På söndag åker vi till Sverige och jag längtar såååå. Känns så stort för WK kommer att fatta att vi är någon annanstans denna gång, och jag kommer kunna uppleva saker med honom som jag gjorde som barn. AHH KÄNSLAN ÄR SÅ STOR.

I fredags var jag och fotograferade ännu en födsel, häftigt. Mamman hade en VBAC och totalt var hon in labour över 55 timmar.. jag var där i 14 och ville typ dö i slutet. Så trött. Fattar verkligen inte hur hon orkade. Men hon hade doulas och midwifes som tog hand om henne. Med hjälp av griptång.. (inte sugklocka utan mycket större grejer, vad kallas det?) så fick hon sin bebis. Helt helt helt otroligt. Känner att män är så… onödiga efter att ha bevittnat födslar. Det enda som gör en bra man och pappa är fasiken att vara närvarande och delaktig, kvinnor gör ju ändå allt jobb och det enda män KAN göra är att bevittna och stödja. Det är inte mycket att be om.

Aja, nu ska jag kötta vidare, så sjukt stressig vecka framför mig. Övertygad om att vi kommer få magsjuka hela familjen också eftersom jag fick sitta på akuten hela natten igår med en granne som var såååå sjuk. Väntar bara på att det ska komma till mig och sen resten av familjen lagom till söndag. 

Vet ni varför jag älskar fotografi?

Det får mig att minnas de små stunderna. Det här var en flyktig sekund när WK fick en glass, och Theo bönade och bad för att smaka.. och stjärnorna var allierade och han fick dela utan bråk. Det här hade inte blivit ett minne om jag inte hade haft kameran med mig, det hade varit en flyktig tanke av “gud vad mysigt vi har det” och sen hade jag glömt det när vi bråkade för att sätta på oss säkerhetsbältet 15 minuter senare.

Blir nästan lite gråtig av den här serien, de är helt i sin bubbla. Tänker inte på mig alls utan är bara syskon.. gud vad jag önskar att de alltid kommer älska och uppskatta varandra.

Alltså, lifehack!!

Har organiserat min desktop och är uuumaaazed över att jag inte kommit på detta trick innan!

Ett annat lifehack är att bli modigare, vad mycket ångest man slipper av att vara orolig över allt och alla i världen. Tyvärr har jag inte lyckat med detta ännu. HA!

 

Så, håll i er nu för här kommer ett låååångt inlägg..

Klockan var runt 10am när jag fick ett text meddelande av T som sa att hon var in labour, vi hade träffats dagen innan och kommit överens att jag skulle fota hennes födsel så det var egentligen alldeles för tidigt att höra av henne.

T skulle föda hemma med hjälp av barnmorskor, de kollar inte hur långt mamman är gången så det var bara att lyssna på T och kolla med henne hur hon kände sig och runt 3pm på eftermiddagen var jag hemma hos henne. Hon hade sin birthing pool redo i vardagsrummet.

Hennes två döttrar var närvarande och det var så vackert att se hur stöttande de var till sin mamma..

…hennes mamma var också med, för att ta hand om barnen om det behövdes..

jag älskade alla motivationskort bakom T..

..så naturligt det kändes att barnen var med! De var så försiktiga och fina med sin mamma.. verkligen ögonöppnande för mig att se barn med på det sättet.

T var så redo att föda länge, men pappan till barnet satt fast i trafik och hon väntade på honom.. efter att han äntligen kom, så födde hon inom loppet av några minuter..

…älskar detta foto.. barnmorskorna hjälper T ut poolen, ser ni den lilla foten?

Över 10 lbs!

T gick en meter ifrån poolen till sin soffa och la sig ner för att vila och föda moderkakan.. otroligt vad lugnt och stilla det var i rummet.. och samtidigt som en helt vanlig dag. Systrarna lekte, bilarna utanför tutade på varandra och ett mirakel hade precis skett och hela världen var ovetande.

Ts bästa vän var en kiropraktor som kom bara några minuter efter att bebisen var född och kände hur bebisen mådde, och den mådde prima!

De väntade länge tills de klippte navelsträngen, hennes moderkaka var enorm!

..sen fick den vänta i kylen bredvid lilla bebisens födelsedags tårta! Haha!

..efter kanske 30 min tog mamman en dusch och ett herbal bath med bebisen och sen begav de sig in till sovrummet för att mäta, väga och vila med bebis.

..alltså denna storasyster! Hon bara njöt av av sin lillebror, hon slöt ögonen och satt såhär i flera minuter. 

Sen var det klart, kanske 2 timmar efter att bebisen kom så packade jag och barnmorskorna ihop och lämnade mamman med sina barn. Jag är så imponerad av en födsel kunde gå till på det sättet, så enkelt, smidigt och… naturligt?

  • Om jag avskyr människor som bär “don’t thread on me”, eller “I will never apologize for being an american” tröjor och har Trump stickers på sin bil.. är jag då inte lika kass som de är? Mitt största problem med “dem” är ju att de är intoleranta och hatiska. Men om jag försöker gå mot dem med typ, magen full av buddha kärlek.. är det inte lite att vara ryggradslös och feg också?
  • Är jag en kass frut/mamma som tycker att det är skönare att lämna barnen med en barnvakt istället för deras pappa? (Komma hem och slipper känna att det är “min tur”).
  • Denna artikel fick mig att grina. Men inte för att ett barn hängde ifrån en balkong utan för att någon gjorde något. Känner mig helt svältfödd på civilkurage.

Ok sist, är lite nyfiken på vad ni tycker om detta? Jag tycker blogginlägget är väldigt öppet, sårbart och ärligt. Alltså inte urvanligt bland influencers. Jag känner såå väl igen mig med att det är jobbigt med både distans, att få barn, att vara preggo och samtidigt försöka sköta ett äktenskap. Det är SÅ svårt. Jag vill liksom bara hoppa in och ge henne en kram och typ, plocka undan disk eller något för att hjälpa till, tror iofs inte att hon har disk framme för allt ser så fint ut jämt. Men det känns för mig (och jag undrar om det är för att jag varit i USA för länge) konstigt att be om pengar så man inte behöver jobba utan kan laga sitt äktenskap. Speciellt eftersom bloggaren i fråga kan ta ut mammaledighet etc för att vara hemma. Men o andra sidan, coolt att kunna hjälpa någon med ett direkt problem, och om 10 spänn (vilket är SÅ lite) skulle kunna få en familj att hålla ihop och inte skiljas, vilken stor grej det skulle vara! Vet inte alls.. men det känns både coolt att folk kan be om hjälp på det sättet (och få hjälp! I går fick hon in över 14.000 sek!) men samtidigt så.. privileged? Aja, nyfiken på vad ni tycker och om det är vanligt att be om pengar på det här sättet? Har ju länge känn att “it takes a village” och har man ingen village nära så är det här kanske ett sätt att lösa det?

I USA firades morsdag för två veckor sedan, en skitdag helt ärligt, morgonen började med att Hunter blev upptuggad av antingen ett pack av Coyotes eller en björn, oavsett. Vidrigt. Han kom hem i förrgår efter att ha stått med iallafall två tassar i hundhimlen, och sparkontot är nu länsat. Osmakligt att prata om det men jeeezuuuuzzzz vad dyrt det blev. Men han har battle scars som är bad ass though. Tänker att han är lite som den här killen, fast hund.

Ska sova nu, men måste google “my fingertips have fallen asleep” innan.. varför killar det bara i dem och inte hela händerna? EDIT: Ok, dålig ide att googla det. Har tydligen diabetes och kidney failure. Well damn.