…att hamna i fängelse.. det är på min top 5 lista av saker jag är livrädd för, (Toppas bara av att bli sjuk och dö, att någon jag älskar skulle bli sjuk och dö, eller att mina barn är olyckliga) Och med denna rädsla för att hamna i fängelse så suuuger jag liksom i mig allt som finns att hitta om ämnet. Alla dokumentärer som hur det är i fängelser, alla dokumentärer om oskyldigt dömda, you name it. I have seen it. Min absolut bästa bästa bästa podcast just nu är Ear Hustle,  en podd gjord av fångar i ett low security prison i CA.  ALLA AVSNITT ÄR SÅ BRA! De berätta om hur det är att få en ny cellmate, hur gäng är, hur det är med isolering, hur family visits fungerar (så konstigt och spännande avsnitt), och det värsta avsnittet to date, om Curtis som har förlorat allt hopp. Jag kan inte rekommendera det avsnittet nog. Jag tyckte så synd om Curtis att jag skrev ett brev till honom och när jag gjorde research för hur man kunde skicka brev till honom så förstod jag att det liksom är en grej.. att bli brevkompis med fångar. Vet ni hur många timmar jag kan spendera läsa igenom deras profiler? MÅNGA.

Här kan du hitta fångar som söker brevkompisar och där kan du söka bland folk som sitter på death row, har lifetime sentences eller mindre.

Denna man ifrån death row som säger sig vara oskyldig. Alltså, tänk OM.

Do you long for a gangster eller en Thug. Här är din kompis!

Lär denna nisse svensk grammatik.

Eller skriv till de som är här.. som inte har någon brevkompis alls…

Det är ju himla sorgligt och lite spännande att läsa dessa profiler!

 

Vi var i New Jersey i helgen då KCs bror gifte sig, det var så vackert!

Det var även lite av ett uppvaknande, att se några så förälskade att de inte kunde titta varandra i ögonen utan att le med hela ansiktet fick mig att känna mig så.. avtrubbad? Jag förstår att det är svårt att ha någon glöd i ett förhållande under småbarnåren men jag kände nog att har en del att arbeta på. Något som de sa under sina wedding vows som planerade ett litet frö i mig var att B sa att hon skulle ta hand om sig själv, så hon kunde ge J sitt bästa jag.. och hur J sa att han skulle alltid ge henne hans bästa av honom, och sen sa han “even if that means you will end my dinner because you ordered the wrong thing“. Oh, jag har kommit ifrån de små sakerna! Jag måste bli bättre på att tänka på ett förhållande är något jag måste investera i och inte bara ta förgivet. För jag är trött, jag tar inte hand om mig själv som jag bör och jag tar verkligen inte hand om KC för han är en grown ass man och jag har armarna fulla av barn, tvätt och och to do listor. Det finns room for improvement helt klart och jag tror det blir bättre när vi flyttar. Hatar detta hyreshus med en sådan passion att jag liksom inte vill vara hemma och är avundsjuk på KC som slipper sitta här hela dagarna. Vi skriver under kontraktet på det nya huset om sex dagar..
Jaja, personligt eller privat? Detta blev nog en privat post.. måste nog sluta skriva sånt här. Det kanske måste kanske bli en anonym blogg ändå.. 

Här kommer lite foton jag tog ifrån helgen. Vackert par!

Oooom ni läst denna blogg i mer än en millisekund så vet ni hur jäkla övervidrigt vi har haft det med sömn och WK… pojken som inte kunde eller ville sova och nu är det som nöten är mer eller mindre knäckt och jag vill dela med mig av allt till er andra sömnlösa där ute. Så ett långt inlägg blir det! Först kan vi ju göra ett bildbevis, jag svär på att man får en rynka per sömnlös månad. Ingen skönhetssömn här inte!

