Med tanke på förra inlägget och hur jag kollar på telefonen “en del” under dagen så är det för att jag lever hela mitt sociala liv online nu. Textar kompisar, facetimar mamma och mormor. Instar och facebookar bekanta. När jag bodde i Denver var jag aldrig ensam, KC brukade be mig att planera in mindre träffar med vänner för han ville ha en “off day” då bara umgicks med varandra och det var svårt för mig att ha en hel dag utan socialt umgänge. Speciellt eftersom så många av våra vänner var grannar så det alltid blev spontanhäng. Här är det för varmt för att vara ute.. nada vänner med barn i samma ålder.. och uuuuu vad ensamt det är. Sista jag hade den här känslan var i Alabama.. och den gjorde att vi flyttade till Colorado.. arghhh. Måste ta tag i det här, börja träna, leta vänner och aktiviteter mer, (tänkte att jag skulle hitta folk på WKs gymnastik eller fotboll but no.. alla moms ser ut att vara i kompisgäng redan).. Tänker lite på att alla dessa skärmar såklart kan vara negativa och hur sjukt det är att man letar bekräftelse genom dem hela tiden, men utan dem så skulle jag vara såååååå ensam, och ha noll kontakt med familj som vänner.

Spenderar hela dagen med att lyssna på det här poddavsnittet (nummer 92) om och om igen. (eftersom jag är med två ilska kids så hör jag kanske 20% av vad som sägs så jag har väl hört runt hälften vad de pratar om trots tre lyssningar) och de pratar såklart hur man som MAMMA kan fucka upp sina barn. (Pappor nämns liksom inte, en frånvarande pappa verkar inte kunna fuck upp någon)

De tar som exempel att man neglect sina barn om man inte har glimten i ögat när man gör allt.. och att man abuse children när man tittar på telefonen undertiden som man ammar.

Så jag känner att jag måste ha en confession session. Här kommer det!

  • Jag har aldrig haft någon glimt i mina ögon. De dog liksom i skolan någon gång. Och visst kanske det fladdar en liten låga när WK säger något dögölligt eller när Theo pussar mig rakt på munnen, men en vanlig daga är mina ögon rätt grumliga.
  • Jag tittar ALLTID på telefonen när jag ammar, även mitt i natten. Undantag när telefonen är död, vilket den sällan är eftersom det är min mardröm.
  • Jag tycker det var enklare att jobba än att vara hemma med mina kiddos (dock inte bättre)
  • Jag låter Theo sova i kläderna han har haft på sig på dagen så länge de inte är smutsiga. Vem vill byta kläder på en sovande bebis för att han ska ha pyjamas på sig? Inte jag. Vem har framförhållning att byta kläder innan de somnar? Inte jag. Så länge kläderna är rena så kör vi. 
  • WK fick rita på sig själv idag med en tuschpenna för jag orkade inte leta reda på papper. Han ritade pappa på benet och mamma på foten.
  • Middagen igår, lunchen idag, middagen idag igen och Walters lunchlåda för i morgon är alla samma spännande maträtt. Köttfärsås med pasta. Inte en enda grönsak.
  • Jag multitaskade nyss och drack vin, ammade och tittade på telefonen samtidigt.

Men samtidigt.. när jag kollade telefonen och ammade nyss så var det för att kolla upp hur hög feber en 6månades kan ha innan man måste till sjukhuset (40.5C var svaret, Theo har 39.8) och jag behövde inte lämna en bebis ensam i sängen för att slå i en telefonkatalog och sedan sitta fast vid en telefon i hallen. Iallafall, jag har så svårt att hitta min balans i det där, en del av mig vill tänka att människan back in the day inte heller hade tid att tindra och titta varandra i ögonen hela tiden, då arbetade vi ju istället, vi knådade en deg, fixade ett fiskenät eller tvättade tårna samtidigt som vi ammade (gissar så klart helt vilt, men kolla på dokumentären Babies av Thomas Balmès criss-crosses, såååå fin) och samtidigt förstår jag ju att det såklart vore fantastiskt att växa upp med en mamma som inte ville göra annat än att titta på en. Vad känner ni? Vart lägger ni ert dåliga samvete? 

     Men bra nyheter! Man behöver tydligen bara vara bra 30% av tiden för att att inte skada sina barn. 

    OK, vi är under kontrakt på detta hus (under kontrakt betyder att vi har lagt ett bud som köparen har godkänt) och det är ju kanske inte det vackraste huset i dalarna men det är ok.. Jag såg faktiskt huset flera ggr online men tyckte det var så fult så jag klickade aldrig på det. Jag tror att man kan med rätt enkla trick göra det fint. Typ fixa köket, ta bort en vägg, fixa det heeemska badrummet med den öppna toaletten… gaaaahhh VAD tänkte de??! Anywho, imorgon har vi inspektion och får alltså reda på allt som är fel med huset. Huset är inte där vi vill bo, i Roswell, utan i Woodstock som är mer “landet” eller vad man säger. Inte gångavstånd till något utanför the subdivision.. men det här området ligger på en golfbana, är väldigt barnvänligt, och har en jättefin lekplats. Känner mig lätt (läs: INTE lätt..) depp över det men vi har inte råd att köpa hus närmare ATL om vi vill ha lite ekonomisk freeeedom och inte vara helt huspanka. Gud, jag hoppas verkligen att det här är rätt. Rätt beslut med flytten, rätt stad, rätt hus. Väldigt osäker vilket gör mig rätt otrevlig.

     

    Nu är semestern slut. Stenslut. Aldrig är det så långt som till semester som precis nuuuu. Det var urfint att bara vara, vi åkte med KCs familj och satte oss på Floridas strand och där satt vi mer eller mindre i fem dagar. Pulsen gick ner några slag tills jag läste nyheterna.. fan jävla skit. Känns inte jättetryggt att gå mot ett kärnvapens krig mot Nord Korea.. Hur gör jag då? Åker till Sverige? Island känns som världens bästa land igen. Långt bort, litet och bortglömt. Snygga killar och ännu snyggare dames. En kompis ifrån Colorado skickade en screen print ifrån en jobb site och det var US Air Force som hade lagt ut sjuuuukt mycket positioner för anställning? Why oh why?!?! Eftersom Trump inte har har varit med i någon skandal på typ tre dagar nu så känns det som att vad som helst kan hända. (Iofs twittrade han det här.. fattar inte att han är president..)

    Jo men hörrni, kul grej. Vi håller fortfarande på med att säga “thanks” varje kväll innan middag och det är så himla mysig tradition. WK är den som styr upp det varje kväll och förra veckan sa han “Thankful for baby brother, mommy and daddy”. Sööööötdööööden.

    Mer? Vi håller på att köpa hus.. mer om det i morron. Måste  sova NU.

    Hej hej! Här sitter vi safe and sound i Florida, vi fick se en storm men inget mer och det är vi tacksamma över.. vi är så maktlösa inför väder och jag tänker på alla som inte hade samma tur som vi hade. Det är så mycket jag vill säga om detta men jag tror faktiskt inte att det är rätt tillfälle.. kram på er.

    Grannen hade otur.. 

    Dessa hjältar som så fort stormen var över styrde riktningen mot Florida för att hjälpta till att få tillbaka elen…

    Vaknade upp dagen efter i Florida till denna soluppgång. 

     

    I dag har det gått sex månader sedan jag blev tvåbarns förälder och det känns helt sjukt att tiden gått så snabbt. Jag tycker att du fortfarande borde vara nyfödd?!

    Theo, du är precis som sin bror, väldens gladaste bebis. Du tittar på oss med stora ögon och ler med hela kroppen så fort du får ögonkontakt. Tänk om jag kunde vara i samma zen som du, att jag vore medveten om alla som ger mig ögonkontakt och besvarade dem med samma leende du ger mig. Tänk om vi alla kunde ha den närvaron, då skulle det inte finnas ovänner eller krig. (inte middag på bordet heller iofs..)

    Du älskar din bror och han är tyvärr inte alltid helt såld på dig. Oftast för att du vill vara för nära. WK har fattat hur kul det är med plåster och det är inte sällan han kommer och ber mig om plåster för att “baby hit me”. Jag tror du kommer få skulden för mycket av hans hyss i framtiden. Du är precis i startgroparna på att krypa, du ålar dig dit du vill, men nu står du på alla fyra och vaggar.. liksom tar fart. Med det så vet jag att våra lugna dagar är över. Jag fasar över de nästkommande sex månaderna.. jag vill fortsätta mysa och ta det lugnt! Du sover med mig och blir direkt lugn av kroppskontakt. Du vägrar att äta någon mat utan vill amma konstant, tyvärr börjar bli svårt att amma dig, även om jag inte tycker att det är jobbigt att amma publikt så är det lite svårt när du helst vill leka med brösten i stället för att äta..

    När du föddes hade jag så dåligt samvete mot dig för att du aldrig skulle få samma uppmärksamhet som WK fick under sina två första år.. nu känner jag mer dåligt samvete mot din bror. Han har banat väg för dig och jag känner ofta hur WK har fått lära oss att bli föräldrar. Han fick bli stor så snabbt och nu kan du vara liten så länge..

