tydligen, men nagot annat?) AJ! Gick totalt upp 13 kg – 30 lbs, har 5 kvar till ursprunglig vikt och känner inte att det är något jag måste jaga efter.

Jag och BabyB har lärt oss amma.. dagtid. Nattid är det inte lika lätt.

Är SÅ glad att kunna ta långa promenader igen. Att snart kunna börja träna.

30 Comments

  1. ALLTSÅ HAN ÄR SÅ GULLIG! Gud vad spännande att läsa din förlossningsberättelse, jäklar vilken fighter du är!! Och lillkillen är så fiiiin! Blir alldeles rörd! Du skrev att amningen krånglar lite, här har du drottningen av amningsbekymmer. Fick nyligen höra att Amningshjälpen har en sluten grupp på facebook där man kan få hjälp och tips, önskar att jag hade vetat det för dom verkar väldigt kunniga. Det kanske kan vara till hjälp för dig, lycka till!! Och fortsätt visa bilder på det lilla miraklet pliiiis *smiley med hjärtanögon*

  2. Åh vad fint att få läsa! Skrattade högt angående de tre läkarna. De där dagarna på bb efteråt är så HIMLA märkliga ur så många aspekter. Haha!

  3. Hej o grattis!!
    Kände så igen mig, låång smärtsam latens bebis som mår dåligt av värkstimulerande sövning o snitt.. med andra också långt o jobbigt o slutade med snitt men vaken. O tredje planerat snitt.
    Förresten skärs inte musklerna av, den raka bukmuskulaturen är ju redan isär för att magen växt så de kommer åt ändå.
    Rekommenderar starkt Appen mammamage som din första träning, den kan du börja med så snart du vill. Enkla övningar men inte så lätta för en som tappat kontakten med magmusklerna som man gör som gravid: ) rekommenderar också liggamning som någon mer gjorde, räddningen för vår sömn:)

    Grattis igen!

  4. Vilken härlig berättelse Linnea!! Precis så kändes det att få sitt första barn, och jag känner mig så mycket igen i din berättelse. Alla tankar och känslor och konstiga utbrott på väg till BB;) Själv har jag en svärfar som MISSADE avfarten till sjukhuset på motorvägen, inte okej i det läget! Och stooort grattis till er båda – han är så fin eran lilla bebis! Njut av den här underbara, om än lite skrämmande, första tiden. Och kämpa på med amningen, testa att liggamma på natten, det blev lösningen för mig även om det var svårt i början. Och kolla amningshjälpen.se för tips och knep – mer underbara människor får du leta länge efter! Kram!

  5. Jag är så glad för din skull Linnea, för er alla tre. Att allt gick bra och att ni mår bra. Att du fick en väldigt positiv upplevelse som du inte räknat med. Väldigt fint berättat. Blir väldigt berörd på ett fint sätt när jag läser din berättelse. Baby Bo är underbart söt och fin på alla sätt. Stor grattis kram än en gång.

  6. Vad fint! I Spanien får inte partnern vara med under kejsarsnittet tyvärr, så jag var själv där. Bebisen lades på mitt bröst en stund (hade armarna fastspända och kunde inte röra vid henne), sedan kördes jag iväg till uppvaket där jag också var själv. Tre timmar senare träffade jag Disa på riktigt, men det var heller ingen vidare upplevelse, vi var inte själva, svärföräldrarna var i rummet och lillan låg i sin säng och jag kunde inte röra mig eftersom jag hade för ont. Så först ett dygn senare kunde jag ta mig fram till henne och titta på henne på riktigt, själv, utan besökare i rummet. Det var stort.

  7. Så härligt skrivet, du är så duktig på att uttrycka dig och sätta ord på känslor! Till och med jag blir lite blödig och tårögd 😉

  8. Åååh vad fint <3 Tårarna började rinna av att läsa. Är själv gravid i vecka 10 efter att ha försökt länge, insåg först häromdagen att jag måste bli jättetjock, klumpig och faktiskt föda barn (!)
    Känner mig lugnare efter att ha läst ditt fina inlägg. Känns som att annars vill dom runtomkring gärna berätta hur FRUKTANSVÄRT det är att föda barn.
    Tack fina du. Och massor av grattis till underverket <3

    • “Dom runtomkring” är generellt sett helt dumma i huvudet, ju snabbare du inser det, desto lättare kommer det bli att gå igenom graviditeten. Mår du inte illa så kommer “dom runtomkring” bara prata om att vissa börjar må illa senare i graviditeten, får du inte foglossning så kommer “dom runtomkring” att påpeka att det kan kommer EFTER förlossningen, är du peppad inför att föda som kommer “dom runtomkring” att berätta en miljard hemska berättelser om hur det var när dom eller någon de kände födde.

      Och ska du föda på sommaren så kommer det vara SÅ HIMLA JOBBIGT FÖR DET ÄR VARMT, ska du föda på vintern kommer det vara SÅ HIMLA JOBBIGT FÖR DÅ ÄR DET RS-SÄSONG. Och så vidare.

      Jag hatar att vara gravid, jag hatar att föda och jag hatar att vara nyförlöst – och ändå är jag preggo med nummer två nu, så ja, det är klart att det är så himla himla värt det i slutändan. Jättegrattis till bebisen, det kommer bli ÅSM! (Här är en bra preggoblogg på vägen: http://preggopreggo.blogspot.se/)

        • Alltså…,bara för att du lät arg betyder det inte att du hade fel…..Kan också skriva under på att världen aldrig verkar befolkas av så många idioter som när man är gravid…..

