Det gick ifrån värre till värst. Jag trodde att Nalas första puppyclass var idag. Jag har klätt upp mig som om jag skulle på dejt i förhoppning om att skaffa vänner undertiden. Planerat Nalas ät och kiss schema to the T. Kollar att tiden stämmer (19:00) och datumet (28 sep). När jag ser att det är den 28:e så tänker jag: “shit vad tiden går! Är det redan den 28:e?! När man är arbetslös har man ingen koll på dagarna, annat var det när man arbetade“. Det slår mig inte att kolla att det verkligen är den 28:e… Jag och Nala far iväg. Kommer fram till puppyclassen i god tid och det är helt tomt! Jag kliver ut på parkeringen och frågar en hundtränare som är på väg hem om det är i morgon som lektionen är… samtidigt som jag frågar det så slänger jag igen bildörren. Det tar mig en millisekund innan jag inser att:

  1. Det är den 27:e idag = puppyclass imorgon.
  2. Jag låste in nycklarna och Nala bilen. Jävlahelveterpisskit!

Tur att det är kallt ute idag så Nala inte mår dåligt. Hon sover just nu. Själv sitter jag, uppsminkad i alldeles för tajta jeans o fryser. Casey är på väg för at rädda mig. Alla hundtränare som går förbi skrattar..

09.27.2010 | categories: Baby got back- Ridgeback!, Psykbryt12 comments

12 Comments ( Reply )

  1. Eleonor says:
    September 28, 2010 at 13:28

    Vilket jobbig dag! Inte okej!

    Jag har en fråga angående visumet. När du gjorde dina bankärenden fick du dina transaktioner över 12 månader på engelska?
    Jag har haft en pissdag med Nordea idag som inte verkar fatta någonting.
    Kram

    Reply
  2. Marie says:
    September 28, 2010 at 12:46

    Appropå det där med att skaffa vänner. Tycker själv det är skitsvårt. Tror amerikaner har lite annorlunda syn på vänskap. Alla pratar med alla men man blir aldrig särskilt nära. Det är min uppfattning. Typ, man träffas och umgås “ute” på föreläsning/puppyclass/aerobicspass, men det är aldrig någon som vill “följa med hem på en kopp fika”. Jag försöker lära mig att umgås på “deras sätt” men det är svårt när hela kroppen skriker efter att bli “vän på riktigt”. Jaja. mitt tips är att fortsätta gå ut och göra sånt som du gör och gå på så många aktiviteter som möjligt. Även om man inte blir bästis med någon direkt..

    Reply
    • Linnéa says:
      September 28, 2010 at 14:21

      Du slog huvudet på spiken. Jag tror precis som du , vi ser på vänskap annorlunda. Det kommer nog ta en lång stund innan man hittar “a shoulder to cry on” här men däremot så är folk trevliga i butiker etc. Jag saknar de där riktiga vännerna och det är svårt , för mig, att förstå var de sociala gränserna går. Man får öva! Kul att vi reflekterade likadant.

      Reply
  3. mormen says:
    September 28, 2010 at 07:18

    Samma lika som att vara pensionär När man vaknar på morgonen undrar man om det är tisdag eller söndag det spelar ingen roll . Det är inte särskilt roligt, datum vet jag nästan aldrig vad det det spelar liksom ingen roll. Det känns bara som man existerar på något vis.
    På onsdag ska jag till IKEA det känns nästan upprymt att ha något att se framemot. Pest och pina är ordet
    Kram Jag längtar !!!!!!!!!

    Reply
    • Linnéa says:
      September 28, 2010 at 14:22

      Men du existerar ju “bara” inte utan du gör ju så många glada runtomkring dig VARJE DAG! JAg håller med, när vi åkte till IKEA för två veckor sedan så var jag så upprymd och lycklig! Haha.
      Jag längtar jag med!!!

      Reply
  4. Maja says:
    September 28, 2010 at 06:59

    Hallåhej tjej!

    Aj då! Sånt där är så stöööörande! Men men, det går ju inte att göra något åt det.
    Tur att du var snygg iallafall…. Puss

    Reply
  5. Marie says:
    September 28, 2010 at 03:20

    Ehhh…. oj. Bättre lycka idag! :)

    Reply
  6. Anna Hill says:
    September 28, 2010 at 00:54

    Ha ha, men Linnea! Den där dagen kan man bara skratta åt. Inget annat hjälper ju. Men nu är den över och förhoppningsvis blir det en bättre dag idag. Vi har lite sol som tittar fram här i Skåne, alltid upplyftande nu när man börjat vänja sig vid den jämngrå himlen.

    Kramar

    Reply

 Leave a Reply