Sverige vs USA

_DSC0081

Så hemkommen. Eller bortkommen. Aaaahaha. Jag flyttade utomlands 2003. Sedan dess har jag bott hemma lite mindre än tre år. Och då inte hemma hemma utan i Småååland.  Så det kanske är dags att sluta gnälla över att längta hem? NEJ! Jag kommer alltid längta hem. Jag kommer alltid svänga emellan att tycka att här är bättre där och vise versa. Ett jäkla dilemma är vad det är. Denna resa till Sverige var bra för det var inte bara en fantastisk resa hem till familjen och världens vackraste Sverige men den påminde mig lite om varför jag ville lämna Sverige när jag väl bodde där. Alltså.. Sverige. Hur jag älskar dig.. men huuuusvagn vad alla är stöpta efter samma mall.  (Jag med!) Kooonstigt att jag gillar blå/vit randliga kläder, converse och jeanshorts. Det är inte av fri vilja som jag klär på mig det utan det är fasiken i mitt DNA! Jag är en robot! Så på semestern skrev jag ner en liten toppen och botten lista.

 Top 5 med Sverige:

1. Alla människor är snygga och vääälvårdare. Ingen lökar i reklam t-tröjor och Birkenstock eller vägrar deo eftersom svett är natuuurligt. Allt är föresten snyggt. Arkitektur, design, matuppläggning.

2. Föräldrarledighet/sjukvård/skolsystem you name it. Swedes got it.

3. Att man kan GÅ överallt.

4. Havet, mother, vad jag saknar havet

5. Svenskar har så bra bordskick. Amerikaner har nada.

Botten med Sverige:

1. Hej hallå – jag blir alltid lika förvånad över hur lite svenskar vill prata med främlingar. Exempel: Köpte ost i en delikatess butik av en långhårig skönhet. Frågade ostsnubben vilken av alla hundratals ostar som var hans favorit. Svår fråga till en ostkille? Borde inte vara det. Men han ballade ut helt. Kunde inte välja, kunde inte ge svar, vill inte kora en vinnare för det exkluderar ju så många! Amen lilla ostman jag frågar på liv eller död här utan jag försöker KALLPRATA undertiden som du plastar in mina ostar. I stället fick han panik och fick lägga ifrån sig allt han gjorde, kila sig i huvudet och typ räkna ut den matematiska formeln av rätt ost med vin och stämningsmusik. Lugn nisse! Igen, kallprata!

2. Service. Jag blir ju förbannad på servitörer i Sverige för de är så himla kassa. Visst, i USA är det värdelöst att leva på dricks och att lojaliteten till arbetsgivaren är helt skev, men om du jobbar på bättre restauranger i Sverige så ta lite facking pride i ditt jobb och gör det ordentligt! Jag gick på Who is Mr French två gånger – båda gångerna. Kass service. Dryyygt som tusan. Gick på J i Gåshaga. Kass Service, killen kunde inget alls. Kollade inte om maten var bra, om vi ville ha mer vin eller om vi ville ha kaffet till efterätten eller efter. Och sist i Trosa på Fina Fisken. Där jag försökte beställa in kaffe till morfar medan vi andra åt, och fick ett fnys ifrån servitören att ”vi tar kaffebeställningen först när vi plockat bort maten” Amen jag fattar det jag med men nu var det så att han ville ha kaffe till MATEN. Ni förstår kanske vart jag står i denna fråga.

3. Svennebanan. Alla har miljöångest. Ingen är nöjd och gnäller något sjuuuuk. Det regnar en vecka av dina 7 veckors semester, sjukvården har kö, skolan har kass lunch, gay poliserna går med i pride eller det inte längre heter dagis fröken utan förskoleläääärare. Samtidigt kan jag tycka att alla gnäller men ingen har några åsikter eller förslag om förbättring. Jag är inte bättre jag själv, men jag är ju svensk också.