Vi provade som sagt allt och tog tillock med blodprov på lillfisen, blodproven visade på låg järnhalt och vi ökade den med multivitaminer (himla svårt att få tag i multivitaminer med järn för barn, men Whole Foods har en med 50% of daily value) och sen “bättrade” vi oss med kosten. .. han får typ tre skålar om dagen med cheerios nu och det är packat med iron so yey. Men det blev inte 100% bättre och efter att Theo kom så gick vi på knäna, innan dess hade jag sovit med WK i hans säng och det gick bra för mig, men med Theo så var jag ju tvungen att sova med honom, och KC fick ta över att vara WKs sömnvakt om nätterna coh det gick inte bra alls. Alltså.. herreguuuud är det någon gång jag har velat donera min man till Kim Jong Un så var det precis efter att Theo hade födds eftersom han var helt förstööööörd och grinig för att WK vaknade på nätterna, JA MEN WELCOME TO MY LIFEEEEE ville jag skrika (och skrek kanske det också.. kommer inte ihåg)..

Iallafall, jag fick höra av en granne att hennes vän och kollega precis tagit sin examen som sleeping consultant och att hon behövde familjer att öva på som kunde ge henne feedback, jag skrev till henne 03:43 på morgonen.. ni kan ju gissa varför jag var uppe. Hon svarade och vi bestämde att hon skulle komma hem till oss för ett hembesök. Side note är att denna sömncoach också är en social worker med inriktning på familjer, barns välmående etc. Extra trygghet i att hon hade år av early childhood education i bagaget.

Under hembesöket så ville hon ha svar på följande frågor;

  • How often is Walter at daycare and at what time does he get home?
  • Does he wake on his own in the morning, or do you have to wake him?
  • How does Walter fall asleep at night and at nap time?  Are you able to put him in his bed and then leave and he puts himself to sleep. Or, is it a bit of a battle?
  • Similarly, when you go to him in the middle of the night during his wake-ups, what exactly are you doing?
  • Does Walter use his pacifier during the day or only for sleeping?

Och sen frågade hon oss om vi var redo att köpa lite saker som hon rekommenderade, vilket jag tyckte kändes löjligt men jag äääälskar alla produkter hon rekommenderade vilka är dessa:

  • Blackout curtains, det här var hennes första och enda “ni måste köpa” grej och jag håller med. Vi körde med aluminiumfolie innan vi köpte gardinerna.
  • OK to Wake klocka. En klocka som lyser grönt när det är dags att vakna alt när man får gå upp ur sängen. WK älskar denna klocka och att den startar av sig själv. Green light oooooooon hör vi honom skrika på morgonen.
  • Salt lampa – för att den ger ett rött ljus och inte blått, man störs alltså inte alls av ljuset och den är såå mysig i mörkret för då ser man inte hur ful den är.
  • Denna ljudmaskin är UNDERBAR!!! Vi har tre, en i alla rum. ÄLSKAR DEN. Tar bort allt ljud. Allt! Man sover som en sten med den på.

Sen var nästa steg att börja projekt sömn. Vi sa att vi hade ett krav och att det var inga tårar, alltså ingen cry it out, eller fem minuters metoden, been there done that funka inte för oss. Nemas problemas sa sömnkonsulten och sen berättade för oss att 2-2.5 åringar är prime time för mardrömmar och att vi skulle försöka urskilja sömnproblem och mardrömmar. Bra tips för jisses vad WK drömmer mardrömmar nu! (I natt var det läskiga morötter och flygplan som han drömde om)

När det var avklarat så fick vi en helt egen sömnplan för WK. HÄR KAN DU HITTA DEN. Den är gryyym och jag tror den är en rätt standard plan så den kan hjälpa massor av kiddos. Ingen ide att skriva allt vi gjorde för det är allt så välskrivet i dokumentet länkat ovan. OBS, det finns saker i det dokumentet vi inte följde för det var inte för oss, det var bland annat att vi lät honom inte gråta, alls. Och det gjorde han inte heller så det var lätt. Men vi hade alltså inte låtit honom göra det trots att det är rekommendationen. Så denna paragraf struntade vi i:

At the first night waking, if there is one, the time waited before going to check on Walter is based on the greatest amount of time you last waited before checking on him. With the situation I’ve been describing, for the first middle of the night wake up you would start checking on Walter after 15 minutes of crying for this wake-up. The second interval of waiting would be 20 minutes, and the third and those that come after would happen after waiting 25 minutes. If waiting for the second check Walter falls asleep after 19 minutes, at the next night waking you would wait for 19 minutes to first check on him. It is crucial that you continue to add time to the waiting period because this is how Walter learns to self soothe!

