Bye bye familjen och bye bye hösten

Lämnade av mor och mormen på flygplatsen. Var samlad, följde dem till säkerhetskontrollen. Tog av mig jackan. La väskan på golvet. Vek i hop glasögonen, tittade på mamma och mormor och sa: Nu kommer det. Och det gjorde det! Vilka krokodiltååååårar lilleskuttåååårar! Hade ett grinanfall deluxe och mamma och mormor joinade och där stod vi, tre generationer och ylade. Hemskt och fint. Det är nog så att den bästa gråten är den som är både ledsen och glad.  (Tro det eller ej, jag är trots min ångest och grinanfall en rätt lugn och sansad person. Lite mer klackspark än vad som framställs här.)

Efter krokodiltårarna lilleskuttårarna så satte jag mig i bilen och körde hem… i världens värsta snöstorm. Jag solade i bikini i måndags… Passande med ett skitväder en skitkväll. Ett tag blev det lite väl dramatiskt och jag såg inte något alls på vägen. Vindrutetorkarna var som två ispinnar, omöjligt att se vilken fil jag låg i och det slutade med att jag fick ligga apnära en fartdåre framför mig för att kunna följa hans ljus och på så sätt hoppas att jag låg i en fil och inte mitt i mellan två. Paniiiik! Misstänker att jag följde efter ett rattfyllo.  I Denver regnade det mer än vad det snöade och jag kom hem safe and sound. Pust.

 

13 Responses to Bye bye familjen och bye bye hösten

  • Helren says:

    Inget rensar själen som en rejäl gråtstund tillsammans, hoppas att det kändes så ett tag efteråt också. Om din mormor och mamma flög via London, satt vi förmodligen på samma plan! …i tre timmar innan takeoff medan de väntade på avisning. Jävlar vilket väder.

    Men Linnéa, vilken absolut underbar plats du bor på! Det blev väldigt lite av själva Denver för min del, mest en massa vandrande i bergen och en roadtrip till Utah och Arizona, men åh vad jag skulle kunna tänka mig att bo antingen i Denver eller i Boulder! Kombinationen av nöjesutbud i staden och närheten till naturen verkar helt oslagbar.

  • Anna says:

    I know the feeling! Jag hade en gammal dam på besök på jobb igår som började gråta när hon talade om ensamhet på sitt äldreboende. Ush sånt triggar mig <3

  • Desiree says:

    Det hör nästan till att gråta en skvätt då man tar avsked av någon eller några man tycker väldigt mycket om. Även om det känns sorgligt för stunden så betyder det ju ändå i slutändan något väldigt positivt. Man har personer man älskar och som älskar en tillbaka.
    Vilka väderomslag ni har i Colorado med bikiniväder en måndag och sedan snö en torsdag i samma vecka.
    Kraam!

  • Johanna says:

    Å förstår dig så himla himla väl! Hoppas ni ses snart igen, antingen i USA eller i Sverige.

    Måste bara påpeka en sak (förlåt om jag låter som värsta besserwissern!!) Krokodiltårar betyder att man låtsas vara ledsen fast man inte är det, alltså att lura någon genom att fejkgråta! Det betyder inte “stora/många” tårar som många tror. Så vet du! :) Stor kram!

  • Hanna Lans says:

    Ja, fy f-n för dessa avsked! Som ändå är ganska härliga eftersom de rymmer så många underbara känslor. Härlig bild, jag älskar när man ser släktskap mellan generationerna. :)

  • anna says:

    Alskade lilla van,

    Kom och halsa pa mej i Portland, OR. JAg ar nanstans mellan din mamma och mormor i alder och valdigt sympatico.

    Welcome!

  • Sofie says:

    Ååh söta du!! Nu gråter jag också. Jag kommer ihåg hur svårt det var då min mamma och pappa åkte iväg.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *