_DSC0655

Så, i onsdags satt jag på toa och kissade, very important information, komatt Liz, min bokklubbs vän,  hade givit mig en hel påse med sina överblivna preggo test called the ”lucky batch” i som jag nu hade badrummet och att jag borde fått min mens den dagen, men inga symptom alls. Var uttråkad och gjorde det bara for att.. borstade tänderna eller tvättade badkaret eller något under tiden… Jag tänkte verkligen inte alls att det kunde visa något och nu i efterhand kan jag inte ens förstå att jag tog testet utan symptom? Tittade tillbaka efter kanske 7 minuter, borde ha tittat efter 5 och såg att det visade två streck?!?! Ingen panik egentligen utan mer vaaaad i heeeelveeeteee?!?!?!? Tog ett till och kollade tiden lite mer noggrant. Samma sak. Två linjer. Faan! Skulle ju vara på bokklubben om 10 min och det är 10 min bilfärd, men jag testade en gång till med samma resultat. Började googla vad två linjer betydde. Jag har testat för ovulation innan, för jag är dum i huvudet och inte fattat när eller hur man blir gravid eller inte och de strecken måste vara lika starka eller ovulation strecket är starkare än test, så är det tydligen inte. Pinade igenom mig bokklubben, ville bara fråga alla om det verkligen ar sa? Räcker det med svaga streck??

Lämnade bokkubben, åkte till Walgreens och köpte early preggo test som visade pregnant nästan direkt. SHIT!!! Sen tänkte jag, konstigt nog eftersom jag verkligen inte ar kristen, men jag tänkte ”jävla jävla jälva jävla Eva som åt av det där saaaaatans äpplet, jag vill inte föda och ha ONT!!” Casey var hemma den kvällen och jag ville verkligen inte säga något till honom om det var false alarm.Egentligen, om jag ska vara ärlig sa kändes det som om jag inte ville berätta for honom alls, någonsin. Jobbigt ämne att ta upp och jag blir sa barnsligt generad av att prata om saker som känns vuxet. Sådär känner jag ofta, att både bra saker och dåliga saker vill jag hålla lite for mig själv. Har alltid tyckt att det varit jobbigt att berätta om viktiga saker för dem jag tycker om. När jag träffade Casey så fick ingen egentligen veta hur mycket jag tyckte om honom förren långt in i färhållandet. När han friade berättade jag inte det for någon förrens kanske två månader efteråt? (Iofs sa visste ju typ halva familjen redan efter som han hade frågat precis alla om ”min hand”.. pucko)

Anywaaay, Casey gick och la sig, jag sov inte en minut den natten utan googlade typ symptom vecka 4 etc. Inga symptom. Bra där for jag känner mig inte gravid. Dagen efter gick jag upp och lagade frukost till Casey, vanligtvist burkar vi äta frukost runt 6.00 men eftersom jag varit vaken hela natten var frukosten klar  strax efter 04.00 och jag tvingade upp Casey. Han satt dödstrott och förvirrad i soffan och åt sin bacon och jag sa: uuumm.. I got you something. Something small, that might be a big one day.. anyway it ia a BIG DEAL.

Casey tittade mig rakt i ögon och sa: ar du gravid?

Maybe sa jag.. (da hade jag testat mig igen samma morgon, typ 4 gånger till). Och Casey blev så himla glad, vilket jag nu kan se kanske inte bara var ren glädje utan kanske mer överlevnadsinstinkt. Typ “blir jag inte glad nu så kommer jag få sota för det i resten av mitt liv”. Jag har inte känt mig sa glad som han blev, min känsla är mer OH FUCK! Nu börjar det! Känns ju som risken att få missfall är större an att lyckas hela vägen. Och lyckas graviditeten hela vägen sa känns det som om man kommer straffas med en svinjobbig förlossning-unge-framtid. Etc.

Anywho. Googlade chemical pregnancy i morse, 50-60% av graviditeter avslutas i det. Jaha. Där har vi majoriteten. Så jag blir lite fundersam.. Jag ÄR ju gravid nu, ska jag tacka och ta emot och vara så glad som jag någonstans vill vara, eller ska jag ställa in migkatastrof for att inte bli tokdeppig vid eventuell loss? Men så tänker jag på alla mina vänner som faktiskt lyckades första gången… och sen tänker jag på dem som inte lyckades. Uh! Svårt det här. På eller av?

65 Comments

  1. Pingback: Ett foto – Linnéa i USA

  2. Stort stort grattis och hjälp vad jag känner igen mig. Plussade igår morse och känner typ så här: ????! Planerat och efterlängtat men ändå liksom oj nu händer det? Kan inte riktigt ta in det. och inte heller lita på att det ska gå vägen hela vägen. Och min kille är bortrest så jag har inte kunnat berätta för honom än. Och blir precis sån där att jag vill hålla både bra och dåliga vuxengrejer för mig själv. Fast min bff kom på besök typ fem min efter att jag gjort testet så hon vet iaf. Fast att berätta för föräldrarna, vågar ej! Eller knappt min kille (som skulle bli jätteglad). Anyway, gillar din blogg himla mkt!

    • Men Gud men Gud men Gud!! Ahhh vilken stor daag! Haha vuxensaker ska man ju inte prata om.. Men vissa saker kan ju vara bra att nämna 😉

  3. Well well. Grattis!!!
    Vill bara meddela att du inte är ensam om alla dessa känslor. Jag hatar andras barn alltid gjort. Men så en dag övertalade min man mig att vi en dag skulle ångra oss om vi inte försökte. Så det gjorde vi. Tog ett år av planerat S-x så lustdödande!!! Iaf blev preggo och hatade hela preggotiden. Gömde magen o lät ingen ta kort på mig men sen blev jag utskälld av en kompis så vi tog lite bilder (som jag är glad för idag) hade en annars ok graviditet. Födde vår dotter, gick sådär men det skiter man liksom i för då har man sin guldklimp. Det var inte förens hon kom som man fattade att man ville ha barn. Så ja här sitter man o är preggo igen o jag fattar nada. Från att svurit vid att aldrig vilja ha barn väntar jag nu mitt andra!!!
    För er kommer det att gå Super bra!! Orolig kommer man vara för resten av livet o om du varit det innan så har du ju tränat 😉 så grattis igen är du inte super lycklig nu så kommer du att bli det när den lilla är ute!!!! Go girl!!!!

    • Forsta gangen jag laser om nagon som kande precis som jag for hela preggotiden! Faktiskt valdigt harligt att hora om manniskor som inte beskriver det som ‘magiskt och fantastiskt’. Jag avskydde att vara gravid och kande aldrig nagon langtan efter att fa traffa mitt barn. Nar han val foddes sa blev jag kar pa en gang!

    • Hahaha alskar din kommentar!! Sa himla fint att lasa att man inte behover vara over the moooon 🙂

  4. Åh vad spännande, stooort grattis!!! Har ju följt dig sååå länge, alltid lika kul att följa andra utlandssvenskar, säker på att ni kommer att bli grymma föräldrar. 🙂

  5. Grattis till er! Så befriande att läsa din reaktion när du plussade. Skönt att läsa annat än “om gulliga fluffiga moln” och mer om förändringen som det faktiskt innebär och rädslan kring detta. Kanske inte lika kul för dig men känns befriande att man kan tala om sådana känslor också 🙂 Kram

  6. Stort grattis!!!
    Kolla in Kappahl.se och deras Newbie-kollektion,superfina babykläder!

    Och bra att man läsa din blogg igen, den var sjukt konstig förut!

      • Hahaha! Där har du en person som inte kan säga något snällt utan att lägga till något dumt. Hade en sån “vän” i gymnasiet, man bar alltid förvirrad om man blivit dissad eller fått en komplimang efter att hon sagt något “snällt”. Skit i det, din blogg var aldrig konstig.

        Jag är lite nyfiken på föräldraledigheten, ni kanske inte ens har hunnit fundera eller diskutera sådant. Men det är väl lite upplagt för en kulturkrock..? Ver ju inte riktigt hur det fungerar med föräldraledighet där borta 🙂 Kommer ni dela? Hur lång blir din mammaledighet? Kanske är för privat, och det respekterar jag ju såklart. Men sånt här klurar jag på 🙂

        • Kanske var layouten som var konstig? I hope so.. hmm.
          Alltsa foraldrar ledighet behover sitt egna inlagg. Angest DELUX! meeen jag akn ju saga att USA att ett U-land nar det komemr till det och jag vill heeeem.