Vi följde inte heller denna del:

Later in the process Walter may try to leave his bedroom as he protests this new situation. I would again suggest a gate at his door so he cannot wander around the house. A gate allows Walter to feel as though he is still a part of the house, he just needs to stay in the room. If you are not comfortable with a gate, you would simply do a boring return to bed with no eye contact, tuck ins, or kisses over and over until he stays in bed.

För jag tycker det är läskigt att tänka att ens barn inte kan komma till en om de behöver.

Men utöver det följde vi allt som stod i planen, URtidig läggdags, URråkiga päron som bara satt bredvid sängen utan att göra något alls. Vi fick alltså inte ens lyssna på en podcast i hörlurar här för det var för mycket stimulation för WK.. gahhh. Varje dag skickade sömncoachen sms på morgonen, efter nap och inför kvällen och om det var för mycket textande fram och tillbaka så ringde hon och gav råd, tips, pepp och exakt läggtid inför natten.

Det tog Wk tre dagar och han sov genom natten. TRE FUCKING DAGAR. Förlåååt för bad language men huur annars ska jag beskriva det!? Men sen gick det dåligt igen.. tre nätter av minst sex uppvak per natt och jag och KC var i tårar och kände allt allt var omöjligt. Vår coach peppade oss så mycket här och sa att det var en lite revolution och att det skulle bli bättre så fort WK fattade att det nya är det som gäller och det tog och sen gick det igen, såå bra. Han sov som en gud. Han sov ofta hela nätterna, och vaknade han så behövde vi vara gå in, säga att vi var där och han somnade om direkt. Det var fantastiskt.

Nu då? Ja efter flytt, semester, massa övernattningar hos farmor och farfar är hans sömn rätt kass. Eller läggningen är kass, han gör allt för att inte sova. Hur många bråk kan man ha med en snart treåring om hur många millimeter en dörr kan vara öppen, rekord är 10 nu, per läggning. Men han sover fortfarande så bra så länge vi håller oss till vitaminerna och inte räknar med mardrömmarna. Att få hjälp av en sömncoach var det bästa vi gjort i hela det här sömnhelvetet. Jag har fortfarande inte sovit en hel natt sedan WK föddes, men eftersom vi har en 6 månaders är det ok. Det är en sådan skillnad på Theos och WKs sömn.. det kändes liksom att WK hade problem med sömnen.. medan det känns som Theo är en normal bebis som är hungrig när han vaknar om nätterna. (Theo vaknar mellan 4 och 6 ggr per natt och det är inte så jobbigt eftersom vi sover ihop.. men arghhh vem har turen att få barn som sover hela nätterna?)

Ps. Självklart kan vara så att WK bara valde att börja somna av sig själv, tydligen är mellan två och två och ett halvt en tid då det börjar gå bättre med sömn. Men jag tror inte det. 

 

Med tanke på förra inlägget och hur jag kollar på telefonen “en del” under dagen så är det för att jag lever hela mitt sociala liv online nu. Textar kompisar, facetimar mamma och mormor. Instar och facebookar bekanta. När jag bodde i Denver var jag aldrig ensam, KC brukade be mig att planera in mindre träffar med vänner för han ville ha en “off day” då bara umgicks med varandra och det var svårt för mig att ha en hel dag utan socialt umgänge. Speciellt eftersom så många av våra vänner var grannar så det alltid blev spontanhäng. Här är det för varmt för att vara ute.. nada vänner med barn i samma ålder.. och uuuuu vad ensamt det är. Sista jag hade den här känslan var i Alabama.. och den gjorde att vi flyttade till Colorado.. arghhh. Måste ta tag i det här, börja träna, leta vänner och aktiviteter mer, (tänkte att jag skulle hitta folk på WKs gymnastik eller fotboll but no.. alla moms ser ut att vara i kompisgäng redan).. Tänker lite på att alla dessa skärmar såklart kan vara negativa och hur sjukt det är att man letar bekräftelse genom dem hela tiden, men utan dem så skulle jag vara såååååå ensam, och ha noll kontakt med familj som vänner.

Spenderar hela dagen med att lyssna på det här poddavsnittet (nummer 92) om och om igen. (eftersom jag är med två ilska kids så hör jag kanske 20% av vad som sägs så jag har väl hört runt hälften vad de pratar om trots tre lyssningar) och de pratar såklart hur man som MAMMA kan fucka upp sina barn. (Pappor nämns liksom inte, en frånvarande pappa verkar inte kunna fuck upp någon)

De tar som exempel att man neglect sina barn om man inte har glimten i ögat när man gör allt.. och att man abuse children när man tittar på telefonen undertiden som man ammar.

Så jag känner att jag måste ha en confession session. Här kommer det!

  • Jag har aldrig haft någon glimt i mina ögon. De dog liksom i skolan någon gång. Och visst kanske det fladdar en liten låga när WK säger något dögölligt eller när Theo pussar mig rakt på munnen, men en vanlig daga är mina ögon rätt grumliga.
  • Jag tittar ALLTID på telefonen när jag ammar, även mitt i natten. Undantag när telefonen är död, vilket den sällan är eftersom det är min mardröm.
  • Jag tycker det var enklare att jobba än att vara hemma med mina kiddos (dock inte bättre)
  • Jag låter Theo sova i kläderna han har haft på sig på dagen så länge de inte är smutsiga. Vem vill byta kläder på en sovande bebis för att han ska ha pyjamas på sig? Inte jag. Vem har framförhållning att byta kläder innan de somnar? Inte jag. Så länge kläderna är rena så kör vi. 
  • WK fick rita på sig själv idag med en tuschpenna för jag orkade inte leta reda på papper. Han ritade pappa på benet och mamma på foten.
  • Middagen igår, lunchen idag, middagen idag igen och Walters lunchlåda för i morgon är alla samma spännande maträtt. Köttfärsås med pasta. Inte en enda grönsak.
  • Jag multitaskade nyss och drack vin, ammade och tittade på telefonen samtidigt.

Men samtidigt.. när jag kollade telefonen och ammade nyss så var det för att kolla upp hur hög feber en 6månades kan ha innan man måste till sjukhuset (40.5C var svaret, Theo har 39.8) och jag behövde inte lämna en bebis ensam i sängen för att slå i en telefonkatalog och sedan sitta fast vid en telefon i hallen. Iallafall, jag har så svårt att hitta min balans i det där, en del av mig vill tänka att människan back in the day inte heller hade tid att tindra och titta varandra i ögonen hela tiden, då arbetade vi ju istället, vi knådade en deg, fixade ett fiskenät eller tvättade tårna samtidigt som vi ammade (gissar så klart helt vilt, men kolla på dokumentären Babies av Thomas Balmès criss-crosses, såååå fin) och samtidigt förstår jag ju att det såklart vore fantastiskt att växa upp med en mamma som inte ville göra annat än att titta på en. Vad känner ni? Vart lägger ni ert dåliga samvete? 

     Men bra nyheter! Man behöver tydligen bara vara bra 30% av tiden för att att inte skada sina barn. 

    OK, vi är under kontrakt på detta hus (under kontrakt betyder att vi har lagt ett bud som köparen har godkänt) och det är ju kanske inte det vackraste huset i dalarna men det är ok.. Jag såg faktiskt huset flera ggr online men tyckte det var så fult så jag klickade aldrig på det. Jag tror att man kan med rätt enkla trick göra det fint. Typ fixa köket, ta bort en vägg, fixa det heeemska badrummet med den öppna toaletten… gaaaahhh VAD tänkte de??! Anywho, imorgon har vi inspektion och får alltså reda på allt som är fel med huset. Huset är inte där vi vill bo, i Roswell, utan i Woodstock som är mer “landet” eller vad man säger. Inte gångavstånd till något utanför the subdivision.. men det här området ligger på en golfbana, är väldigt barnvänligt, och har en jättefin lekplats. Känner mig lätt (läs: INTE lätt..) depp över det men vi har inte råd att köpa hus närmare ATL om vi vill ha lite ekonomisk freeeedom och inte vara helt huspanka. Gud, jag hoppas verkligen att det här är rätt. Rätt beslut med flytten, rätt stad, rätt hus. Väldigt osäker vilket gör mig rätt otrevlig.

