Monthly Archives: June 2010

I had the time of my life..

Ohh jag saknar mina glansdagar! Det går på en stadig nedåtspiral nu, jag suckar när jag reser mig, får betala vuxenbiljett, är kvällstrött och morgonpigg. När jag var liten lovade jag mig själv att aldrig ta omvägar för att förstöra skorna eller kläderna.. Jag tar omvägar nu, och jag tar lån. Men jag tar ingen skit som Grynet skulle sagt. För att jag har världens bästa förebilder! Tack la familia!

Lunch och kulturupplevelse

Jag äter lunch med sockerbiten morföräldrar. Jag tror att det är ett test för att se om jag överlever och kan bli en southern bell..

Wedding shower 101…

Vilken söndag vi hade! Först låg vi vid poolen och jag brände mig så klart. Tittar ni på bilderna så ser ni vart på armarna jag hade solkräm och var jag glömde…

Klockan två så var det dags, då började min ”shower”. Caseys mammas två väninnor var de som hade ordnat med den här tillställningen. Det var fint av dem men de såg lite trötta ut när vi kom. Allt hölls i en gammal fin lada som hade byggts om till en festlokal. Där fanns det en liten snacks buffé och en massa stolar i en cirkel. Prick kl två kom Cantons alla damer. Medelåldern var nog 100 år och alla damer var plastikopererade.

Det var så roligt att se hur de alla var som länkar i ett sort spel. Det alla talade om var hur tillståndet med deras män var och vad deras män arbetat som. ”Min man är bankman”, ”min man är kirurg”, ”min man är sjuk” ”min man är advokat” och ”min man var soldat”. Det var som om deras status byggdes beroende på vad deras män tidigare gjort i sina liv. Jag fick till en början stå och hälsa på alla damer som kom (just det, män fick inte komma. Det här var en kvinnlig tillställning. Jag hade tvingat med mig Casey och det var verkligen skönt att ha någon som kallade uppmärksamhet till sig). Alla nöp i Caseys kinder och ropade: I remember when you ran around in Church. Mig hälsade de på och berättade, såklart, om deras män.. och sen fortsatte de och berättade om Casey när han var liten och vild.

Efter en stund kom Caseys mamma och bad mig börja öppna paket. Herregud vad det var mycket paket!! Jag satt i över två timmar och öppnade presenter! En massa saker var otroligt vackra och fina och en del var inte riktigt min smak utan mer smaken av en 90-årig southern housewife.

Vi fick bland annat två set av Waterford kristallglas. Två hela set med vardagsporslin. En massa silverskålar. Handukar, porslin till grytor etc. Juicepress. Salt och pepparkar. Vackra lakarn. Tavlor. Skålar. En massa kökshandskar, en crock-pot. 15 piece knivset. Mycket prydnadsskålar och julgransprydnader. Grillbestick och en himla massa patriotic things. Alltså brickor, skålar och prydnadssaker med amerikanska flaggan på. Det är ju bra att ha så jag inte glömmer bort vart jag är. När jag hade öppnat allt så hade alla damer gått… men det var verkligen som Christie sa. Allt jag gjorde var att tacka och le.

Jag är överväldigad av att så mänga damer kom till min shower och gav mig presenter när de aldrig träffat mig förut och troligtvis kommer vi aldrig träffas igen. Det måste vara ett tecken på ”the southern hospitality” som alla talar om. Det är kostigt att titta på alla dessa gåvor och tänka på att det är presenter! Det är kluvna känslor att få så mycket saker, speciellt när det är mycket saker som är rätt onödiga. Vi vet att det här är pengar som säkert skulle kunna köpa skolböcker till en hel skola i Afrika eller Asien. Jag och Casey låg på natten och försökte komma på ett sätt att kunna betala tillbaka detta och vi bestämde att vi ska köpa böcker och skicka Cantons state prison.

Nu ska jag sätta mig ner och skriva Tackkort till alla som var där. Casey mamma har återigen lärt mig hur man gör saker här.

På utsidan av kuvertet så skriver man; Mr. And Mrs Bob Smith… och på insidan skriver man:

 Mr. And Mrs Smith. Thank you so much for coming to my shower. I am so thankful for the vacuum cleaner. I will use it when I clean my new apartment and I can’t wait to start cleaning. Thank you again for you generosity. Love Linnéa and Casey.

Jag har nog hundra tackkort att skriva så det är veckans projekt.. ahh!

Snart kommer en busslast men vänner och bekanta från Sverige hit och jag kan inte vänta längre! Det kommer bli så härligt!