          • Ja det var layouten! Varför förutsatte personen att jag menade något annat, tråkigt att folk tror att man kritiserar en person så fort man skriver något.
            Layouten var jättekonstig förut så jag kunde inte läsa alla inlägg. Så blev otroligt glad när jag såg stt den var tillbaka som förr. 🙂

            • Men det var gamla layouten? Det har inte varit sa dar krongligt pa nagra manader eller hur? Laser du ifran en Ipad? Sorry, tusen fragor! Kram!

              • Jo, jag läser från Ipad och dator. Det var nog att du hade valt en annan layout så att inläggen inte kom under varandra, utan mer på sidan. Jag kunde inte få rätsida på det.
                Usch, jag kanske börjar bli gammal!! :O

                Fast nu ser det väldans bra ut, så nu kan jag äntligen följa dig igen! 🙂

                • Ja iPad var urstruligt forut och ag fattade inte det eftersom jag inte har en sjalv.. bra att du ar tillbaka!

        • Du kanske inte ska dra förhastade slutsatser framöver.
          Jag menade att bloggen var konstig på så sätt att jag inte kunde läsa inläggen! Inget annat!!

  7. här har man inte varit på din sida på ett litet tag och BOOM så är baby på G! Spännande minst sagt. Jag har typ samma panik med det där med åldern….nu har man passerat 30 strecket så det är väl utför efter det. Vet ju inte ens vart jag kommer bo om ett år!

    Grattis 🙂 Jag tror ni kommer bli de bästa föräldrarna en liten baby kan önska sig 🙂

  8. Grattis till tillökningen! Är själv i v. 31 och känner igen mig i typ precis allt som du skrivit i dina senaste inlägg. Allt från osäkerheten om man ens kunde bli gravid, att det var lite krångligt i början och den där oron i början. Nu känner jag bara att jag vill att tiden ska gå snabbt så vi får träffa den lille som sparkar i magen. Sjuk känsla! Har du känt något ännu? 🙂

    Ska bli kul att följa dig kommande veckor 🙂

    Grattis igen, och hoppas att du ska må fortsatt bra vidare i din graviditet.

  9. Hoppade till av glädje när jag såg rubriken och sen satt jag med ett jätteleende över hela ansiktet (måste sett jävligt snygg ut, tur att ingen såg mig) när jag läste inlägget. Lycka till Linnea, från en annan Linnea!

  10. alltså inte för att vara sån men finns inte en chans att du med din genusmedvetenhet och det faktum att du kommer från lilla landet lagom kommer bli en dålig mamma. om ni var ett 100% amerikanskt couple hade jag varit orolig (är en hemsk person) men är övertygad om att ni kommer klara det galant. liksom det faktum att din familj är här gör ju att familjen blir så mycket viktigare = bra värderingar hos bebisen. det faktum att du är genusmedveten = bebisen kommer ha en miljon val istället för två. det faktum att du har stor koll på orättvisor och har visat på att du tycker klassystemet suger = också bra värderingar. det kommer bli en ashipp, empatisk, supercool bebis med koll på världen. kan ju inte bli bättre än så?
    nu har jag ju som sagt noll koll på graviditeter men känner igen det här tiga-ihjäl-beteendet ändå. verkar inte kunna dela med mig av bra saker. antingen för att det inte känns på riktigt eller ja jag vet inte? men alltid skönt att inse att man inte är ensam i ens quirks. tror att det har lite med ens kontrollbehov att göra? liksom att man har tänkt ut några scenarion, och sen när man väl säger det där stora så kanske någon reagerar helt annorlunda och då måste man ju nästan skrika av frustration pga DU FÖLJER INTE MANUSET SOM JAG NOGA HAR PLANERAT STEG FÖR STEG I MIN ÖVERANALYSERANDE HJÄRNA!!!!!
    men apropå detta + (någon annans) graviditet så låtsades jag som att min syster inte ens var gravid i 9 månader (ja 9 månader för jag “kände på mig” från dag 1. haha) pga ville se om det verkligen var en bebis och typ skydda mig själv från allt katastroftänk? vilket såklart är oundvikligt och då är jag bara gudmor. och dessutom den enda som bryr mig om genus osv. är så himla orolig över att de ska tvinga på bebisen en massa roller som hen sen kommer hata oss för, men det är så jävla svårt att vara den enda som reagerar på det. men om man som förälder har den inställningen tror jag det är lättare pga barnen är ju ändå mest med just föräldrarna och föräldrarna är bäst och tryggast i deras ögon osv så då spelar det ingen roll att man är omringad av stereotypa rövhattar. och sen tror jag att det viktigaste är att hur medveten och bra man än är så måste man cut sig själv som slack också. man kan inte vara 100% hela tiden. kan inte alltid ha rätt och veta bäst och laga ekologisk mat. det måste också vara ok. plus säkert bra för barnet att se att en gör “misstag” och att det inte gör en till en sämre människa.

