Det stora äventyret, Saker jag och min man bråkar om

Vissa saker får man äta upp snabbt..

07.01.15

Om ni läste vad jag skrev igår kanske ni såg min “jag är den enda som kan ta hand om Walle-Kalle” hybris.. Sooooo…. Casey kom hem ifrån Texas på kvällen, kalas! Vi lekte, åt middag, klädde ut WK i världens sötaste NASA dräkt Casey hade köpt.. Perfekt kväll helt enkel. Efter en stund började allt plockande. Plocka undan allt man rivigt fram under dagen och förbereda för morgondagen. Jag går in till badrummet för att hänga upp nytvättade handdukar och stannar för att prata med Casey som duschar. Det tog.. Max 10 sekunder innan jag inser att WK inte är med oss utan att jag lämnade honom, vaken, på vår säng. (Som är hög för vi har dubbla madrasser) jag springer tillbaka till sovrummet, typ tre steg och hinner preciiiiis se Walter som häver sig ur sängen ner på golvet..  ..och kraschlandar. Nu gick allt bra. Han började skrika, såg asarg ut, fick en liten bula i pannan, ammade och sen skrattade han och lekta som vanligt. Vi kollade allt, ringde hans läkare som sa att allt verkade bra men att vi skulle hålla uppsikt under natten.

Nu kanske erfarna mammor tycker att jag gör en stor deal över en liten grej? Eller inte!? Kanske förminskar jag något som egentligen borde anmälas till social services? 

Så läskigt! Så skrämmande! Ett bra men onödigt uppvaknande. Jag grät och bad Casey att förlåååååååta mig och Caseys svarade om och om igen att det var en olycka, jag kontrade med att hade olyckan skett under hans watch så hade jag inte varit lika forgiving och han svarade… I know. 

Som jag nämt innan, det är inte jag som gör vårt förhållande lätt, det är 100% Casey.  

 

Det stora äventyret, Psykbryt

I natt jag drömde något som…

06.30.15

…jag aldrig drömt förut. Jag drömde att jag slog av KCs käkben. Pang sa det och jag kände hur benet gick av. KC borjade gråta. Drömmen började med att han hade bjudigt ut mig på date, vi gick på middag, och sen på bio.. och bion var så bra att vi bestämde att vi stannade kvar for att se en till! Precis när den började så frågade jag Casey vem som satt barnvakt till Walter och Casey svarade att: – Nej, jag låste in honom i sitt rum bara. Där klarar han sig fint. Pang sa det så hade jag slagit av käkbenet och sen spraaaang jag hem i slowmotion for att hitta WK liggandes och gallskika på golvet. Han skakade som ett litet asplov och var så rädd så rädd tills jag kom hem och lyfte upp honom i mina armar som de gör i lejonkungen.

Casey åkte till Texas i går och jag tror kanske att det var tur för jag var fortfarande förbannad när jag vaknade. Jag drömmer  ungefar 100% mer mardrömmar sedan WK joinade familjen. Nästan alltid att någon behandlar honom illa, och jag kommer in som en räddande ängel. Hybris much? Kommer jag någonsin kunna bli chill och cool igen? 

Allt i allo

Twinsies

06.28.15

Samma outfit, ena fotot taget 1985 i Italien och den andra 2015 i Colorado. Jag tycker att min prime time utseendemässigt var när jag var runt just ett års åldern.. Efter det har det gått nedåt.. I trettio år.. Hu! Men Walle-Kalle! Sötare varje dag! Kan inte ens greppa hur sinnesjukt söt han kommer vara när han är ett år!  

  

gårdagens fashion statement.. win