Önska en rubrik: Ditt liv med Casey. Vad ni gör tillsammans, diskuterar, träffar du honom lika sällan som innan på grund av studierna?

Börjar med en re-cap, det här skrev jag för två år sedan:

My definition of love:

Jag känner en enormt stor kärlek inför Casey, men den är inte ovillkorlig. Ett parförhållande är byggt på transaktioner. (Den dagen jag inte bryr mig om Casey, inte utmanar honom intellektuellt, ger honom trygghet och stabilitet så kommer han nog börja ifrågasätta vårt förhållande). Hur gärna jag än vill säga att kärleken till Casey är ovillkorlig – så tror jag inte riktigt på den sortens kärlek i parrelationer.

Här i USA finns det ett uttryck som är ”one up” eller någon kan vara ”a one upper”. När något är ”one up” så är det bättre än standard, bättre än default.

För mig är kärlek ”one up”. Något går från bra till bättre. Med Casey är jag lyckligare, jag är tryggare och jag är ständigt utmanad. Casey får mig att må bra in i själen, han får mig att känna mig hemma i ett främmande land och han sätter högre mål för mig än vad jag skulle sätta till mig själv. Det fina är – att Casey känner att jag ger honom något likvärdigt! Vi vinner båda två på vårt förhållande, vi får båda tillbaka mer än vad vi investerar. 

Emellertid finns det en annan sorts kärlek, livet är inte bara byggt på ekonomiska transaktioner. Den kärleken jag känner för mormor är fantastiskt och den har aldrig satts på prov. Det är en väldigt enkel men samtidigt en oerhört stark kärlek. Ren kärlek. Absolut kärlek. Att få och ge ovillkorlig kärlek är fantastiskt och nog meningen med livet om man ska vara riktigt djupgående.

… Jag kan nog inte utveckla det här ämnet mer utan att motsäga mig själv så nu sätter jag stopp. 

Disclamer: jag vet, jag vet, ibland ger man mer för kärleken än vad man får tillbaka. Kostnaderna överstiger betalningen. Det är ologisk, dumdristig kärlek eller ovillkorlig kärlek. Det är bara att välja.

 Till sist vill jag även inflika att jag tycker att det Jerry Maguire säger i filmen med samma namn är bull. ”You complete me” är grunden till ett misslyckat förhållande. Tycker man om sig själv och är ”complete” utan någon annans hjälp så har man vett att bara vara med någon när det blir en lyckad “one up”

Nutid:

Nu är klockan 20.47 piiiip och jag väntar på min jenkare.

Jag gick upp klockan 6:45. Casey sov till 8.00, åkte och jobbade och nu har han night classes. Den enda veckokvällen vi har ihop är tisdagskvällar, tre dagar i månaden. Sen har han trial practice halva lördagarna så söndagarna blir VÅR dag.

Eller… om sanningen ska fram… det är dagen han gör allt som jag tvingar honom att göra. Typ städa. Tvätta bilen. Laga mat. Vad det nu är jag känner att han MÅSTE göra för att vi ska få lite jämställdhet här hemma. Usch, låter hemskt. Men jag gör allt annat, så om han har en dag med saker han gör för mig så jämnar det ut sig tillräckligt.

Men vad gör vi.. inte så mycket? Vi försöker träna ihop, vi försöker äta frukost ihop. Vi fulsjunger ihop, vi går ut och äter, vi håller varandra i handen när vi somnar. Vi ler typ varje gång vi ser varandra. Vi är stolta över varandra och vi är kära i varandra. Casey är min klippa. Det är häftigt att vi har gått ifrån att vara ihop till att vara familj! Det jag saknar är att vi inte pratar lika mycket som förr. Vi pratar, men det är som om ingen av oss orkar leta samtalsämnen på samma sätt som förut, när vi diskuterade för att lära känna varandra. Vår sista, intensiva diskussion handlade om Nationalekonomer och deras framtid. Spännande va? Nej.. det skrämmer mig nog lite. Att vi arbetar så hårt nu för att få ett bra liv/karriär och sen sitter vi där om tio år och kan inte ens hitta på samtalsämnen under middagen? Seniorer, tips mottages! Vad gör ni?

