Oj. Har jag skrivit om det någon gång? Tror inte det. Ska försöka att inte göra det för långt.


Holland

I Holland efter vårt första riktiga gräl skrikandes på ett torg

Vi träffades när jag studerade i Georgia, på ett private college med inriktning på brats som inte har en aning om hur man studerar. Det var inte många som studerade utan däremot en väldigt många som körde rätt hårt med droger, sov hela dagarna och gick i kyrkan på söndagarna för att de hade ångest av att inte följt bibeln (OBS. Min version av deras dagar säkert inte rättvis).

Anywho. Träffade Casey, gilla pyret, förlängde min 6 månads stay till ett år och efter det året hängde han med till Sverige och studerade med mig. Jag avslutade mina studier, hade examensfest och flyttade upp till Estockholmo. Jag arbetade och Casey läste Svenska för Invandrare och hjälpte till som elektriker (stackaren var ju nära att dö varenda dag). Casey skulle åka hem till USA på en torsdag och vi hade faktiskt inga planer, det enda vi visste var att för att vara ihop var vi tvungna att gifta oss eller så skulle det rinna ut i sanden för distansförhållanden suuuuuucks.

Screen Shot 2013-03-04 at 7.49.39 PM

En av våra första dates. Uppenbarligen Casey som valde venue

Ok.. iallafall bestämde vi att som för att fira av Casey skulle vi ta ut varandra på varsin dejt. Jag började och tog honom till Hornstull på indiskt. Fantastisk mat men det var så trångt att vi satt i knät på de andra gästerna, väntade i tusen år på maten och ville strypa både varandra och alla andra i restaurangen när vi väl fick vår mat… dejten var katastrof och jag kände mig bara less på allt. Less på taskiga restauranger, less på att Casey skulle åka hem, less på att behöva ta beslut som vi inte ville ta. Så jag gick hem och surade. Och sen till jobbet dagen efter.

Dagen efter var det Caseys tur, men för att förstå hela den dejten så måste vi resa tillbaka i tiden, till Shanghai. När jag bodde där dejtade jag en jenkare lite löst. Han var en rätt dryg prick och jag minns hur han sa att de gånger han gjorde slut med sina flickvänner, alltså dessa höööögar av flickvänner han brutit upp med – hans ord. Inte mina. Iallafall, varje gång han skulle göra slut av någon av alla dessa miljoner flickvänner han haft så tog han ut dem på en restaurang och gjorde slut in public så damen i fråga inte kunde ställa till en scen. ASS. Tillbaka till Casey nu.

Screen Shot 2012-10-25 at 10.00.48 PM

Gift karl och en bitch

Casey hade varit rätt tyst och låg de två sista veckorna, inte alls sitt vanliga glada jag och nu var det hans tur att ta ut mig på en dejt. Casey är världens bästa, men att planera är inte hans grejj. Jag tänkte alltså att han skulle ta mig till Pizza Hut eller något liknande.  Efter jobbet möter jag upp en tyst, väldigt sammanbiten Casey. (Jag hade haft världens sämsta dag på jobbet, givit ut en check till en kille som skulle resa i Afrika typ ett år eller fem och glömt att signera den = checken är värdelös och han skulle inte ha en krooona på sin semester). Men ja, Casey hämtade mig – jag arbetade på Handelsbankens huvudkotor i Kungsträdgården så vi gick därifrån till slussen. Casey hade med sig en bukett blommor som jag fick bära på och kände mig super awkward och såklart sur som FAN efter dagens misslyckande på jobbet. Tittar på Casey som går och biter sig i läppen och inte säger ett ord. Ser att han har på sig:

1. Min brors stålhätte skor, väldigt stora skor. Men svarta. Casey hade bara springskor på sig annars.

2. Pappas chinos. Not a good fit.

3. Mammas Gucci bälte?!

By God han såg ut som ett skämt!

Vi gick till Gondolen och killen i kapprummet sa good evening Mr Geiger utan att vi presenterade oss. Surprise surprise. Han måst ha planerat något för första gången i sitt liv! Vi kommer in och Casey säger till servitören att vi ville ha en “a nice bottle of Champagne for a very special occasion” och servitören slänger ihop ett förslag på en flaska som kostade runt en månadslön. Det tog Casey en sekund för länge att konvertera kronor till dollar och sedan säger han snabbt.. ”um.. no, not that special”.

Screen Shot 2013-03-04 at 7.52.14 PM

Baby got back

Vi satte oss och åt, under tystnad. Jag för att jag var sur över jobbet och Casey för att han varit tyst de senaste två veckorna. Jag börjar bli lite irriterad på att Casey inte säger något! Vad är problemet?! Och plötsligt fattar jag.. den lilla skiten ska göra slut med mig. IN PUBLIC så jag inte kan ställa till en scen. Fucking fucking funk. Blev ännu mer förbannad och det enda jag tänkte på hur jag kunde ställa till en scen UTAN att det faktiskt påverkade min utan bara såg ut som att Casey var en idiot. Svårt det där..