  11. Alltså jag älskar dina inlägg!! Nu har det inte hänt mig men jag tänker att jag skulle reagera precis som du! Stackars Casey, frukost klockan fyra!
    Men er unge kommer att få ett underbart liv med mycket hikes, bra mat, underbara semestrar i Sverige, nära till naturen, mycket hundgos, träning, smarta föräldrar och så himla mycket mer! Det är nästan så jag är avundsjuk 😉

    Fortsätt med dina underbara uppdateringar!

  12. Jag är helt övertygad om att du kommer att bli en fantastisk mamma. Din blogg strålar ju kärlek till familjen och då går det liksom inte att misslyckas. Och den där oron, den är väl just det, kärlek och omtanke, och till slut får man nog förlika sig med tanken på att den är en del av paketet med att ha barn. Det försvinner väl aldrig och är nog som det ska vara tänker jag… Kram!

  13. Mehe, noja inte så. Katastroftänk känns onödigt. Du är sund som en nyponros och mår bra. Vet du…jag hade galet många kompisar som nojade och skrev en miljon förlossningsbrev, läste sjuttioelva böcker innan det var dags. Det blev ganska jobbigt för dem eftersom ingen förlossning/graviditet är den andra lik, de blev liksom besvikna, förvånade och ibland skitsura att det inte var som de trott. Jag tror att man ska försöka vara så cool man kan, det är ju liksom det här våra kroppar är gjorda för. Lita på naturens gång..det kommer gå finfint.

    Första barnet är lite läskigt…man har ju liksom ingen aning…ska man bli förälder, hur fasen ska det gå när man känner sig allt annat än vuxen…? Men allt faller på plats tillslut, jag är värsta kontrollfreaket men inte när det gäller graviditeter och förlossningar, där lägger jag mig helt och hållet i armarna på all superproffsig personal på BB och MVC.

    Glädjeskutt måste man inte ta men jag känner att du ändå är rätt happy med det här…mig lurar du inte haha.

    KRamar och glada glädjerop från mig istället

    • Nej Gud! Jag läser inget sånt alls. Men det var inte så att jag ville springa ner för gatan och berätta för alla jag mötte heller. Jag gillar att ta det lugnt och inte fira för mycket för tidigt, nu är det ju annorlunda för nu kan jag känna magen, se att det växer etc. Det är ju lite av en process iallafall! (Litar dock INTE på min dr här, URK)

  14. Lita du till din mans glädje och din egen kropps förmåga! Du kan inte påverka så mycket, så varför inte passa på att glädja dig? Skulle det gå åt skogen, som du själv konstaterar händer, så är det inget fel i att ha känt glädje:)) Vänj dig långsamt och lita till processen:)

