Jag är ju, som bekant, en rätt neggig person. Kan det neggas så SKA det neggas. Men det här med att vara preggo. Inte mycket negativt alls. Mår precis som vanligt. En gång tyckte jag att vi skulle vädra ut lite efter att ha stek bacon.. men eftersom vi inte har en köksfläkt så är det väl inte för mycket begärt av luktsinnet? En annan gång fick jag en kväljning av Caseys scrambled ägg, men eftersom ägg är bland det äckligaste på jorden så är det föga förvånande det med. Knappast ett förhöjt smak eller luktsinne. Jag tappade däremot lusten att äta grönsaker dar den första veckorna. Det smakade inte likadant utan mer meeeh...  Ganska tidigt började jag vakna på nätterna av att behöva springa på toa. Det gör jag fortfarande, 8 av 10 nätter iallafall. Le tatas växer, och det var två “jobbiga” veckor innan jag tog tag i att köpa större BH. Eftersom de växer så är de ömma, och det är väl egentligen det enda preggo symtomet jag haft förutom att jag var trött som maratonlöpare efter jobbet de första veckorna.

Iallafall, eftersom jag inte haft tydliga symptom så har hela graviditeten gått rätt mycket obemärkt förbi än så länge. Men under semester i Sverige så seglade jag med pappa och på natten vaknade jag av en sjuuk magsmärta. Sov inget mer den natten och dagen efter var ömma bröst och lusten att sova på eftermiddagen helt borta. Puts väck. Jag blev faktiskt lite nervig av det. Ringde Danderyds gyn akut när jag kom hem till Lidingö och de svarade vänligt men bestämt att ett eventuellt missfall är inget akut så jag får snällt vänta tills min nästa OB appointment. Kuuul Juuul. Nu skulle jag hem till Denver tre dagar efter det så jag satte mig och surade över att återigen ha fått upplevt världens sämsta customer service i Sverige, vilket iofs makes sense eftersom det inte var akut, men jag hade gärna fått höra något i stil med “oroa dig inte, allt är säkert bra” eller något. Ok ok, I get it och de hade rätt, men det var inte vad JAG ville höra..

Åkte hem till Denver, bokade akutid med min OB och kom in dagen efter. Hos min OB så frågade de såklart varför jag var där och jag svarade lite sorgset att.. jag känner inget alls. Jag mår alldeles för bra egentligen. Ingen nausea, inget extra luktsinne, inga ömma boobs. Jag är inte ens trött längre! Något är uppenbarligen fel! Läkaren tittademig och sa you know, it might just be that you are one of a very lucky fewAmen visst pucko.. muttrade jag och surade ännu mer.

Fick lägga mig på OB bordet och efter ca 10 sekunder hörde vi hjärtljud och såg en liten… korv? Bebisen var ju vid detta tillfälle bara 10 veckor gammal så det såg mer ut som en voodoodocka än en baby men shit the same! Där var den och efter det så känner jag mig verkligen som en av the lucky few. Dock övertygad om att karma kommer att komma i kapp och att jag kommer få en överjävlig fodsel eller unge. Det är ju liksom så här i livet. Rätt ska rätt vara!

Processed with VSCOcam with b2 preset

Så här såg den lilla räven ut för 8 (!!) veckor sedan!

41 Comments

  1. Härligt att du mår så bra! Njut och var tacksam. Jag mår själv kanon, sprang Sthlm marathon i vecka 12 och kan fortfarande springa milen utan (större) besvär och det är en lycka, är i vecka 25. Alla graviditeter är olika och det finns inget som säger att jag kommer fortsätta må så här bra men jag njuter för stunden, bäst att passa på 🙂 Hade en rejäl svacka i början när jag plussade och hormoner överallt, jag kunde inte vara i möblerade rum, haha.

    Det går inte att jämföra vården i Sverige och i USA, patient kontra kund, stor skillnad. Men hade jag inte haft något att jämföra med hade jag nog inte reagerat som jag gör.

    Lycka till med allt!

