Ooo det är så mycket jag vill berätta efter varje födsel, så många historier som jag måste släppa ut! Historier om hur sjukvården kan, beroende på vilken doktor och sjuksyster du har, vara fantastisk eller vidrig, hur vissa kvinnor som föder barn blir mammor, och vissa inte, hur vissa föder ensamma i tystnad och andra omgivna av alla de känner (i min senaste födsel så var vi 17 personer i rummet!). Jag har aldrig känt mig så mycket som en kvinna som när jag är i ett rum med en födande. Det är magiskt att se vilken kraft vi har! Alla utom en av mina födslar har varit utan något smärtstillande och det är också helt otroligt att se att det går, även om jag inte ännu förstått varför man gör det. Jag inser hur lite jag visste om vad det fanns för alternativ när jag födde barn, hur trygg jag kände mig med att bli tillsagd. Jag känner starkt att jag inte äger mina födslar som var kejsarsitt, men jag är tacksam för dem.

Kvinnan ovan födde sitt barn ensam i tystnad. Hon fångade det själv och lyfte det direkt till sitt bröst. Efter bara en minut gav hon barnet till sin adoptivmamma, barnet satt fortfarande fast i navelsträngen med sin biologiska mamma, samtidigt som hennes adoptivmamma ömt höll om henne. Det var en helt obeskrivlig stämning av systerskap i rummet.

Varför pratas det inte mer om födslar? Varför är det inte något heligt? Varför hyllas kvinnor inte mer? Aja, jag fattar att jag är 1000år efter här. Men sånt tänker jag på.. hela dagarna. Hur mår ni?

Just nu är jag super on call för en tjej vars due date är i morgon. Hon ska adoptera barnet och det är en så vacker och sanslöst sorglig historia. Jag hoppas att jag får dela den med er… Det är the birth mother som har bett mig att vara där, är inte det häftigt?! Samma med en Surrogate birth jag ska vara med på, (twiiiins) Alltså HUR intressant?! Jag vet inte alls vart jag står i det här med surrogate.. Alltså, jag tycker ju att det är en för stor risk att någon ska utnyttjas för att det ska vara OK.. men efter att ha pratar med the birth mother och the intendent parent så känns det som en så himla… fantastisk lösning? Men ja.. är så outbildad inom detta ämne.

Det är så sjukt coolt att vara med på födslar. Att se hur födslar KAN vara, hemma, i lugn och ro, helt “naturligt”. Och på sjukhus, i trygga händer. (går ju att diskutera det med). Men det är så otroligt att se hur det går till. Inser att jag inte kunde något alls om födslar, alternativen och konsekvenserna innan jag hade mina egna barn. Känner att jag vill göra om och göra rätt, men skulle inte klara av mer barn. Aldrig.

Pratas det något om hemma födslar i Sverige? Om att föda utan smärtstillande? Om stress? Vet inte varför det känns som en sådan subkultur här.. kanske är det för att man får betala mer på sjukhus?

 

 

 

Vet inte om det är dödsryckningar varje gång jag bloggar? Eller om jag faktiskt kommer tillbaka någon dag? Jag hoppas verkligen det. Har for fack sake ingen tid till något längre. Hjärnan är så där varm igen och jag glömmer saker som jag inte FÅR glömma.

WK och Theo ska börja på dagis, nytt igen, Waldof och jag älskar det redan innan vi börjat. Hoppas så innerligt att vi kommer hitta vänner där. Jobbigt bara att vi måste skriva på kontrakt att ta bort alla skärmar ut barnens liv. Vi ska nu “ge dem gåvan av ett skärmfritt liv”. Håller ju med, men ORKAR inte. Aja. Men lite skönt att någon har förväntningar att jag ska göra något bra för mina barn.

Annars är det deppigt fortfarande. Kemp vann nomineringen till att bli governor. Här kan ni ju se hans kampanj film.. skönt kille. Eller denna?

Men en bra grej, jag och KC är lite mer i samma radiovågor. Gud vad det har varit länge sedan.

Landat i USA och vi är alla sjuka. Förkylda, ögoninfektioner, feber.. semestern är verkligen slut. Men det var underbart som vanligt. Stressigt, men fantastiskt. Hur går er sommar??

Vi ska åka tillbaka igen i jul, tur det. Hade nog inte klarat av att åka hem utan att veta det. USA känns så himla jobbigt nu förtiden, allt inkluderat.

På söndag åker vi till Sverige och jag längtar såååå. Känns så stort för WK kommer att fatta att vi är någon annanstans denna gång, och jag kommer kunna uppleva saker med honom som jag gjorde som barn. AHH KÄNSLAN ÄR SÅ STOR.

I fredags var jag och fotograferade ännu en födsel, häftigt. Mamman hade en VBAC och totalt var hon in labour över 55 timmar.. jag var där i 14 och ville typ dö i slutet. Så trött. Fattar verkligen inte hur hon orkade. Men hon hade doulas och midwifes som tog hand om henne. Med hjälp av griptång.. (inte sugklocka utan mycket större grejer, vad kallas det?) så fick hon sin bebis. Helt helt helt otroligt. Känner att män är så… onödiga efter att ha bevittnat födslar. Det enda som gör en bra man och pappa är fasiken att vara närvarande och delaktig, kvinnor gör ju ändå allt jobb och det enda män KAN göra är att bevittna och stödja. Det är inte mycket att be om.

Aja, nu ska jag kötta vidare, så sjukt stressig vecka framför mig. Övertygad om att vi kommer få magsjuka hela familjen också eftersom jag fick sitta på akuten hela natten igår med en granne som var såååå sjuk. Väntar bara på att det ska komma till mig och sen resten av familjen lagom till söndag. 

Vet ni varför jag älskar fotografi?

Det får mig att minnas de små stunderna. Det här var en flyktig sekund när WK fick en glass, och Theo bönade och bad för att smaka.. och stjärnorna var allierade och han fick dela utan bråk. Det här hade inte blivit ett minne om jag inte hade haft kameran med mig, det hade varit en flyktig tanke av “gud vad mysigt vi har det” och sen hade jag glömt det när vi bråkade för att sätta på oss säkerhetsbältet 15 minuter senare.

Blir nästan lite gråtig av den här serien, de är helt i sin bubbla. Tänker inte på mig alls utan är bara syskon.. gud vad jag önskar att de alltid kommer älska och uppskatta varandra.

Alltså, lifehack!!

Har organiserat min desktop och är uuumaaazed över att jag inte kommit på detta trick innan!

Ett annat lifehack är att bli modigare, vad mycket ångest man slipper av att vara orolig över allt och alla i världen. Tyvärr har jag inte lyckat med detta ännu. HA!

 

Så, håll i er nu för här kommer ett låååångt inlägg..

Klockan var runt 10am när jag fick ett text meddelande av T som sa att hon var in labour, vi hade träffats dagen innan och kommit överens att jag skulle fota hennes födsel så det var egentligen alldeles för tidigt att höra av henne.

T skulle föda hemma med hjälp av barnmorskor, de kollar inte hur långt mamman är gången så det var bara att lyssna på T och kolla med henne hur hon kände sig och runt 3pm på eftermiddagen var jag hemma hos henne. Hon hade sin birthing pool redo i vardagsrummet.

Hennes två döttrar var närvarande och det var så vackert att se hur stöttande de var till sin mamma..

…hennes mamma var också med, för att ta hand om barnen om det behövdes..

jag älskade alla motivationskort bakom T..

..så naturligt det kändes att barnen var med! De var så försiktiga och fina med sin mamma.. verkligen ögonöppnande för mig att se barn med på det sättet.

T var så redo att föda länge, men pappan till barnet satt fast i trafik och hon väntade på honom.. efter att han äntligen kom, så födde hon inom loppet av några minuter..

…älskar detta foto.. barnmorskorna hjälper T ut poolen, ser ni den lilla foten?

Över 10 lbs!

T gick en meter ifrån poolen till sin soffa och la sig ner för att vila och föda moderkakan.. otroligt vad lugnt och stilla det var i rummet.. och samtidigt som en helt vanlig dag. Systrarna lekte, bilarna utanför tutade på varandra och ett mirakel hade precis skett och hela världen var ovetande.

Ts bästa vän var en kiropraktor som kom bara några minuter efter att bebisen var född och kände hur bebisen mådde, och den mådde prima!

De väntade länge tills de klippte navelsträngen, hennes moderkaka var enorm!

..sen fick den vänta i kylen bredvid lilla bebisens födelsedags tårta! Haha!

..efter kanske 30 min tog mamman en dusch och ett herbal bath med bebisen och sen begav de sig in till sovrummet för att mäta, väga och vila med bebis.

..alltså denna storasyster! Hon bara njöt av av sin lillebror, hon slöt ögonen och satt såhär i flera minuter. 

Sen var det klart, kanske 2 timmar efter att bebisen kom så packade jag och barnmorskorna ihop och lämnade mamman med sina barn. Jag är så imponerad av en födsel kunde gå till på det sättet, så enkelt, smidigt och… naturligt?