  15. Min graviditet var ju inte planerad sa jag blev riktigt jakla chockad nar jag fick plussade.

    Jag hade dock kant pa mig att det var nagot pa G i tva veckor innan, alltsa direkt efter agglossningen. Fick en mensvark utan mens, precis som nar jag var preggo med Oscar. Blev jatteorolig eftersom jag inte kande mig redo for en till bebis. Gjorde ett billigt test nagra dagar innan beraknad mens och det var negativt. Pustade ut! Men den dar mensvarken var kvar och sen blev mensen sen, tankte att det kanske bara ar nagon hormonrubbning, for jag hade ju testat negativt. Bad Reuben ga och kopa tva test helgen efter bara sa att jag kunde sluta tanka pa det, och BOOM, ett stort fett plus, positivt. Gjorde ett test till, lika positivt det. Min forsta tanke var “SHIIIIT, NOOO’ och sa kande jag i ungefar tre veckor efterat. Akte till Sverige och holl det hemligt for mina foraldrar, brukar beratta allt for mamma annars.
    Det later kanske konstigt men det tog valdigt lang tid for mig att acceptera denna gravidtet och kanna mig glad. Har helt enkelt varit alldeles for radd for att kunna gladja mig, plus att jag har haft daligt samvete for Oscar att han ska bli storebror nar han annu ar sa liten sjalv. Manga galna kanslor och tankar. Sen ar jag inte en san manniska som gillar att vara gravid, det gjorde jag ej med Oscar heller, blir ratt moody av alla hormoner och gillar inte hur min kropp forandras och kande aldrig att jag ‘bondade’ med Oscar nar han var i magen, nagot som tydligen andra gor, inte alla, men endel. Jag har aldrig riktigt forstatt mig pa den grejen….men den har gangen mar jag heller inte daligt over att jag kanner sa, jag vet att jag kommer att vara overlycklg och dokar nar bebisen ar har och det ar det som raknas. 🙂
    Nu blev det langt igen…..i morgon far jag blogga pa min egen blogg!

    • Oh vad härligt det är att läsa allt det här!! Ser SÅ OTROLIGT mycket fram emot din blogg 🙂 känner att jag pressar dig lite. Menar det inte så men jag är så nyfiken!

  16. Omg congratulations. No wonder you were asking about ginger. You will be fine and also you’re really healthy which makes things even better for you. I think I was around 6 weeks when I started getting really sick and it lasted almost my entire pregnancy. Has your dogs been acting different? I heard they can sense it. Btw your reaction is normal and yes, it’s all scarey it was for me, but it’s less scarier in reality than your mind tells you. One thing you will learn is smells are going to be the worst. Food, cologne ugh even coffee will make you puke from the smell alone. Hey if you have any questions do not feel shy just email me. ♥️

    • Wiiihoo! I actually feel really good! Never had morning sickness and I have not really had an increased sense off smell yet. My dogs have not been acting different, I read the same so I am a bit disappointed in them! Maybe later when my body will change more. And yes, only thing close to cravings is ginger!!

  17. Åh Linnea vännen, blir alldeles varm och lycklig av att läsa detta inlägg. Förstår absolut att det måste känns väldigt overkligt först och att man har svårt att ta in del hela. Jag hade nog också gjort test på test precis som du och sedan inte heller riktigt vetat hur jag skulle berätta den stora nyheten. Men gudars vad tidigt ni äter frukost. I i detta fall blev det ju mer nattmål än frukost. Men med tanke på hur lycklig Casey blev och att det var stora och glada nyheter att leverera gjorde det nog inget alls kan jag tänka mig. Nu är du gravid och jag tycker du ska glädjas och vara lycklig. I de flesta fall så blir det ju väldigt bra resultat och de flesta får en frisk och fin bebis. Så nog finns det väldigt väldigt goda chanser att det även ska bli så för dig.
    Kraaam!

  18. Nu kan jag äntligen säga GRATTIS på din blogg med! Jag menar du har ju redan fått grattismail! Det är fantastiskt jag är så glad och att du delar med dig. Älskar det Tack snälla för att du delar med dig. Det är så fint. Tänk Mamma Linnea eller typ Mom Linnea!

  19. Herregud….jag har helt missat din stora nyhet. Jag har läst din blogg sedan forever. Stort stort grattis och lycka till! Allt ordnar sig ska du se. Du blir en fantastisk mamma!!

  20. Jag slutade noja efter v 12, efter det minskar missfallsrisken högst markant. Dock mådde jag tillräckligt illa varje dag för att inte ens tveka om att jag fortfarande var gravid.. Det hjälpte kanske.

    • Ja, jag var nog lite orolig da men jag ar mer orolig for typ komplicationer vid fodsel eller att vara ett kasst paron.