  2. Lucky bastard! Och blir lite irri över en kommentar ovan, att du säkert mår bra för att du är så fit. Alltså, jag tror säkert det spelar någon viss roll, men samtidigt inte – hormonerna påverkar olika oavsett. Jag tränade massor innan graviditeten. Vet folk som inte tränat alls och mått skitbra osv. Allt detta vet du redan såklart, det var inte du som skrev kommentaren, men ändå. Kan inte låta bli att känna mig lite träffad eftersom jag hade hyperemesis och är lite trött på att höra att det antingen handlar om ens inställning eller om hur vältränad man är. Det har I N T E med saken att göra gällande detta… Skitsamma. Det är askul att du är gravid och att du mår så bra! Säkert får ni en asgöllig unge också (såklaaaart inte lika söt som Victor dock, hehe)

    • Jag antar att du hintar till min förra kommentar.. och självklart beror det helt på! Kroppen, hormoner, ja allt! Det var absolut inte det jag menade, sorry om du uppfattade det så. Menade bara att det knappast kan vara dåligt att vara fit innan som typ en bra start. Mår kroppen dåligt innan, blir det väl en ännu större påfrestning tänker jag. Men jag har aldrig varit gravid själv och vet knappt nåt om graviditeter så jag du vet nog bättre än jag, återigen ville inte nån skulle känna sig träffad. Kanske lika bra att inte kommentera när det gäller sånt här, ville bara gratulera (:

      • Nej! Kann inte att du inte kan kommentera!! Alltsa det ar ju det har som ar sa himla trist med internet, men kliver sa latt nagon annan pa tarna bara for att man sager nagot. Men man kan ju inte vaga alla ord i munnen jamt och standigt heller. Men jag tror som dig, om kroppen mar daligt innan ar det nog en storre pafrestning for kroppen att bli preggo.

    • Hormoner ar luriga, man kan ju aldrig riktigt veta hur man ska reagera, och det andras med tiden! Jag har tex inte haft PMS forren det sista aret, urk sager jag bara. Jag hoppas jag far ma sa har bra hela tiden nu 🙂

  3. Men herregudarsihelveteskapet vilken nyhet! LINNEA I USA ÄR GRAVID (hade jag skrikit om det inte väckt mannen eller grannen). Stoooooort grattis! Det här är nog den enda ärliga bloggen jag kommer kunna läsa som inte skriver hur gulligt allt som har med födelse och graviditet är (är neggig själv) fast hoppas allt går toppen så klart! Jag antar att du mår prima eftersom du är fit as fuck, det kan ju knappast vara dåligt. Annars har man ju hört om andras krämpor i höften från vecka 2 typ.
    ANYWAY! Ni kommer bli bästa föräldrarna! Horay 😀

  4. Alltså det är ju typ den gölligaste lilla räv jag sett håller för ansiktet och allt och du. Klart du kommer få mysigaste och lugnaste lilla minigeigern någonsin. Kram

  5. Härligt, Linnea. Det är bara att tacka och ta emot!
    Jag mådde rätt bra med K också (spydde aldrig, hade inga galna cravings etc. Luktsinne som en spårhund), fram till slutet då jag åkte på pre-eclampsia, men här i US styr det ju upp allt sådant direkt. På stört. Jag var aldrig orolig. OCH allt gick bra.
    Som jag sagt, att föda här, och att vänta barn här, var sååå betryggande hela tiden.
    Så glad att du mår fint.
    Trevlig helg!!

    • Jag tanker pa nagot du skrev till mig narstan varje dag, trots att det saker var 4 ar sedan du skrev det. Nar jag bodde i alabama och hade fruktansvard hemlangtan sa skrev du att det var forst efter du fick K som du borjade kanna dig “Amerikan” och som du hittade din plats. Hoppas det stammer for mig med, aven om det ar tusen ggr batte nu!

      • Japp, så sant. SÅ SANT!! SÅ var det verkligen för mig. DÅ fick ja de rötter jag har. När hon kom tog jag mark. I den mån jag tagit mark.
        HOPPAS det blir så för dig också. I Colorado hör du iaf mkt bättre hemma än i södern, for sure.
        Nu ska mina “rötter” börja på Universitet och det KÄNNS!!!
        OCH du ska just börja din mammaresa. Stort!!

        • Ja det ar stort! maste kannas helt otroligt att ens lilla fagelunge borjar pa universitetet!!

  6. En bebis med hängslen och kortkort ser det ut som hihi

    I min första graviditet så mådde jag rakt igenom prima! Blev bara otymplig med tiden, annars inget illamående, inga värkar, inget. Skönt!

  7. Härligt! Jag mådde också toppen i början, var säker på att jag inte var gravid och hade ångest bara för det. men det kom igen senare. Vem kunde tro att en graviditet kan vara så smärtsam?

  8. JAG HAR MISSAT DETTA! GRATTIS!

    Och – jag var också en av the lucky few, var iof jävligt trött fram till vecka 17, men mådde inte illa/hade aldrig ont osv. Förlossningen var också skitbra och det blev en superbra unge som sover hela nätterna och aldrig bråkar, så det finns hopp! (Okej okej, hela grejer med min livmodertapp och 13 veckors sjukskrivning osv var ju sådär, men det har jag förträngt ganska bra nu).

    Och en sak till – du läser väl Preggo Preggo nu? http://preggopreggo.blogspot.se/

  9. Men… du har varit trött, lite känsligare, ömma bröst. det räcker väl? 🙂

    Det är såklart helt olika för alla. Glöm inte att det finns tjejer som varit gravida UTAN ATT VETA OM DET! och att för bara några år sen testade man inte alls sådär tidigt utan efter kanske någon månad. Så de första veckorna gick spårlöst förbi. jag som är 70-tallist tycker det verkar as-stressigt att testa typ första veckan, det är klart att man känner efter då och oroar sig!

    Och hur konstigt det än kan låta kommer du i resten av sitt liv att minnas den här tiden som nåt ganska härligt. Flyt med bara. Jag ser det inte som en prestation eller utmaning att vänta barn, det är en upplevelse! (jag har tre barn).

    Hur har mammas och mormors graviditeter varit? mer relevant än att höra om kompisars ofta.

    Så himla grattis också! Jag har undrat om det var nåt på gång sen inlägget om kombuchan .-)

    • Nja, beror val pa vilka katastrofer man jamfor med. Jag har vanner som legat pa sjukhus for att fa dropp eftersom de inte kunnat ata. Och min mamma var angliggande under hela “min” graviditet. Jag har ALLTID sett det som bade en utmaning och en prestation att vara gravi men jag borjar andra installning nu.

  10. Å så skönt att du mår bra! Är ju så himla olika det där. Noja gör man nog lite oavsett hur man mår, och hellre noja utan illamående än med, tänker jag! 🙂

  11. Jag mådde bra nästan hela graviditeten! Och har fått en bebis som sover, äter och mår finfint. Och en icke-traumatisk förlossning. Det går.

  12. Säger bara att det är underbart att du mår så bra! Det är inte kul att känns sig sjuk eller att allt ta emot i flera månader, och att ändå inte kunna vila eller ta det lugnt! Kram på dig!

  13. Grattis till graviditeten!

    Jag kände absolut ingenting under min graviditet. Gick över 16 dagar utan att det var jobbigt fysiskt. Däremot var det lite jobbigt psykiskt. 😉
    Fick dock graviditetsdiabetes men den hölls i schack med hjälpa av bra kost så det var egentligen bara bra då jag inte stoppade i mig massa skitmat. Gick upp 7 kg totalt. 🙂
    Förlossningen gick ok och nu har vi världens underbaraste och snällaste lilla kille!

    Jag tänkte likadant som dig, vi får en djävulsunge eftersom graviditeten är så enkel.
    Försök njut av att du mår bra och se fram emot vad som kommer!

    Läs gärna på om knipövningar och bäckenbottenträning redan nu. Börja träna nu så blir allt mycket lättare efteråt.

    • Hmm, hur far man grav diabetes_ Eller hur undviker man det? Uhh knnipocningar ar sa obehagligaaaa

      • Tror inte det går att undvika. Kommer det så kommer det.
        Jag tror man kollar det först i vecka 28 i Sverige men jag gjorde testet redan i v.18-19 då jag har diabetes i släkten.

  14. Njut 🙂 Mina graviditeter var också enkla, kände knappt av dem alls (förutom när magen började bli i vägen).
    Vet ni vilket kön det blir förresten?

  15. Njut av att kräkas inte är en del av morgonrutinen och att du kan äta som vanligt. Då kan du ju äta det som är bra för dig och bebisen 🙂

Write A Comment