Casey harklar, andas djupt och börjar prata. “Vi har haft ett fint äventyr och nu står vi inför ett vägskäl” “Nu är det dags att växa upp” “Tack för den här tiden”.. Ni hör! Det enda jag hör i mitt huvud är min egen röst “Nuuuuu gör han sluuuuuuut” Men skrutten går ner på knä, (inför alla!!!!!) och frågar om jag vill “continue this adventure with me”. Jag dog. Inte av romantik utan av humiliation. Han friade inför alla människor! Man GÖR inte så, precis som man inte gör slut med någon in public! Man tillåter inte den andra att reagera. Så jag väste… NO NO NO! och stirrade på Casey arg. Och han sa “Please?” och jag väste “GET UP FROM YOUR KNEE CASEY” och han svarade “Not until you say yes” och jag svarade, “YES! OK! Now just get up” Det tog typ 5 sekunder och jag kände mig så dum, arg, ledsen och stressad.

Screen Shot 2013-03-04 at 7.54.17 PM

Hur kan man fråga något så stort inför andra människor? Hur kunde jag missuppfatta allt? Sen tittar jag på Casey och ser att han uppriktigt ser.. ledsen ut. Han var nervös, det var väl lite tungt för honom med och han hade gjort allt det här utan att veta om jag skulle säga ja eller nej, speciellt när jag inte reagerade som en normal southern bell hade gjort. Servitören kom med Caseys lilla rosa kamera och det finns väldigt skakiga foton på oss, Casey på ett knä och jag som ser förvånad ut. Inte kanske den kodak moment som servitören och Casey hoppats på. Vi åt dessert, i tystnad. Sa inte ett ord till varandra.. det var såååå pressat och helt plötsligt så var det som om vi hade inget att säga till varandra. Det.var.så.stelt. Vi betalade. Åkte hem. Satte oss på tunnelbanan.. sa inte ett ord. Satte oss på Lidingöbanan och jag minns inte det här men Casey hävdar bestämt att jag bryter tystnaden och säger… “To be asked to marry someone… that really is a big compliment.. like huge”. Sen var vi tysta igen.

Dagen efter när jag vaknar så ger Casey mig en mapp, där är alla visum papper ifyllda med mitt namn. Han hade redan fixat allt! Det enda jag behövde göra var att skriva under att jag indented to marry Mr Andrew Cason Geiger. Och dagen efter det flög han hem till USA. Sen såg jag inte honom på två månader och det var nog först när vi sågs igen som jag på riktigt kunde glädjas. Det var bara för stort och för läskigt för mig. Jag är en person som får beslutsångest av att välja toalettpapper och utan Casey hade jag ALDRIG suttit här i Denver idag. Gift med världens bästa kille och även om jag fattade det då, så var jag för rädd för att kunna se det klart. Jag vet att jag har gift mig med en karl (pojke) som älskar mig mer än vad jag kunde tro var möjligt och det känns stort. Han sätter mig i första rum, han lyssnar, respekterar och finns här för mig jämt jämt jämt. Jag hade aldrig kunnat hitta en bättre kille, på riktigt och det känns väldigt dumt att den dagen vi tog beslutet att satsa på varandra så var jag så nervös och stuck in my own ass att jag inte ens kunde glädjas åt det.

Det visade det sig att Casey hade under min examensfest frågat pappa, mamma, mormor, moster och min bästa vän Maja om min hand. Hej 1800 talet men så gööör man i Georgia fortfarande. Pappa hade vänligt men bestämt sagt att Casey frågade helt fel person om det. Damerna i släkten blev om möjligt ännu mer betuttade i Casey efter det. 

Screen Shot 2013-03-04 at 7.55.16 PM

Many years to go!

  • Ställen jag bott på. Var är hemma?
  • Detta önskar jag att jag visste när jag var tonåring.
  • Ditt liv med Casey. Vad ni gör tillsammans, diskuterar, träffar du honom lika sällan som innan på grund av studierna?
  • En lista på dina favoritställen i Denver.
  • Är Denver en stad ni båda kan tänka er att bo kvar i även efter att Casey är klar med sin utbildning?
  • Skulle vilja veta hur du gillar USA nu efter att ha bott där en längre tid. Hur skiljer det sig från Sverige? Om du var tvungen skulle det bli US eller Sverige? Vad säger the husband om om att kanske bo i Sverige?
  • Hur reagerade du när Casey friade?
  • Umgås du mest med svenska vänner eller har du även fått en hel del nya amerikanska vänner via Crossfiten?
  • EFIT (ett foto i timmen).
  • Historien/anledningen bakom att amerikaner har skor inomhus?
  • Det finaste som nångonsin har hänt mig.
  • Kost och träning och mål med träningen.
  • En diss-lista.
  • Framtiden, både kort- och långsiktigt. USA forever eller Sverige?
  • En liten lektion i turistandet i Amerikat och pengarna? När förväntas man ge dricks, och till vem, ingår aldrig skatten i priset på hyllkanten i affären osv.
  • Om tio år gör jag.
  • Min karriärsmässiga plan.
  • Lite om Casey.
  • Lite om Nala, hur kommer det sig att det blev en Ridgeback?
  • Min vigselring och Min favoritfrukost.
  • Hur fångar man en cowboy.
  • Saker jag hittar när jag flyttar. Saker jag slänger när jag flyttar.

03.05.2013 | categories: Allt i allo49 comments

49 Comments ( Reply )

  1. Fia says:
    March 7, 2013 at 08:29

    Vilken härligt frieri-historia! Stackarn måste varit supernervös :P

    Reply
  2. EllinorO says:
    March 7, 2013 at 02:41

    Jag älskar din och Caseys kärlekshistoria den är så fin och så jäkla ärlig. Jag förstår verkligen hur stelt det blev jösses sånt gör man möjligtvis på en picknick inte inför en heeeel restaurang.
    Och även om det är 1800 talet så är det himla fint att han faktiskt frågade hela din familj och din bästa vän om det var okey att han sweped you away to America.
    Jäklar vad modigt gjort

    Reply
  3. Linda says:
    March 7, 2013 at 02:22

    Haha! så roligt och fint berättat, och jag hade reagerat preciiiis likadant. sånt får man inte göra in public!

    Reply
  4. Mikaela i San Francisco says:
    March 6, 2013 at 14:27

    Du skriver så fint Linnea! Vackert och ärligt.

    Reply
  5. Hanna Watson - nygift i Kanada says:
    March 6, 2013 at 10:43

    HUrra för romantiskta Nordamerikaner (var tvungen att lägga till Nord, för min man är Kanadensare ;) Min man var också romantisk och gick ner på knä i klippiga bergen och jag var nervös och började skratta. Jaja, så kan det gå. Nu är vi gifta iallafall :)

    kram,
    Hanna Watson

    Reply
  6. Desiree says:
    March 6, 2013 at 02:50

    Helt underbar story. Blir alldeles varm i hjärtat av att läsa detta. Åh jag tycker det hela är superromantiskt. Otroligt fint av Casey. Sa du ja sedan ordentligt då han rest sig upp från att stå på knä? Eller satt han lite kluven vid bordet och inte riktigt visste om du sagt ja eller nej först? Jag förstår att det måste varit lite av en chock men jag tycker ändå att detta är så otroligt fint och modigt av Casey.
    Kram!

    Reply
  7. Sara says:
    March 6, 2013 at 00:59

    Haha, priceless! Ni verkar sa bra tillsammans! Alskade ditt satt att beratta det pa! Men det basta av allt med din blogg ar nog att du beskriver livet och varlden som det ar – med ups and downs och intentioner som faller platt, men sedan kan bli super och ibland inte blir det.

    Reply
  8. Mikaela says:
    March 5, 2013 at 23:59

    Vilken härlig historia och full av ärlighet, nerver och kärlek. Fortsatt STORT lycka till! :)

    Reply
  9. Helena Argirakis-Valencia says:
    March 5, 2013 at 17:58

    Underbar historia! Jag älskar verkligen sättet du skriver på… Grymt bra!

    Kram

    Reply
  10. Andrea says:
    March 5, 2013 at 15:50

    Åååh underbart inlägg!!! Förgyllde min dag :) Tack för att du delar med dig! Och ni är fantastiskt fina tillsammans. Ta hand om varandra! Kram!

    Reply
  11. Anna Granström says:
    March 5, 2013 at 14:00

    Alltså jag älskar detta inlägg. ÄLSKAR. Visste inte hur han friade och ja, din ärlighet och alla vändningar är helt underbara att läsa om. Åh. Ni är så fina. Och stackars Casey med sitt frieri och din reaktion, hihi.

    Reply
  12. Annika i Colombia says:
    March 5, 2013 at 13:13

    Hahaha! Så himla rolig du är! Stackars Casey, vilket antiklimax för honom!

    Reply
  13. Anna says:
    March 5, 2013 at 12:19

    Vilken gentleman du hittat! Förstår att nervositet kan förväxlas med att man är sur/irriterad. Vilket lyckligt slut eran dejt fick ändån :) Jag tycker bara det är gulligt att din make hade respekten och hjärta att fråga din familj om lov innan han frågade dig. Det tyder på respekt och kärlek <3

    Reply
  14. Christina says:
    March 5, 2013 at 11:57

    Vilken underbar historia! Går från att skratta, vrida mig av obehag och så bli tårögd! Tänk så bra alla blev till slut!

    Reply
  15. Madde says:
    March 5, 2013 at 11:48

    Du är bara bäst på att berätta saker:)! Som jag skrattade när jag läste detta. Jag förstår dock helt hur du reagerade, jag är säker på att jag hade reagerat likadant!

    Reply
  16. Anna says:
    March 5, 2013 at 10:27

    Haha, du är så rolig! Varje gång jag ser en film och det frias inför alla… tänk om personen säger nej! (men det gör de så klart aldrig i filmer) Stackars Casey, han måste ha varit så nervös efter sitt planerande och allt, och så reagerar du så – haha :) men det slutade ju väl som tur är!

    Det där med att fråga om ens hand till familjen tycker jag är så sött, hur gammaldags det än är! Det är väl för att vi inte är vana vid det här i Sverige.

    Han verkar vara en underbar kille, och du förtjänar det allra bästa = ni passar perfekt ihop!

    Reply
  17. Anna-Lena says:
    March 5, 2013 at 08:32

    Vad kul att få veta lite hur det gick till! Väldigt trevlig läsning! =)

    Min man friade efter ungefär 8 år tillsammans och han gjorde det hemma i vardagsrummet, då kände han mig så väl så han visste att jag inte ville att han skulle göra det på allmän plats!! Men hade han gjort det efter något år tillsammans så hade han nog gjort något liknande som Casey och jag hade nog reagerat som du! ;) Fast min man hade typ sagt högt att “vadå det är väl inget att skämmas för!?) för han känner typ ingen skam inför okända människor till skillnad från mig.

    Reply
  18. Systerlyster says:
    March 5, 2013 at 06:32

    Vilken underbar story! Nu kommer jag alltid att tänka på illasittande chinos, damskärp och för stora stålhättor när du skriver om Casey.
    Men guuuud så modig han var :) Äkta kärlek!

    Reply
  19. Hanna Lans says:
    March 5, 2013 at 05:00

    HAHAHA! Blev också friad till på restaurang och ner på ett knä. Mannen i fråga slevade fram en megastor diamant också och min enda kommentar var “is this glass?” Med mycket skeptisk min. Otacksamma kvinnan. ;)

    Reply
  20. Sofie says:
    March 5, 2013 at 05:00

    Underbar historia, har läst om det förr men inte lika detaljerat. Ni verkar ha det så himla himla bra, verkligt och inte bara på moln hela tiden vilket är härligt att läsa. hoppas att jag nån gång lyckas träffa nån som älskar mig så som din Casey älskar dig (och du honom).

    Reply
  21. Miss Marie says:
    March 5, 2013 at 04:57

    Älskar den här historien! Jag har läst den här förut, men nu var den mer omfattande! Jag håller med dig, offentliga frierier är inte något att eftersträva!!! Det är lite pinsamt och awkward hursomhelst när någon går ned på knä framför en, så att även göra det in public… nooo! Men gott slut iaf! Gillar att Casey vet vad han vill och vet hur han ska få det också! :)

    Reply
  22. Amanda says:
    March 5, 2013 at 04:54

    Skrattade högt när jag läste detta! Har bara en snabb fråga som jag skulle vara väldigt tacksam om du svarade på. När Casey åkte till Sverige med dig, vilket visum hade han då? (kommer förmodligen ta med min amerikan till Sverige men vet inte vilket som är bästa sättet).

    Reply
  23. Sofia says:
    March 5, 2013 at 04:50

    Vad gulligt och vilken bra planering! Typiskt att du trodde att han skulle göra slut…
    När R firade tvingade jag honom att fråga om, eftersom jag var så rädd att jag hade missuppfattat honom…sa något i stil ‘What DO you mean?’. Var liksom rädd att jag hade hört fel…

    Reply
  24. Casa Annika says:
    March 5, 2013 at 03:35

    Åååååh, vilken historia! Jag växlar mellan att skratta högt och att vrida mig av obehag. Stackars Casey!!! Vad jobbigt för honom, han som hade ansträngt sig så inför den viktigaste frågan någonsin! Som hade ordnat med fotografering och allt. Och så obekvämt för dig! Huuuu! Tur att det gick bra ändå!

    Reply
  25. mormen says:
    March 5, 2013 at 03:15

    Hej älskling jag minns festen och när Casey frågade mig och visade ringen. Jag blev så glad eftersom jag lärt känna Casey som en riktigt bra grabb och någon som verkligen älskade dig för den du är. Lycka till i framtiden
    Kram

    Reply

 Leave a Reply