      • Förlossningskomplikationer är ändå ganska ovanliga, och sjukvården är bra (säkert i USA också, om inte bättre) om det skulle vara något. En kass förälder blir du inte! Inte om du ens tänker tanken att du kan bli det! Du kommer bli världens bästa mamma till DITT barn, som jag är till mitt och de allra flesta är till sitt. Det är ganska svårt att göra fel med ett nyfött barn egentligen. De behöver mat, närhet och en ren blöja och egentligen inget annat. Inte för att det är lätt att vara nybliven förälder för det, men allt löser sig. Och när barnet blir äldre och kräver mer kommer du vara så cool i föräldrarollen att du undrar vad du satt och nojade över. Passa på pch njut nu, det är fantastiskt och magiskt att vara gravid (om än rätt jobbigt i början och slutet för de flesta). Jag låter kanske som nån expert nu, vilket jag absolut inte är, men jag gick igenom allt det där för ungefär två år sen så jag vet precis. Under alltihop är man ändå bubblande lycklig, eller hur?

        • Under ytan så är det definitivt så himla fantastiskt! Tack för din kommentar. Så himla fint att få lite trygghet så här på kvällskvisten

  21. Känner igen mig i det där med att bli generad av att prata om vuxna saker, är 26 år och passar fortfarande inte i att prata om vuxna saker. Bättre att behålla allt för sig själv! Haha

  22. Vad jag känner igen mig! Vet inte hur många test jag tog, tappade räkningen! 🙂

  23. Först och främst GRATTIS 🙂 underbart fint och fina inlägg! Min bebis är nu 9 mån så det är ganska exakt 18 månaders sedan jag plussade. Jag tog bara ett enda test. Har tagit många i mitt liv i förhoppningen om att jag kanske skulle ha råkat bli gravid av misstag. Min pojkvän ville inte… Så när jag fick två streck var jag så säker på att det var sant att jag aldrig ens funderade på att göra ett till. Konstigt egentligen. Jag ville ju så himla gärna ha en bebis och hade velat länge länge men försökte verkligen att njuta av det faktum att jag var gravid, de första 12 veckorna. Dvs inte av att jag skulle få barn, för det vet man ju inte… Så jag gick runt och kände mig tacksam för att jag fick prova på hur det var att vara gravid. Det i sig är alltid en erfarenhet jag velat ha i livet. Nu blev det en bebis. Och jag ska säga att bebis faktiskt är mycket bättre än graviditet 🙂 Lycka till och hoppas du får må bra!

    • oh vad fint! Jag kanner inte sa mycket av graviditeten sa jag har lite svart att njuta av nagot som ar sa.. odramatiskt? Typ inga fyverkerier etc. Det finaste an sa langer har ju varit att beratta for vanner, slaktingar coh for er har! Nu kanns det mycket storre helt plotsligt! Stor kram

      • Det är ju väldigt abstrakt och ganska absurt att vara gravid och de flesta symptom är ju negativa så avsaknad av fyrverkerier är ganska bra. Blir lite mer verkligt när magen växer och man börjar känna rörelser. Men ändå, jag hade väldigt svårt att förstå hur det kunde växa en liten man inuti mig ända tills han kom ut och låg på min mage. Först då blev det egentligen verkligt. Tyckte, trots att jag verkligen längtade efter barn, inte graviditeten var så kul, och då mådde jag inte ens illa. Andra trimestern var helt klart bäst. Men så här snart ett år senare kan jag tänka att det ju faktiskt var ganska mysigt! Ska bli så spännande att följa dig. Och ja, visst är det roligare när man kan börja prata om det! Kram!

  24. Åh vad fint att du delar det här! Jag började ju gråta när jag plussade, och inte glädjetårar. Och jag tog också en miljard tester i början. En miljard! You are not alone.

    • Hahah! Ja men jisses det ar ju en trip! Jag kande inte alls att jag ville hoppa och stutsa av gladje utan snarare att KONSEKVENSERNA var sa himla stora att jag blev radd.

