Monthly Archives: January 2012

Rullstolsbunden Hund

Den här hunden mötte jag idag. Den är paralyserad… som tur (eller tortyr) så finns det en neurolog som även opererar på hundar i Denver så den överlevde när diskarna i ryggen kollapsade.  Även om det ser ut som ett hemmabygge så är det en seriös rullstol med en liten bajsficka.

I Sverige såg jag aldrig hundar som var skadade eller handikappade. Här har vi en grannhund som har tre ben, en annan har haft gipsat ben, den här i rullstol och vår gamla vän i från Alabama hade en hund som hade bakbenen paralyserade så de bara släpade bakom medan hunden drog sig framåt. Han fick ha blöja. Känns ju sådär.

Härlig outfit på farbrorn, notera hur han matchar hundens sandaler med handskarna.

Butt butt

Oh, i dag har jag suttit framför datorn precis hela dagen och min butt gör ont!

När man går på massage i Kina så ingår rumpmassage, här i staterna är det en krydda. I Kina så fick jag köpa kjolar i XL för att min rumpa var för stor, här i USA är jag size 0 om röva.. För tio år sedan bröt jag två tår när jag sparkade en vän i rumpan..

Nog om det, nu har ni alla mina rumpanektoder och jag ska gå och lägga mig.

Att vara gift med någon som är lika envis som jag…

Vad uppmärksamma ni är! Ni har helt rätt, Casey är inte cleared ifrån doktorerna ännu och får inte träna. Det inkluderar både skidåkning och CrossFit.. men han åker både skidor och tränar som vanligt.

Det har varit lite av en battle här hemma, Casey mår bra och har inte ont längre och därför har han friskförklarat sig själv, jag har stått vid sidan av och i början sagt “nej, du fååår inte, jag bestämmer” för att snabbt inse att jag inte kan bestämma över någon annan.

Det är inte helt lätt, jag kan tycka att jag borde få bestämma vad Casey får och inte får göra eftersom han uppenbarligen inte är neutral i sina beslut, men han är envis som synden. Det har verkligen varit svårt för mig att inte bli sur eller grinig på Casey som ignorerat mina “guidelines” mig när jag bett honom att inte åka skidor eller gå på CrossFit.

I stället känns det som om jag är lite medberoende, jag känner mig tvingad att vara med på allt han gör så jag kan sakta ner farten i backen och se till att de inte puschar för hårt på CrossFiten. Jag hörde om en kvinna som blev alkoholist på grund av att henne man konstant drack för mycket och hennes “bot” var att alltid försöka dricka upp lite av vinflaskorna med honom, så han inte kunde dricka upp hela flaskan själv. Nu är det ju inte så illa för oss eftersom jag blir en bättre skidåkare och går mer frekvent till boxen, men jag förstår henne! När man inte kan tvinga den man älskar mest att göra rätt val, så får man puscha vad man kan i rätt riktning.

Jag har alltid haft som relations filosofi att ju friare man är i ett förhållande  - desto bättre blir förhållandet. Inget skall inte göras utifrån krav utan ifrån välvilja och omtanke. Men för första gången har jag slagits mot mig själv i den frågan!

Det här har varit vår första battle sedan vi träffades, vi bråkar inte om det men vi ser inte lika. Såå help me, får man bestämma över en annan vuxen människa? Är det fel av mig att inte sälja hans snowboard på Craigslist? Att inte gömma räkningarna ifrån CrossFiten tills vi blir utsparkade? Ska jag börja skrika och bråka tills min vilja går igenom? Vad är ni oense om med era respektive?