    Vi gick i kyrkan (!!) i söndags och prästen talade om meningen med livet och han beskrev hur meningen med livet för en kristen är Gud, jag kände inte igen mig.. meningen med mitt liv jag jag aldrig känt och jag vet inte vad det är nu heller.. men jag vet att det har med kärleken till dig och din bror att göra, för utan er två så skulle det kännas meningslöst.

    Grattis på sexmånadersdagen älskare baby, baby brother, Theo, och Teddy.

    Verkligen I-landsproblem men ooo… på torsdag skulle vi ha åkt till Florida och bott där i tio dagar.. nu ser det ut som vi kommer häcka hemma istället. Efter att ha sett vad Harvey gjorde med Huston så är ingen av oss sugna på att åka och hoppas att vädret blir bättre. Andra i-landsproblem vi slåss med är att vi har nu tittat på nästan 40 olika hus och alla har något fel. Fel område, fel planlösning, fel grannar.. i lördags hade vi verkligen hittat det perfekta hemmet, sååå vackert, sååå stor trädgård.. gryyymt pris, men sen åkte vi runt och kollade in området lite närmade och kände liksom neeej… och sen pratade vi med en granne som tyvärr gav intrycket att vara en sådan nisse man inte vill ha som granne. Ogillar att köpa hus, speciellt som man gör i USA, eftersom man går via en mäklare. Just nu känns det som vi står i skuld till mäklaren som “hjälper” oss för vi har tagit upp så mycket av hans tid utan att köpa något. Jag känner att vi inte kan ringa honom och be honom att ta oss till hus som vi är intresserade av eftersom vi inte vill ta upp mer av hans tid om vi sen inte köper ett av husen han tar oss till.. och det får ju oss verkligen inte att köpa något hus. En mäklare här gör så lite jobb?! De ringer ett samtal till en annan mäklare, bokar tid for showing och sen låser de upp en dörr, thats it! Tills man köper ett hus, då fixar de kontraktet. But still. Ska jag försöka komma på ett tredje i-landsproblem för att knyta ihop den här påsen? Jaaa.. nu när GoT är slut så är söndagarna plötsligt såå tråkiga. Och ajg försökte göra blomkålspizzabotten igår som visserligen blev asgod men inte alls krispig.

    Det är faktiskt bra saker som sker också.. men eftersom jag är en sur jäkel så skriver jag inte om det lika mycket. det bästa med det här nya livet är att jag är hemma med mina barn. Fy farao vad skönt det är att slippa den rövångesten jag hade med Walter. Han började gå hos sin dagmamma när han var fyra månader. Theo är fem månader nu och jag har svårt att ta in att WK vid den här åldern var hos sin dagmamma mellan 8 till 9 timmar om dagen.. lilla lilla WK.. så att kunna vara hemma nu är underbart, och även om jag svär när de vaknar ifrån sin nap eller sätter på TVn orimligt mycket så är det så bra.  I Denver kändes det ofta som jag aldrig lärde känna WK för vi jobbade hela tiden och när vi väl var hemma så var det alltid KC som fick ta WK medan jag lagade mat, städade, FIXADE.. you name it.

    Fattar ni i Sverige hur himla bra ni har det? Ohh ni har det så bra! Efter 10 år utomlands tycker jag att det är helt SJUKT att ni har sjukvård, skolor och föräldrarledighet. PLUS alla andra förmåner som att man kan gå ner i tid, man kan vabba, man har sjukpenning etc. Det är nästan svårt för mig att greppa. Skål för er, lyckliga svennar. Ni kan vara hemma i ÅR med era kiddos, tack vara att alla andra bidrar till det! Att majoriteten tycker att det är viktigt för samhället! Det är så fint! (vill använda fler utropstecken egentligen!!!!!!)
    Såg denna FB fråga i dag i en av de mammagrupper jag är medlem i.. 

     

    ..att titta på hus.. att gå under kontrakt.. att bryta kontrakt.. att titta på hus igen.. att bråka om pengar.. det gör mig tokig. Jag vill inte bo i hus, speciellt inte i skitdåligt byggda 90-tals hus i södra USA. De är SKRÄP. Inte konstigt att allt förfaller när en storm kommer för husen är fan byggda av plywood. Jag vill flytta ut i skogen, utan internet (neej) och vara ute, att leka med mina barn, att inte köpa hela mitt liv på Amazon, vill leva utan lån, utan sopor, utan allt jäkla surrr. Tycker inte om hur södra USA är uppbyggt, är sur och out of place.