Det stora äventyret, Gravid igen, lifestories

Gör om och gör rätt

12.08.16

Jag tänker tillbaka på den första tiden med WK och jag inser att jag, när WK var nyfödd, hade det väldigt lätt. Jag var kanske hög på hormoner? Men jag minns inget jobbigt? Jag minns bara att jag tittade på hela Parks & Recreation med WK liggande bredvid mig?
Däremot tyckte jag att det började bli väldigt jobbigt när WK var runt 7 – 8 månader. Jag minns att han gick ifrån att vara en väldigt glad liten minigris till att bli mer och mer ledsen, samtidigt var mitt jobb just då otroligt tidskrävande, jag jobbade övertid varje dag plus helger, kände en jättestress över att ta tid till att pumpa, att missa en pumpning, att inte producera tillräckligt med mjölk ect. och i det så var jag nog.. lite överväldigad? Jag minns att jag väldigt ofta gav WK till KC när han var ledsen för jag kände att jag inte kunde göra något rätt. Att jag med en känsla av lättnad tog över allt hushållsarbete så KC kunde vara med WK.

Jag kunde inte förstå WKs signaler, vad han ville, varför han var ledsen, under tiden som KC väldigt ofta (och fortfarande) kan se mycket tydligare vad WK vill och menar. KC hör fler ord som WK säger än vad jag gör tillexempel. Iallafall, det skapade en inte så bra vana hos mig. Att jag “gav upp” så fort WK började gnälla och det skapade en känsla av otillräcklighet och okunskap hos mig. Inte så kul känsla att ha som mamma, att komma hem ifrån ett jobb där man känner sig otillräcklig och frånvarande, hem till en annan roll där man igen känner sig otillräcklig.

WK är väldigt pappig, och det med all förståelse! Det är ju ofta KC som har fått vara där för att jag inte haft självförtroendet att våga step in. Och det är inte himla lätt att göra det heller när ens barn skriker efter pappa när man försöker trösta.

Så jag känner rätt starkt att jag vill göra vissa saker annorlunda denna gång. Typ rätta mina misstag. Jag vill vara närvarande. Jag vill amma hela hela tiden för att inte riskera mitt supply, jag vill var den som är där när Ninja gråter, jag vill vara en förälder som kan ge kärlek istället för att ge bort till pappa.  Jag vill bära på bröstet istället för att lägga bredvid. Aja. flumm flumm, ju mer jag skriver på det här så inser jag hur jobbigt jag tycker att det har varit där.. månad 8-12. Det ledde ju till något bra, jag började (och slutade) i terapi. Jag började lyssna mer på min kropp och även om jag inte är 100% nöjd ännu så vet jag iallafall vart jag kan förbättra mig.

Jag fattar att det kommer bli så sjukt mycket svårare denna gång för jag har en vild, icke sovande, toddler som jag kommer känna ännu mer dåligt samvete mot, men jag hoppas att jag kan gå in i det här lite mer medveten, att jag inte kommer behöva ett års bearbetning innan jag kan se det jag ser nu. Jag hoppas att jag kan vara lite mer lugn och mjuk. Inte så himla “nu skiter jag i det här, det funkar inte”. Jag hoppas att det kan bli en mer harmonisk tid för oss när jag är hemma, och att vi äter någon annan middag än pasta.

Så jag tänker inte så mycket på striktare rutiner, co-sleep eller inte, cry it out eller inte, utan bara på närvaro. Jag vill bara vara mer denna gång.

Ni som har flera barn, ändrade ni något ifrån första till andra barnet? Andra till tredje? vad var era förväntningar? Hur blev det? Eller om ni är gravida, vad tänker ni?

untitled-1

inspirationstories, Small Link - Big Love

Bästa julklappen till kompisen med bebisen

12.08.16

untitled-1
untitled-3

untitled-4

untitled-5

Det bästa med att skriva här på bloggen är att jag kommer i kontakt med så mycket fantastiska folk, många som jag nu kallar nära vänner.

Jag fick länge kommentarer av ”S”, och tyckte alltid att hennes liv var så häftigt och.. i brist på andra ord.. brett? Man kan leva smalt och man kan leva brett och det känns som S gör det sistnämda. Typ fearless.

S är iallafall Sara och nu har vi inte bara kontakt via det anonyma internet utan utan även via mail, och ja, hon lever verkligen ett brett liv! Utan att avslöja Saras privatliv här (som borde bli en bok), så är hon föräldraledig med sin dotter. Dottern är “skaffad” på egen hand och det ger mig gåshud att tänka på. Jag tycker det är det största och häftigaste! Elooooge till alla ensamstående föräldrar som gör allt.
Poängen med hela inlägget är att tipsa er om Sara! Sara syr nämligen! Sara syr tygblöjor bland annat! Det är de vackraste små tygblöjorna man kan tänka sig och jag har fått en till vår lilla ninja bebis. Längtar sååå tills vi kan se den här lilla tygblöjan in action på världens minsta lilla plattrumpa.

Sara är som sagt föräldraledig och syr med dottern på ryggen. Är inte det fint?  Det känns som ett teamwork. Återbrukat material så bra för naturen 🙂

Så om du letar efter julklappar och vill stödja en liten “business” så tycker jag du ska kolla in Saras saker här på facebook. Och vill du maila Sara så kan du göra det på denna mail: madebyssweden@gmail.com

Julkalender, passionstories

Vinn övernattning och 3-rättersmiddag på Countryside Hotels

12.07.16

banner-everyday-christmas16

Detta är ett inlägg i samarbete med Countryside Hotels. 

Julklappserbjudande: 20% rabatt på presentkort som ska utnyttjas mellan den 1 januari – 31 mars, 2017. Erbjudandet gäller tom den 18 december. Kolla in erbjudandet här! 

Tävling: En vinnare får ett presentkort på en Countryside Break – övernattning, frukostbuffé samt en 3-rätters middag på valfritt hotell som är anslutet till Countryside Hotels. Vinnaren meddelas i januari per e-post, ev vinstskatt betalas av vinnaren.

Svara på frågan: Hur många hotell är anslutna till Countryside Hotels? Tävlingssvaret hittar du på denna länk!
Klicka här och fyll i dina uppgifter så är du med och tävlar!

everyday-stories-kalender-csh-940x600