  25. Det kommer sakert att ga fint. Se bara till at fa i dig mycket protein och borja ta folic acid varje morgon.

    Men om du borjar bloda ga direkt till akuten. Jag fick MF. Det kom aldrig mycket utan bara lite dutt av ljust, ljust rosa sedan var smartan inte sa farlig men jag vaknade 3 ggr under natten och hade riktigt ont. Tidig morgon gick jag till akuten och sedan tog det slut med operation samma dag och utomhavandeskap, brusten aggledare sa nu har jag bara en kvar. Jag ar bara sa glad att jag gick till akuten, for forst tyckte jag inte att det gjorde sa ont utan att jag skulle bita ihop. Javligt dum tanke. Och det var jakligt hart de forsta tva veckorna, vi grat bada varje dag och flera ganger. Men det gar over och nu tror jag att vi ar pa g igen.. det kanns sa i kroppen!

    Stort lycka till

    • Nej fy sa hemskt,jag ar verkligen ledsen for din skull. I vilken vecka var du i? Jag borjade med folic acid i tre manader innan vi ens borjade forsoka.. Hoppas det gar bra nu!

      • Jag ar bara sa lycklig att kroppen kommit igang igen, var helt overtygad om att det som hande sabbate min agglossning. Men jag matte bara en gang per dag, vilket ar helt fel. Och sa lange det finns hopp sa ar allting mojligt.

        Bra, man bor ta folic acid tidigt. Jag ar mycket tidig, sa tidig att jag inte borde saga att jag ar gravid, men brosten har redan gjort entre big time! Agglossningsstickorna kan visa olika pa olika tidpunkter pa dygnet .. sa bara for att man inte far bra utslag kl 12 eller 16 innebar inte det att man inte kan fa det 04.00 samma natt – for det fick jag och sedan tillbaka till minskad stegring foljande morgon kl 08.00. Sa du kan ha haft din stegring efter eller fore du matte. Och det fonstret vid stegringen som jag forstatt det ar 12-24h. Aven om det sakert finns undantag som bekraftar regeln und so weiter.

  26. Haha, jag blir alltid så förvånad över folk som kör fler tester, jag körde på en och trodde stenhårt att den stämde! 🙂 Jag hade på känn att jag var gravid (helluuu boobies) så det var ingen större överraskning, men maken reagerade med ett “oh fuck, I’m going to be a dad!”

    • Haha! jag kande inte alls att jag kunde lita pa testen efter som jag inte kannde nagot alls. Sen nar jag fick borja springa pa toa och fick los grande tatas sa slutade jag ta dem. Hahah

    • Det har ar nog bara en fjardedel.. tog ett test om dagen i nastan en manad. Dock fick jag de sma av en van, (Har nog 50 st kvar..) sa de enda vi kopte var de tva stora som kom i en forpackning. Men ja.. lakaren sa “what you will spend on pregnancy test and photos the first year will cover a college degree”.

  27. Underbar läsning! 😀 Jag tänker också att såhär är det nog också på väg in i föräldralivet och att vara förälder. Man oroar sig för både det ena och det andra, öppnar upp sitt hjärta inför att aldrig någonsin mer bli så sårat och samtidigt älska så mycket. Vara förälder är lite grann som att gå runt med öppen bröstkorg hela tiden, redo att få sitt hjärta punkterat. Åtminstone för oss nojjiga och känsliga. Min äldsta son är ju 18 år och ännu är jag inte säker på att “det kommer gå vägen” och det finns inga som helst indikationer på att det INTE skulle göra det, men jag oroar mig ändå. 😉 Inte så att jag lägger det på honom eller visar min oro, men den finns där och jag ser den för vad det är. Det kommer gå bra Linnéa. Det är dessutom jättebra att du “talar” om det hela för trollen spricker i ljuset och kunna formulera sin oro är hälften vunnit, för då läggs det åtminstone inte på något annat där det sipprar ut och blir destruktivt för dig. Vi är så skyddslösa inför det stora i livet och våra egna kroppar, det är väl också det som är det mest skrämmande. Att inte kunna kontrollera allting eller fixa det, utan lita på att det kommer gå bra.
    Dina bilder är som vanligt helt fantastiska. Tänk att få till graviditetstest på ett sådant vackert sätt som du fångat. 🙂

    • Tack Maria! du har helt ratt, ajg vill garna vara i kontroll och ha allt planerat, speciellt vill jag inte ha overasskningar och det ar val sant man maste vanja sig vid eller iallafall lara sig handskas med.

Write A Comment