Monthly Archives: July 2012

Helgen

Vaknade som vanligt av att Nala kröp upp i sängen så försiktigt hon bara kan för att inte väcka oss och bli utkastad..

Vi tog vårt pick och pack och åkte upp i bergen..

Casey och Tor åkte downhill biking.. jag valde att läsa en bok. Brutna ben lockar inte.

På kvällen campade vi med Tor och Tara, paret med matchande namn, jag sov i min nya sovsäck och jag sov bättre än jag gjort på länge. Kanske bor det en lite hippie i mig? Innan vi gick oss la oss gjorde vi smores och berättade spökhistorier.. Note to self: Gör inte det nästa gång. Läskigt.

Dagen efter åkte vi med bergen i ryggen till Caseys professor som höll galej för sina studenter, han bor på en enorm farm och göder Angus tjurar som hobby..

De säljer för 150.000 dollar styck, helt vansinnigt. Kossorna och tjurarna var rätt ointressanta.. Mer spännande var att de hade fulltime cowboys som bor och arbetar på farmen. Tänk Cowboyhatt och skor som används på riktigt!

Något annat som var imponerande var deras ombyggda ladugård och fläktarna som gick pa band.

Ena väggen gick att fälla upp vid fint väder och det hade vi tur med..

De hade volleyball, tennis och basketball courts.. alltså inte brist på plats eller fritid.

Alla kossor, tjurar och dörrar var brännmärkta med gårdsmärket..

När kvällen kom så blev det mulet och svalt, skönt efter nästan 40 graders värme.

Det vore inte helt fel att bo på en sådan gård, men vilket ansvar! Jag skulle ligga sömnlös på nätterna och känna hur gräset växte och behövdes klippas.

Tack för fina kommentarer. Sorgligt men fint att se att man inte är ensam. Ni är underbara och jag är glad att ha er i mitt internet liv!

Hemlängtan

Jag vet inte hur man sörjer på distans, jag vet knappast hur man sörjer på plats. Jag har lärt mig hur sorg ser ut genom Hollywoodfilmer och så känns det inte här, jag vill inte och kan knappast gråta.. för det är tomt och bröstet känns tungt. Som en den blyväst man får på sig innan man åker in på röntgen.

Mormor IB lämnade oss för en vecka sedan. Jag var inte där och det är så svårt att förstå var som hände och att greppa verkligheten när man inte är där. Hon hade bukspottscancer och jag visste vad som hände, men jag förstod aldrig.

Det är lätt att förtränga, ingen här delar mina minnen och ingen här skulle ens först om jag skulle försöka förklara vad alla de små små detaljerna i vår relation allt byggdes på.

Det är vad det är och jag skulle kunna skriva sidor av minnen av mormor, om vilken vånda det varit de två senaste veckorna och hur det är (borde vara) att sörja på distans men det går inte. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte. Det är inte konstigt att folk blir religiösa, jag vill också se någon mening med saker som känns helt meningslösa.

Framme i Savannah..

Framme!

Casey och jag får sova i stugan som byggdes åt “The Help”… blandade känslor över hur min drömstuga var ett redskap över förminskning.. milt sagt.

Inne i stora huset följer allt samma tema, vitt på vitt på vitt.

Allt är så typiskt Georgia. Boiled Peanuts, sweet tea, corn on the cob och peach pie. Härligt att känna att Georgia faktiskt känns lite hemma trots att jag kämpat med att gilla  denna stat. Casey tar tillvara på varenda sekund av att vara här och det är fint att se hur han uppskattar all mat, alla traditioner så mycket mer nu. Jag räknar med att det kommer vara mer av oss båda att älska när vi lämnar GA bakom oss.

Nu går solen ner över havet, jag lyssnar på vågorna och har precis avslutat det sista med jobbet för ett par dagar. Det SKA kännas underbart men jag längtar hem till Sverige. Mormor är sjuk, min bästa vän gifter sig och här sitter jag. Piss balle och skit. (Men gee, jag är tacksam att sitta här och längta hem istället för i Alafuckingbama). Kanske är det så här det kommer vara, livet kommer alltid vara i osynk och även om jag har det helt fantastiskt  så kommer jag alltid alltid längta hem. Jag känner mig otacksam som aldrig är nöjd. Eller jag är nöjd men det är aldrig perfekt! En dag som denna ska vara perfekt, men hjärtat är med nära och kära som inte är här nu och det blir så kluvet.