     

    Nu är semestern slut. Stenslut. Aldrig är det så långt som till semester som precis nuuuu. Det var urfint att bara vara, vi åkte med KCs familj och satte oss på Floridas strand och där satt vi mer eller mindre i fem dagar. Pulsen gick ner några slag tills jag läste nyheterna.. fan jävla skit. Känns inte jättetryggt att gå mot ett kärnvapens krig mot Nord Korea.. Hur gör jag då? Åker till Sverige? Island känns som världens bästa land igen. Långt bort, litet och bortglömt. Snygga killar och ännu snyggare dames. En kompis ifrån Colorado skickade en screen print ifrån en jobb site och det var US Air Force som hade lagt ut sjuuuukt mycket positioner för anställning? Why oh why?!?! Eftersom Trump inte har har varit med i någon skandal på typ tre dagar nu så känns det som att vad som helst kan hända. (Iofs twittrade han det här.. fattar inte att han är president..)

    Jo men hörrni, kul grej. Vi håller fortfarande på med att säga “thanks” varje kväll innan middag och det är så himla mysig tradition. WK är den som styr upp det varje kväll och förra veckan sa han “Thankful for baby brother, mommy and daddy”. Sööööötdööööden.

    Mer? Vi håller på att köpa hus.. mer om det i morron. Måste  sova NU.

    Hej hej! Här sitter vi safe and sound i Florida, vi fick se en storm men inget mer och det är vi tacksamma över.. vi är så maktlösa inför väder och jag tänker på alla som inte hade samma tur som vi hade. Det är så mycket jag vill säga om detta men jag tror faktiskt inte att det är rätt tillfälle.. kram på er.

    Grannen hade otur.. 

    Dessa hjältar som så fort stormen var över styrde riktningen mot Florida för att hjälpta till att få tillbaka elen…

    Vaknade upp dagen efter i Florida till denna soluppgång. 

     

    I dag har det gått sex månader sedan jag blev tvåbarns förälder och det känns helt sjukt att tiden gått så snabbt. Jag tycker att du fortfarande borde vara nyfödd?!

    Theo, du är precis som sin bror, väldens gladaste bebis. Du tittar på oss med stora ögon och ler med hela kroppen så fort du får ögonkontakt. Tänk om jag kunde vara i samma zen som du, att jag vore medveten om alla som ger mig ögonkontakt och besvarade dem med samma leende du ger mig. Tänk om vi alla kunde ha den närvaron, då skulle det inte finnas ovänner eller krig. (inte middag på bordet heller iofs..)

    Du älskar din bror och han är tyvärr inte alltid helt såld på dig. Oftast för att du vill vara för nära. WK har fattat hur kul det är med plåster och det är inte sällan han kommer och ber mig om plåster för att “baby hit me”. Jag tror du kommer få skulden för mycket av hans hyss i framtiden. Du är precis i startgroparna på att krypa, du ålar dig dit du vill, men nu står du på alla fyra och vaggar.. liksom tar fart. Med det så vet jag att våra lugna dagar är över. Jag fasar över de nästkommande sex månaderna.. jag vill fortsätta mysa och ta det lugnt! Du sover med mig och blir direkt lugn av kroppskontakt. Du vägrar att äta någon mat utan vill amma konstant, tyvärr börjar bli svårt att amma dig, även om jag inte tycker att det är jobbigt att amma publikt så är det lite svårt när du helst vill leka med brösten i stället för att äta..

    När du föddes hade jag så dåligt samvete mot dig för att du aldrig skulle få samma uppmärksamhet som WK fick under sina två första år.. nu känner jag mer dåligt samvete mot din bror. Han har banat väg för dig och jag känner ofta hur WK har fått lära oss att bli föräldrar. Han fick bli stor så snabbt och nu kan du vara liten så länge..

    Vi gick i kyrkan (!!) i söndags och prästen talade om meningen med livet och han beskrev hur meningen med livet för en kristen är Gud, jag kände inte igen mig.. meningen med mitt liv jag jag aldrig känt och jag vet inte vad det är nu heller.. men jag vet att det har med kärleken till dig och din bror att göra, för utan er två så skulle det kännas meningslöst.

    Grattis på sexmånadersdagen älskare baby, baby brother, Theo, och Teddy.