    • Grattis!! Ohh jag var ju inte urbra pa att vara gravid.. men det ar sa himla TUFFT att det faktiskt ar en liten varelse som kommer sen! Jag fattade aldrig det! Och jag har varit sa VIDRIGT nervos over att foda, hela mitt liv.. och s[ var det bara grymt! Sa himla bra upplevelse! Lycka till!!

  9. tårarna rinner……så fint skrivet! Är också avundsjuk eftersom jag har mitt barnafödande bakom mig. Har två klimpar hemma. Nu har de hunnit bli 10 och 8 år gamla. Men man glömmer inte första dagarna med dem. Sååå himla häftigt och skrämmande och spännande! Njuuuut!

  10. Å så himla fint! BÖÖÖÖL! Och jag älskar att läsa om alla knäppa saker folk säger på medicinfyllan när de nyss fått eller håller på att föda (min är: “MEN FLYTTA DIG INNAN JAG BAJSAR PÅ DINA FÖTTER!” till Tobbe när han skulle massera min svank mitt i en krystvärk och vi stod upp bredvid sängen).

    En annan grej bara: De har nog inte skurit av magmuskulaturen, eller? Ibland vid urakuta snitt så gör dom ju det för att de inte riktigt hinner annat, men det är också en ganska vanlig myt att musklerna skulle vara trasiga efter ett KS, jag har fått höra dte massa gånger nu när jag ville ha planerat, “FATTAR DU VILKEN JOBBIG ÅTERHÄMTNING NÄR DOM HAR SKURIT AV DINA MUSKLER?!” men så är det alltså oftast inte. Däremot så hålls dom åt sidan så dom kan bli lite tänjda och så kan ju en nerv eller två råka ryka när dom skär, men oftast är musklerna helt intakta efter ett snitt. Hälsningar researchproffset

  11. Åh Linnéa jag både skrattade och grät åt din fina berättelse. Älskar kommentaren om This is what we got for having sex. Den var så rolig och sann! Vet du det här gör mig mindre rädd för min framtida förlossning om jag skulle ha turen att få barn vill säga.
    Åh så himla fint och vilken fin familj ni är. Och han är så vacker er son och vilken fin pappa Casey är.
    Tack för att du delar med dig.
    Kram fina du <3

  12. Sitter med tårar i ögonen, så fint att läsa! Bra jobbat! Han är så fin!!
    Så himla mäktig känsla och så mycket känslor när de kommer ut!
    Njut av tiden, den går så fort! På lördag blir min lilla 4 veckor, han kom ju nyss! 🙂

  13. Haha älskar din kommentar – så dig 🙂
    Och gud så strongt av Casey att filma det hela!!
    Och människa! 13 kg?! ingenting ju, här hemma räknar dom att man går upp mellan 12-20kg med betoning på 20 typ (men så är ungarna också jäkligt stora nu förtiden, en kollega födde en 4,5kg klimp – jag dog lite :O ).

    Vet ni vad?
    Ni kommer att bli dom bästa föräldrarna knytten kan få <3

  14. Tack för att du delar med dig! Och som alltid skriver du så himla härligt. Tack igen, och grattis igen!

  15. Hahahahaha känner igen mig lite där. Min första kommentar när junior skrek sitt första skrik var: “That’s a baby? I mean, That’s a baby!” Varpå läkaren som utförde kejsarsnittet förklarade att jodå, mycket riktigt, ett barn.

    Alltså det där med att han sov i “the nursery” första natten…du vet att de med all största sannolikhet inte lät honom ligga där och vråla utan tog in honom till dig, eller hur?
    (Nu vet jag ju inte om det var så men det tänker jag inte såga till dig, hihi)

    Vår sov 9 timmar i sträck första natten?! Så kan det också vara.

    Minns dock det där med “lost in translation” de första typ dygnet när sköterskan försöker visa hur man kan amma och säger “hold him like you would hold a football” varpå jag först svarar “yeah right, I’m not stupid” och sen börjar asgarva och säger “I’m so sorry lady but, i’m from Sweden. We play football with our feet”

    Jag mådde för övrigt också kanon efter kejsarsnittet. Ingen Big deal alls för min del. Fick inte börja träna förrän efter 6 veckor men tog långa promenader innan.

  16. Å tack för att du delar med dig, det är fantastiskt att läsa. Blir så jävla peppad på förlossningen nu, på att få TRÄFFA BARNET.

    Helt sjukt att värmepannan gick sönder er första natt med lillen..haha. Der blir en bra historia i framtiden i alla fall. Grattis igen, säger som Jenny: känns som att en nära vän fått barn 🙂 Älskar bloggar. Kram!

  17. Tänk vilken upplevelse! Jag sitter här själv och är gravid och det känns så fint att få dela din story, att få höra att det gått bra även om det kanske inte blev såsom du trodde. Det tar jag med mig!

  18. Alltså jag är lite blödig just nu så jag blev alldeles tårögd av det här haha, så himla fint skrivet. Så glad för er skull, att det gick bra även om det kanske inte gick som ni hade tänkt. Stort grattis återigen!

  19. Jaha. Nu sitter jag på jobbet och gråter. Det känns som om det är en av mina vänner som har fått barn. Så himla fint att få läsa, tack!

Write A Comment