4. Attityden. Svenskar är snåla med att vara vänliga och det är synd efter som det är gratis. Oh vad svårt det är att bjuda på ett leende, be om ursäkt om man går in i någon eller att plocka upp ett kvitto som någon annan tappat. Det BÄSTA med USA är att folk är trevliga, glada, kan prata om inget alls och få dig att känna dig SEDD även om ni bara sitter bredvid varandra på Starbucks. Jag bryr mig inte ett skit om det är ytligt eller inte, du ser mig, jag ser dig. Vi acknowledge varandra och säger hej och frågar om kaffet smakar bra. Bara order acknowledge tycker jag inte har en bra översättning till Svenska.. och det säger väl något. Bekräfta kanske? Det behöver inte vara mer en så! Älskar att jag i USA kan få komplimanger av främlingar och framförallt andra tjejer. Något som känns så sällsynt i Sverige. Lite mer tjejpepp!


fina fisken-0684

 

54 Comments

  • Bella says:

    Ramlade in på din blogg när jag googlade “flytta hem från USA” och jag håller med i allt du skriver. Efter att ha bott i USA sedan sommaren 2011 är jag livrädd att flytta hem och känna mig malplacerad. Jag har förändrats som person här, blivit mer social och lärt mig att älska allt det kulturella och sociala i staterna. Jag känner verkligen igen mig när du nämner hur det sociala biten är helt olika, samt hur mycket bättre servicen är i USA. Jag bli så besviken när jag kommer hem till Sverige under jul och sommar för jag känner mig så malplacerad med alla negativa människor som verkar okapabla att vara hjälpsamma, trevliga och ge komplimanger. Det finns mycket jag inte gillar med USA, men Sverige har definitivt MASSOR att lära sig från Amerikanerna vad det gäller vänlighet och öppenhet.

    • Linnéa says:

      Hller med dig helt och kanner lite att just nu ar jag, som du, i limbo over vad som ar ratt och fel.. typ sociala koder etc. Svart det dar och svart att det ta mig tusan aldrig kan bli bra. Finns massa bra, och irriterande artiklar om hemvandare pa SWEA. Kram!!

  • Saga says:

    Efter 8 år i London så känner jag mig fortfarande svensk och älskar Sverige – samtidigt som jag absolut inte vill bo där… Lite kluvet det där. Håller med dig och de andra om vad som är bra i Sverige, som jämställdhet och natur och mat och gratis skola/universitet

    För mig är nog det värsta attityden, kombinationen av att både gnälla på tex sjukvården och dagis men samtidigt säga att Sverige är bäst. Föredrar ju vården i UK alla ggr, jag går gratis t husläkare, recept kostar ca 80 kr, röntgen är gratis, akuten gratis, sjukhusvistwlse är gratis. Men dagis i Sverige är svårslaget, hur kan folk klaga när det samtidigt kostar upp till 10 ggr mer i UK (upp till 14,000 kr per barn och månad)? Sen upplever jag folk i Sverige som mindre flexibla, har man tex tvättid så kan man inte ändra det….

  • Johanna says:

    Mitt i prick! Håller med dig till fullo, dock så känner jag att jag måste försvara svenskarna lite nu faktiskt. Alla klagar på hur otrevliga svenskar är, hur de aldrig pratar med främlingar, inte ens vågar möta ens blick, aldrig ler, är i sin egen lilla värld osv osv… Tror att de flesta som klagar på svenskar är de svenskar som bott/ bor utomlands för ett tag. Det är då man börjar jämföra en massa. Been there done that. Fast jag tycker det inte riktigt är fair in a way pga olika anledningar… Det är så olika på olika ställen, man kan inte dra alla över en kant. Det finns rude people everywhere. Tänkte faktiskt skriva om just detta ämne på bloggen..:P Anyhow, som hemflyttad svensk efter att ha bott 8år i USA kan jag säga att jag är förvånansvärt positivt överraskad på hur svenskar faktiskt är/beter sig. Folk hejar hejvilt, jag får oftast alltid at least ett leende från de jag möter (sen finns de självklar de som är folkskygga och tittar bort eller ner i marken när man möter nån). Jag har börjat prata med random folk på busshållplatsen, i tunnelabanan, i mataffären, folk tackar har tackat när jg håller upp dörrar, låter andra gå före osv… Jag tror att många skulle vilja vara mer öppna och prata mer men inte riktigt vågar ta första steget just eftersom det alltid varit som det alltid varit här. Har även sett och hört andra folk börja prata, ge komplimanger, plocka upp efter nån sim tappat nåt… och då bor jag i Stockholm. Så det finns faktiskt hopp för svensken..:) Nej nu ska jag ge mig.. Känns som jag har mycket att säga om just detta ämne, men jag får helt enkelt skriva av mig sen..:)

