Gjorde en smoothie på Dragon Fruit, satan i gatan vad gott det blev… typ. Det smakade väl som alla andra smoothies, kallt och fruktigt… men hur vackert?!

..uppdatera om vad som hänt. Då kommer jag aldrig igång igen känner jag. Så hej! Hoppas ni haft en fin sommar. Vi har inte köpt hus, vill aldrig köpa hus längre känns det som. Allt är antingen dåligt byggt, i behov av renovering eller ute i tjotahejti. Noll lust att spendera alla pengar på något som inte känns bra. Köper hellre mat för pengarna och är mätt och glad.

WK har börjat “skolan”, vet inte ens vad det heter? Skolan, dagis, preschool, P-K, toddler classes? Helt lost. Han verkar trivas! Det är ett Montessori och det känns som det är ungefär en miljon gånger bättre än vart vi hade WK innan, den enda nackdelen är att jag har fått en 40 sidig handok med regler, woah, hade ingen aning om hur strikta de var med allt ifrån vilka kläder barnen få ha på sig, till hur jag ska hämta och lämna och vilka ord jag ska använda. Det står i handboken att föräldrar förbjuds att skvallra om andra familjer, hehehe.

Dagarna går snabbt. Hinner inte riktigt tänka på något annat än vad vi ska äta till lunch eller var WKs skor är, och det är nog bra. Börjar sakna Colorado en massa och behöver förtrycka de känslorna så mycket jag kan.

Jag är mycket mer aktiv på instagram än här.. av förklarliga skäl.

Hjälp! Vad tittar ni på när ni köper hus? Vi kollar på hus i morgon och jag har ett som jag är sååhåå kär i, men jag vet inte om jag är i kär i huset för att jag bara inte gillar något annat? Troligen är det så.. darn.

Här är huset om ni vill se. Och SERRI, vad ska man kolla på när man köper hus? Vad är viktigt? När vi köpte vårt gamla hus så hade jag inte ens sett källaren eller garaget, så desperata var vi. Jag var 8 månader gravid och stressad. Vi la budet så fort vi gick in genom dörrarna. 

Jag tänker att saker som inte går att ändra är viktigt, alltså område (grannar!) skolor, närliggande saker, resetid till jobb. Naturligt ljus, bra möjligheter att växa om man får fler barn, eller sega gäster. Säkert område samt möjligheter att sälja huset om man ångrar sig. Bra känsla och inga spöken. Vårt gamla hus var fasiken haunted. 

Vi har fatt internet!!! Vet ni hur svårt det är utan internet? SVÅRT!!! Men nu är vi på gång.. livet har liksom startat igen. KC har börjat att jobba och folk har börjat prata om att det är “höst”. My lord, hur kan man kalla något höst när det är 37 grader varmt? Vi är så ovana vi denna värme, en annan stor skillnad är att vi inte är törstiga lika mycket. I Colorado gick vi aldrig utanför hemmet utan att ta med oss vatten, här så glömmer jag vatten hela tiden och dricker betydligt mindre.
Annars? Inte mycket, vi är verkligen i Trump land.. många har stickers på sina bilar att de support Trump and Pence och jag har till och med sett hur folk har the confederate flag hängandes vid sina hus. Yikes. En annan skillnad är att amning inte känns like vanligt, har faktiskt inte sett en enda mamma amma? Vi köpte en ny bil och jag ammade som vanligt on the go, när bilförsäljaren fick se det så trodde jag nästan att han skulle dö. Han flög liksom upp i luften och vände sig samtidigt om och skrek I AM SO SOOOOORRRYYYYY. Sen gick han gick och bad om ursäkt till sin chef för att han hade “seen her boobs”.. (vi känner chefen som berättade det, haha)

Jag saknar CO hela tiden, men det är verkligen fantastiskt att ha familj nära, det känns som vi gjort rätt.

Varit på semester med barnen undertiden som KC hemma och pluggade. Jäääävlar vad mycket jobb.. och då hade jag hjälp! Att ta hand om två barn är inte kul.. för mig. Tror nog att om det hade varit så att jag hade varit hemma med WK så hade det varit liiite svårare beslut för oss att försöka med ett syskon. Jag är så himla himla himla trött. Theo är inne i sin 4 month sleeping regression och WK som numer sover som EN GUD ville sova bredvid mig och sparkade typ ner mig och Theo ifrån sången.. som nog var 100 år gammal. No joke. Allt gör ont.

I morgon är det måndag. Jag ska registrera WK för sporter, alltså min inkörningsport till att träffa vänner. Tror att han kommer gilla det (fotboll och gymnastik) men känner nog att det är mer för mig än honom ändå. BEHÖVER SKAFFA VÄNNER. Signade upp honom för att gå tre timmar tre gånger i veckan på ett montessori dagis. Tre timmar.. det är inget alls.. hinner typ lämna, andas i bilen och hämta honom igen. Men ja, bättre än inget. Är så himla himla rädd och nervös inför detta nya kapitel, att vara hemma med barn. Men tänker att detta är som en version av “mammaledighet” och att om alla i Sverige klarar det borde jag ju också göra det.

På tisdag så tar KC sitt Bar test så han får arbeta i GA.. och på tisdag kommer våra möbler. Skön tajming.

Hej! Long time no see.

Vi landade i ATL den 28e Juni KC körde ner ena bilen och Hunter och nu är vi alltså samlade. Vi bor hos KCs föräldrar, som så generöst låter oss stanna här. Våra möbler är i Denver fortfarande.. allt är i Denver förutom de tre resväskor vi har med oss. Orkar inte ens bry mig över hur sent vårt flyttlass är, det är så sjuuukt mycket ös nu med barnen. Att inte ha ett eget hem, plus att KC pluggar 24 timmar om dygnet för att ta det saaatans Bar igen gör att det är svårt (10 dagar kvar av plugg), men vi är glada att vara här och det är helt fantastisk med all hjälp vi får ifrån KCs familj. Än så länge känns det som semester eftersom vi inte börjat något liv här, men det kommer väl. Nu kollar jag lite på hus, försöker lära känna GA och försöker förstå vad vi ska göra här. Men det blir bra. För att KC ska få lugn och ro de sista dagarna inför the Bar så åker jag, kidsen och mina in laws till Savannah och lämnar KC ifred. Längtar till havet och det lugn som det ofta för med dig.. undrar om det kan dränka kaoset med barnen? Troligen inte. Dessutom hittades en alligator på stranden för några veckor sedan. URK.

Över lag så saknar jag Denver.. men jag känner hopp inför detta kapitel med. Det är spännande med nytt och med vad det nya kan föra med sig. Men det är ensamt. Det är nog därför det ekar så tomat här.. det är så mycket att göra om dagarna med barnen.. men inget görs liksom. Inget som jag kan tycka vore av intresse att läsa.

Innan vi lämnade Denver så tog vi familjefoton.. hej och hå. 157 foton som är sååå bra! Ni kommer tröttna på dem 🙂

 

 

I fredags sålde vi huset, bilen och KC hade sin sista dag på jobbet. Jag trodde vi skulle fira och känna oss glada men istället hade vi väl samma känsla som båda gångerna vi förstått att vi var gravida.. typ “oh shiiiiiit, nu är det allvar”.

Nu hyr vi alltså vårt hus av de nya ägarna i två veckor.. konstigt. Det kändes speciellt att sälja huset till folk som aldrig bott i CO innan, de har så himla mycket att se fram emot. De var så väldigt glada över att ha flyttat till CO och både jag och KC kände oss avundsjuka på dem. De öppnar deras bok och vi stänger våran. I morgon tar vi kidsen och åker till the sand dunes. Jag har velat åka dit sedan vi flyttade till Colorado så det är ju about time. Vi ska bo i en airstreem vilken jag är SJUKT pepp på. Mindre pepp på att aka bil i ca 4 timmar med två kiddos..

Så trist att de enda gångerna jag sitter ner för att skriva så är det när jag är nere. Antar att jag är för upptagen med kul saker när humöret är på topp. Just nu sitter jag med en sådan groooov ångest. HATAR ATT FLYTTA. Hatar allt som har med flytt att göra. Det som är det värsta tror jag är att det är liksom vi som är in charge.. det är vi som är vuxna och vi som måste göra allt. Jag vill inte! Jag vill att någon ska ta besluten åt mig, att någon säger åt mig vad som är rätt, vad som är fel och vad jag ska göra. Mest av allt vill jag skylla alla fel på KC, men det hjälper ju tyvärr inte någon, inte ens mig. Förstår inte just nu hur vi ska låta bli att bråka innan, under och efter flytt eftersom vi båda två går på nålar. Trött som ett as är jag också vilket jag vet är jättejättejätte dumt när man har ångest. W och T är förkylda och hostar tills de kräks.

Lilla ångestlistan

Vad har du ångest över just nu?

Flytten och allt det innebär, de extrema kostnaderna, att lämna allt man har i händerna till någon man inte känner, att vi kommer ångra oss. KC anställde ett flyttbolag och det visade sig, såklart, att de verkar vara helt fruktansvärda. Har typ 10.000 fake reviews ifrån fake accounts etc. De enda som är riktiga reviews är fruktansvärda. Saker som saknas, försenat med flera veckor, saker som hålls i gisslan tills man betalar massa mer. Fuuuuuuuuck.

Vad är din mest återkommande ångest?

Att de jag älskar inte kanske mår bra. Allt med barnen, mest med W. Fy fan vilken ångest man får av barn. Mobbning, hälsa, utfrysning, en döende earth, Donald Trump. En kollega till mig avled i helgen i en olycka och jag har liksom aldrig tänkt på det.. att om jag skulle dö så skulle jag missa W och Ts uppväxt. Det ger mig ångest. Mer ångest såklart om någon av dem skulle dö ifrån mig. Att jag nu har två barn så jag inte kan ta livet av mig om något händer med det ena. ALLTSÅ GUUUUD. Måste sluta tänka.

Hur känns ångesten?

I halsen, i hjärtat, i huvudet. Tillslut bakom ögonen.

Hur hanterar du din ångest?

Inte alls, har jag riktigt grov panikångest så kan jag sätta på Headspace SOS serie. Den är helt fantastisk mot panikångest. Men inte mot bröstångest vilket jag har mer av. Inget hjälper väl så där jättemycket. Prata med KC hjälper oftast inte för jag behöver vara arg på honom istället. Eller jag behöver kanske att han blir arg på mig? Så jag kan förklara varför jag är så jobbig?

Bajs och hej.

Disclamer: om ni tycker att jag är helt knäpp nu så worry not, det här är livet. Jag vet det! Tycker bara att det inte alltid är rosa moln och känner att det måste vara OK att prata om det som känns bajs det med.