Heeej och hååå.  Vi bor ju i SÖDRA USA nu, i Denver är det varm och mysigt och här är det.. kallt? Aja, when hell freezes over etc. Vi tar tag i det där med parterapi nu.. men alla verkar vara kristna teraputer, alltså de talar ifrån ett kristet perspektiv.. är lite orolig att de typ kommer säga “men i bibeln står det att du är gjort av ett revben så OBEY” .. typ..

Mycket hot coco hemma nu, så himla nöjd med att WK fattar hur myyyysigt det kan vara att dricka varm choklad när man är kall.

Tack for klok feedback, svårt att veta om man reagerar på saker som händer just nu, eller om man reagerar på att man fått sin kopp full? Troligen det senare. Aja, baby steps baby steps. Men jag fattar nu att “småbarnsåren” är svåra år. Ingen underskattning där. Men woazaa.

Här kommer lite foton ifrån November, en varm månad. Det enda jag kommer minnas av denna månad är att Theo skadade fingret (mitt fel) och hur sjuukt mycket blod det kom. 10 stygn senare och nästan $2.000 dollar så är det fixat. Kass mamma.

Aja, här är vi i Gibbs Gardens, älskar hur KCs hand ramar in WK. 

Såg mitt första bomullsfält. Fun side note. När KC kom till Sverige första gången och vi åkte ifrån Arlanda (det var vinter) så sa han “ooo har ni också bomullsfält här?“.. det var snö han såg. haha

Original Walter bad bordsbön under Thanksgiving dinner..

WK älskar sin Strider! 

..och att leka i havet..
..och sin pappa..

KCs farmor och faster.. gud vad jag är tacksam att mina barn växer upp med lite familj närmare.

När vi bråkar så är det alltid samma tema, jag är negativ och tjatig (vilket är en rätt bra beskrivning på mig just nu, så fair point) och att han inte hjälper till. Jag har svårt att känna förståelse till att min livspartner tycker att jag är tjatig och negativ när han går rakt förbi saker som faktiskt behöver göras, glömmer att betala räkningar och tar förgivet att saker bara fixas. Jag menar inte det här på ett elakt sätt, utan det är så här det ser ut. Svart på vitt. Jag är inte arg utan mer lite uppgiven. Jag tror att enda lösningen är att man väljer att leva i ett ojämlikt förhållande. Att arbetsuppgifterna är klart fördelade och att de inte ruckas. KC skrev in i kalendern för en månad (med påminnelse varje dag) att han skulle bestämma vad vi skulle äta, två dagar i veckan. Jag handlar, jag lagar maten, men han skulle bestämma för jag är så urbota less på att vara den som sköter allt, jag vill också bara bli tillsagd! Det gick en dag. EN. Ok, jag är nog sur ändå. Men det är väl en logisk reaktion. Ha ha haaaaa gråååt.

Jag sa till KC för ett år sedan att vi måste gå till en parteraput om vårt förhållande inte ska dö stendöden men att jag VÄGRAR vara den som fixar det också. Jag har påmint honom om det tre ggr och vi har fortfarande inte någon tid.. trots att han säger att vi måste ta tag i det här nu efter varje bråk.

Nu är den mest motsägelsefullta traditionen på intåg och jag ser fram emot den, som alltid. Älskar lediga dagar. Vi åker till Savannah och till stranden. Känns så himla skönt att sitta i bilen i fem timmar, ÄLSKAR ATT ÅKA BIL. Vet dock inte om det är kul att åka bil i fem timmar med kiddos.. återstår att seeee.

Vet ni vad jag gjort idag? Satt på tv för WK precis hela dagen så jag kunnat städa, vika kläder a la Kon Mari och när det var klart fortsatte vi att kolla på TV och jag satt och broderade. HAHA. Vill typ sätta båda barnen i daycare så jag kan sitta hemma i soffan och brodera med en kopp te hela dagarna. Redo för pension.