Och nu, Instagram!

 

 

  • Ditt liv med Casey. Vad ni gör tillsammans, diskuterar, träffar du honom lika sällan som innan på grund av studierna?
  • Ställen jag bott på. Var är hemma?
  • Detta önskar jag att jag visste när jag var tonåring.
  • Kost och träning och mål med träningen.
  • Ditt liv med Casey. Vad ni gör tillsammans, diskuterar, träffar du honom lika sällan som innan på grund av studierna?
  • Ställen jag bott på. Var är hemma?
  • Detta önskar jag att jag visste när jag var tonåring.
  • Kost och träning och mål med träningen.
  • En lista på dina favoritställen i Denver.
  • Är Denver en stad ni båda kan tänka er att bo kvar i även efter att Casey är klar med sin utbildning?
  • Umgås du mest med svenska vänner eller har du även fått en hel del nya amerikanska vänner via Crossfiten?
  • EFIT (ett foto i timmen).
  • Historien/anledningen bakom att amerikaner har skor inomhus?
  • Det finaste som någonsin har hänt mig.
  • Kost och träning och mål med träningen.
  • En diss-lista.
  • Framtiden, både kort- och långsiktigt. USA forever eller Sverige?
  • En liten lektion i turistandet i Amerikat och pengarna? När förväntas man ge dricks, och till vem, ingår aldrig skatten i priset på hyllkanten i affären osv.
  • Om tio år gör jag.
  • Min karriärsmässiga plan.
  • Lite om Casey.
  • Lite om Nala, hur kommer det sig att det blev en Ridgeback?
  • Min vigselring och Min favoritfrukost.
  • Hur fångar man en cowboy.
  • Saker jag hittar när jag flyttar. Saker jag slänger när jag flyttar.
  • Hur reagerade du när Casey friade?

 

10 Responses to Önska en rubrik: Ditt liv med Casey. Vad ni gör tillsammans, diskuterar, träffar du honom lika sällan som innan på grund av studierna?

  • Mamma Mitta says:

    Hmmm kan du inte skriva om vad din familj betyder för dig? Mormor, börje, Åsa, staffan, mamma, pappa, robban , Anna och alla kidsen?

  • Senioren svarar ;)

    Efter över 20 år tillsammans kan jag bara säga att mitt hetaste tips på ett lyckat och långvarigt förhållande är respekt och egentid.

    Angående jämställdhet, ett jämställt förhållande handlar i mina ögon inte alls om tvätt, disk och bilfix utan om att man ser varandra och att båda två får utrymme i förhållandet. Det handlar om att ge och ta. I vår familj är vi ett team, vem som gör vad, spelar mindre roll, vi har ju samma mål, att vår familj ska må bra. Jag förstår allvarligt talat inte det här med millimeterrättvisa när det gäller hushållssysslor, är det verkligen DET jämställdhet handlar om?

    Ett annat tips är att drömma tillsammans, drömmar tar en långt och det kostar ingenting. Vi drömmer oss ofta bort under våra luncher och promenixer tillsammans.

    Har man kids, ja då har man en hel del ämnen att stöta och blöta…

    Linnea, jag är helt övertygad om att ni kommer att ha ett långt och lylligt förhållande.

    Hur jag tror mig veta det?

    Ni håller varandra i handen när ni somnar.

    Det är äkta kärlek för mig.

      • Maggie says:

        Nu svarar jag på ett jättegammalt inlägg, men kände bara att jag MÅSTE göra det.