  • Maja says:

    Trist att det är så som du skriver, att svenska folket inte pratar med varann, de tittar hellre på sina telefoner… “De slarvas med det vardagliga samtalet” sa Ernst K. och jag håller med.

    Folk tittar liksom inte på varann, uppmärksammar inte varann, och det är himla trist!

    Puss

  • EllinorO says:

    Jässes vad osvensk jag måste vara för jag har mer än eh en gång senaste månaden åtminstone någon gång i veckan frågat folk vart de köpt sin kjol/skor eller annat klädesplagg jag tycker de är så snygga och vill ha likadana och jag tycker att man ska kunna säga till andra kvinnor att de har en snygg stil!
    Jag har plockat upp grejer efter andra och fått en annan att plocka upp något efter mig. Pratat med folk på bussen som jag inte känner.
    Sagt hej till främlingar när jag är ute och promenerar ( det gör man i norrland och det har lixom inte släppt och jag vill inte släppa det heller) jag har gett en blomma som jag fått till en granne jag aldrig träffat för att 1. Jag tar död på blommor. 2 tanten är 98 år gammal och hennes dotter på 75 springer där minst 4 gånger om dagen och jag tyckte att blommor skulle göra henne och hennes dotter glad.
    Idag plingade jag på min nyinflyttade grannes dörr för hennes nycklar satt i ytterdörren så att hon fick tillbaka dem.
    Sådan är jag. Men sedan får jag ju höra att jag aaaaldrig beteeer mig svenskt av främlingar och av folk från andra länder som är så förvåååånad att jag är så öppen och helsvensk man bara jo ja, men eh ja men man måste ju inte vara otrevlig.
    Jag är en sådan där jobbig jävel som pratar på tuben med folk eller bussen eller tåget för att folk är det mest spännande jag vet.
    Och du, jag älskar randigt, äger inga converse och inte heller några jeansshorts. Not my thang darling. ( converse ja men ej jeansshorts jag är mer en kjol tjej)
    Så det finns undantag för oss alla.

  • hahaha – håller med!!!

  • Céline says:

    Vad har hänt med bloggdesignen?

  • Ellinor says:

    Så. Jävla. Sant.

  • Malle says:

    håller med om allt! vi har nyligen flyttat tillbaks till Sverige efter en låååång tid utomlands och jag blir förbannad varenda dag på allt som du skriver på din lista…och det har tillkommit nya saker som jag inte upplevt tidigare, nämligen detta med att strunta FULSTÄNDIGT i att vänta på din tur, jag var på en lunch restaurang och skule fylla 2 glas med vatten så medans jag ställer 1a glaset på brickan och tar det andra för att fylla kommer en dam som sträcker sig över MIN bricka för att fylla sitt glas…jag blir GALEN på sånt! och att det ALDRIG sägs “ursäkta mig”…WTH…svenskar som är så trevliga/öppna/artiga i utlandet!?!?!

    ok, nu fick jag lite utlopp för all irritation som samlats dem senaste 3 veckorna ;)

  • Håller med om allt!! Förutom att jag inte är välvårdad och snygg jämt. Åker jag till stan måste jag väl förvisso fixa mig lite. Livet i förorten är mer sunk. Skönt, tycker jag. Jag duschar iallafall.

    Tycker dock att servicen skiljer sig mkt i USA. Så jävla otrevliga i New York jämfört med Kalifornien.

    Stockholm är stroppigt. Alla klagar, ja. Jag med, bor här så allt här blir standard, men jag klagar inte på skitsaker (tycker jag). Vården dock, att de tex sa rakt ut att de inte HADE RÅD att röntga mitt ben för att se om blodproppen försvunnit? Sånna saker. Är det verkligen okej? Jag var 32 år med blodpropp för att de slarvat på förlossningen, och de hade inte råd att se om den var borta? Jag röntgade mig privat sedan istället. Sånna saker klagar jag på, då är vården fan inte okej.

    Jag älskar naturen i Sverige. Bästa bästa. Njuter jämt. Kollektivtrafiken, GRYM. Man behöver inte ha bil här.

  • Elin says:

    Låter som att du beskriver Stockholmare, inte Svenskar.

  • Precis som alla andra utlandssvenskar så håller jag med om allt på listan här. Jag skrev nyligen en lista på detta i min blogg med. Här är några saker jag vill tillägga (nu jämnför jag ju med Kanada ioförsig men det är ju liknande)

    Pro Sverige: Det är ju trots allt hemma, känner mig lugn, harmonisk och vet hur allt funkar. Tryggheten liksom. Pro Kanada: Att allt är ett äventyr. Även vardagliga saker är coolare än i Sverige. Mer utmanande. Att folk är mer utåtriktade och sociala. Det typiskt amerikanska – stora high ways, det engelska språket, de stora bergen, den klarblåa himmeln, de många radiostationerna, downtown, shoppingscentrum, billig shopping. Pro Sverige: HAVET!!! Piren, solen som aldrig går ner. Svenskar besatthet av att sitta i solen och aldrig sitta inne om solen lyser. Allt mat, att folk är snygga, lite mer genustänk, zero-tolerans mot att köra bil efter att man har druckit, svenskars besatthet av att grilla och plankstek med bearnaisås :)

    Hanna, Kanada

    • Linnéa says:

      “Allt mat, att folk är snygga, lite mer genustänk, zero-tolerans mot att köra bil efter att man har druckit, svenskars besatthet av att grilla och plankstek med bearnaisås” Plus one på den!

  • Hanna says:

    Kan skriva under på typ alltihop!

    Ps. “Kooonstigt att jag gillar blå/vit randliga kläder, converse och jeanshorts. Det är inte av fri vilja som jag klär på mig det utan det är fasiken i mitt DNA!” Hahaha, prick så! Ds.

  • Sarah i NYC says:

    Så sant så sant! Själv har jag en USA suger-dag, men dina punkter på botten-listan över Sverige är verkligen på pricken rätt! Det är inte obscent att vara lite vänlig eller ge någon en komplimang!

  • Kim says:

    Touche! Jag är ursvensk och minst lika dålig som alla andra svenskar på kallprat & att ge komplimanger men jag uppskattar verkligen amerikanernas öppenhet och vänlighet! :) Och servicen du skriver om, jag fick nästan jaga personalen i affären när jag var hemma i julas. Lite “oj förlåt att jag kom in i eran affär och vill köpa detta av er…”

    Men som sagt, på vissa punkter är Sverige bra och USA är tillbaka till begynnelsernas tid ;)

  • Céline says:

    Gud vad jag håller med om allt du skrev. . Va fan, kan inte vi svennebananer skärpa oss. Det är lite tröttsamt att vara den som ler och är social mot folk. Framförallt blir man ju sedd som en alien för man råkar le mot nån på gatan. :)
    Jag får helt enkelt lämna Sverige för amerikat, känns som det skulle passa mig bättre.

  • Åh, Linnéa! Du skriver så bra!!

  • Susann says:

    Åh vad jag håller med den här listan! Som hemflyttad svensk så inser jag hur osvensk jag har blivit under mina år i USA, och känner definitivt att Sverige är INTE det landet som ligger mig varmast om hjärtat. Går en utbildning inom jobbet jag fick nyligen och idag satt jag med en massa kommunanställda och vad är det första de gör… klagar! Ack denna svenska klagan, jag blir tokig! Och svenskar är över lag otroligt otrevliga… jag tar hellre en falsk attityd av en amerikan som undrar hur jag mår än en svensk som inte ens belönar mig ett ögonkast. Man dör faktiskt inte av att le och vara trevlig!

  • Nadja says:

    Guuuud vad jag håller med dig! Om typ allt. Blir chockad varje gång jag kommer hem av hur otrevliga folk är i Sverige (inte bara i sthlm heller faktiskt) och hur man verkligen inte kan småprata där.. Här får man komplimanger, kallprat och annat trevligt.. Fast iof kan jag ibland bli tokig när jag är i klädaffärer och liknande i USA och expediter är så himla himla på, jag vill bara vara ifred och titta själv på saker, det är nog min svenskhet som sitter i där dock för att många amerikaner verkar gilla det där pushiga..

  • Miss Marie says:

    Amen to that!

  • Erika says:

    Gillar listan! Och haller med om sa mycket. Alskar (alskar!) ljuset i Norden om sommaren, men bor nog faktiskt hellre utomlands forutom ett par veckor med fika, ljusa sommarnatter, och hang med nara och kara. Saknar mycket fran tiden i USA, har i Bayern verkar service vara verboten, men det ar ju andra fordelar som vager upp. Tror kanske att en del har att gora med sol ocksa, Sverige ar trevligare under den ljusa arstiden, och Australien (dar makens familj bor) ar ju kanske varldens trevligaste land. :)

  • Sara says:

    Haller med Anna H om miljoangesten, men i ovrigt haller jag med om resten av listan!

    Jag fick flyga tillbaka till Afrikat med 4*23 kg, men visste att jag enbart skulle lyckas ta 3*23 (plus blytungt handbagage) pa: tag-buss-tag-buss-slapa fran busshallplats till lagenhet/taxi-tag-check in desk.
    Nar jag stressat parerade mitt baggage mellan sura resenarer pa perrongen i Alvesta tankte jag att det har hade F*N aldrig hant i mitt nuvarande hemland. Dar hade man sekunden man sett mig (och inte for att jag ar utlanning) rusat fram, tagit mitt baggage, fragat mig vart jag skulle, foljt mig anda fram till satet och burit mina saker och aldrig bett om ett ore det.

    Eftersom jag aldrig arbetat i Sverige (utover sommarjobb) har jag invaggat mig sjalv i bilden utav att vara valdigt osvensk i mitt arbetssatt. Jag har ju liksom +5 ars erfarenhet av att moten ALDRIG borjar i tid utan 1-5 h efter utsatt tid, klart jag ar anpassad. Men… har sedan jag joinat FN insett att jag ar SUPERSVENSK. Jag blir knapp av langa meningslosa haranger innan man kommer till sin poang, skriv inte en halv uppsats om ingenting (- jag inser ironin i att mitt inlagg ar mils-langt), kom i tid etc.

    Mest maste jag nog saga att jag marker hur jag forandrats nar det har att gora med barn. Eventuellt ar det har valdigt “Afrika” specifikt, for jag har upplevt det bade i Sverige och USA. Jag ar van vid att man med barn lyfter pa ogonbrynen, ler, eller sager hej och ALLTID far ett svar, alltsa aven fran barn som man ALDRIG traffat tidigare och som kanske star bredvid en i en ko. I USA och Sverige beteer sig oftast barnen samt foraldrarna som om jag forsoker rova bort dem.

    Det ar val bara att inse.. vi forandras otroligt mycket av att bo utomlands, men vi verkar inte helt fatta att vi i stort haller oss fast vid uppfattningen om hur Sverige och vi sjalva ar :)

  • Cia says:

    Måste säga som milea gjorde ovan! Känns som du borde ändra till topp och botten Stockholm vs Denver! Stockholm är en otroligt vacker stad, men första gången jag spontant blivit vän med en 08 är här I USA :-) Inte för att Göteborg är på nåt sätt perfekt, men människor i allmänhet är mer öppna o Goa som vi säger :-D jag har vart i städer i usa där människor är mer som i Stockholm också :-D Så med andra ord: Du, är ingen vanlig stockholmare och Du, bor i en väldigt trevlig amerikansk stad :-D Puss på dig

  • Lisa says:

    Det är alltid intressant att läsa sånt här. Och vet du vad? Jag håller med dig i PRECIS allting. Du formulerar dig på ett sånt bra sätt också. Heja dig! KRAM

  • Emma says:

    Helt och hållet slått huvudet på spiken med vad som är bäst i Usa! Varje gång jag kommer tillbaka efter en längre period i Usa inser jag hur otrevliga, rent ut sagt, svenskar är. Och att bilden av Usa är att det finns så mycket fördomar och diskriminering men det finns lika mycket om inte mer i Sverige. Okej, kanske inte diskrimineringen, men fördommarna. De slängs ju ut titt som tätt istället för att vara mer “alla är olika, väljer olika”… Ser inte fram emot att flytta tillbaka till det men det som är på plussidan är ganska bra.

  • Jag håller med helt och hållet! Har bott utomlands endast 1 år längre än dig (flyttade 2002 till USA, 2003 till Frankrike och flyttade tillbaka till Sverige 2,5 år mitt i). Skillnaden mellan dig och mig är att jag har slutat jämföra. Jag har insett att jag förmodligen aldrig kommer att flytta tillbaka till Sverige och detf inns så många saker som är bra med Frankrike också och jag har vant mig vid dom och tycker faktiskt att vissa saker är konstiga i Sverige. Visst kommer jag alltid ha min svenska sida kvar, men jag är hemma här i Frankrike nu.

    Fransmännen är inte lika bra som amerikanerna att småprata men det är MYCKET bättre än svenskar! T.ex när man går in i ett bageri så säger man “Bonjour messieurs/dames!”, man hälsar alltid artigt. Det saknar jag i Sverige.

    Och servicen i USA är oslagbar!

  • Rahwa says:

    Bor själv i USA sen några år tillbaka och känner igen mycket av det du skriver, är faktist och hälsar på i Svedala i detta nu. Men är det ändå inte vädret som är boven i dramat, öppnar inte folk upp sig mer under sommaren? Själv är jag mest chockad över alla tiggare överallt, vad-är-det-som-händer?

  • Anna says:

    Håller med om den sociala biten. I USA fick jag spontana komplimanger om mina kläder från både tjejer och killar. Kul! Kassörskan småpratade om allt mellan himmel och jord.
    Få personer som gör det i Sverige, kul när det händer dock!
    Kan dock erkänna att jag ibland är osocial då jag har ett väldigt socialt yrke. Shame on me. Att le och hälsa på främlingar om vi går på en öde gata borde vara a och o. En del blir verkligen besvärade och vill mest trolla bort sig själva känns det som :)
    Brukar hälsa på dessa personer bara för att störa dom lite extra ;)

  • Ida says:

    Känner igen det där med att inte snacka med folk, ens kallprat. Var i USA för många år sedan och skulle hyra en film på bibblan. Hade inte koll på mynten än och gav således fel till tjejen i kassan. Hon skämtsamt påpeka att jag gett fel mynt men jag blev stressad/generad och langa upp en näve mynt och sa att hon fick ta dom som var rätt för jag kom inte ihåg vilka som var dime, vi skratta åt hur konstigt det blev. Men när kvinnan bakom mig börja prata om hur svårt det kan vara att komma till ett nytt land med annan valuta och berättade om när hon hade bott i Japan ville jag dö. Minns att jag tänkte “vem är du att komma här och prata om dig och ditt liv” när hon bara försökte vara trevlig:P

    Pros and cons med allt!

  • Kringlan says:

    Så sant!
    Var helt pepp efter usa resan att “nu jäklar ska jag ge komplimanger till personer om jag tycker det är snyggt etc” – inte fasiken har det hänt eller jo en eller två gånger. Det sitter så inbankat i en att man inte ska störa någon man inte känner, synd faktiskt :(

  • Sofie says:

    Wooord! Mycket av det du skriver saknar jag från min tid utomlands. Det värsta är att man själv faller in gamla vanor och blir lika sur/otrevlig/bitter efter ett tag…

  • Anna H says:

    Jag har jättemycket miljöångest!! Men där håller jag inte med dig. Det tycker jag är en fördel med Sverige och en stor nackdel med t.ex USA, där jag tycker att många bara ignorerar miljön och vår påverkan på den och bara fokusera på att konsumera och vilja ha fler och fler saker till så billigt pris som möjligt.

    I övrigt väldigt träffande lista. Det är väldigt kul att titta på alla här i Sverige som går runt i sin “uniform” av svenska “hoppas-jag-passar-in-och-inte-sticker-ut-kläder”. Och SOM jag kan sakna kallpratet i USA och att bli sedd och kunna både få och GE komplimanger till främligar utan att framstå som en galning.

    KRAM!

  • Annika says:

    Håller verkligen med dig! Varenda punkt. Jag försöker tänka på det och vara trevlig (även) mot främlingar och kallprata. Men det tenderar att kännas lite fejk ibland när man inte är van :-)

  • Milea says:

    Intressant – men – jag upplever dina iakttagelser rätt så Stockholm. Jag bodde i Stockholm förut och då tänkte jag inte på det alls men nu tänker jag på det varje gång jag är där. Jag flyttade till Göteborg och där är det helt annorlunda. (eh – och nu bor jag långt ute på landet och där måste man prata med ALLT tydligen).

  • Hanna Lans says:

    Hahaha, ja gudars vad rätt du har! Den stora anledningen till varför jag tänkte ta mitt pick och pack och flytta från Sverige igen om några år. Vill att sonen ska gå klart skolan först, men sedan, då! Men tänker mig lite närmre än andra sidan Atlanten, typ Frankrike eller så. Då kan man ta bil, buss, tåg eller flyg till Sverige och naturen när begäret sätter in. :)

  • Annah says:

    Love you!

    Tycker du säger så bra vad som saknas i sverige och något som gör att jag faktiskt skulle kunna bosätta mig i ett annat land, typ usa. Jag hoppas inte att jag är sådär ;). jag försöker alltid le mot människor, ibland är jag dock i min egna värld eftersom jag är lite introvert men jag ler ofta, säger hej även om jag möter helt okända ute på promenaden. Är man mitt i skogen och möter någon annan nog fan hejjar man, inte låtsas man att det regnar och kollar på trädet man just passerar som ser precis likadant ut som det bredvid.

    Jag gillar det där att amerikaner verkligen kan SE en och få en att känna sig bäst i hela världen och snyggast. Pluspoäng till dem. Sen som du också säger finns det ju mindre bra saker hos dem också.

    Jag gillar Sverige, men det finns mycket som kan bli bättre.

    Kramar

  • Desiree says:

    Sådna här reflektioner är alltid intressanta. Jag håller helt med dig i dina listor över bäst och sämst. Jag tror inte man kommer kunna sluta jämföra. Även om jag älskar Sverige och alltid kommer att göra så tycker jag att det är skönt att jag inte bor där för tillfället.
    Kram!

  • mormen says:

    Intressant läsning över dina iakttagelser man upptäcker inte fenomenen när man bara befinner sig i Sverige
    kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>