I går åkte vi runt och köpte julklappar till barn som behöver, det är så HIMLA enkelt i USA att donera. Vi fick (ifrån en kyrka) en lapp med två barns namn och vad de önskade sig, ena pojken önskade sig strumpor och en pyjamas.. den andra önskade sig återuppladdningsbara batterier. Det lägger man i en kasse som man lämnar med barnens namn tillbaka i en uppsamlingslåda i kyrkan. Så enkelt. Samma sak med att donera kläder, jag hade en påse med urvuxna, men fina barn kläder, som jag tänkte droppa hos GoodWill, de hade en Drive Trough Drop Off, och när jag körde upp mot dörren så kom det ut en kille som lyfte ur allt ur bilen år mig och gav mig ett kvitto med ett nummer, om några dagar kan jag logga in på GoodWills hemsida och få tax returns på det jag donerade. Snacka om att göra något som alltid känns liiiite omständigt till något superenkelt.
En side note till denna historia är att vi gick och åt lunch med en familj som hade kids i samma ålder som våra, de såg oss i kyrkan och frågade om vi ville äta med dem och svältfödda på umgänge så skrek vi typ JAAAAAA. (Det är ju därför vi börjat gå i kyrkan..)  Dock stelt, att sitta på en resturang med deras barn som satt ner perfekt och väntade på att vi skulle be bordsbön.. och jag satt där med mina tre killar (KC inkluderad) som alla åt mat, alternativt kastade maten på golvet, och inte alls fattade vinken att de andra ville be bordsbön med oss. Själv satt jag där som en spänd pinne och försökte sparka KC på benet så han fattade han han skulle sluta äta.. och han utbrister istället “stop kicking me“….arghhh. Iallafall, bordbönen avklarad, deras barn satt fortfarande helt knäpptysta runt bordet och åt maten som människor, medan på vår sida av bordet så vägrade WK äta om han inte fick gå runt oss i cirklar., KC satt med näsan i telefonen och följde någon irrelevant fotbollsmatch och Theo klättrade överallt… Gahh. Jag försökte i någon otroligt stel ställning tala med mamman om VAD SOM HELST så hon inte skulle fokusera på min odrägliga familj, och sa just att det var så himla fantastiskt hur enkelt det är i USA att hjälpa andra människor, och hon svarade “We don’t like donating to people since that will keep them in poverty, they need incentives to change their life”.. SUCK. Det är precis det här som gör det så himla jobbigt att bo i södra USA för jag tror att jag inte har något gemensamt med någon här. Våra grundvärderingar skiljer oss åt. HUR I HELVETE kan man vara troende och samtidigt en skit? Jag förstår det inte och jag kan liksom inte svälja det. Om jag ska bli kompis med någon här nere så kommer det betyda att jag måste censurera mig själv och mitt hem och samtidigt acceptera att folk ÄR rasister och bara.. go with it? Det går ju inte. Blääää. Det är en nöt som behöver knäckas men jag har inte rätt verktyg ännu, helt klart.

 

Hur gör ni utan kul grannar? Hur gör ni som bor på landet och inte har grannar? Hur får man kompisar på ett “avslappnat” sätt om man inte springer in i folk? Jag veeet inte själv nämligen. Jag laddade ner appen Peanut häromdagen. Crickets crickets.. Aja. Det kommer väl!

Vet ni vad mitt största irritationsmoment är om dagarna? Män. Jag läser lite för mycket feministisk litteratur, lyssnar på lite för många feministiska podcasts och har liksom ingen att tala med om alla dessa arga känslor jag bygger upp.. så jag går omkring och är asarg på KC och 2000 år av patriarkaliskt förtryck och har väldigt svårt att liksom finna någon slags ro. Dagdrömmer om hur vi går till en parteraput och hur jag bara smashar sönder både KCs och den manliga teraputens taffliga försök att hitta en middle way och lämnar parteraputens kontor såhär. Såattee… man blir fasiken knäpp av noll socialt umgänge. Heeelp meeeee.

Oh kommande helg, du är önskad. Det har varit en fin vecka men jag längtar så efter att ha tid med oss alla fyra. Även om vår familjetid tillsammans har ökat flerfold sedan vi flyttade till GA. Kan fortfarande inte förstår att vi flyttat. Känns som vi nyss var i Colorado och att vi bara har rest bort en stund. Både jag och KC känner att vi har börjat gå samma väg igen, och att vi som familj är mer ena nu. Det är skönt. Det är otroligt skönt. Jag låter som en trasig skiva men jag är så tacksam att få vara hemma med WK och Theo.

Lyssnar på allt jag kan komma över med Esther Perel  just nu. Har ni hört talas om henne? “A Belgian psychotherapist notable for exploring the tension between the need for security and the need for freedom in human relationships”. Hon har en oootroooligt spännande podcast som heter Where should we begin, och detta intervju med henne var så bra, (side note: FAAAN vad jag fick ångest att höra om hur hon beskrev sina föräldrars tid i koncentrationsläger och hur de sa att de värsta fångvakterna var de yngre, för de kan inte relatera till andra människor som äldre människor kan. Vi föds oskyldiga och växer upp till att bli monster, till att förhoppningsvis bli lite mjukare igen på ålderns dagar.. känner igen mig själv i hur allt var så svart och vitt förr och nu är allt bara olika gråskalor… och sen sätter man barn i skolan?!?!  Omgivna av outvecklade emati-hjärnor.. Faaan. Jag förstår homeschooling mer och mer.)

Iallafall. Jag har följt Esther Perel nu i några månader och tycker hon är så otroligt vettig. Lyssnade ni på En varg söker en pods sista avsnitt, där går de igenom en artikel som hon skrivit för Lenny letters, GUD så spännande det var att höra deras tolkning på svenska, jag förstod så mycket bättre vad hon sa. (Side note igen: jag kan typ inte läsa längre, min hjärna kan bara skumläsa? Varför är det så?)

Aja, det får bli mitt helgtips. Lyssna på hennes pod, eller läs hennes artiklar om du fortfarande kan läsa. Jag beställde hennes bok häromdagen så jag får väl börja deala med mitt läsproblem.

Eller hur skriver jag bra mycket mindre om sömn nu? Tror inte att vi sover jättemycket mer än vad vi har gjort.. men det är en sådan skillnad att inte sova och vara hemma om dagarna, jämfört med att prestera på ett jobb. Är så tacksam och glad över att få vara hemma, (trots att jag typ vill dö, gråta, rymma varje dag som jag är hemma, damn kidz)

Anyway. försöker komma på saker att skriva men det finns liksom inget av intresse som händer. Det som jag vill skriva om, relationer etc, känns lite ocoolt att skriva om.. denna balansgång av att värna om folk och integritet. Hehe.

Jaja, här kommer foton på WK, som alltid. Älskar den ungen men känner mig så himla handlingsförlamad inför honom ibland. Har någon här gjort en re-bonding a-la Louise Hallin? If so, hör av dig!

 

I samarbete med läkarmissionen.

Säga vad man vill om USA och allt som pågår här nu…(host host) men amerikaner väldigt duktiga på att GE.

De ger av sin tid, sina kunskaper, sitt nätverk, med donationer och engagemang. Det finns alltid någon som ber om donationer till GoFund me pages eller till insamlingar för barn och familjer i nöd. (Min tolkning av det är så klart att folk här tar mer ett personligt ansvar för andra människor eftersom alla vet att det inte finns något socialt skyddsnät). Det är ofta insamlingar på Walters skola och de har redan anordnat Coat Drives och Food Drives. Det är så enkelt och lätt att engagera sig när det är en person eller en organisation driver projektet!

Eftersom vi har flyttat ner till södern och jag inte längre arbetar så har vi äntligen mer tid att ge och med det kunna lära Walter hur priviligierade vi är och att med det kommer ett ansvar att hjälpa andra. Vi har börjat leta efter organisationer vi kan hjälpa under thanksgiving och under julen och jag hoppas att vi kan hitta något där vi faktiskt är på plats och hjälper till. Anledningen till att jag skriver detta är för att vi blev tillfrågade att vara med i Aktion Julklappen.
Det är ett projekt ifrån Läkarmissionen som går ut på att vi slår in julklappar, men personliga hälsningar, som vi lämnar skickar till läkarmissionens uppsamlingsställen och de ser till att de hamnar hos barn i Moldavien, Rumänien och Ukraina.

Alla paket måste innehålla samma saker, dels pga tull och för att det ska bli rättvist för barnen. Det här behöver alla paket innehålla:
1 st Blyertspenna
1 st Pennvässare
1 st Radergummi
1 st Skrivhäfte
1 st Ritblock
1 ask Färgkritor
1 st Tvål
1 st Tandborste
1 tub Tandkräm
1 st Tablettask
1 st Reflexängel
1 st Julkort

Jag hoppas du vill vara med i detta projekt! 

Här hittar du en lista på var du kan skicka eller lämna paketen.  Om det blir ett för stort projekt att hitta alla saker så finns det färdiga paket du kan köpa färdiga paket på Nyamusik.se,  Äppelvikens bokhandel, samt Klackenbergs Böcker & Papper. (Tips är att man på Nyamusik.se kan köpa online! Priset är 120 sek)

Vi kommer köpa online så att de hinner med deadlinen som är 18 November!

Vill du läsa mer om Aktion Julklappen så tycker jag att det här är en bra samlingssida. Jag tycker det här känns som en så väldigt fin och väldigt nödvändig sak att göra, du fixar presenten och läkarmissionen ser till att den kommer ner och står för den kostnaden.

Tack snälla för att ni läste detta och förhoppningsvis känner ni er peppade att hjälpa till!