        Jag tycker absolut att jämställdhet delvis handlar om att dela på det obetalda hushållsarbetet. Jag vill inte fastna i någon unken roll som hemmafru där mannen inte behöver ta något ansvar alls. Jag och min sambo har varit tillsammans i över åtta år nu och vi delar på exakt allt, för det faller naturligt för oss. Man diskar varannan gång, dammsuger, tvättar osv. Eller så hjälps vi åt. Är den ena ledig, så fixar den personen middag medan den andre är på jobbet/i skolan. Och det kommer funka på samma sätt när vi ynglar av oss, min pojkvän kommer inte vara barnvakt till sina ungar så som jag ser många andra farsor vara. Det är jämställdhet för mig. Precis som att jämställdhet också är att ingens åsikt står över den andres och att vi beslutar gemensamt om allt. Är det kvinnan som ständigt är den som diskar, lagar mat och städar, så tycker jag det luktar gamla könsroller och det ser jag ingen jämställdhet i alls, för oftast så blir det att kvinnan ska göra det hon är bra på och tvärtom och i mina öron är det ganska löjligt, att vara duktig på att tvätta eller städa är inget man föds till, så det är bara att lära sig om man inte kan! Det fick min kille göra när vi flyttade ihop!

  • Marie says:

    Nu var det längesen jag kommenterade men har följt med på din resa! Verkar som att du är nästa lika upptagen som C nuförtiden? Härligt att du fixat jobb etc. Jag tror att när man har mindre tid tillsammans blir de små vardagliga bekräftelserna viktigare. Kramas hejdå på morgonen, kanske ringa under lunchen bara för att säga hej, lämna en söt lapp på badrumsspegeln etc. Vad gäller städning etc. får ju den som har mer tid dra ett större lass, och sen kanske man kan strunta i att “mangla lakan” och istället göra nåt kul tillsammans. Jag tror att ju äldre mn blir desto mer pratar man om minnen och saker man gjort, saker man har gemensamt. Fast det är klart, jag blir bara glad om K och jag fortfarande har diskussioner och tycker olika i vissa frågor när vi är 90. Så länge man själv utvecklas och lär sig nya saker som man vill dela med sin partner tror jag inte det är svårt att hitta nya samtalsämnen ;) Vad fina ni är på bilderna, det lyser kärlek långväg! Kram

  • Desiree says:

    Det märks att du och Casey har en fin och generös kärlek för varandra. Ni trivs ihop och får vardagen att fungera bra. Ett förhållande handlar helt klart om att ge och ta. Ni passar så himla bra ihop.

  • HannaBanana says:

    Finaste Linnea! Jag håller verkligen med ovanstående talare, du har en förmåga att utrycka dig i ord på ett sätt som vi andra dödliga har svårt för. Du skriver så vacker om ert förhållande och jag kan inte annat än att säga att jag saknar dig och dina filosofiska tankar!

    Puss på dig

  • Anna says:

    Du skriver så himla fint, om allt. Du lyckas alltid finna ord på det så många andra tycker och tänker!

    Det som jag tycker är svårt (och trist) med ett förhållande i längden är att man börjar ta varandra lite för givet. Man anstränger sig inte lika mycket som när det var “nytt”, och man kan lätt glömma bort varandra och försumma varandra. Därför är det så viktigt att inte hamna där, och försöka bryta det genom att hitta på saker tillsammans. Jag tycker ändå det verkar som ni är duktiga på det!

    Älskar bilderna, de är så härliga och fulla av kärlek!

  • Anna-Lena says:

    Hej!
    Jag och min man firar 10 år tillsammans i slutet på november… Jag kan också sakna att hitta intressanta samtalsämnen. Vi äter tyvärr ofta framför datorn för att vi är båda två ganska upptagna med jobb och träning m.m så det vi försöker att göra de dagar vi har tillsammans är att laga middag och äta vid middagsbordet, då tvingar man sig själv att hitta trevliga samtalsämnen för annars sitter vi där helt tysta! Vi pratar om framtiden, barn, lägenhet/hus, nästa semester, hur träningen har gått m.m. Eftersom vi inte träffas jätteofta så för oss är det trevligt att prata om vardagliga saker.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *